Nu har SJ lyckats igen. De har uppenbarligen funnit den heliga gralen för företagare: de säljer det som inte existerar. De har sålt på mig en plats som inte finns. Nummer 13 i vagn 2 på tåg 48 mot Borlänge - den finns inte. I en första klass-vagn. Till på köpet får jag jaga konduktören genom tåget - med min jävla tå som nu smärtar helvetet. När jag väl fick tag på honom så sa han: “Det här har jag skrivit till dem om sex gånger. Men tyvärr tåget är fullbokat, jag kan inte ge dig någon plats…” Sålunda sitter jag nu på en plats som inte är min, förhoppningsvis får jag sitta här fram till Sala. Kommer jag få någon som helst ersättning? Självklart inte - jag får ju åka med…

Det är andra gången det händer. Problemet är att SJ inte är intresserade av att egentligen förändra sin image från den monolitiska tysta ouppnåeliga apparat som de valt att bli - och lyssna på sina kunder.

Hur fan lyckas man vara så jäkla dumma i huvudet som SJ konstant lyckas vara? Visst - de har, trots att de är ett “vanligt företag” ett principiellt monopol. Jag har inget val än att åka med dem om jag vill fortsätta att bo i Borlänge och jobba mycket i Stockholm. Det vet de så de skiter i mig som kund och konsument. De bryr sig inte om såna petitesser som att folk kan köpa rätt dyra biljetter till en plats som inte finns.

Jag skulle skämmas om jag vore King och gjorde reklam för SJ. Va fan “heroes”… yeah right. Dock måste jag säga att konduktören på det här tåget (tåg 48 den 080808 - skriv upp det är en hjälte, han är tillmötesgående och nu när jag frågade hur det hela skulle fungera så sa han att “vi ska lösa det”. Det är kundvård det.

Uppdatering: Det är ju inte bara jag som råkar ut för det. Erika Cyrillus skriver på Brännpunkt om det och Joakim Trolle jämför SJ med tågresor i Nigeria. Det blir då oerhört roande att läsa att man vill fixa ett snabbtåg (via Trotten). Johan Dahlberg är upprörd över de som ens vågar ifrågasätta det. För min del tycker jag det verkar rätt meningslöst att satsa på något sådant när det ändå kommer att trafikeras av ett bolag som skiter i sina kunder, väljer att nonchalera fullständigt normala saker som att faktiskt ge personer det som man betalat för.
Jag köpte alltså en tågbiljett med plats. För ett antal hundra spänn. Jag fick inte det jag betalade för. Istället fick jag gå runt och byta plats, och blev åthutad av dem som hade de platser jag råkade sitta på. Frågan är till SJ: hur tänker ni? Vad skulle ni själva tycka om ni köpt säg en biobiljett men när ni ska sätta er och avnjuta filmen så finns inte er plats; och tyvärr så är det ju fullt så du får hoppas på att någon inte kommer. Och om den kommer får du flytta på dig. Eller du köper en liter mjölk på ICA. Tyvärr finns ingen mjölk men du får själva paketet. Uppenbarligen anser SJ att eftersom man ändå får åka med så är det ingen fara. Sittplats är en extra feature som inte är nödvändig att skapa garantier runt.

Kolla in sajten Sena Tåg.

Uppdatering: Imorgon ska jag ut och åka igen. Får se vad som händer.
drf har gjort en ytterligare liknelse som rockar:

Hur skulle det se ut om jag gick in på McDonalds och beställde en Big Mac & Co och fick en cheeseburgare med Big Mac-dressing? Jag skulle aldrig betala för det, men hos SJ är det tydligen andra regler som gäller.

Andra bloggar om: SJ, statens järnvägar, resande, icke-existerande plats, konsumentinsikt

FRA-debatten slutar inte. Tysta Fredrik fortsätter att leka mussla och släpper fram Ingvar Åkesson, som det visar sig - har tagit över hela pr-ansvaret från sin presschef.

Men det var inte det jag skulle skriva om utan de snurrpellar och stollar som dyker upp i bakvattnet på diskussionen.

Först är det nån snurrpelle som fått för sig att han ska polisanmäla alla som återpublicerat de dokument som HAX blivit anmäld för. Idioten stjäl en lista från Ministry of Truth som börjar med “jag” och struntar i att kolla om verkligen alla på den listan faktiskt återpublicerat dokumenten. Jag är bland annat uppsatt på listan över personer som ska polisanmälas. När dumskaftet får frågan om detta förklarar han (det måste vara en han - sorry, men det är bara män som kan uppträda så här idiotiskt) att han tänker polisanmäla alla oss andra också - som medbrottslingar:

eftersom de i sina bloggar hyllat och lovsjungit de som tagit till tilltagit att som dig Erik Laakso publicera långa listor med namn på människor som du Erik Laakso inte har en anning om utifall de vill synas på nätet. Du Erik Laakso bryr dig alltså inte ett dugg om den personliga intrigitet du säger dig värna om. PUL-lagen är klar och tydlig och förbjuder din verksamhet. Den sjätte paragrafen i grundlagen säger att man skall ingripa mot brottslingen genom att anmäla tjuven. Bl.a. i fallet med John Hron mordet dömdes en ligist inte för att ha deltagit i våldsgärningen men föt att ha undlåtit sig att kontakta polis.

Intressant är alltså att plattnacken tror att angiverilagen redan är igång. Att sedan jämföra det här med Hron är vidrigt - snacka om att släpa John Hron i smutsen. Fåntratten ska bland annat anmäla mig för den här postningen. Hur han nu ska få till det - det är inte förbjudet att länka till olagligt material enligt domar i fildelningsmål. Och han ska även anmäla mig för den här postningen - som är en embeddad film från de som var på Arlanda. Precis som för den här, och den här. Och självklart för den här - där jag påpekar att jag inte kommer att återpublicera dokumenten… Sicken jävla pucko.
Det roliga i det är att man nästan funderar om det är Lisa Bjurwald - eller ett linkbait:

Det finns bättre, viktigare och mer själsligt upplyftande aktiviteter än att behöva vandra runt i det strunt av avskräde som tyvärr produceras i det svenska diket av bloggsörja. Jag kan dock inte stillatigande se på och acceptera den senaste tidens hyenaflocksmenatlitet som spridits bland särskrivande bloggaktivister i form av dumhet, uppvigling och ett oetiskt självförhärligande uppmanande till rent lagtrots som tilltagit i en allt mer accelererande fart.

Vilket blir ännu roligare när apskaftet stavar fel i sin nästa postning, som förutom att vara endast en återpublicering av lagar, också visar att stolpskottet inte har ett hum om juridik.

En annan person som fått saker om bakfoten är Alltiallon som menar att min postning skulle handla om att ta avstånd från återpubliceringarna av dokumenten. Nu har hon, i fin historierevisionistisk anda tagit bort det hela, men fortfarande blir jag upprörd när jag klumpas ihop med en person som anser att:

Bloggen ska inte vara eller bli något nytt uttrycksmedel för en ny form av civil olydnad! Detta motsätter jag mig bestämt emot och tar starkt avstånd ifrån.

Det är ju bland annat en av de saker som jag ser som styrkan hos bloggar - att de faktiskt kan fungera som en stark pådrivare och fungera som en kanal för civil olydnad! Och som fjärde statsmakt som jag och Brit skriver om i gårdagens Aftonbladet.se.

Andra bloggar om: FRA, debatt, idiot, civil olydnad, stolligheter, polisanmälan, medbrottsling, stämpling

“niklas” har inte riktigt förstått det här med hur man kommenterar. Han spenderar hela nio stycken kommentarer för att försöka förklara att SVT (!) är elaka runt digitaliseringen av tv-nätet. Och ska anmäla SVT till FN för brott mot mänskliga rättigheter på grund av digitaliseringen av tv-nätet eftersom det är ett tvång. Det är komiskt, roande på ett sånt där nästan pinsamt sätt - som när man skrattar i mjugg åt personer där inga får är hemma och deras handlingar. Det är lyteskomik av höga mått. Men självklart måste jag ta tillfället i akt och ge “niklas” några råd för att bli en fullfjädrad diskutant:

• skriv hellre en lång genomtänkt kommentar än nio stycken enskilda som alla i princip säger samma sak. Självklart kan man komma på ytterligare saker eller genomtänkt dela upp kommentarerna utifrån teman
• Om du vet med dig att du inte kan stava - använd rättstavningsprogram. Få personer tar någon på allvar som inte lägger ner lite extra tid att få det rätt. “program” heter det exempelvis. Om det är så att ingen berättat för dig, “niklas”, att du stavar som en kratta så är jag ledsen men du gör det.
• När man ska göra jämförelser så är det vettigt att fundera på om de ibland dras för långt. Din jämförelse mellan Irakinvasion och övergången till digital-TV är i min bok ungefär som att jämföra mord med nageltrång.
• En god sed är att om man vill diskutera (även om dina kommentarer är en lång förvirrad monolog) så bör man hålla sig till ämnet - och vara någorlunda stringent.

Det som dock slår mig: om jag förutsätter att “niklas” är en yngre förmåga, lätt förläst på (men inte förstått) teorierna om fattigdom kontra rikedom respektive missledd när det gäller det som digital-tv faktiskt handlar om.

Rent faktiskt bygger digitaliseringen på att göra TV förberedd på det faktum att fler och fler kommer att ta emot sändningar via fiberkabel. Att då först skicka ut den digitaliserade sändningen till en dekoder som gör den analog för att sedan, hos snart en majoritet av mottagarna, omkoda den analoga signalen till en digital signal är ett steg för långt.

Teknikförändringar kostar pengar för användarna - fr a när det handlar om stora steg som att byta hela tänkesättet runt TV. Samma sak var det när de automatiserade telefonväxlarna kom: det krävde nya sorters telefoner men den långsiktiga vinsten blev större genom att man då kunde ge de som ville en telefon och kostnaden sjönk på lång sikt. Övergången från NMT till GSM hade samma bakåtsträvare som du, “niklas”, men visade sig egentligen bara vara negativ för några få personer.

Tanken med digitaliseringen av TV-nätet är att ge större plats, dvs skapa möjligheter till fler kanaler. I grunden är det alltså en god sak - att sedan PTS och riksdagen (fr a vänstern) har en gammal obsolet syn på hur fritt kanalplatser ska delas ut är en annan sak. Ditt, “niklas”, orerande om program och att SVT flyttar program visar tyvärr din okunskap: de program som du pratar om är köpta av andra bolag - och den som betalar mest får programmet. Det enda sätt att förändra detta är att i sann kommunistisk anda bara ha statstelevision, och en sådan är det stora hotet mot mänskliga rättigheter - inte din förvirrade åsikt runt att statsmakten kan enklare stänga ner digital-tvnätet än det analoga nätet (vilket är fel).

De ibland huvudlösa jämförelserna mellan TV och Irakkriget, mellan fattigdomsproblemet och digitalt TV-nät är intressanta utifrån att det visar den vikt som TV ändå fått i ett samhälle. Det är idag hos många sett som en mänsklig rättighet att ha tillgång till TV samtidigt som det hos exempelvis “niklas” finns en åsikt att det ska vara gratis (eftersom det är en mänsklig rättighet). Problemet är att det i slutänden blir ett snett argument: om TV ska vara gratis (vilket det aldrig varit - min fundering är hur “niklas” ställer sig till public service-skatten dvs Radiotjänsts räkningar) så borde också tidningar vara det, liksom radio (som man betalar för). Idag borde man också argumentera för att nätaccess skulle ingå som en självklar rättighet för människor enligt hans argumentation.

Som den tvättäkta kommentarshuligan “niklas” var så har han inte ens läst (eftersom han inte kommenterat där) den mailintervju som jag gjorde med Juttan.

Andra bloggar om: SVT, kommentarer, huligan, digital-TV

En del kanske minns mina problem med att komma hem med SJ under våren. Gräsbränder och el som försvann. Eller när man sitter i en förstaklassvagn där man endast satt upp elkontakter för syns skull. Och konstant kan man lugnt säga att kommunikationen varit bristfällig mellan tågpersonal och oss andra. Den har knappt varit i “need-to-know”-basisläge.

Eric Starck tipsar om ett riktigt bottennapp från SJ. Det mest markanta är ändå det här:

(tåget stod stilla tre timmar och passagerarna bussades till slut hem, utom de fem som inte fick plats i bussen)

men man funderar om man ens försökt att förstå att dagens samhälle inte längre accepterar monopolismens tystnad.

Uppdatering: Alltså. Historien är så här. I söndags gick vårt kontrakt med Bredbandsbolaget ut. Telefonen slutade att fungera och nätet la ner. Fine, det var dealen som Bahnhof gjort med oss. Så jag började att koppla på dosor och skit på fiberlådan. Inte ett ljud. Sen var jag tvungen att åka till Sthlm för att göra bloggkurs, och sedan vidare till Köpenhamn och Malmö för kundjobb. Och att ringa Bahnhofs privatsupport gav inte mycket: “det kan ta upp till sjunde dagen var ungefär det jag fick till svar. Lät lite apokalyptiskt. Fine. Mycket mobiltelefonräkningar blir det mao. HS är måttligt road av min idé att dra in fiber. Jag med. Så kom jag hem på morgonen igår från Sthlm. Gick och ringde supporten. Fick ungefär samma svar “vi vet inte”. Men nu la de i alla fall en felanmälan till Borlänge Energi. Idag, när jag satt på Café Pralin och skrev så ringde Borlänge Energi: “nej vi har inte satt igång internet till er, vi har inte vetat att ni ska ha Bahnhof”. Nehej… men nu skulle de i varje fall sätta igång nätaccessen. Fine tänkte jag. Tills jag kom hem sent idag. Fortfarande lika lite nätaccess. Och imorgon är det röd dag - och inte fan jobbar det kommunalägda Borlänge Energi då heller… Så nu ser det mer ut som om vi kommer att få leva utan telefon i fyra dagar till.

Kära Borlänge Energi och Bahnhof. Om inte skiten är igång imorgon kommer jag att insända skadeståndskrav och krav på ersättning för merkostnader. Och jag kommer dissa er så mycket jag kan på bloggen. Funderar på att använda samma idé som den gode Cato gjorde i Roms senat. Varje bloggpost kommer att avslutas med en diss av era varumärken. Inte för att jag är elak utan för att jag faktiskt anser att jag som konsument inte ska behöva lida av inkompetens eller dålig kommunikationslogistik./Niclas Strandh

Uppdatering: Inget. Ringt Bahnhof igen. De gör en felanmälan. Gissningsvis händer inget ändå. För det är ju helg. Och Borlänge Energi är ju ett kommunalt bolag. Då jobbar man bara på vardagar. Skitsamma att man har hand om el, värme och tele/internetaccesser. Försökt att ringa Borlänge Stadsnät. Upptaget. De har uppenbarligen lagt av luren. Och tagit helg. Tele2 har, enligt deras idiotiska regler också strypt mitt mobila bredband, eftersom jag varit tvungen att köra på det konstant och därmed uppnåt deras 1 gb-gräns. Dubbelidioter. Mobilräkningarna för våra privata telefoner kommer att vara skyhöga. Kommer det vara enkelt att få ersättning? Knappast. Jag har ont i magen av all den här skiten. Jag har stannat hemma från min sons fotbollsmatch för att försöka fixa det här. Livet är jävligt ändå liksom.

Andra bloggar om: Bahnhof, Borlänge Energi, nätaccess, inkompetens, telefon

Alltså: rent ekonomiskt så måste det vara bättre för ett företag att ha tills vidarekunder. Det innebär ofta att man inte orkar säga upp saker hur som helst.
Jag har varit Boxerkund. Tills idag. Eftersom det har varit osäkert runt Borlänge Stadsnät och Canal Digital så har vi inte riktigt vågat säga upp Boxer. Jag gjorde det idag.

Då har man tre månaders uppsägningstid. På grund av att jag är tills vidarekund.

Det är fan horribelt! Bredbandsbolaget var samma sak.

Det här är inte någon som helst valfrihet. Det är inte kundvänligt. Jag hoppas att fortsättningen på de reklamfilmer som går nu där Robert står bunden i djungeln innehåller att han bränns levande på bål.

Andra bloggar om: Boxer, uppsägningstid, Bredbandsbolaget, horribelt, ingen valfrihet

SVT har inte förstått något av det nya medielandskapet - trots sina försök med PlayRapport (som jag fortfarande tycker låter som en porrkanal).
Boyahed, klassisk humor- och satirsajt valt att lägga ut en fejkad annonssida där man gjorde satir runt det faktum att såväl SVT som TV4 verkar kunna tro att vem som helst köper vad som helst på DVD - och varför då inte ge ut Englas begravning? Enligt mitt tyckande en rå men knivskarp satir. Så nära en möjlig verklighet att jag gick på den någon minut. Även Markus “LAKE” Berglund har drabbats av SVTs cease or desist-brev. Det här är fan så dumt så att det än en gång nästan blir mer ironi av verkligheten än av satiren. Bolagsjuristen hänvisar till varumärkesskydd, något som knappast gäller för den här sortens satir plus att de då borde, enligt någon sorts ordning, jaga de bloggare som använder logotyper från ex.vis Melodifestivalen och annat när de skriver om programmen. För rent juridiskt har de delvis rätt: deras logotyper (roande är att juristen inte verkar kunna skilja på ett varumärke och en logotyp i första skedet) har ett formskydd. Men - och det här är ett viktigt men - det gäller inte i satir och liknande delar. Faktiskt. Så juristen försöker få det hela till att den uppenbart fejkade annonsen är en reell annons och därmed ett kommersiellt intrång. Dumheter.

Andra bloggar om: SVT, LAKE, Boyahed, satir, varumärken, logotyper

Med argumentet att “vi ska göra som andra i Europa” försöker Vägverket nu få igenom ett förbud mot att prata i mobiltelefon medan man kör bil, utan att använda handsfree. Fascinerande är att Sverige som kan ses som världsmästare i förbud nu fått ännu ett argument för att förbjuda saker: antingen kan man säga “vi gör inte som övriga världen utan går ett steg längre” eller “vi måste göra som många andra i Europa”. Claes Tingvall påpekade också i nyhetssändningarna att Vägverket helst velat föreslå ett totalförbud mot mobilsamtal men att de inte riktigt trodde att folk skulle se det som vettigt. No way José…

Argumenten man använder är att mobilsamtalet i sig egentligen är det problematiska, som tar bort förarens uppmärksamhet från körningen. Fine. Men att mena att “mobiltelefoni och annan informationsteknik” är ett problem ger ytterligare möjligheter till förbud:

• GPS-apparater. Föraren ska inte störas. Förbjud det. Visserligen tappar man sannerligen mycket av uppmärksamheten runtom sig när man sitter och letar efter gatunamn och annat men hello: det struntar väl Vägverket i - det är tekniken som är farlig.
• Information är allt som faktiskt strömmar in i våra sinnen och ska hanteras av vår hjärna. En av de grundläggande informationsteknikerna är talet. Alltså måste samtal förbjudas i bilen under färd. Vill frugan säga något så får man ha en liten klick-manick som gör att föraren först går in till kanten och parkerar säkert innan eventuellt samtal kan föras. Visserligen innebär det att Vägverket måste se till att bygga en massa parkeringsfickor och att andelen tomgångskörning kommer att öka - med följd av att Miljömupp-Reinfeldt inte når sina mål, men det blir säkert i trafiken.
• I allmänhet bör barn förbjudas under färd. Oavsett storlek har de svårt att hålla snattran. Så är det bara. Barn ska sova när de körs i bilen. Eller inte vara med alls. Det innebär att föraren håller uppsikt på vägen. Barnen får åka tåg.
• Sist men inte minst: förbjud tankar. En förare djupt försjunken i tankar om sin relation, sitt jobb eller vilket lag som vinner Elitserien är en livsfarlig förare. Så helt enkelt måste man förbjuda folk i förarsätet att tänka. Kör man bil så kör man bil. Tänka kan man göra någon annan gång.

Andra bloggar om: Vägverket, förbud, förare, mobiltelefon, handsfree, Claes Tingvall

Idag har jag hållit föreläsning på högskolan. En intressant upplevelse. Inte på grund av själva föreläsningen utan allt runtomkring. Om vi tar det från början.

Jag har hållit såna här föreläsningar några år nu. På MKV-utbildningen. I år togs det här över av en ny person. Fine, vi får inte mycket betalt för det men vi ser det som en delvis pro bono-sak. Det är viktigt att få bra studenter häruppe.

Igår tisdag fick jag ett mail från den person som bokat in mig som förklarade att hon dels inte skulle kunna ta emot mig och hjälpa mig tillrätta eftersom hon var i Stockholm men att föreläsningssalen ligger på tredje våningen och där finns dator och kanon. Och avslutade lite käckt med det ska nog gå bra ändå. Jotack.

Idag valde jag att åka i tid. I mer tid än jag tänkt eftersom mitt armbandsur visade sig gå tio minuter för fort. Eftersom jag tyckte att förklaringen om var föreläsningssalen låg var en smula vag valde jag att fråga i receptionen.

- Hej jag heter Niclas Strandh och ska hålla en föreläsning för MKV idag. Jag tänkte höra i vilket rum det är jag ska vara.
- Eh… jaha… jo… *flipprar på datorn* Du finns inte med här.
Då började jag ana hur det hela skulle utvecklas.
- Men kolla på XX då. Hon kanske har bokat det?
- Jojakanske…*mer vridande på en lång bokningslista* Ja, här ja. Rum 313. *skriver ner det på en lapp som om jag vore en imbecill eller utrustad med guldfiskminne*
- Ok. Det är på tredje våningen va?
- Eh… jo… det bör det vara *börjar leta på en karta över huset (som inte är speciellt stort)*
Nu börjar jag fundera om det är någon jävel som satt upp en Dolda Kameran-bambusing på mig.
- Eh… det finns inte här… faktiskt.
- Okej. Jag är inbokad för en föreläsning i ett rum som inte finns?
- Eh… vänta *försvinner in i det inre av repan*
Själv börjar jag allvarligt fundera på om jag helt enkelt ska skita i det här.
Efter en stund kommer snubben tillbaka.
- Eh… alltså man har bytt namn på rummen däruppe. Så va… det är uppe vid bild- och musik-utbildningen så va… jo… tre trappor.

Jisses. Jag tackar för mig och kliver uppför trapporna. I en lång och typisk “bild och musik”-korridor så hittar jag till slut klassrummet. Till min lättnad ser jag att det står “öppet” på låset eftersom jag insåg att ingen antagligen tänkt på att jag måste kunna ta mig in i rummet. När jag öppnade dörren så var det folk där…

Klockan var tjugo i tio så jag tänkte att det är lika bra att vänta en stund. Satte mig vid ett bord, kopplade upp mig via Joikuspot och min mobil eftersom det “öppna” WiFi som Högskolan Dalarna har kräver inloggning och lösenord…

Nu börjar det komma elever som ska lyssna på mig. Vid fem i tio så går några ut från rummet och jag tänker att det nu borde vara läge att få komma in. Dock kommer inga fler ut på den minut det tar för mig att logga ner och stänga datorns lock. Så jag kliver in och möts av oförstående lärare som sitter och har något “pedagogiskt möte” där men just då har kisspaus.

- Hej, jag ska vara inbokad att ha en föreläsning här för MKV.
- Nej, vi har bokat det här rummet.
Nu blir jag lite irriterad.
- Alltså. Jag heter Niclas Strandh och jobbar på Heimer & Company Reklambyrå, jag är inbjuden av XX på MKV att hålla den här föreläsningen idag och har fått uppgift från receptionen att jag ska vara i just det här klassrummet.
En var de kvinnliga lärarna verkar inte riktigt förstå det hela:
- Jamen jag har ju faktiskt bokat det här rummet.
Som om jag brydde mig ett skit om det? Jag väljer den tysta, ytterst irriterade approachen.
- Det där måste vi kolla.
Alltså. Jag har blivit inbjuden att hålla en föreläsning. Jag har fått ett rum bokat. Någon har lyckats fucka upp bokningen. Rummet används av ett gäng lärare för ett möte. Jag har en hel klass studenter utanför som åkt in just för den här föreläsningen.

Och de ska kolla bokningen.

Jösses. Inte är det konstigt att Sverige inte anses ha någon högtstående akademisk nivå. Lärarna verkar ju vara rätt nötiga.

Efter ett tag, när de försökt att logga in både här och där för att kolla bokningen - och kvinnan som anser sig bokat just den här salen påpekat det fem-sex gånger så får plötsligt en av dem en snilleblixt: de skulle ju kunna byta sal. Wow. Kvinnan som bokat rummet har dock gått i baklås och fortsätter förklara att hon minsann bokat just den här salen. Själv hänger jag vid en lång rad av diskbänkar eftersom rummet också är lärosal för bild.

Nu återstår ju problemet att de ska komma överens om vart de ska gå - och hur de ska meddela den lärare som inte är där just då vart de ska gå. Viktiga spörsmål som måste avhandlas inne i salen. Jag inser att jag nu ändå kan starta min dator och koppla ihop tekniken (som jag förutsätts förstå eftersom jag inte fått någon som mött upp mig).

Till slut kan eleverna komma in och de får ställa upp bänkar och liknande eftersom det orkar inte lärarna göra. De sistnämnda piper iväg till slut. Själv känner jag mig måttligt inspirerad och eftersom det hela inneburit att vi är en kvart försenade, jag antar att nätet kräver lösenord så sätter jag inte upp bambusing för föreläsningen som jag tänkt.

Alldeles innan jag kommer igång med föreläsningen så dyker en av lärarna upp. Hon ursäktar strulet och förklarar att det var de som inte bokat salen. Det var just då tur att den där läraren som tio gånger förklarat att hon minsann hade bokat salen inte var kvar just då…

Föreläsningen gick hyfsat. Men när jag åkte därifrån så kände jag att det var sista gången. Jag gör gärna såna här saker. Jag älskar att föreläsa, presentera och prata reklam. Jag kan tänka mig att göra det som pro bono eller till ett starkt reducerat pris. Men då tycker jag ändå att man kan kräva någon sorts respekt och support från den som bett mig komma.

Andra bloggar om: föreläsning, copywriting, Campus Lugnet, Högskolan Dalarna, MKV, lärare, bokning

Resumé skulle kunna användas som en bild av en synnerligen fragmenterat personlighet. Först låter de Erik Esbjörnsson rota fram en liten puttig blogg skriven av en assisterande varumärkeschef vid P&G Sverige. Och han ser till att P&Gs skiträdda presschef får läsa bloggen innan han pratar med bloggaren.
Sen skriver Claes de Faire att han tycker det är rätt trist det som hände och bjuder även in bloggaren till tv-studion i Kanal 8, efter att bloggaren fått sparken. Där ges bloggaren möjlighet att faktiskt påpeka att det är fr a är på grund av artikeln som han fick sparken, inte på grund av bloggen.
Sen väljer Resumé i sin trendometer att skriva:

”Axel Bringéus skriver korkade och föraktfulla blogginlägg. På arbetstid dessutom. Hejdå jobbet!”

Vi behöver en ny bättre branschtidning. Nu. Den här lider av svårartad personlighetsklyvning. Och den andra väljer jag att inte nämna vid namn.

En av mina skråkollegor har fått en nitisk Resuméjournalist efter sig: Reklamchef på P&G: Slå in skallarna på vidriga arbetarkräk. Journalisten verkar i samma anda som andra kvällstidningsjournalister: “jag är en idiot som inte kan läsa saker i sin kontext och förstår inte ironi eftersom om jag skulle göra det skulle jag inte ha några såna där kallade avslöjanden att göra”. Jag blir förbannad. Och jag blir irriterad på att plötsligt anser människor som tidigare faktiskt stått för transparens och allas rätt till att leva öppet, att P&G borde googlat om Bringeus (underförstått för att inte anställa honom?). Axel B har valt det enda rätta, men jävligt trista, att fimpa hela bloggen. Ännu ett offer för ytligheten.

Fy fan.

Uppdatering: Erik heter fåntratten. Och nu har han pratat med P&G:s informationsmänniska och det hela gör mig bara perplex. Det hela är det vanliga PR-dravlet om att utreda och sånt. Det fånigaste är citatet:

vi anser att arbetstiden ska användas till arbete som är väsentligt för företaget.

Måste varit ett citat som fick Erik att bli alldeles våt i brallan. Problemet är att det knappast är vettigt - vadå arbetstid? Och självklart: boken Freakonomics har väl journalisten inte fixat att läsa - det krävs faktiskt några fler hjärnceller än två för att förstå det. Och grejen är ju att Bringeus har rätt:

skriver han om Ku Klux Klans slogan ”Do you hate niggers? Do you hate jews? Do you have ten dollars?” att den är fruktansvärd men att den säkert mycket effektivt gjorde sitt jobb som ”rekryteringsclaim”.

– Det är min personliga blogg. Det är privata tankar jag skriver. Ku Klux Klan-inlägget handlar om en del i boken Freakonomics, det är bara en reflektion,

Han skriver om hur kommunikation faktiskt är anpassad till sin målgrupp. Och tar ett extremt exempel. Synd att journalister inte är kapabla att inse att det är just vad de borde göra för att överleva i framtiden.

Hela den här grejen äcklar mig. Inte över vad Bringeus skriver utan över denne Eriks sätt och att Resumé slutligen blivit den snasktidning som vi befarat. Jag skäms ärligt talat å deras vägnar (vilket ju är meningslöst eftersom att bli en affärstidning i snaskgenren är precis vad Viggo uppenbarligen haft som mål).

Det här har gett mig ett sug att skapa min anonyma bloggtjänst för oss som annars får såna där fånar som Erik Esbjörnsson efter oss.

Uppdatering: Bloggen LoveSexMoney, som själv känner det nödvändigt att faktiskt vara anonym påpekar att KKK-citatet är extremt elakt urlyft ur sitt sammanhang. För egentligen säger han:

En hemsk slogan
En slogan som till och med jag får kalla kårar av är den här:
“Do you hate niggers? Do you hate jews? Do you have ten dollars?”
Den användes länge av de här mörkermännen: [bild på KKK]
Även om den är fruktansvärd tror jag säkert att den mycket effektivt gjorde sitt job som rekryteringsclaim där och när det begav sig.

Esbjörnsson väljer att ta bort de saker som visar att Bringéus faktiskt inte anser det vara en trevlig sak. Äckligt.

Uppdatering: Nu är det officiellt så nu kan jag skriva om det (har vetat det en längre tid faktiskt). Axel B har fått jobb hos Staël von Holstein och hans Icube. Grattis Johan och keep it up Axel!

Andra bloggar om: Resumé, P&G, Erik Esbjörnsson, äcklar, Axel Bringéus, blogg, yttrandefrihet, kontext, journalism

Läs “Saker som går sönder“. Det smärtar i mig, trots att jag hört hennes berättelse. Visserligen är Mymlan någon som jag tycker om och håller av så kanske är min känsla extra stark men oavsett: det där ska ingen behöva uppleva.

Jag hinner inte kolla alla underliga sökningar som dyker upp i referrerlistan men den här var så suspekt att jag bara var tvungen: tysk läderkeps

Klurar på mitt nya bloggprojekt: jag behöver ett verktyg som fungerar mycket bra för flera att använda för att posta. Lurar på Drupal eller Nucleus. Wordpress - ptjaa men dess funktionalitet när det gäller gruppbloggning är inte speciellt väl utvecklad.

För tillfället är jag fett irriterad på NoScript-pluggen för Firefox. Fuckade upp en postning på Researcher.

*flinar* På förekommen anledning:

TROLL DRIVEN: Growth by enragement. Engage others, say annoying things that aren’t true and bask in the attention. No examples will be given, which is the best way to deal with trolls.

från Seth Godin’s post: Drivers.

Har fått en fullständigt knäpp sak att skriva om i bloggstafetten och vet fan inte hur jag ska lösa det: “Vad hände sen med ICA och köttfärsen”. Har några uppslag - ett mer seriöst men som är frågan om jag hinner få ordning på tills på tisdag, ett mer oseriöst som säkert kommer att rendera mig spöstraff från Chadie och Mary…

Jag saknar fan att bloggars kommentarsflöden inte har någon sorts trådning. Själv försöker jag använda olika sorters citeringsplugins, och citera liksom använda comme il faut sättet @XX när jag skriver till någon specifik. Men det är fan ogörligt att läsa en icke-trådad kommentarshög som exempelvis den på Englas blogg. 462 kommentarer…

Jag vet inte - men det känns som om det är en ny omgång med “nybloggande” på gång. Eller så är det att jag ett tag rört mig i andra kretsar. Dock: både Wadström och Göte har inte hållit på så särskilt länge. Och deras iver att uppfinna blogghjulet för typ tredje gången gillt får mig att känna mig gammal. Samtidigt så biter jag mig i läppen för att inte dissa deras “upptäckter” - det kanske är en mänsklig sak att vilja försöka att hitta den heliga graalen själv: även om den sedan länge står och samlar damm, men till allas beskådan.

Vill ni skratta men samtidigt få lite ont i magen. Gå in på Way Of The Master… det hela är lite som den lätt stenade marknadsinriktade prästen i filmen Dogma - men på riktigt. Amerikansk verklighet. Bevare oss väl om Mike Huckabee blir president…

Det går sannerligen utför. De tidigare stalkarbloggar som funnits har på något sätt haft en glimten i ögat. Ta Att Stalka Alex Schulman (som fick en roande stalkingblogg i sin tur - ryktesvis skapad av Schulmansskapad av stalkern själv), tyskungens framgångsrika blogg, eller Darkes tidiga mänskliga GPS:ande av Göran Greider. Men nu: en riktigt sorgligt ful och fullkomligt ironibefriad blogg som ska dissa Johan T Lindwall. Först och främst: det gjorde väl Miss Midja redan 20022004 på Dagens Media? Och herregud: Johan T Lindwall behöver inte hjälp för att bli dissad - han gör det så bra själv. (Hattip Mymlan)

Nä. Nån jävla kvalitet får det vara. Själv har jag rotat fram några gamla De Missanpassade-texter som jag och Angela aka Galatea, kräkte ur oss “wayback in 2003″.

Andra bloggar om: Johan T Lindwall, Miss Midja, Att stalka Alex Schulman, Där är Göran Greider, stalkarbloggar

Jobbigt läge för anti-datorspelsapologeterna. Ungdomsstyrelsens nya undersökning (för att inte tala om den här forskningen) sätter deras teser på huvudet:

I vår studie kan vi se att unga som spelar datorspel dricker mindre alkohol, stressar något mindre och idrottar i lika hög grad som andra ungdomar

Hur nu de gamla anti-spelidioterna ska få till att dessa, samtidigt som de dricker mindre, enligt den gamla videovåldshypotesen, slåss mer vet jag inte.
Andra bloggar om: datorspel, alkohol, undersökning, ungdomar, Ungdomsstyrelsen

Den konstigaste aktivistgruppen på Facebook är väl Free Strage som menar att

Swedish writer have just been imprisoned against his will because of slangin’ cane. This is the uprising against!

Förutom den dåliga engelskan kan man fundera hur det hela logiskt hänger ihop. Fredrik Strage har blivit dömd för narkotikabrott. Han får sitt straff skärpt till fängelse. Man skulle kunna se det hela som ett inlägg i narkotikadebatten - men varför i helvete valde Strage då att erkänna narkotikabrottet i första instansen för att i nästa försöka att motbevisa det? Det hela är ju bara för att klara sig själv - inte för att diskutera narkotikapolitik (som borde diskuteras). Och att starta en grupp för att befria en snubbe som ska sitta i en månad? Kom igen.
Andra bloggar om: Facebook, Fredrik Strage, knark, dom, fängelse, narkotikadebatt

Alter Ego påpekar att vi missat hur en nämndeman på bloggar valt att hänga ut en man som hon haft ett förhållande med. Alter Ego menar att det finns klara kopplingar till JPA(link)-debaclet men jag vet inte: det är knappast något nytt att hänga ut personer på det här sättet - fröken Rydberg har ju gjort romankonst av det för flera år sedan. Vad JPA(link) valde att göra var att hota med att hänga ut en person för att få tyst på henne - inte för att outa hennes eventuella moraliska värde. