FRA-debatten slutar inte. Tysta Fredrik fortsätter att leka mussla och släpper fram Ingvar Åkesson, som det visar sig - har tagit över hela pr-ansvaret från sin presschef.

Men det var inte det jag skulle skriva om utan de snurrpellar och stollar som dyker upp i bakvattnet på diskussionen.

Först är det nån snurrpelle som fått för sig att han ska polisanmäla alla som återpublicerat de dokument som HAX blivit anmäld för. Idioten stjäl en lista från Ministry of Truth som börjar med “jag” och struntar i att kolla om verkligen alla på den listan faktiskt återpublicerat dokumenten. Jag är bland annat uppsatt på listan över personer som ska polisanmälas. När dumskaftet får frågan om detta förklarar han (det måste vara en han - sorry, men det är bara män som kan uppträda så här idiotiskt) att han tänker polisanmäla alla oss andra också - som medbrottslingar:

eftersom de i sina bloggar hyllat och lovsjungit de som tagit till tilltagit att som dig Erik Laakso publicera långa listor med namn på människor som du Erik Laakso inte har en anning om utifall de vill synas på nätet. Du Erik Laakso bryr dig alltså inte ett dugg om den personliga intrigitet du säger dig värna om. PUL-lagen är klar och tydlig och förbjuder din verksamhet. Den sjätte paragrafen i grundlagen säger att man skall ingripa mot brottslingen genom att anmäla tjuven. Bl.a. i fallet med John Hron mordet dömdes en ligist inte för att ha deltagit i våldsgärningen men föt att ha undlåtit sig att kontakta polis.

Intressant är alltså att plattnacken tror att angiverilagen redan är igång. Att sedan jämföra det här med Hron är vidrigt - snacka om att släpa John Hron i smutsen. Fåntratten ska bland annat anmäla mig för den här postningen. Hur han nu ska få till det - det är inte förbjudet att länka till olagligt material enligt domar i fildelningsmål. Och han ska även anmäla mig för den här postningen - som är en embeddad film från de som var på Arlanda. Precis som för den här, och den här. Och självklart för den här - där jag påpekar att jag inte kommer att återpublicera dokumenten… Sicken jävla pucko.
Det roliga i det är att man nästan funderar om det är Lisa Bjurwald - eller ett linkbait:

Det finns bättre, viktigare och mer själsligt upplyftande aktiviteter än att behöva vandra runt i det strunt av avskräde som tyvärr produceras i det svenska diket av bloggsörja. Jag kan dock inte stillatigande se på och acceptera den senaste tidens hyenaflocksmenatlitet som spridits bland särskrivande bloggaktivister i form av dumhet, uppvigling och ett oetiskt självförhärligande uppmanande till rent lagtrots som tilltagit i en allt mer accelererande fart.

Vilket blir ännu roligare när apskaftet stavar fel i sin nästa postning, som förutom att vara endast en återpublicering av lagar, också visar att stolpskottet inte har ett hum om juridik.

En annan person som fått saker om bakfoten är Alltiallon som menar att min postning skulle handla om att ta avstånd från återpubliceringarna av dokumenten. Nu har hon, i fin historierevisionistisk anda tagit bort det hela, men fortfarande blir jag upprörd när jag klumpas ihop med en person som anser att:

Bloggen ska inte vara eller bli något nytt uttrycksmedel för en ny form av civil olydnad! Detta motsätter jag mig bestämt emot och tar starkt avstånd ifrån.

Det är ju bland annat en av de saker som jag ser som styrkan hos bloggar - att de faktiskt kan fungera som en stark pådrivare och fungera som en kanal för civil olydnad! Och som fjärde statsmakt som jag och Brit skriver om i gårdagens Aftonbladet.se.

Andra bloggar om: FRA, debatt, idiot, civil olydnad, stolligheter, polisanmälan, medbrottsling, stämpling

Den 2a juli skrev jag ett personligt svar till Roger Tiefensee efter att fått hans massgenererade mail som svar på Expressenkampanjen. Mitt svar den 2a juli:

Tack för ditt svar. Det var ett intressant svar på många olika sätt. Det hade dock varit mer renhårigt att du skrivit ett personligt svar och inte gjort ett massutskick då du själv anser att detta inte är god sed. Månne menar du att vi medborgare och väljare ska ta oss tid att skriva till dig personligen men att din dyrbara tid innebär att det är nog med ett massgenererat utskick?
I övrigt må jag säga att din förklaring om FRA-avlyssningen haltar betänkligt. Om vi tar det här mailet så ligger domänen på ett svenskt webbhotell, men är omdirigerad till att hamna på Googles mailtjänsts servrar. När jag skickar det här så skickas det rent fysiskt i ett antal mindre paket från utlandet till din mailadress - och även om jag skickade detta mail via en svensk server kan dessa paket ta vägen över gränsen lite hur som helst. Följaktligen kommer i princip alla svenskars mail att behöva kollas då delar av dem faktiskt kommit in utomlands ifrån. Så antingen försöker du medvetet föra människor bakom ljuset eller så har någon lurat dig full av teknisk mumbo-jumbo.
Och i grunden så handlar vårt motstånd om att om så ett av mina mail faktiskt avlyssnas så har min personliga integritet kränkts. Av en stat. Jag förväntar mig större moral av en stat som kallar sig demokratisk än jag förväntar mig av företag. Så enkelt är det.
Men det blev en bloggpost i varje fall: http://deepedition.com/2008/07/02/att-gora-sjalvmal/

Det är många andra som också skrev ett personligt svar och mig veterligen har ingen fått något svar.

Idag tog jag och skrev ett ytterligare brev till Roger Tiefensee:

Hej Roger. Som du ser nedan så skrev jag ett personligt mail till dig men har inte fått något svar. Har mailet kanske förkommit på något sätt? Det som är lite underligt är att flera av mina vänner, som fick ditt massmail, inte heller fått svar på sina personliga mail. Hur kommer det sig? Du skriver ju i ditt massgenererade svar att det vore trevligare att få ett personligt mail - men betyder det att du inte tänkte svara på dem ändå? Det är tråkigt. Frågan blir: kan man lita på dig Roger Tiefensee? Kan man få svar från dig som folkvald politiker eller måste du använda dig av partiets godkända svar; även om de nu på senare tid visats sig vara minst sagt felaktiga?

Jag vet inte hur det är med dig men jag tycker det är tråkigt att vänta på svar så länge som det nu varit. Visserligen är det sommar men de flesta av oss väljer nog att svara på brev i en sån viktig fråga som FRA-diskussionen kommit att bli. Eller du kanske anser att den inte är så viktig?

