Kategori: Uppföljt tyckande

Återblickar och uppdateringar för tidigare postningar.

Deepedition ber om ursäkt

Jag vill be om ursäkt om jag sårat Mogis eller Belle eller Amanda. Det var inte min mening, även om det kan verka så för vissa, och även om deras filmer fick vara exempel så försökte jag ändå att mer titta på själva fenomenet. Lite sarkastiskt, lite ironiskt och med ett uns elakhet men med glimten i ögat.

Det var dumt. Jag misslyckades och det har för en del verkat som plumpt. Det kan tyckas som rätt taskigt mot de personer som blev exempel på fenomenet.

Ber om ursäkt och om någon av de drabbade vill att jag tar bort postningen så gör jag det.

Låt mig ändå försöka förklara:

Jag borde vid det här laget lärt mig att det är korkat att göra en postning som bygger på double jeopardy-ironi. Min postning om “bloggmobbning” har tagits väldigt ordagrant. För mig är ordet bloggmobbning underligt: kan man mobba någon med ett verktyg? Mediamobbning? Hammaremobbning.

Sen fick jag tips om ett antal filmer som jag helt enkelt tyckte var roliga, utifrån min fascination över något jag inte förstår.  Jag insåg också varför det varit så svårt att få gamla mediarävar att förstå nyttan med bloggar, med videobloggande osv, om det är modebloggare och såna filmer som varit deras enda ingång i bloggosfären.

Sedan gjorde jag en personlig reflektion över fenomenet: jag blev sådär fascinerad över en helt ny kultur som öppnade sig och gjorde mig, dumt nog, rolig över det. I retrospektion lika dumt som det var dumt av Livingstone att kanske le åt nya kulturella uttryck i Afrika.

Det som fascinerade mig var också den oerhört hårdföra ton som dök upp i kommentarsfältet. Vilket jag försökte skriva om mer kritiskt granskande både min egen och andras vilja att ibland nedvärdera andra alltför enkelt. Helt enkelt så insåg jag att det jag gjort, och framförallt varit en katalysator för var samma sak som skedde i exempelvis den i mitt tycke märkliga syn på modellen i Apolivareklamen etc. Det var rätt skrämmande. Det är också nu intressant att se att vissa väljer att kritisera mig men inte att 100000 väljer att “mobba” en viss person.

Jag har blivit anklagad för översitteri: vilket skulle innebära att jag har någon sorts makt över modebloggarna i fråga. Vilket ju är ganska fånigt. Jag har bara uttryckt en åsikt, en recension av ett fenomen. Jag får höra att jag hatar kvinnor. Jahaja. Jag vet inte – men jag är sällan sen att lyfta fram andra bloggare som är *drumroll* av kvinnligt kön.  Dock sällan unga modebloggerskor utan mer personer i min egen ålder. Så det räknas antagligen inte.

Självklart är det så att vi alla har gjort inspelningar i vår ungdom som vi kanske inte vill ska komma ut. Så är det: själv kan jag säga att demokassetterna med låten “Barsebäck” med gruppen ASA nog bör finnas kvar i glömskans arkiv. Och jag tror att vissa av de bloggare som nu går över till videobloggande nog kommer att roat le åt sina egna filmer om några år. Och jag håller med – det finns onekligen ett drag av driv hos dessa unga tjejer som snarare visar en god framtid för Sverige. 

Men det försvarar inte att jag uppenbarligen gjort vissa personer en smula fundersamma över om jag mobbat. Det är mig fjärran faktiskt. Jag försökte vara noggrann att inte skriva om dessa personer mer av ett fenomen där det finns en sorts regelverk hur man ska vara och bete sig som är… märkligt.

Tycker dock att en del kritiker kanske ska göra en viss självrannsakan över hur man själv skriver om andra personer – det är lätt att kasta sten i sitt eget glashus. Det intressanta är också att man glömmer att det är rätt många som skickat upp filmerna av sig själva på såväl Facebook som andra. Att många har skrattat åt filmerna själva men plötsligt får för sig att vara lite pk. Sila mygg och svälja elefanter är ibland lika lätt som att slinta till och bli plump istället för ironisk.

