Kategori: Tekniknörderi

Kul lifelogging app

Jag har börjat att använda en app (kostar 22 spänn) för att ta mitt lifeloggande till en nivå som börjar likna knarkarens: Reporter. En app som gör det möjligt att du själv ställer in vilka frågor du vill mäta. Sedan sätter du in hur många gånger den ska be om din rapport, och du kan sedan sätta in det själv.

Appen är byggd av Nicholas Felton – en person som loggar oerhört mycket i sitt liv och varje år gör en rapport om sitt liv. I lifelogging-kretsar typ Jesus.

Mina frågor jag kör är:
– Are you working? (Yes/No)
– Doing what? (Tokens)
– Where are you? (Location)
– Who are you with? (People: Alone default)
– Mental state (Multi-choice)
– Physical state (Multi-choice)

Tokens skriver man in och sedan sparas de så att de kan återanvändas med ett klick. Multi-choice innebär att man förbestämmer ett antal val. Location använder sig av Foursquare plus att du själv kan sätta locations. People fungerar som tokens. Du behöver komma ihåg att sätta in när du somnar och liknande för att det ska bli riktigt bra. Förutom dina egna frågor så genereras grundläggande data: temperatur, väder, antal foton, ljudnivå m fl.

Det kan vara svårt att komma igång med vilka frågor man vill använda – dels kan ta hjälp av en mängd exempel som finns exempelvis här men framförallt fundera över vad du vill veta om dig själv. För min del handlar det om att titta på arbetstiden, och fr a titta på hur jag mår.

Varför? För att det faktiskt är ganska intressant att försöka skapa nån sorts kvantitativ statistik över sånt som man själv – och inte minst andra – tycker man gör mycket eller lite. Liksom att det lär en del om dig själv.

Förutom Reporter kör jag också Jawbone UP vilket lärt mig mer om hur jag sover och fr a att jag rör mig alldeles för lite – vilket gett mig ett av tre incitament att röra mig mer. Jag kör också Moves som räknar steg men också loggar var jag rör mig. Plus att jag kör Runkeeper men också deras vanliga stegmätare Breeze.

”Bra för NSA” påpekade min son. Må vara – bra för mig är det.

Detta är en postning i #blogg100.

Surfplattan och datorn borta om fem år?

Att förutsäga framtiden är inte helt lätt. Att försöka förutsäga framtiden för teknik är kanske ännu svårare. Dock kan man alltid i efterhand se att vissa saker var rätt – men de som var allra först inte alltid lyckats att hantera faktor X: det där som gör att allt stämmer överens och där timing och hårdvara innebär att upplevelsen och förväntningarna synkroniseras.

Själv sitter jag i ett sånt projekt sedan över ett år: virtual arena för Falun 2015. En av de stora utmaningarna ligger i just det faktum att vi varken vet vilken teknik som finns om två år – och vilka devices folk kommer att bära med sig.

Ett exempel är Iphones navigation. Mycket tidigare än det fanns en svensk mobiltelefon; Neonode, som använde swipe som navigering. Segt som fan och rätt oanvändbart – men indikerade helt klart ett nytt sätt att tänka. Vilket senare också innebar en patentstrid med Apple.

För några år sedan var det netbooks som var grejen. Det var innan Ipad. Det var helt enkelt mer bärbart. Billigare och de slog ganska bra. Tills Ipaden kom (som också hade föregångare) men också dyrare mindre datorer: exempelvis Air ”11. Idag kan du knappt hitta en netbook-dator.

När nu Blackberry slår på trumman om att läsplattorna kommer att försvinna så – varför inte? Särskilt om man ser det i ett femårsperspektiv som VD Thorstein Heins gör. Självklart kan man säga att det är ”surt sa räven” eftersom företagets Playbook helt enkelt blev ett fiasko när den släpptes även om den verkade ta ett skutt under brittiska julhandeln.