Hoppas du haft en bra sommar och så hoppas jag att du får tid att skriva ett svar. Om du tycker det är jobbigt att skriva i personliga mail kan du ju alltid svara i kommentarerna på min blogg där jag lägger det här brevet: http://deepedition.com/2008/07/30/att-vanta-pa-brev.

mvh
Niclas Strandh

Jag betvivlar visserligen att vi någonsin kommer få något svar av Roger. Men man kan ju åtminstone försöka.

PS. jag väntar fortfarande på svar från Lisa Bjurwald. DsApropå brevväxlingar så har Lisa Bjurwald svarat klart med mig. Det hela markerar hennes något märkliga syn på interpersonella relationer med sina läsare…

Andra bloggar om: Roger Tiefensee, FRA-lagen, brev, svar

Ett stort antal bloggare¹ väljer att stödja HAX genom att lägga upp de hemliga dokumenten som han blivit JK-anmäld för.

Jag högaktar modet och det kliar i fingrarna på mig självklart och personligen skulle jag gärna göra samma sak.

Men jag kan inte: av den enkla anledning att jag har ansvar för min byrå och de kundkontakter jag har där, av vilka jag ofta får sekretessinformation att titta på för att kunna arbeta med de strategiska frågor som jag har som arbetsfält, jag jobbar med olika projekt som inte får komma ut innan det är rätt tid osv. Utan den tilltron till mig och att jag håller klaffen så är vi körda. Det handlar om att skydda inte mig utan vårt varumärke. Kan tyckas långsökt men jag lirar hela tiden på gränsen eftersom jag numera är öppen med att det är jag som skriver deepedition.com - och varje uttalande jag gör som inte är comme il faut måste jag ändå väga på guldvåg: jag har ansvar för att se till att jag får in någorlunda med pengar till mat för familjen och att vi kan betala löner till våra anställda. Efter holmgången med en viss branschtidning är mina delägare mindre fascinerade över mitt bloggande så jag besparar dem den oron just nu.

Så det här blir en klassisk tvekamp mellan min personliga moral och den etiska verklighet som är grundläggande för en konsult: Jag personligen skulle mer än gärna råka på en JK-anmälan; men som delägare i en elvamannabyrå och den som jobbar med grundläggande strategisk marknadsföring för stora företag så kan jag inte utsätta oss för det.

Jag hoppas att HAX och andra förstår, eller så får ni kalla mig fegis.

Uppdatering: Det hela blir än mer förvirrat när man läser Metro.

Justitiekanslern kommer inte i nuläget att undersöka om bloggaren har gjort något brottsligt i och med publiceringen – utan undersöka om brott har begåtts då handlingarna lämnat myndigheten och nått bloggaren.

Följaktligen blir återpubliceringarna relativt meningslösa. Synd. Och det hela visar mest att FRA totalt tappat greppet eftersom Åkesson verkar tro att de anmält publiceringen… Snart får vi kanske se en bambusersändning där män i vita rockar för ut Ingvar Åkesson, dreglandes och högt och förvirrat förbannande bloggare, folkpartistiska kvinnor och hela Internet…

Uppdatering: Göran Pettersson halkar på bananskalet när han påpekar Åkessons stora kunnighet och glömmer bort att göra damage control när det visar sig att Åkesson helt enkelt inte ens fattat vart han skulle skicka anmälan.

Uppdatering: På förekommen anledning så återpublicerar jag min kommentar hos Zaramis:

Jag ska göra en jämförelse: jag var tidigare präst och hade tystnadsplikt - en lagstadgad vid fängelse. Jag jobbade som ungdomspräst och hörde många saker som man annars borde anmält, eller pratat med myndigheter om: om jag inte varit under min tystnadsplikt. Problemet för mig i det här fallet var att jag inte alltid var bunden av denna: exempelvis om jag hörde något som inte var under “själavårdande former” så var det min rätt att anmäla detta. Dock valde jag de flesta gånger att inte göra det - eftersom det skulle ha förstört tilliten hos de ungdomar som kom till mig och under samtal berättade om det som de inte berättade för någon annan: eftersom de visste att jag var tyst.

Den här frågan är samma sak för min del: mina kunder väljer att öppna upp företagskritiska saker för mig för att jag ska kunna göra mitt jobb för deras marknadsstrategier ännu bättre - men det kräver att jag håller på en hög grad av sekretess när det exempelvis gäller de dokument jag får i min hand. Om jag därför skulle återpublicerat det här dokumentet skulle vissa kunder; trots att det är två skilda saker och jag egentligen endast står under sekretess i det ena fallet (precis som med min ämbetstystnadsplikt), skulle kunna uppleva att jag likaväl skulle kunna publicera deras papper eftersom jag uppenbart inte bryr mig om hemligstämplar och sekretess när det gäller “rikets säkerhet”. Att behöva ta den diskussionen med kunder och delägare orkar jag inte just nu. Och ser inte som produktivt i mitt fall.

Uppdatering: DN har plockat upp nyheten om att flera andra nu publicerar dokumenten. FRApedia har självklart lagt ut dokumenten också. Också Emma har valt samma väg som jag när det gäller att publicera de hemligstämplade dokumenten precis som att Isabella känner att hon redan idag är så påpassad av myndigheter.

Andra bloggar om: FRA, HAX, hemliga dokument, tilltro, varumärke, konsult, tvekamp, personlig moral, etisk verklighet

1. Falkvinge, Dexion, Josh, Svensson, Se till vänster där går en arab, Erik Laakso, Cynism, Ministry of Truth, Blogge Bloggelito, Törnebohms Hotspot, LouiseP, Aqurette, Klotband, PLC, Trotten, Erik Hultgren, Blågrön Röra, Karlberg, Promemorian, Isobel, A Die Wunde, Folin, Scaber Nestor, Alltid Varför, Projo, Fria Vingar, Lidholm, Oscar Swartz, Myndighetskontroll, Projekt på riktigt, Lake, Mersmak, Wadström [up]

Josh har skrivit en saga som förklarar det surrealistiska i hela FRA-galenskapen. För det börjar nu bli mer och mer galet. Och faktiskt riktigt otäckt.