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Vår förkärlek till att nedvärdera

Min postning om “bloggmobbning” förstod de flesta var en viss sarkasm – både mot själva uttrycket men också självklart mot min upplevelse av filmerna. Jag har aldrig stuckit under stol med att jag har vissa elitistiska drag i mitt sätt att tolka min världsbild; men jag försöker vara rätt noga med att aldrig tro att mitt tyckande nödvändigtvis är generellt det rätta. Jag hatar kategoriska imperativ, ser inte någon mening med att sätta regler som inte har grund och elasticitet utifrån en kontext. Visst: det finns ett antal nödvändiga riktlinjer – om man bortser från den religiösa aspekten så är Gyllene regeln rätt smart. Om den får stå själv och inte trycks samman med “vända andra kinden till”  eller “you get pie in the sky when you die” etc som begränsar det till en underdånighet gentemot förtryck.

Det intressanta i postningen är kommentarerna. Dels det faktum att många blir oroade av det som visades. Och ja, det kan man bli – även om min oro var mycket ironisk och lite ett spel för galleriet. Men som Martin påpekar, och som jag insåg i samband med att jag skrev postningen: det är de här tjejerna som skapar bilden av bloggosfären. Inte undra på att massor med redaktörer och andra är skeptiska. Som jag skrev i inledningen: Lisa Bjurwalds nedvärdering av hela bloggosfären kan bero på att hon läst en massa modebloggar och man kan lätt förstå hennes beskrivning om en särskrivande sörja.

Men det är också intressant hur lätt vi människor blir nedvärderande. Jag tycker de här filmerna är roande – visst, jag har en viss förkärlek till lyteskomik, men inte så mycket att ta på allvar. Jag tror att de tjejer som ser Mogis och andra som förebilder ändå har en viss distans till det hela. Samtidigt så skapar den snabba möjligheten till kommunikation också drag av att inte tänka efter och ett flockbeteende. Det är något som jag tycker visat sig i den minst sagt märkliga grupp som skapats om Apoliva-reklamen – eller snarare mot modellen i filmen. Varför det? Det är självklart lite humor för en del men 100 000? Att sen Ladislaus Horatius: mästaren av populistiska imperativ drar åt andra hållet är väl bara signifikativt…

Samtidigt får jag, iofs väntat, såna här kommentarer:

Visst är du korkad rakt igenom fortfarande och framförallt generalblåst i din egen lilla tvångströja … pucko.Idag erbjuder jag gratis linser till dig med en fet smäll på glasögonen. :)

Det är inte första gången nån (dock har trollen lärt sig lägga sig bakom anonymiseringstjänster) hotar med att spöa mig, eller i vissa fall döda mig men jag förstår fortfarande inte varför. Jag fattar varför vilket gör att jag fortfarande tycker att Marcus Birros och andras rop efter förbud mot anonymisering är idiotiska. Men jag kan förstå känslan av vanmakt och rädsla. Jag är inte speciellt intresserad av att få spö eller att någon ska hota mina barn som tidigare gjorts – men jag inser att vi idag har en situation där provokation på något sätt är så vanlig att en del anser sig i sin tur ha rätt att gå över till en hot- och våldssida. Det är också förståeligt – fr a då vi skapar, genom sociala medier, en meritokrati där den som äger ordets makt helt enkelt med några fina snärtiga repliker kan skapa en rörelse mot vad än det må vara. Att den person som a) inte har ordet i sin hand b) tycker tvärtom c) inte har normala spärrar då väljer att hota och ta till våld är en, för att låna psykodynamisk teori, normal reaktion när Detet får regera.

Så vad är min tes? Det har jag ingen. Jag gillar att ibland skriva såna där postningar: deepedition var ju tidigare känd för att vara besk, ironisk och för många år sen nu skapade jag och Angela De Missanpassade som var ett sorts Badlands Hyena på syra. Och jag är emot normer och imperativ. Men – vi måste helt enkelt inse att ju mer personer som börjar att läsa bloggar, som börjar använda sig av sociala medier som delar för att tolka sin världsbild – desto mer behöver man göra en konsekvensanalys både före och efter. När ett media mognar och blir viktigt så blir dess konsekvenser mer och mer genomgripande och det kräver en helt annan eftertanke. Jag tror inte på den konsekvensneutralitet som medieteoretiker och journalister håller för högt: eftersom den rent praktiskt är en chimär. Allt vi säger på konsekvenser och det är något man har som ansvar i yttrandefriheten.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , ,

Klargörande angående förra postningen

Med anledning av att vissa missat grundläggande saker i min postning från igår: Jag är inte sjuk. Jag har en kronisk åkomma. Det hindrar mig inte i något. Det är som allergi, eller reumatism eller whatever. Jag mår bra. Jag är glad. Jag jobbar mycket, sover lite men det har jag gjort i hela mitt liv. Den stora faran för min del är inte stress utan frustration: att fastna i saker som inte går att lösa.

