Den klocka som mäter USAs budgetunderskott har slut på siffror (tipstack Magnus Höij) efter den gigantiska räddningsaktion som de federala myndigheterna och båda kamrarna röstat igenom. Börsen har på några dagar totalt bottenskrapat och ordet recession är numera ett av de ord som används mest. Riksbankerna sänker styrräntorna men räntorna går ändå upp och priserna. Volvo slashar anställda som om det vore ett ogräsbestånd och Island är i princip konkursmässigt. Själv har jag inte ens vågat titta till mina fonder, eftersom jag ändå inte kan göra så mycket åt det utan att förlora ännu mer pengar. Att jag har lån som kommer innebära en smärre nådastöt för nästa månads löning är jag ju inte ensam om.

Själv har jag som vanligt massor att göra. Och när vi satt och lyssnade på seminariet om Kommunikationsplanering i praktiken igår så började jag och Brit fundera över vad som kommer att hända med de sociala medierna liksom marknadskommunikationen i stort. Under natten och tidig morgon skrev vi en debattartikel¹. Fredrik kunde inte låta bli att ge mig en liten känga ;). Vi valde även att publicera den långa versionen.

1. Grattis DM 10 år förresten. [up]

Jag håller kurser om företagsbloggande tillsammans med Brit på JMW. Det är ofta att man diskuterar hur personlig man kan vara osv osv. Det är ändå yta det handlar om, att använda bloggandet som en marknadsföringskanal, som en kanal för information och att skapa dialog med sina konsumenter, sina anställda.

Och ibland glömmer man bort när bloggandet gör verkligheten mer verklig, när människor man följt har en kanal som berättar vad som händer. Allt runt Helené är inte glömt. Och nu, Alter Ego… Det smäller till i hjärtat och jag önskar jag kunde göra mer. Kämpa min kära vän!

Andra bloggar om: Alter Ego, bloggande, Helené, verkligt, personligt, marknadsföringskanal, verkligheten

Dag 2 innebär att sitta och lyssna. Gårdagen var en heldag om sociala medier för en grupp informatörer. Det är alltid lika intressant hur olika grupper är. Idag mer hands-on om strategisk kommunikationsplanering.

Igår var jag på Dagens Media-mingel en sväng. Det var intressant. Som reklamare från spenaten är det lite som att vara på zoo. Men sen börjar det bli hanterbart och när man väl börjar mingla så möter man en massa intressanta människor. Det är onekligen så att det faktiskt finns en nytta med såna event. Själv pratade jag flera gånger om FRA, om bloggar, om lågkonjunkturen (såklart) och vad den kan komma att göra med reklambranschen, om ukuleles, om digital historia osv.

Nu ska jag ta och lyssna mer aktivt.

Det här varit en tung vecka. Från i fredags veckan innan har saker ställts på sin spets på många sätt. Beslut som behövde tas, som visserligen finanskrisen hjälpte till att ta men också andra saker som hände. Saker som gjorde livet osäkert igen och andra saker som gjorde mig maktlös.

Avslutade veckan med att se filmen Jarhead. Även om den mest var ett mischmasch av Apocalypse Now, Plutonen, Full Metal Jacket och andra amerikanska försök att balansera fosterlandskärlek och kritik mot amerikansk militär så var den bra på att visa hur press förändrar människor och kan skapa monster. För min del kan jag känna igen hur den konstanta pressen urholkar min empati, tar bort allt utom ett självcentrerat brus. Det är inte vackert och jag hatar det men det är ett sätt att överleva.

Som beteendevetare och fascinerad av hur människor kan påverkas att göra saker de inte tänkt göra så här jag största respekt för de handlingar som stress, frustration och vag självkänsla kan skapa.

En av de saker som fascinerar mig nu är hur människor försöker att förändra ett naturligt finansiellt flöde. Att blunda för det faktum att konjunkturer är cykliska. Att finanskrisen sätter ett rejt krokben för mig må vara men det händer och det bygger på samma kretslopp som i naturen. Om man ser det kapitalistiska systemet som en skog så kräver en skog med jämna mellanrum att bli nedbränd för att skapa livsrum för fräscha nya livsformer, och att låta de träd som är på väg att dö försvinna istället för att stå kvar och ta åt sig vatten utan att producera något som är viktigt för helheten. På samma sätt kan inte ett finansiellt system konstant växa utan att då och då bränna bort delar av vegetationen som blivit sjuk, obsolet eller för utnyttjande.