En sak som jag funderat på är det faktum att den bild som givits av hur FRA skulle fungera är rent tekniskt felaktig som metafor (insåg att det blev skojigt det där…): deras “metkrokar”-metafor är inte möjlig eftersom en sökning innebär snarare att man lägger ett nät där det som är stort nog (passar in i sökprofilen) fastnar. För att det ska fungera måste alla “fiskar” (dvs. allas trafik) faktiskt passera - och det innebär att även om jag är oskyldig kanske jag är stor nog att fastna - av misstag.

Vad man inte vågar ta i sin mun är det faktum att kabelspaningen innebär mycket högre grad av underrättelseversionen av collateral damage när det gäller integritetskränkningar. För hur Åkesson och Tolgfors än vrider sig (som fiskar som råkat käka en för stor mask på dumkroken) så är det så att man kommer att titta i allas handväskor.

Jag undrar fasen vad i helvete Schlingmann egentligen pysslat med den senaste månaden: inte fasen är det krisarbete i varje fall (och jag funderar också som Hemliga Morsan varför inte Åkesson tar hjälp av någon som faktiskt kan det här med kommunikation).

Andra bloggar om: FRA, lagen, krisarbete, metafor, metkrok, fiskenät, Ingvar Åkesson, Tolgfors

Skicka mail med hjälp av Expressens mailformulär. Låt politikerna känna på lite hårt digitalt stål.

Återkommer med tankar runt de försök att slå tillbaka som gjorts såväl av FRA som från politikersida.

Andra bloggar om: FRA, protest, Expressen

Jag gjorde en v-logg om FRA, politik och det gap som uppenbarligen finns mellan de politiska strukturerna och individerna som politikerna vill/ska representera:

Andra bloggar om: FRA, politiker, individualism, struktur, politik, Inglehart, skifte, vlogg, sorgeprocess, utveckling

Mymlan har skrivit en mycket bra text, och i kommentarerna finns massor av idéer till att jävlas med FRA.

Den här postningen kommer att fyllas på efter hand. Tipsa i kommentarerna.

SJF har domedagskänslan.

Blogge öser på.
Expressens nya medier hotar med att uppmana till en klassisk mailbombning.

Camilla Lindberg har förklarat sin ståndpunkt här:

Winston Churchill har sagt att “vissa byter åsikt för sitt partis skull - andra byter parti för sina åsikters skull.” Jag har valt att bryta med mitt partis linje i den här frågan. Inte för att svika lojaliteter, utan för att följa dem.
Jag gör det inte heller för att sola mig i någon slags liberal stjärnglans. Det här är ingen tävlan om vem som är mest liberal. Jag har valt att inte föra den här diskussionen via media tidigare utan inom mitt parti. Att jag bryter den tystnaden nu, är för att jag känner mig skyldig att ge en förklaring.

Hyllningarna är många. Blommor har översvämmat riksdagen och de är till henne, och en del till Birgitta Ohlsson.

Svensson skriver om sina känslor av att bli sviken av någon man trott på och gett sin röst och han hyllar också Camilla Lindberg.

Per T gillar inte FRA. Eller nåt. Han använder ett klassiskt argument:

Och till Deep edition och andra som pratar om demokratins död: nej, tyvärr, detta är ett demokratiskt beslut fattat i det forum vi i vårt demokratiska system valt som beslutsfattande forum. Detta är baksidan med demokrati, helt enkelt.
Ett beslut som faktiskt skulle hota demokratin, vore ett som reglerade vilka åsikter eller fakta som är ok och / eller får uttryckas. Finns sådana lagar, blir FRA:s “nu också på papperet”-möjligheter att övervaka desto allvarligare.
Problemen för svensk demokrati är bra mycket större än denna lag, och bra mycket äldre.

Brors analyserar:

De senaste dagarnas mejlbombningar av politikerna är en tydlig signal till partiledningarna om att en ny tid är här. Bloggare och traditionella medier som drar åt samma håll kan påverka väljaropinionen och tvinga fram snabba politiska omsvängningar.

Jag har själv svårt att se det hopp som han ser - eftersom hela lagen är kontradiktorisk i sin funktion mot just det som Brors menar har hänt men det är ändå intressant (och ja, vi kommer att analysera det närmare på Same Same But Different)

Efter gångna dagars debatt så måste man ändå dra den slutsatsen: riksdagsmännen måste ha en högre intelligens än vi andra. För aldrig har jag hört så många som förklarat att opinionen må vara mot dem men ibland måste man ta de “svåra besluten”. Att svenskar inte vill ha en genomgående avlyssning står ganska klart - men riksdagsmän vet bättre. Och uppenbarligen är det 143 som är smartare än alla andra. Eftersom de med sina röster förklarat att folket dvs. pöbeln därutanför har fel, och inte förstår problemet. De som möjligen var lite mer osmarta, och lyssnade på opinionen och sitt hjärta fick se sig beslagna med piskor som de högre stående alltid gjort med pöbeln. Piska dem till lydnad, piska dem till rätt tänkande. Sen kan man fundera på de 67 av intelligenta riksdagsmännen som inte ens var närvarande - är de dumma? Eller smarta?

Eller är det så enkelt att 143 st har spottat oss väljare i ansiktet? Jag lutar åt det.

Andra bloggar om: FRA, riksdagsmän, spotta, pöbel, lagstiftning, intelligens

Samtidigt som Frankrike och Italien drabbar samman i en sorts europeiska fotbollens motsvarighet till death match tänker jag runt dagen. En historisk dag idag och imorgon. För det viktiga är FRA-lagen och det som politikernas vansinniga förslag fört med sig. Jag började min dag i Stockholm tidigt imorse med tågresa och har sedan varit tvungen att jobba mest, men genom sociala medier - bloggar, mikrobloggning och rss har jag försökt följa debatten i riksdagen via livebloggande (opassande, Falkvinge - exempelvis den här, Anna Troberg aka Rosetta Sten och Projo mfl), mikrobloggskommentarer (exempelvis här och i massor av personliga kommentarer).

Den slutsats man kan dra är att det blir en återremiss. En återremiss som blir ett spel för gallerierna enligt vissa. Ett rakt nej hade varit bättre eller att riva upp och göra om. Det intressanta är att en fråga som uppenbarligen Alliansen trodde skulle gå enkelt att få igenom, och som fr a socialdemokraterna mest motsatte sig för syns skull blev en fråga som fick Alliansen att darra till; dels på grund av de politiker som insett att deras personval faktiskt är just personval: trots att det verkar som om Alliansens partier glömt sin egen önskan om mer personval.