Men ändå. Om du har en mobiltelefon – eller vilken sorts device vi nu kommer att bära med oss – som är tillräckligt bra hårdvarumässigt – och med bättre fart på saker som Bluetooth och Airplay liksom en snabb nätkoppling så varför skulle inte mobilen kunna bli en sorts one machine? För två år sedan visade Motorola en sån idé med sin Atrix: en mobiltelefon som sedan kunde dockas med allt från tv till ett laptopskal. Det många fortfarande stirrar sig blinda på är att varje device har en skärmstorlek – något som egentligen är ointressant om du kan koppla en device till olika skärmar. Det är ingen ny tanke och i grunden är det Internet som kan användas – vilket exempelvis kommer krävas för ett genomslag av Google Glasses. Att gå från tanken om att ha dina filer på en egen fysisk hårddisk till att ha tillgång till informationen genom nätet är inte ny men idag mer och mer verklig. Dropbox, Google Drive: det är redan där. Vi använder Spotify, Netflix och självklart – hur många har idag mailsystem som bygger på lokal storage?

Post #099 i #blogg100

Väskor väskor väskor

Så var det dags att börja leta ny messengerbag. Iofs skulle jag behöva köpa ny datorryggsäck också – min Everest som jag haft i tre år är fantastisk men kommer snart ramla sönder – tyvärr verkar den gått ur sortimentet.

Men när jag åker kortare sträckor – typ Stockholm över dagen – så använder jag numera gärna en messengerbag. Min skotskrutiga Fred Perry börjar nu se ut som en skotte som tappat färgerna efter ett bättre dryckesslag. Så jag kollar vad som finns. Och slås av att det antingen är sådär fult ingenjörsnyttigt eller så ska det vara tokpoppigt. Det finns några snygga skinnväskor men när man ser priset så undrar man om dator ingår. Och i de som är gjorde för 13″ så verkar de glömt att man då och då behöver en laddare med sig. Och att vissa av oss har ipad.

Så här sitter man – några som verkar ok har jag hittat på nätet. Problemet är att man ju gärna skulle vilja provpacka eländet.

Det jag vill ha är något som är snyggt och någorlunda funktionellt men i det här fallet är fasen snyggt före det andra. Ingenjörsväskorna får någon annan använda. Och hållbart. Plast är rätt trist. Fast snyggast just nu är nog den här ändå.

Vad jag ofta släpar omkring på (nu kommer @claes säga dra-maten eller nåt):

  • MBA 13″
  • Ipad (siktar snart på en mini)
  • Logitech Easy Switch
  • Laddare och iphonesladd(ar)
  • En hög omkopplare till projektorer

Så ge mig goda råd. Utom Crumpler.

När ni ändå är igång – datorryggsäckar. Den behöver kunna svälja ovan plus gärna även min kamerautrustning. Eller ett mindre ombyte.

#Post 087 i #blogg100

Jag och mina tangentbord

Jag har ett speciellt förhållande med tangentbord. Jag är ganska kinkig med dem. Extremt sällan jag suttit speciellt länge med tangentbord som skickas med en stationär dator och jag kan direkt känna hur tangentbordet på en laptop förändras. Finns inget som är så fantastiskt som att skriva på en helt ny Macbook. Det finns en speciell stuns i tangenterna som är perfekta för mig. Min MBA håller fortfarande måttet men det tenderar att bli sladdrigt med tiden – vet jag av gammal vana.

Jag minns fr a när jag jagade det perfekta tangentbordet för min gamla PC. Spenderade extremt lång tid att utvärdera de som fanns och fastnade för ett Office-tangentbord. Stort schabrak med en massa extra knappar och styrmekanismer. Dyrt och det tog mig en jäkla tid att lokalisera en affär som faktiskt sålde det. Det var grymt bra. Men väldigt stort.

Efter det blev det laptops – först pc sen mac sen pc igen. Och sen dess Macar. På senaste tiden har jag dock kört med externa skärmar på de kontor jag haft och Apples stora tangentbord. Det är helt ok men jag ska ärligt säga att jag inte är helt överens med det. Ännu sämre tycker jag deras blåtandstangentbord är. Förutom att det – trots att det ska vara väldigt mobilt – är rätt skört när det gäller tangenterna så är det något i det som jag inte riktigt kan komma överens med.

Så senaste månaderna har jag tittat på andra blåtandstangentbord. Och fr a då Logitechs lösningar som har flera blåtandskanaler. För det jag är ute efter är något som jag kan ha med mig, och kan använda fr a till Ipad men också Iphone. Logitechs Easy Switch (eller K810 men det speciella namnet är för den som klarar av MacOS) släpptes för bara några månader sedan och det har tre blåtandskanaler. Men jag var osäker på hur själva tangentbordet var att skriva på.

Det är bra. Om jag älskade det gamla Office-tangentbordet då det uppfyllde mina dåtida krav så är jag väldigt kär i mitt Logitech. Det har tre kanaler som kan kopplas till Macen, till Ipad och till Iphone. Eller till tre Iphones. Eller tre macar.

Untitled (2013-04-05 08:46:59)

 

Just möjligheten att använda flera olika devices i samma fil eller snabbt kunna skriva längre SMS bara en knapptryckning bort, är ganska smut. Det går oerhört fort att byta device, trots att det är blåtand. Just Ipaden är numera min arbetshäst som jag använder som anteckningsblock och skriver för hand (jag använder Adobe Ideas eftersom det är fett smart och ihopkopplat med mitt Adobe Creative-konto), kör Pages som ordbehandlare på alla tre devices. Använder IAWriter för skisstexter osv. Sen ska man inte glömma att såväl SMS, Facebook och Twitter blir mycket lättare på iOS-devices. Tyvärr fungerar ICloud inte alls just nu så jag kör via Dropbox vilket är lite knöligt men det fungerar ok. Tangentbordet är fantastiskt att skriva på. Och ligger platt till skillnad mot den märkliga utformning Apple valt på sitt trådlösa. Det är robust och bakgrundsbelysningen av tangenter är ganska användbar, det tror man inte men både på MBAn och nu det här tangentbordet så är det rätt så beroendeframkallande.

Runt en tusenlapp för ett bra tangentbord tycker jag är värt. Särskilt när det är så oerhört bra som det här.

Post #074 i #blogg100

Disclaimer: Jag har inget som helst med Logitech att göra på ett professionellt eller personligt plan. Detta är alltså en helt ärlig recension så alla som vill försöka påskina något annat går i ogjort ärende. 

 

Apple får habegäret att gå igång

Det var länge sedan jag kände så här.

Under ett par år har Apples keynotes varit väldigt mycket ”jaha”. Men inte idag. Idag blev man sådär mör och plånboken valde att springa och gömma sig av ren och skär skräck, suckarna från korten hördes lång väg. Jag är inte alls speciellt fascinerad av Iphone 5.

Först. Det kändes som om Tim Cook hittat sin stil. Det är fortfarande en typisk Apple keynote, det är fortfarande så att Jobs ande svävar över det hela men det blir mer och mer Apple och inte Jobs som bär upp det.

Sen. Fantastiska produkter. Jag vill ha alla. 13″ Mac Powerbook med retinaskärm. Mac Mini Server med coola specs. Ja tack.

Men sen kom den: Imacen. Än en gång ett under av design. Det är än en gång en dator man inte har i ett hörn utan helst så att den syns.

Var fan är datorn liksom? Det är en sjukt tunn skärm. Ändå en dator som i sina dyrare versioner klart kan fungera som en rätt ok produktionsdator. I den finns också Fusion drive: en bit SSD och massor med HDD som smart ser till att du har tillgång till SSDns snabbhet men upp till 3 TB HDD-plats.

Generellt var det intressant att se en keynote som åtminstone jag upplevde som aggressiv. Apple har, trots sin konstanta framgång (deras aktie handlas på över 600 dollar), känts ganska lama. Men nu väljer man att slå mot såväl stationära marknaden och enligt deras statistik är de redan idag nummer ett i det segmentet i USA, som att man slår till mot mindre servermarknaden med en Mac Mini på stereoider. Och genom att släppa Ipad Mini slår man undan fötterna på företagen som sett ett hål i marknaden för Android-plattor på runt 7″.

Ipad Mini då. Ingen retinaskärm. Ganska dyr. Men för mig något jag insett jag vill ha. För Ipaden har inte riktigt blivit något som jag inte riktigt kan hitta en plats för. Den är lite för stor för att fungera riktigt bra för att läsa mycket, och jag gillar inte att skriva på den. Men jag använder den som min enda anteckningsbok tillsammans med Adobe Ideas och en penna från Kjell & Co. Men den är för stor för att bara ta med sig. Och visst – skärmen är fantastisk. Så Ipad Mini känns helt rätt. Trots att skärmen är sämre om än med samma upplösning som Ipad.

Så nu är frågan: vilken del av kroppen behöver jag sälja för att få råd med det här…