Så det är ingen fara med mig. Nu ska jag åka på Harry Potter med sonen.

Bloggar etiketter: , , , ,

Att ta hand om sina kunder är inte företagens starkaste sida

Det är tredje dygnet det regnar i Borlänge. Eller fjärde. Jag har tappat räkningen. Det åskade idag och efter det så har vi varken TV eller Internet (jag har – jag har ju mobilt bredband…). Det som fascinerar mig en sån här gång är den usla konsumenthanteringen.

Borlänge Energi som vi betalat över tjugotusen till för att få optofiber in i huset har följande regel: om saker inte fungerar ska man ringa den tjänsteleverantör man köper själva innehållet av. Alltså: när varken IPTV eller Internet eller IP-telefoni fungerar så ska man inte ringa dem – trots att det med 99% chans handlar om deras hårdvara och skyfflande av trafik som är felet utan man behöver ringa i vårt fall Canal Digital (TV) respektive Bahnhof (Internet och IP-telefoni). Skulle man valt en ytterligare leverantör för ex.vis telefonin hade det blivit tre samtal. Trots att felet (som vanligt) ligger hos nötterna nere på Borlänge Energi.

Å andra sidan spelar det ingen roll om man ens ringer Borlänge Energi. För deras support är öppen endast på vardagar under kontorstid. Tyvärr är det lika meningslöst att försöka få tag på Bahnhof: deras kundtjänst stänger 14 på lördagar.

Jag förstår inte vad problemet är? Jag är kund hos er. Att ha tillgång till telefoni, TV och Internet betalar jag rätt dyrt för varje månad. Jag förväntar mig att tjänsterna ska fungera, jag förväntar mig att få information om de inte gör det. Men de tjänsteleverantörer som finns verkar inte fatta det. Det är helt enkelt djupt irriterande att inse att företag fortfarande väljer att inte kommunicera med sina kunder. Att förvänta sig att konsumenten ska lida i det tysta. Har vi inte kommit längre än så här?

Borlänge Energi, som är (sic!) ett kommunalt bolag är i enlighet med gammal god Borlängesed usla på att informera via sin sajt om vad som händer. Det är dött – väldigt låg frekvens så just nu är det bara om att de håller på att med allt vattnet som kom i … onsdags. Och för övrigt hänvisar de till kommunens hemsida.

Jag förstår inte vad problemet är att starta en blogg, eller va fan – ett Twitterkonto som snabbt uppgraderas av vad som händer. En SMS-tjänst som kan diversifieras utifrån vad jag är intresserad av att få veta. Andra kan göra det – varför väljer så många företag att helt enkelt pissa på sina kunder? Självklart – för Borlänge Energi så handlar det om att de har ett monopol, i princip på allt. De har ingen konkurrens att tala om och för oss som valt att dra in stadsnätet så kan de fullkomligt skita i oss eftersom vi är fångna i deras system.

Eftersom jag jobbar med digital PR och att börja använda sig av konversation som marknadsföring, och hjälper företag att hitta rätt tjänster, rätt sätt att faktiskt finnas närvarande där konsumenterna är så fascinerar det mig att så många antingen skiter i det eller ännu inte fattat. Och som varumärkesstrateg sedan många år blir jag lite fundersam över det faktum att man inte inser att det är såna här saker som skapar varumärkets image – inte reklamkampanjer och påstridiga telemarketingsamtal.

Samma sak är det med min lilla roande beef med Svensk Fondservice. Det har dykt upp en Kim Sandblad som försökt att förklara att vi som kunder inte alls kan förvänta oss att företag som ska ta hand om våra pensioner ska kunna hålla koll på sina säljare. I övrigt är hans/hennes argument oerhört huvudlösa och tyvärr gräver det ännu djupare hål i tilliten till Svensk Fondservice. Jag är kund, jag har en hel del pensionspengar som behöver placeras eftersom jag inte har någon som helst lust eller tid att hålla på med det också. När jag är mycket irriterad på hur ett företag låter dåliga telemarketsäljare härja med sitt varumärke får jag höra att jag inte vet hur företaget fungerar på insidan? Jag är inte intresserad av att veta hur det fungerar på insidan – jag vill veta om de kan göra sitt jobb: och min första ingång är en idiot till säljare och Kim. Så sorry, men Tryggpension och Kalix Finans känns mycket mer intressanta. De ringer mycket men tjatar inte utan bara hör om jag läst de papper de sänder såväl via digitalt och per post – och när saker inte kommer fram skickar säljarna det med sina personliga mail. Fr a så accepterar det “nej, jag har inte tid just nu”.1

Så det är bara att inse: den dag företag börjar att inse att man måste prata med och inte till sina kunder och framförallt inte försöka skjuta över skulden för sina egna tillkortakommanden på sina kunder – eller som in Svensk Fondservice fall – på sina potentiella kunder så kommer jag ha ännu mer jobb. Tills dess kommer jag fortsätta att gnälla över dålig konsumentinsikt och konsumentsupport hos företag. Och irriterat titta på den röda jordgloben på WiFi-routern.

  1. Disclaimer: jag har ingen relation med Kalix Finans mer än att de är den bästa av alla de företag som ringt mig och försöker få hantera mina PPM-fonder och pensionspengar [↩]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jaså på det viset

Johanna Parikka Altenstedt; hon som inte bara skällde ut och hotade Isabella Lund utan också ringde hem till mig och skällde och härjade har dykt upp igen. Läs själva på Rick Falkvinges blogg: http://rickfalkvinge.se/2009/06/29/bloggscoop-av-typen-vart-tog-de-vagen/. Tur att jag inte ska till Almedalen – jag har lite svårt för att säga vad jag skulle göra om hon dök upp inom min räckviddsradie. Och till på köpet är vi uppenbarligen branschkollegor också… *rys*

Posted via email from deeped’s posterous

Bloggar etiketter: , ,

Sociala medier är verktyg för en nyare demokrati

Jag är fascinerad över att det är så många som inte förstår att Piratpartiet aldrig kunnat skapa sin ställning i svensk politik utan digitala plattformar och sociala medier. Och att de de facto också väljer att bli “fångna” av dem eftersom de inte kan välja någon annan väg.

Verktygen som de valt att använda är helt enkelt genomdemokratiserade – tillgången till internet och datorer är extremt hög i Sverige: närmare 90 % har på något sätt tillgång till internet. Vem som helst kan starta en blogg, ett twitterkonto osv. Piratpartiet har valt att konversera, diskutera och länka. De har jobbat med den sociala medie-logiken och på så sätt lyckats att sidsteppa den traditionella mediestrukturen.

När de nu kommer att behöva bevisa att de menar vad de sagt, när de nu kommer att ställas inför en mängd frågor som både direkt och indirekt påverkas av den grundläggande fråga om integritet, människans frihet och yttranderätt måste de välja att använda samma logik. Ingen kommer att tillåta att de blir ett traditionellt parti där frågor diskuteras internt. De kommer att behöva de bloggar, de mikrobloggar som fört fram deras budskap fortsättningsvis. De har förutom att ha en mängd mycket viktiga bloggare på sin sida också möjligheten att jobba mycket med onlinevideo, med Facebook etc. Och det som politikerna inte förstår är att EU-valet kommer vara ett sökmotorsval: den som får högst träffar kommer att vinna.

Svaret är rätt enkelt: det handlar om att aggreggera sin närvaro.

Den sociala medielogiken som de använt sig av bygger fr a på crowdsourcing (jag hatar ordet “svärmteknik” – det låter så insektigt. Crowd är en grupp företrädesvis människor: att prata svärmar innebär att man nedvärdera de fantastiska möjligheterna som crowdsourcing handlar om genom att mena att det handlar om något sorts styrt beteende som hos en svärm). Piratpartiet kommer att vara tvungna att fråga sina väljare och andra om alla frågor. Annars kommer de inte bli trovärdiga eller speciellt långlivade. Genom att använda sig av såväl kvantitativ som kvalitativ crowdsourcing kommer alla frågor vara genomlysta och förberedda.

En del menar att crowdsourcing är rena polska riksdagen. Det är bullshit. Dels för att crowdsourcing handlar om att alla kan vara med och vara delaktiga, inte bara de som är valda att tycka till. Polska riksdagar handlar om tjafs mellan personer som är valda och där deras egentligen intresse handlar om att vara traditionella politiker. För Piratpartiet är det extremt viktigt att ingen tvivlar på deras transparens.