De tunga salvor som remissinstanser och experter avlossat är inte att leka med. Magnus Norell sliter sönder hela grundbulten för lagförslaget - att det skulle skydda mot terrorism:

Om jag skickar ett sms till en kompis om att vi ska ses på Nytorget klockan 18 är det fortfarande ingen som vet att vi kommer att ha med oss självmordsvästarna som vi tidigare bestämt

Eller som många andra påpekat: finns mängder av sätt att komma runt FRA:s sökning. Följaktligen blir det i slutänden faktiskt vanligt folks mail som fiskandet sker i - och möjligen riktigt dumma terrorister (om man då kan kallas det…).

Men traditionella medier har, som vi tidigare påpekat, varit tysta tills de insåg att bloggarna faktiskt var det som hårt drev opinionen i frågan. Med konstant avoghet från vissa journalister - på deras egna bloggar (sic!). Marcus Svensson har uppenbarligen problem med sin egen ståndpunkt också. Sent omsider har även journalisterna helt enkelt insett att FRA-lagen innebär reella hot mot det fria ordet, den fria tanken, yttrandefrihet och till stor del den “digitala tryckfriheten”.

Det finns ett antal slutsatser att dra från den senaste tidens diskussion och “upp och nervända” opinionsbildning:

• Bloggosfären har blivit en del av opinionsmakten. Det är inte längre likvärdigt att kalla bloggar “dagbok på nätet” eller sätta likhetstecken mellan bloggar i gemen och modebloggar i synnerhet. Vidare: mediebloggarna är inte de som framträder när bloggarna blir en viktig del av det politiska samtalet (konversationen). (Läs Björn Mellstrands analys som för vidare diskussionen).
• Piratpartiet har slutligen visat att de står för värden som går utöver fildelning och TPD. Ett antal av de ledande partifunktionärerna har drivit kampen. Vi är nog många som mer och mer ser PP som en reell politisk kraft med värderingar som är sant liberala och libertarianistiska.
• Motståndet från traditionella medier mot bloggandet blir mindre och mindre, fler och fler börjar faktiskt förstå (förutom Svensson på smp) att bloggar kan fungera som informatorer, fördjupare och nivellerare av samma saker som journalisterna själva skriver om. Hegemonin luckras upp i journalisternas egna huvuden.
• Ett antal politiker har visat sina sanna ansikten (eller undvikit att alls visa sig). Vissa kanske kan komma att vinna på det (Federley mfl som till synes vågat - om det verkligen är så kan man diskutera - stå upp mot partilinjen), andra kommer att förlora goodwill inom en del av sina led (Birgitta Ohlsson har varit märkbart tystlåten) respektive att ett antal politiker, däribland försvarsministern, visat på en skrämmande okunnighet och att inte insett det här med att vara folkvald. Då det inför nästa val nu finns en väl utbyggd bloggosfär så kommer detta komma tillbaka och bita dem i ändan bildligt talat.

Tyvärr är jag skeptisk till den återremittering som görs. Lagen kommer att gå igenom, med relativt små förändringar. Sverige går in i en era av demokratiskt moras där integritet och tankefrihet säljs ut på grund av “kriget mot terrorism”. Intressant är också det faktum att varje svensk kommer att få betala det här via sin mobiltelefonräkning, sin internetfaktura etc.. Något som politiker glömt att berätta… Logiken bygger alltså på att vi ska betala för att bli avlyssnade av FRA utifrån tanken att någon som inte bor i Sverige kan skicka ett mail, ringa ett samtal över Sverige som har ett innehåll som kan vara terroristvinklat.

Det är ett virus - terrorismen sitter egentligen i vårt huvud (det är ju faktiskt själva grundtanken runt terrorism…). Men det finns alltså 349 personer som är beredda att sälja ut grundläggande mänskliga rättigheter, sina väljares personliga integritet på grund av detta virus.

Imorgon är en ny dag. Imorgon förändras Sverige i grunden. Till det sämre. Men bloggar och gräsrotsjournalistik har börjat att spira - kanske är det något gott i allt det onda. Politikerhydrornas huvuden har börjat att visa sig. Men det finns nu teknik och personer som inte tänker låta dem vinna.

Andra bloggar om: FRA, lagen, politiker, partipiska, omröstning, återremiss, virus, tankefrihet, yttrandefrihet, avlyssning, debatt, bloggosfären, opinionsfaktor

Rick databas error, originally uploaded by deep.ed.

Har FRA redan börjat att fiska och “råkade” få bottennapp hos en av piraterna?

Det är onekligen intressant att riksdagen själva inte skaffat sig tillräcklig redundans i epostsystemen - ett smart sätt att slippa opinion och folkvilja: man sätter riksdagsmännens epostadresser till låga quota-värden…

det kan bli problem med e-posten när riksdagsledamöterna få ta emot en stor mängd mejl.

Uppdatering: Falkvinges nertid berodde på tung trafik. Men onekligen blev det som hände en reminder om vad som komma skall när FRA får full frihet att lyssna, anmäla och helt enkelt kodifiera allt man tycker. Om de vill.

Andra bloggar om: FRA, databasfel

Lex Orwell. Dåså. Dags att ta till det tunga artilleriet:

People simply disappeared, always during the night. Your name was removed from the registers, every record of everything you had ever done was wiped out, your one-time existence was denied and then forgotten. You were abolished, annhilated: vaporized was the usual word.

It was terribly dangerous to let your thoughts wander when you were in any public place or within range of a telescreen. The smallest thing could igve you away. A nervous tic, an unconscious look of anxiety, a habit of muttering to yourself—anything that carried with it the suggestion of abnormality, of having something to hide. In any case, to wear an improper expression on your face… was itself a punishable offense. There was even a word for it in Newspeak: facecrime…

Until the become conscious they will never rebel, and until after they they have rebelled they cannot become conscious.

Imorgon kan det vara verkligt. Faktiskt.
Opassande livebloggar från riksdagsdebatten. På Jaiku sker livediskussionen här.
Andra bloggar om: FRA, lagen, 1984, Lex Orwell

Det finns bara ett inlägg som man behöver läsa. Det är Hemliga Morsan:

De senaste dagarnas debatt i gammelmedia har visat att det är tvärtom; folk vet inte, men de bryr sig, bara de får veta. Och det är den arga och överdrivna bloggdebatten som har fått folk att bry sig, som har fört upp frågan på dagordningen. Oavsett hur det går på tisdag, så är det oerhört stort. För nästan första gången finns det i Sverige en debatt om förhållandet mellan staten och medborgarna, om medborgarnas rätt till ett privatliv, och en insikt om att medborgarna faktiskt kan behöva skyddas från staten.