Det vi ser är ett naturligt sätt för ett system att skapa överlevnad. Och självklart: det drabbar oss som lever i det och Marx försökte att hitta en struktur för att undvika de naturliga fluktuationerna i samhällssystemet. Problemet var att alla sådana försök är dömda att misslyckas: dels för att de inte tar hänsyn till att människan till sin natur är egocentrisk-det är en förutsättning för att överleva. Dels för att man gör våld på själva systemet som alla samhällen alltid genomgått: födelse, tillväxt, höglevnad, nedmontering och död - där det sista kan vara en möjlighet till återfödelse.

Jag tror att man som samhällsbyggare skulle behöva se på det som sker mer utifrån de cykliska religionernas världsbild snarare än de västerländska religionernas linjära system.

Åter till min egen situation så kan jag, beroende vilket raster jag lägger på allt som hänt antingen välja att bli frustrerad: att det linjära synsättet gör mig till ett offer och att tiden alltid innebär att jag aldrig kommer till målet. Eller så kan jag välja ett annat sätt att se: att jag hela tiden når mål men att efter varje mål krävs att jag bygger om och vidare. Livskonjunkturen är lika cyklisk som de nationalekonomiska.

Ps. Skriver det här på min iPod Touch och kan därför inte länka. Ds.

Ta chansen och rösta på texterna och filmerna som unga sommarjobbare gjort för det projekt som jag jobbat med för E.ON: E.ON Young Heroes. Själv kommer jag tyvärr inte vara på prisutdelningen men jag vet vilka som jag hoppas vinner jag :).

Andra bloggar om: E.ON, Young Heroes, tävling

Ett av de projekt jag jobbat med under våren och sommaren är E.ON Young Heroes. Gå in och rösta på filmerna och texterna som sommarjobbarna producerat!

Idag har jag:
Haft bloggkurs med ett utbildningsföretag.
Kört en dragning om sociala medier för ett gäng affärsidkare som antagligen landar i fler stora kurser både i sociala medier och blogg
Satt en strategi för att använda sociala medier för en väns företags rekryteringsbehov + gett henne en puff att börja blogga själv utifrån ett spännande koncept.

Jag är lite trött nu. Trött men jävligt nöjd. Idag har vissa saker bevisats.

Dags att sova.

Nu har SJ lyckats igen. De har uppenbarligen funnit den heliga gralen för företagare: de säljer det som inte existerar. De har sålt på mig en plats som inte finns. Nummer 13 i vagn 2 på tåg 48 mot Borlänge - den finns inte. I en första klass-vagn. Till på köpet får jag jaga konduktören genom tåget - med min jävla tå som nu smärtar helvetet. När jag väl fick tag på honom så sa han: “Det här har jag skrivit till dem om sex gånger. Men tyvärr tåget är fullbokat, jag kan inte ge dig någon plats…” Sålunda sitter jag nu på en plats som inte är min, förhoppningsvis får jag sitta här fram till Sala. Kommer jag få någon som helst ersättning? Självklart inte - jag får ju åka med…

Det är andra gången det händer. Problemet är att SJ inte är intresserade av att egentligen förändra sin image från den monolitiska tysta ouppnåeliga apparat som de valt att bli - och lyssna på sina kunder.

Hur fan lyckas man vara så jäkla dumma i huvudet som SJ konstant lyckas vara? Visst - de har, trots att de är ett “vanligt företag” ett principiellt monopol. Jag har inget val än att åka med dem om jag vill fortsätta att bo i Borlänge och jobba mycket i Stockholm. Det vet de så de skiter i mig som kund och konsument. De bryr sig inte om såna petitesser som att folk kan köpa rätt dyra biljetter till en plats som inte finns.

Jag skulle skämmas om jag vore King och gjorde reklam för SJ. Va fan “heroes”… yeah right. Dock måste jag säga att konduktören på det här tåget (tåg 48 den 080808 - skriv upp det är en hjälte, han är tillmötesgående och nu när jag frågade hur det hela skulle fungera så sa han att “vi ska lösa det”. Det är kundvård det.