En del politiker verkar vilja mena att Piratpartiet inte kommer att granskas (till skillnad mot dem själva antar jag). Det är samma märkliga argumentation som finns runt Obama – där en del (journalister) verkar mena att Obama inte blivit genomlyst. Att ens fundera i sådana banor visar att man a) inte förståt sociala medier alls b) har en agenda som ska förhindra nedmonteringen av medierna som ensamma granskare. För Piratpartiet kommer att bli granskat oerhört starkt; av hundratals bloggar som är politiskt intresserade. Av medier, av människor, av medlemmar.

Det finns inget annat val för PP.

Uppdatering: Läs Marys långa och oerhört intressanta post i ämnet. Och Rudolfs kärleksförklaring till internet är klart en motbild mot kabel-TV-internet.

Bloggar etiketter: , , , ,

Syftet mina vänner, vad var syftet?

Det är många som blivit förbannade för DNs grävande artikel om FRA-motståndets påstådda koppling till andra intressen. PR-byråer och annat löst kommunikationsfolk går ju inte att lita på – det vet ju varenda journalist.

Dock är det ingen som faktiskt frågat den mest intressanta frågan – den fråga som artikeln inte besvarar:

Vad var då syftet med att alla dessa pr-byråer skulle betalat oerhörda mängde pengar för att få igång ett drev mot FRA-lagen?

Det kommer upp lite halvkvädna saker om ”telekombolag” och annat men nej, artikeln är mycket tyst om vad själva bakgrunden faktiskt är till att det uppenbarligen finns några som vill betala för att en opinion ska komma fram mot en lag. Man fastnar vid att det ska vara ett antal PR-konsulter, åtminstone en byrå – och för övrigt insinueras det om flera professionella kommunikatörer (typ jag, Opassande, Blogge och andra antar jag?).

Frågan blir då i slutänden: vem är det som är ”kunden”? Slutsatsen blir alltså att antingen finns det en rejält tät kund i bakgrunden och en hoper av alla som engagerat sig i frågan ljuger som fan och har fått feta hemliga lönecheckar. Eller så kan det vara så att PR-människor, reklamare och andra kommunikatörer faktiskt ser ett värde i att det finns personlig integritet, kommunikationskanaler som inte är styrda och avlyssnade av staten – helt enkelt personer som, genom sin professionella kunskap om kommunikation och manipulation inser att det här är för mycket, för inskränkande och för odemokratiskt. Och väljer att agera utifrån att de faktiskt är proffs på att kommunicera, proffs på att få upp frågor på agendan.

Men som jag tidigare skrivit: det skulle aldrig blivit mer än en liten krusning om det inte funnits en stark grund att stå på, mängder av människor som var engagerade som fan oavsett vad proffsen sa. Och de personerna agerade (och agerar) knappast efter någon pr-plan. De agerar.

Vill avsluta med Farmor Gun, en av de mest fascinerande människorna som varit mycket viktig i ”bloggbävningen” och med oförtruten envishet skrivit megabyte med text. I en kommentar säger hon:

Jag tillhörde den stora sovande massan, som fram till den 9 juni 2008 levde i tron att en allmän övervakning av folket inte skulle vara möjlig att införa i vårt demokratiska land. Att jag varit så naiv har jag sedan dess försökt råda bot på, PR-byråer förutan.

Så nu hoppas jag på att Ingrid Carlberg och Ewa Stenberg ger ett svar på frågan: Vad skulle syftet vara och vilka är då de som skulle ligga bakom PR-byråernas arbete?. Utan det svaret blir faktiskt deras artikel meningslös.

Uppdatering: DNs ledare spinner vidare på att hela bloggosfären styrs av PR-byråer idag och fortfarande är det ingen som ens försöker (förutom Hemliga Morsan) att förklara vad då syftet skulle vara. Självklart är det så att det nya medialandskapet kan användas för att marknadsföra såväl varor, tjänster som åsikter – men det som DN inte förstår är att det inte är lättare utan mycket svårare. Konversationsmarknadsföring handlar inte om att manipulera utan om att ge idéer och tips men bloggare är mycket smarta: det går inte att starta någon sorts rörelse som man nu vill påskina. Jag jobbar med det – jag är rätt övertygad om att det idag är svårare att skapa en opinion än det var förut. För idag är det tusentals röster som det handlar om, det är hundratusentals kommentatorer som faktiskt pratar med varandra – och allt är sökbart, länkbart och kontrollerbart. Det var det inte förut.

Sen är det intressant att fundera – om nu DN anser att bloggarna som skrivit om FRA är ”nyttiga idioter” så är väl frågan: vem är nu nyttiga idioter för regeringen och de som vill få igenom FRA, IPred och framöver ACTA? Och vilken PR-byrå ligger bakom all den här kritiken (lånat från Stenudd via Opassande)

Här skrivs om kritiken av regeringens förslag till modifiering av FRA-lagen: Svenska Dagbladet här, här, här, härhär, DN här, här, här, här och här, Aftonbladet här, här, här och här, Sydsvenskan här, här och här. och

För övrigt har Anna Troberg skrivit en lång analys av den förra artikeln. Och nej, Dick Erixon ger inga som helst svar – han bara försöker att sätta tillbaka bloggandet i ett gammalt sätt att se på media. Att han virrar på om telekombolagen bygger på de insinuationer som fanns i huvudartikeln. Erlandsson gör en runda om sitt motstånd, Josh är bitsk precis som Blogge. På nåt sätt så dränks DN just nu av drypande satir…

Uppdatering: Affärsvärlden tycker också att det är en tunn soppa kokad på spiken och gör en mycket bra sammanfattning av vad DN egentligen visar:

Innan DN kan visa att Mattias Söderhielm arbetade på uppdrag av någon hemlig aktör så får hans engagemang istället ses som ett exempel på bredden i FRA-motståndet: En del bloggade, en del demonstrerade, andra donerade privat kapital för att på olika sätt skapa engagemang kring frågan.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Blogg.se-röran fortsätter

Jag minns någon gång ’05 när det fanns en ung kille som satte ihop ett bloggverktyg och plötsligt stängde ner allt och lämnade en massa bloggare hanging. Det var inte snyggt men det var tidigt i bloggutvecklingen och man kan ibland få räkna med sånt.

Det som Roland Karlsson, vd på Blogg.se nu gör är illa. Själv har jag inte förstått hur man konstant misslyckats med att få normal teknik att inte fungera såsom ping och trackback men nu visar det sig att han är otrevlig (jag har fått några ilskna mail efter det här).

Han går fram som en ångvält och Mumaris historia gör mig rent ut sagt förbannad:

Jag påpekar att min blogg sedan en längre tid inte har haft med blogg.se att göra och det enda som hänt nu är att han har förstört för min dotter, det drabbar någon som inte har någonting med saken att göra.
Svordomarna fortsätter…. han vrålar att han minsann kan packa ihop hela min jävla blogg och skicka innehållet till spotlife, sen kan vi dra åt helvete! Spotlifes jävla trafik har belastat och förstört för vårat system! (vilket enligt Spotlife inte är sant då trafiken belastat Spotlifes egna servrar.

Han må vara hur jävla förbannad han vill på Spotlife men att faktiskt ge ut det material människor skapat är det minsta man kan göra. De själva höll fanan högt när ägarna till den gamla programvaran ville stänga av allt efter strandade förhandlingar. Att svära åt människor och stänga av saker utan att kolla, dubbelkolla och ibland trippelkolla är något som ändå måste vara en grundläggande sak för en VD i ett bolag som tjänat rejält med pengar på sina bloggare då reklamintäkterna går till Blogg.se. Att nu inte ens öppna upp ett konto såpass att det går att avsluta är lågt.

Jag tycker i grunden att (bortsett från tekniken som konstant varit urusel även i det nya systemet) blogg.se och Roland var viktiga för den utveckling som bloggandet men nu har allt annat varvat blogg.se ett par tre gånger.

Jag undrar vad Aller Förlag tycker om att VD i det bolag de äger till 51 % svär och gormar mot personer som hjälpt dem att öka sina intäkter?

Är det här bra ambassadörsskapande?

Uppdatering: Min kära vän Schmut har ju (hade glömt det) varit ute för Roland Karlsson och Blogg.se (tyvärr verkar Mumari eller Spotlife glömt bort att det är bra att kunna länka separata kommentarer…) (visade sig att om man klickar på #[siffra] så fungerade det – men det visar sig inte i nedre vänstra hörnet på webbrowsern som jag brukar kolla adresserna i).

bild-25

Uppdatering: Mumari har fått lite hjälp och Roland har lugnat ner sig. Bra det – men tyvärr Roland Karlsson: vi är nog rätt många som kommer att fortsätta att hjälpa bloggare att ta sig ur ditt bygge som känns som ”walled gardens”. Mumari har också uppmärksammat den märkliga spam-trend som en hel del idiotiska kids tror är ett bra SEO – något som jag uppmärksammade här. Jag kan säga så här: den som testar det på deepedition.com kommer att skickas till spamkön och ramla in i Akismets databas. Det vill ni inte…

Roande är att snedseglarna i Dagens Medias kommentarsfält spenderar så mycket energi på det här… Resumé har också skrivit om det precis som Affärsvärlden (sic!) och Expressen, E24. Bloggkommentatorerna menar att Mumari är subjektiv. Klart som fan. WTFdotcom har själv varit utsatt för Rolands koleriska utbrott.

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

Måste man vara tonåring hela livet?

Sanna Rayman skriver om det sk ”bloggbråket” mellan Linda Skugge och Ebba von Sydow. Att Skugge aldrig varit speciellt intresserad av de ”svaga” (vilka de nu skulle vara i den här fajten) utan alltid av sig själv. Det är bara att livet förändras och därmed förändras också ens egen utkikspunkt:

Skugges temperament är oförändrat. Hon skriver fortfarande kompromisslöst, känslosamt och utan att be om ursäkt. Reaktion snarare än eftertanke är fortfarande hennes signum. Det kan man gilla eller ogilla, men det torde ha framgått genom åren.
Det som har förändrats är Skugges tillvaro och liv. Hon är inte 16 och hon har tre barn, till exempel. Då är det väl en jäkla tur att hon inte beter sig som en 16-åring längre, eller?
Vem som helst borde kunna se det positiva i att man faktiskt inte måste vara exakt samma människa från tonåren och framåt.
Det är väl så. Tänkte på det när det uppenbarligen dök upp ett gammalt troll här. Som försökte att provocera. Och gav snabbt upp eftersom jag helt enkelt inte var speciellt intresserad. En del av vänner som möter mig idag känner varken igen mina åsikter som mitt temperament. Jag skulle inte vilja ha samma åsikter som jag hade då. Lika lite som att jag vill vara samma person som den sextonåriga Niclas Strandh.
Vi förändras helt enkelt. Blir äldre: ändrar socioekonomi, lär oss mer, förstår mer och ifrågasätter kanske de gamla sanningarna. Självklart – i grunden är diskussionen mellan EvS och LS relativt ointressant: vem som har det jobbigast är inte så intressant. Men kanske är det mer intressant att fundera om hur vi förändras, växer och rör oss vidare i livet.
Så jag tycker att den fråga som Sanna ställer är intressantare än den om vem som har rätt att vara stressad:
För egentligen. Är det Skugges uppgift, som offentligt känd figur som många har identifierat sig med, att även sedan hon fått tre barn förbli en självdestruktiv, självupptagen och sotögd tonåring som skriver om att hon är rädd för smör?
Skulle du vilja vara samma person som du var i tonåren? Varför måste en känd person vara det? Om dina åsikter har förändrats under de senaste tio-tolv åren: varför måste Linda Skugge fortsätta stå för sina gamla åsikter? (Fast hon passar illa som moraltant fortfarande).
Ps. Zytomierskas inlaga i ”bloggkriget” är roande desperat. Stackars henne som inte får vara med och nu sluggar åt alla håll och kanter. Och nu vet vi om att Skugge bara leker sociala medier när hon får betalt. Bra – då behöver man inte följa henne om hon dyker upp nånstans. Sydsvenskans blogg har stängt kommentarerna – knappast comme il faut eller vad säger du Sören?
Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Mer än 700

Förutom att deepedition.com uppenbarligen var med två gånger i nomineringarna (eller är det skrivfel Daniel?) så visar genomgången att Aftonbladet måste göra något åt sina adresser – det är knappast roligt att se bloggen blogg.aftonbladet.se/15894 eller blogg.aftonbladet.se/13212 som knappast säger något om vare sig bloggaren eller bloggen. Det är ju inte raketforskning att skapa riktiga länkar.

Annars så är det ett fascinerande jobb som gjorts men det märkliga är att det inte kommer några inlänkar från den postningen. Se där… där var de.

Bloggar etiketter: , , ,