Andra bloggar om: FRA, bloggar, inlägg, debatt

Det var länge sedan så många hade så få att tacka för något så viktigt.

Förutom bloggbävningen har alla kanaler inom de sociala nätverken använts. Inte så många har listat filmerna.

Tidigare har vi sett dyslesbisk och Svenssons remake (retake?) på Dead Poet’s Society. Här finns andra:

Andra bloggar om: FRA, sociala medier, FRA-lagen, YouTube

Till på onsdag ska jag ha skrivit 3000 tecken till SVT Opinion i något valfritt ämne. Funderar om jag ska skriva historien om när bloggosfären plötsligt tog makten: det som händer just nu med FRA-lagen. I snart en vecka har Knuffs landningssida endast bestått av bloggar, gigantiska mängder av länkande bloggar som alla tar upp FRA och den nya versionen av signalspaningslagen. Traditionella medier har inte hunnit med eller försöker argumentera för att “det är för sent“. För sent? Då har man verkligen lagt sig platt (rädda för att mista presstödet?) för politikerna.

Själv tycker jag att Federley är en av de få som verkligen visar kurage. Han är stenhård med att han faktiskt inte beslutat sig ännu men det finns fler som vågar att stå upp mot Firma Reinfeldt/Ask.

En del anser säkert att det väl inte kan vara så farligt. Men jag stödjer Falkvinges digitala skampåle - FRA-lagen är ett allvarligt hot mot demokratin, det är en utförsäljning av de grundlagar som gjort Sverige till ett föregångarland tidigare. Det handlar inte om mer kontroll av FRA utan av mindre, vilket den utmärkta artikeln i Fokus påpekar. Så det intressanta är att ungefär som Rick F gör: att börja att signalspana på vilka som uppenbart har ett intresse av att tysta svensken.

Jag kan peka ut tre. Ingvar Åkesson (inblandad i lagens författande som sedan blev generaldirektör för FRA), Michaela Dráb (inblandad i lagens författande som blev chefsjurist på FRA) och Daniel Ström (jurist på Försvarsdepartementet) som har skrivit stora delar av lagen.

Ingvar Åkesson har nu senast försökt att tysta PTS som försöker göra sitt jobb: att faktiskt hålla post- och teletrafik fri. Om Åkesson är en nyttig idiot eller en av de som orkestrerat det hela är en filosofisk fråga men det finns en agenda som är dold bakom det här. Tindra66 har hittat ett bra citat runt vad som uppenbarligen ett antal personer i Sverige, ointresserade av demokrati, intresserade av makt, söker:

Tystande i tysthet är strukturellt; det är en del av vårt vardagsliv; det är gränslöst och därför inpräglat i oss; det är ljudlöst och går därför obemärkt förbi; och det är dynamiskt i bemärkelsen att det breder ut sig och blir allt mer omfattande i vårt samhälle. Den strukturella karaktären på tystande “befriar” Statens representanter från ansvaret för det, dess alldagliga karaktär gör det oundvikligt ur de tystades synvinkel, dess karaktär av gränslöshet gör det särskilt effektivt i relation till individen, dess ljudlösa karaktär gör det lättare att legitimera och dess dynamiska karaktär dynamiska karaktär förvandlar det till en mekanism för nedtystande som kan bli alltmer pålitlig

Det mest oväntade inlägget, som helt klart är motståndsinriktat kommer från Tidningen Dagen, som mer och mer börjar bli intressant i opinionsfrågor genom att öppna upp och bli mer allmänt inriktad på samhällsfrågor.

dyslesbisk och Svensson har gjort en briljant film:

En hoppets film. Sannerligen.

Så jag tror att mina 3000 tecken kommer att handla om det här: när de sociala medierna plötsligt tog steget fram och visade att det gamla medielandskapet är omritat, att traditionella medieteorem är omintetgjorda och att alla har en megafon och kan använda den.

Skriv om det här, ni som har bloggar. Ni andra - varför inte ta det här som en anledning att börja att blogga? För det här är ett djupt hack i tiden: både för svensk demokrati men också för svensk opinionsmedia.

Uppdatering: Det är sorgligt att en person som Widar Andersson (som för övrigt testat på Bambuser) uppenbarligen väljer att gå i Bodströms ledband och välkomna FRA-lagen.

Andra bloggar om: FRA, hopp, lagstiftning, riksdag, Frederick Federley, konspiration, Ingvar Åkesson, Widar Andersson, Rick Falkvinge, Michaela Dráb, Daniel Ström, 3000 tecken, SVT Opinion, bloggosfären, gammelmedia, megafon, bloggar

Andra sidan har läst riksdagsledamotens Jan Ericssons blog och det som kommer fram skrämmer. Det visar att den politiska sfären lämnat sitt demokratiska ansvar och gör i princip som de själva anser vara rätt.

Som riksdagsledamot måste man ibland ta ansvar även för beslut som inte är populära. Visst skulle det vara bekvämt att trycka på nej-knappen, och visst skulle det säkert bli populärt i vissa kretsar och ge mig som ledamot stort utrymme i media. Men jag tänker inte falla för frestelsen, utan kommer att rösta JA till förslaget nästa vecka (om inget oförutsett skulle inträffa). För mig handlar frågan både om tryggheten hos enskilda människor att staten respekterar deras privatliv och tryggheten att veta att Sverige har en modern underrättelsetjänst till skydd mot angrepp från främmande makt eller från terrorister. Jag är övertygad om att de flesta svenskar tycker att båda dessa saker är viktiga, och vår uppgift som politiker är att hitta en balans mellan dessa två intressen.

Undrar vad det oförutsedda skulle vara. Att hans hjärna plötsligt började att fungera? För Falkvinges analys är klockren:

Förespråkarna har hävdat att bara en ytterst liten del av trafiken kommer att faktiskt avlyssnas och sparas för analys, som ett resultat av väldigt sofistikerade sökbegrepp. Då har man helt ignorerat det som till och med Lagrådet påpekade rakt ut – integritetsintrånget sker när staten tilltvingar sig tillgång till den förtroliga korrespondensen och filtrerar den efter sökbegrepp, inte när något väljs ut för närmare granskning. Att sökbegreppen är automatiserade saknar betydelse i sammanhanget. Alla avlyssnas. Vad som väljs ut för närmare granskning, och processerna för det, är helt ointressant.

För det finns två starka skäl mot det som nu sker:

1. Att man i demokratins namn ger prejudikat och instrument som i en annan tid lätt kan användas för att förtrycka, censurera och skapa en stat där det fria ordet är försvunnet.
2. Att man skapar självcensur hos medborgarna och därmed också utövar tankekontroll redan när detta blir verkligt - i ett så kallat demokratiskt land.

Det sista visar Tomas exempel:

Satt på en pub med ett par kompisar och ämnet om avlyssningen kom upp. På mitt intiativ. Jag var intresserad av att höra deras åsikter om det hela, samt att sprida vad som håller på att hända ytterligare lite. Svaret jag fick gjorde mig dock ganska rädd. För svaret var uppgivet och gjordes med en axelryckning. Vem bryr sig? Det skulle ju ha blivit så här oavsett regering. Vi kan ändå inte påverka.

Ignoransen är total från jasägarnas sida. De söker uppenbarligen just detta. Reinfeldt själv är den som verkligen pysslar med vidrig propaganda. Att inte inse att den här frågan samlar alla - precis alla - oavsett partifärg är skrämmande och gör att jag vill rita en Hitlermustasch på statministern:

Fredrik Reinfeldt:
- Ska vi ha signalspaning ska den kunna ge resultat och vara lagreglerad. Så har det inte varit historiskt. Det låter som att det skulle vara en tydlig delning mellan vänstern och regeringens politik i denna fråga.

Min uppmaning till alla som läser det här och på något sätt vill påverka: delta i bloggbävningen. Skriv inlägg på era bloggar, länka till bra saker. Visa att bloggosfären faktiskt bryr sig. Modebloggar, vardagsbloggar - om alla i princip överflödar allt finns det inget att gömma sig bakom för Reinfeldt och andra.

Helt enkelt: Unleash BlogHell!

Andra bloggar om: FRA, avlyssning, signalspaning, politiker, bloggbävning, ignorans, självcensur, censur, lag, riksdag, politisk makt

Jag är ju lite konspiratoriskt lagd ibland och när det gäller FRA-lagen och riksdagsbeslutet så blir jag minst sagt misstänksam.

Dels känner jag igen sättet från förra sommaren; när RPS försökte peta in Pirate Bay på sin spärrlista mitt i sommaren, med förhoppning om att deras censur skulle gå de flesta förbi. Nu gör riksdagen samma fascistiska stunt och drar upp ett beslut, som omintetgör såväl yttrandefrihet som tankefrihet i Sverige, alldeles i semestertider, skolavslutningstid. Sammanträffande? Knappast. Smart men man lärde sig uppenbarligen ingenting av förra sommaren.

Att gammelmedia skriver så lite om det kan visserligen ha med någon sorts extrem målgruppsanpassning: chipsmorsor och han i Hökarängen vill läsa om Perelli och Zlatan, inte om superdatorer och Storebrorsfasoner (Falkvinge är inne på samma sak; Isobel drar också en lans precis som Motpol.). Eller så är journalister och traditionella media så inbilska att de helt enkelt ser det här som en möjlighet att återta en del av sin makt över medielandskapet. Jag har inte gjort någon ingående analys (vi kommer att räkna klipp och bloggposter på SSBD efter beslutet) men det känns ändå som om det är Aftonbladet, i någon sorts sista dödsryckning från Hiertas själ, skriver mest. Marcus Svenssons retoriska stolpskott blir ett oroande indicium på min tanke. Som vanligt är Emma bäst.

Lite deprimerande är när såna som Bent menar att det är synd om politiker, som kommer att rösta för lagen på grund av partipiskan, eftersom de ändå våndas. Varför gör de inte då som deras hjärta säger? Att försöka att påverka den person som inte tvivlar är svårare än att ge stöd och argument åt den som känner att ett beslut är fel. Att en sån som Birgitta Ohlsson väljer att vara borta när lagen går igenom är jävligt lågt, självklart.

En annan sak. Oavsett den något svaga statistiska soliditeten i en webbomröstning så kan man ändå fråga: gör verkligen politikerna sitt jobb för svenska folket eller går man någon annans ärenden?

Stoppa FRA-lagen nu.

Peace Love & Capitalism skriver bra mot FRAs försök med sin fiskeanalogi:

Människor är inte fiskar. Det spelar ingen roll att vi kastas tillbaka. Vi ska inte dras upp över huvudtaget.

Det som händer är att man separerar en människas personliga kommunikation från personen själv. Det blir en teknisk del. För att fortsätta FRAs analogi så avlyssnas faktiskt alla, även om man väljer att slänga ut krokar: för det är samma “flod” av kommunikation som det fiskas i, det är alltid möjligt att sätta så mycket krokar (eller lägga nät) att man fiskar ur floden. Problemet, som FRA och många riksdagsledamöter väljer att ducka för (eller än värre blunda för), är att FRA-lagen skapar prejudikat som innebär att valet av krokar och bete är oreglerat.

För FRA gäller det att agna krokarna så att bara de tillåtna fiskarna fastnar.

Tillåtna? Bestämmer vem?

Uppdatering: Självklart gör Badlands Hyena det de är allra bäst på: bitande satir.

Uppdatering: Min konspiratoriska hjärna tar en extrasväng när det plötsligt visar sig att riksdagen byter dag för omröstningen om lagen - den skjuts fram ett dygn. Jag kan inte hjälpa att fundera om det har med det faktum att man valt att starta en manifestation mot beslutet på den dag som ursprungligen var avviserad…

Andra bloggar om: FRA, lagen, ärenden, konspiration, traditionella medier, politiker, tidpunkt

SVT har inte förstått något av det nya medielandskapet - trots sina försök med PlayRapport (som jag fortfarande tycker låter som en porrkanal).
Boyahed, klassisk humor- och satirsajt valt att lägga ut en fejkad annonssida där man gjorde satir runt det faktum att såväl SVT som TV4 verkar kunna tro att vem som helst köper vad som helst på DVD - och varför då inte ge ut Englas begravning? Enligt mitt tyckande en rå men knivskarp satir. Så nära en möjlig verklighet att jag gick på den någon minut. Även Markus “LAKE” Berglund har drabbats av SVTs cease or desist-brev. Det här är fan så dumt så att det än en gång nästan blir mer ironi av verkligheten än av satiren. Bolagsjuristen hänvisar till varumärkesskydd, något som knappast gäller för den här sortens satir plus att de då borde, enligt någon sorts ordning, jaga de bloggare som använder logotyper från ex.vis Melodifestivalen och annat när de skriver om programmen. För rent juridiskt har de delvis rätt: deras logotyper (roande är att juristen inte verkar kunna skilja på ett varumärke och en logotyp i första skedet) har ett formskydd. Men - och det här är ett viktigt men - det gäller inte i satir och liknande delar. Faktiskt. Så juristen försöker få det hela till att den uppenbart fejkade annonsen är en reell annons och därmed ett kommersiellt intrång. Dumheter.

Andra bloggar om: SVT, LAKE, Boyahed, satir, varumärken, logotyper

350 000 såg begravningen av Engla enligt MMS. En rejäl siffra ändå. Men som Martin J påpekar:

En hög siffra för att vara på den sändningstiden en vacker vårdag, men inget som tar sig in bland helgens 15 mest sedda program. De som såg var mestadels äldre: två tredjedelar av publiken var över 65 år. Relativt många var också barn och ungdomar, som normalt aldrig ser på SVT vid den tiden.

För övrigt känns frågan som över. Låt Engla vila i frid.

Det känns som att man behöver samla ihop en massa tankar runt den intensiva diskussion som varit runt begravningen av Engla och SVTs val att sända denna.

1. Jag är lite förvånad att inga kriminologer uttalat sig (vad jag sett) runt sändningen. I en sjuk hjärna blir den uppmärksamhet som begravningen fått genom att SVT sänder den som en “statsbegravning” en vinst och i förlängningen kan det innebära en trigger för andra med samma sjuka tankar.

2. Public service, och journalistiken som ligger som grund för public servicetänkandet, ska vara konsekvensneutrala. Att sända begravningen är inte konsekvensneutralt. Ska man dra det till sin spets så väljer man att döma Eklund innan domstolen gjort det. Visst - han har erkänt, visat var kroppen fanns men rent juridiskt sett så är han fortfarande oskyldig. Om man inte drar det till en sån spets så handlar det ändå om att man väljer att ta ställning och skapa symboler. Det kan möjligen vara ett av de statliga indirekta direktiven men det rimmar illa med nästa punkt.

3. SVT har blivit populistisk service genom att inte ta sitt ansvar och fundera över vad deras bejakande av en sörjande familjs önskan kan ge i fortsättningen. Gapet mellan ett stringent public service-tänkande och det nya populistic service-tänkandet har varit flagrant i alla uttalanden från SVT, och det var just den synen som Siewert Öholm förfäktade - när han inte försökte föra fram en sorts elitism gentemot alla som är kritiska.

4. Samma elitism som Siewert Öholm visar på har personer som annars brukar vara intresserade av yttrandefrihet visat. Blogge ber mig och andra hålla käften, eftersom valet att tv-sända begravningen är ett privat avtal mellan Englas familj och SVT - och det har ingen annan med att göra. Problemet är att det argumentet är lite underligt: SVT är jag och alla andra - alltså ska vi som är kritiska hålla klaffen när representanter går in i avtal som vi inte vill att de ska gå in i.

5. Det man sett i det här är hur medialiseringen skapar stora gap. Om personerna som drabbades av Arbogamorden haft medievana personer runt sig hade det blivit en större debatt, om Bobbyaffären inte varit så svår att hantera för många människor genom att det handlar om föräldraskap, hade någon mediekunnig säkert tagit tag i det.

6. I Englafallet finns det ett antal personer i bakgrunden som är mycket vana att figurera i media, som har många kontakter inom olika medier och vet att använda dem. I detta har det alltid legat en orättvisa, men faktiskt kommer det gapet att vidgas trots att vi idag har ett medielandskap som inbjuder alla till att publicera sig. För kunskapen handlar om att få in saker i rätt “strömmar” för att nå ut - i framtiden lika mycket att hamna som en postning på större bloggar som att hamna i media.

7. Medialiseringen skapar också en förenkling och en stark dikotomisering av debatten. Vår lokaltidning (Dalarnas Tidningar) har varit mycket “på” när det gäller den här debatten, och hade idag en intervju med Englas mamma som var “ledsen över kritiken”. Problemet är ju att ingen har kritiserat henne utan att kritiken handlar om det gemensamma: public service. Vissa (exempelvis Jerry) har velat dra det till att den som kritiserar begravningssändningen är oempatisk och känner inte något inför mord på barn etc. En skarp mediedramaturgi skapar detta, och debattörerna lär sig att bygga utifrån samma manuskriptmall. Jag, som är kritisk mot SVT, mot Svenska kyrkan och mot dem som anser att det är rätt att sända begravningen, blir därmed kritisk mot de anhörigas önskan trots att det enda jag förklarat är att jag är rätt övertygad om att deras önskan inte springer ur ett rationellt val. Det är inte kritik - det är beteendevetande och erfarenhet av sorgeprocessen. Men genom en förädlad dikotomisering så har mediedramaturgin utvecklats till ett sorts fotbollsderby.

8. Svenska kyrkan har valt att ligga mycket lågt. I längden inte speciellt bra. Bra att man i det här fallet stödjer sin personals val¹ oavsett vad man tycker om det men illa att man inte inser att det som nu skapar är ett prejudikat och nästa gång kommer man behöva ta diskussionen om “öppna gudstjänster” är total öppenhet, även för media eller öppenhet i en mer analog fysisk mening (att ge alla möjlighet att närvara fysiskt i kyrkorummet).

9. Svenskens syn på riter visar sig vara bra mycket starkare än man kunnat tro i en sekulär och medialiserad värld. Diskussionen om SVT och begravningen har rört upp känslor som inte har med just det här att göra utan det faktum att människor har en mycket klar bild över hur en begravning bör vara: och där har media ingen plats. Om vi idag har en mycket svagare rituell betydelse av passager som dop, konfirmation och vigsel så står begravningen upp som en klar rit som få människor anser ska hanteras utan omsorg och respekt. Döden håller på att bli den sista andliga utposten för den moderna människan, begravningen blir den ultimata passageriten.

10. Jag är starkare övertygad om att opinionen skapas utifrån såväl dolda agendor och utifrån möjligheten att skapa monster och änglar. Det är en av de grundläggande anledningarna varför Engla fått så stor uppmärksamhet och inte de andra barnmord som skett i det närmaste: i Englafallet är det en man, en känd våldsbrottsling och (kanske) pedofil som tagit en oskyldig flicka och dödat henne. Trots att inget släppts om eventuella sexuella övergrepp så är många redan på det klara att de “måste” ha hänt. Det är en enkel bild av ett monster som kunnat skapas, och därmed blir samlingen runt Engla som symbol för oskyldiga offer för våld så enkel - monstret är inte “vi”, det är något “annat”. Vi behöver inte identifiera oss med monstret. I de andra fall som funnits finns det om att det finns möjliga identifikationspunkter med förövarna respektive icke-möjliga monstruösa drag: Arbogafallet handlar det (antagligen) om svartsjuka - något många kan identifiera sig med, och en kvinna (det går idag inte att göra kvinnor till monster då kvinnor per definition är offer oavsett vilka handlingar de utför), i Bobbyfallet handlar det om att man måste göra föräldrar till monster vilket innebär att varje förälder inser att man själv kunde blivit detta.
Så begravningen och symboliken som SVT menar är stark handlar om hur vi förenklat bygger upp en värld i det goda (det som är som vi) och det onda (det som är något annat). Samma dikotomisering som skett i samband med hedersmordsdiskussionen (den “andra” kulturen). Det hela bygger på en rak propaganda, och människans behov av förenklade verkligheter.

Uppdatering: Intressant är att kvällstidningarna idag väljer att toppa med minnesgudstjänsten för Arbogabarnen.
Uppdatering: Jan Axelsson förklarar att alla kritiker är dumma i huvudet.
Andra bloggar om: SVT, Engla, begravning, medialisering, diskussion, opinion, dikotomisering

1. det har stiftet här, och Ola Söderberg i synnerhet inte gjort förut… [up]

Intressant diskussion på Agenda igår runt hela Engla-frågan. Jag har inte hittat mer än en eller två som anser att det är rätt av SVT att sända begravningen. Blogge anser däremot att vi som diskuterar frågan ska hålla käften. Ingen öppning för diskussion runt saker som personlig integritet, sorgearbete eller sånt. Allt är bara programmatiskt för Blogge - håll käften ska vi göra: mörka alla åsikter.

Det är ju fint och följer verkligen rätten till att uttrycka sig om saker och ting (yttrandefrihet kallas det). Ja jävlar vilken dikeskörning.

Uppdatering: Vad är det för fel på folk? Nu har Jerry valt att enögt förklara, i samma stil som Blogge, att alla personer som diskuterar det här ska hålla käften. Det faktum att den mesta forskning som görs runt sorgens processer, de flesta psykologer och andra faktiskt påpekar att de val Englas familj gör knappast är så rationella som man vill tro skiter man i. Jerry menar exempelvis att man ska tänka med hjärtat men det är ju just vad jag gör: men mer långsiktigt - efter att TV-kamerorna slocknat. När vardagen ska vara där, och sorgen ska bearbetas: när man inte längre vill se sin döda dotter som en symbol utan minnas henne som en människa. Att häva ur sig att “det är upp till familjen” är att säga att ingen ska säga till någon att något kan vara dumt. Det är inte libertarianism, det är att lämna människor åt sitt öde.

Andra bloggar om: Blogge Bloggelito, mörka, håll käften, Engla, Agenda, begravning

fast mest lekte vi Putin vs Bush. Man får inte röka på inne. Rolf och jag möttes. Jag fick en fin rundvisning i lokalerna. Skakade tass med de flesta. En minst sagt oväntad bild men viktig. Varför berättar jag någon annan gång :)

Det som är mest skrämmande med att ha en republik där du inte kan bli omvald mer än två gånger är att presidenten inte har något att förlora den gång han nått vägs ände. Att man pratar om “eftermäle” är knappast något som egentligen gäller. Bush väljer nu att lägga in sitt veto mot ett förbud av olika tortyrförhörsmetoder. Han visar sitt sanna ansikte till slut.

I vanlig ordning (logisk oordning) så blir kvällisarna till sig i trosorna (eller kalsongerna) över att någon kändis visar just dessa. Nu är det Tina Nordström som visat baken i Let’s Dance. Big deal liksom? Snygga trosor, en snygg akter - det är knappast mer än vad en ordinär småbarnsmorsa visar på badstranden. Men det ska divideras. Det är sannerligen att koka soppa på en spik.

Jag förstår inte att folk inte lär sig. Obamas porådgivare i utrikeslitiska frågor har kallat Hillary Clinton ett monster. När hon pratar med en journalist. Men försökt att förklara att det är “off record”. Det finns inget off record. Det är inte logiskt att tro att en journalist skulle ge fan i att skriva något sådant bara för att personen säger att det inte bör skrivas. Journalister är inte några kuratorer. De är journalister.

Bengt af Klintberg förklarar att historien om barnet som föddes på en tågtoalett inte är sann. Hans bevis? Att det är en vandringssägen. Logiken i hans argumentation är alltså att om det finns en vandringssägen så kan saker inte hända på just det sättet. Själv har jag ingen åsikt i frågan (mer än att nyheten hade en roande felskrivning) men det känns lite väl krasst att allmänt tänka som af Klintberg. Min fundering blir också om af Klintberg finns på riktigt.

Ännu ett exempel på att det känns märkligt att hålla ett olympiskt spel i Kina är det sätt som kinesiska myndigheter bemöter Björks lilla revolution på scen i Shanghai. Sen tycker jag iofs att hennes uttalanden efteråt är väl flata.

Enligt ny forskning så verkar människan intelligenskvot minska. Det går emot Flynne-effekten (som är en statistisk effekt utan några egentliga andra värden). Själv konstaterar jag bara att det väl inte är någon nyhet?

Jag älskar dåliga rubriker. “KO kräver ångerrätt vid gatuköp“. Det är bra. Det kan ju vara dålig asfalt, trista boende och sånt…

Resumé skulle kunna användas som en bild av en synnerligen fragmenterat personlighet. Först låter de Erik Esbjörnsson rota fram en liten puttig blogg skriven av en assisterande varumärkeschef vid P&G Sverige. Och han ser till att P&Gs skiträdda presschef får läsa bloggen innan han pratar med bloggaren.
Sen skriver Claes de Faire att han tycker det är rätt trist det som hände och bjuder även in bloggaren till tv-studion i Kanal 8, efter att bloggaren fått sparken. Där ges bloggaren möjlighet att faktiskt påpeka att det är fr a är på grund av artikeln som han fick sparken, inte på grund av bloggen.
Sen väljer Resumé i sin trendometer att skriva:

”Axel Bringéus skriver korkade och föraktfulla blogginlägg. På arbetstid dessutom. Hejdå jobbet!”

Vi behöver en ny bättre branschtidning. Nu. Den här lider av svårartad personlighetsklyvning. Och den andra väljer jag att inte nämna vid namn.