Uppdatering: Det är ju inte bara jag som råkar ut för det. Erika Cyrillus skriver på Brännpunkt om det och Joakim Trolle jämför SJ med tågresor i Nigeria. Det blir då oerhört roande att läsa att man vill fixa ett snabbtåg (via Trotten). Johan Dahlberg är upprörd över de som ens vågar ifrågasätta det. För min del tycker jag det verkar rätt meningslöst att satsa på något sådant när det ändå kommer att trafikeras av ett bolag som skiter i sina kunder, väljer att nonchalera fullständigt normala saker som att faktiskt ge personer det som man betalat för.
Jag köpte alltså en tågbiljett med plats. För ett antal hundra spänn. Jag fick inte det jag betalade för. Istället fick jag gå runt och byta plats, och blev åthutad av dem som hade de platser jag råkade sitta på. Frågan är till SJ: hur tänker ni? Vad skulle ni själva tycka om ni köpt säg en biobiljett men när ni ska sätta er och avnjuta filmen så finns inte er plats; och tyvärr så är det ju fullt så du får hoppas på att någon inte kommer. Och om den kommer får du flytta på dig. Eller du köper en liter mjölk på ICA. Tyvärr finns ingen mjölk men du får själva paketet. Uppenbarligen anser SJ att eftersom man ändå får åka med så är det ingen fara. Sittplats är en extra feature som inte är nödvändig att skapa garantier runt.

Kolla in sajten Sena Tåg.

Uppdatering: Imorgon ska jag ut och åka igen. Får se vad som händer.
drf har gjort en ytterligare liknelse som rockar:

Hur skulle det se ut om jag gick in på McDonalds och beställde en Big Mac & Co och fick en cheeseburgare med Big Mac-dressing? Jag skulle aldrig betala för det, men hos SJ är det tydligen andra regler som gäller.

Andra bloggar om: SJ, statens järnvägar, resande, icke-existerande plats, konsumentinsikt

I samband med att HAX blev JK-anmäld av FRA - vilket senare visade sig vara en riktig dikeskörning av myndigheten då HAX inte har utgivningsbevis och därmed inte räknas juridiskt som under TFL - så funderade jag om det hela skulle kunna starta en utveckling mot att fler bloggar väljer att skaffa sig ett utgivningsbevis, vilket rent praktiskt innebär att man på bloggen ska ha en ansvarig utgivare men också på ett helt annat sätt ses som en journalistisk “produkt”.

# Din webbplats får ett censurskydd. Det blir förbjudet för myndigheter att censurera innehållet i de grundlagsskyddade medierna.
# En utgivare ska utses och anmälas till Radio- och TV-verket.
# Utgivaren har ensam det straffrättsliga ansvaret för vad som publiceras på webbplatsen.
# Innehållet på hemsidan ska dokumenteras i sex månader.
# Undantag från personuppgiftslagens regler om hur personuppgifter får behandlas.

	Kommer du att skaffa ett utgivningsbevis för din blogg?
	Ja - det känns tryggast så.
	Nej - jag skriver aldrig något som kan anmälas.
	Kommer att ta en allvarlig funderare.
	Jag tror inte på TFL

Pollen är en del i en postning jag förbereder för SSBD men jag lägger den här då deepedition är en smula bredare än SSBD.

eller som de försökt att kalla sig “Svenska konsumenter”. En visserligen pr-mässigt smart grupp men Ungerth och de andra (om de nu finns) är en sorglig grupp av högljutt snedseglade reklamhatare och lätt pseudokommunistiska klappträn som konstant jagar igång olika opinioner: gärna på sommaren då de vet att tidningarna a) är fyllda av vikarier som gärna vill visa sig på styva linan b) har det ganska lugnt och svårt att fylla sina sidor c) har svårt att få tag på personer som kan verifiera olika uttalanden. Nu senast är det mjölkpulvret i kaffemaskiner som de “rasar” mot och ska stämma Selecta för villseförande marknadsföring. Selecta själva förklarar självklart att de helt enkelt gör det som lagen föreskriver men det skiter ju Unerth et cons. i.

Jag har följt dem under flera år och det är knappast så att de varit speciellt underbyggda förut. Brit har tagit upp deras senaste “avslöjanden” här. De har tidigare varit måttligt intresserade av såna onödiga saker som sans och måtta, verifierbarhet och objektivitet. Det man måste ge dem är cred för att lyckas nosa upp saker och få ut pressrellarna i många media.

Och att kopplas samman med Björn Gillberg skulle idag - efter hans minst sagt intressanta kappvändningar i samband med Hallandsåsen - knappast vara någon större merit. Fr a inte då hans Prädd-försök för 37 år sen egentligen handlar om kemiska kunskaper och inte om att det mjölkpulver som finns i kaffeautomater skulle vara tvättmedel.

Problemet är helt enkelt att de skiter i någon sorts realistiskt tänkande. Vi säger så här: ok - för att få skriva mjölk måste det vara mjölk i kaffemaskinen. Som Selecta påpekar så kan man visst ha just detta men då måste man också fixa daglig service och rengöring av maskinen. Hur många företag har råd med det? Har Stockholms Konsumentförening råd med det? Eller så ska det alltså stå “kaffe med pulver-som-ser-ut-som-mjölk” på maskinen. Rent praktiskt innebär det att knapparna kommer att behöva bli ungefär fyra gånger större än de är idag. Vilket gör att maskinen blir större, otympligare och då det självklart handlar om internationell produktion helt enkelt för dyrt att remixa till en svensk version. Alltså slutar det med att vi inte har några kaffemaskiner på svenska företag. Och jag undrar hur produktiviteten kommer att bli efter det.

Jag tycker mycket av konsumet”rasande” idag gått över till att bli trygghets-fascism. Ungerth utgår från att ingen kan tänka själv. Och genom att Ungerth och hennes gelikar försöker skapa så lite utrymme för ett eget reflekterande - exempelvis över om det verkligen är mjölk i kaffet från automaten - så skapar hon och andra ett folk som slutat att tänka själva. Allt blir reglerat in absurdum och därför vänjer människor sig av med att ifrågasätta och reflektera själva. Det är inte TV som försoffar människor utan folkhemstryggheten. Det är inte SATC som förstör ungdomen utan Stockholms Konsumentförening.

Typ.

Men är det inte bra att det finns watchdogs? Självklart. Jag tror att såväl marknadskommunikation som produktutbud blir bättre av att personer och grupper är kritiska. Problemet är när det är enögt, svartvitt och plain stupid. Då blir det snarare motsatsen. Och det tjänar ingen på.

Andra bloggar om: Stockholms Konsumentförening, mjölkpulver, Björn Gillberg, ifrågasättande, reflektion

Det jobb som jag gjort under våren, tillsammans med Brit på JMW, har börjat att synas. Här finns nu pressrellen; E.ON Young Heroes är den första delen av vårt jobb med E.ON HR Employment Branding. Kolla in eonyoungheroes.com.

Uppdatering: Resumé hookade på den andra grejen som vi startat med dem: att jobba med rörliga bilder i jobbannonser där jag, Brit och Björn Falkevik faktiskt hittat ett sätt att utveckla de traditionella platsannonserna. Kolla in eonnewjobs.com

Uppdatering: Även Cap & Design skriver om kampanjerna.

Uppdatering: En person har ifrågasatt dels mitt val av term “hookade” och dels att man faktiskt skickar ut pressmeddelanden om sina kampanjer. Det sistnämnda är comme il faut och att ifrågasätta det visar mest på den personens okunskap runt kommunikationsbranschen. Att jag valde termen “hookade” handlar om att det är ett givande och tagande när det handlar om pressmeddelanden. Vissa tidningar väljer att dra på en sak - andra på en annan. Det är varken cyniskt eller bluffartat utan en självklar del av medievärlden. Gissningsvis handlar ungefär 80 % av alla artiklar om en början i pressmeddelanden - klart är att tidningar skulle bli ytterst tomma om man valde att se sådana saker som “bluff” och “omoraliskt”.

Andra bloggar om: E.ON, reklam, employer branding, employment branding, JMW, Brit, Björn Falkevik, Dagens Media, Resumé

… min älskade vän Essa har fått en son. Det ger värme i hjärtat.

En smart sak som min vän Morris Packer gjort är en pdf med personliga brev till alla 349 ledamöter i riksdagen. Bara att skriva ut och skriva på - och lämna i repan på riksdagen. Då om inte förr kanske de inser att det finns några som faktiskt inte anser att de gör ett bra jobb.

Ladda ner härifrån. Länka vidare.

Andra bloggar om: FRA, brev, riksdagen

Dags för bloggosfären att skapa lite buzz. Bloggarna nef och drf söker bostad. Jag vet att det är precis så akut som de skriver, att det hela är krisartat och därför uppmanar jag alla som har någon idé att höra av sig till dem. Och att lägga ett blogginlägg på sin egen blogg om man vill. Här finns nef och här finns drf. Det är underbara personer med stora hjärtan.

Jag höll (tillsammans med Brit från JMW) som sagt en bloggkurs i måndags. Och det som kom ut av det var Saltå Kvarn-bloggen. Ett av de coolaste eko-varumärken jag träffat på. (Tyvärr uppmärksammades inte att Heimer & Company faktiskt var en av de två byråer som är med i utvecklingen hos DM.)

Andra bloggar om: Saltå Kvarn, JMW, eko-varumärke, Heimer & Company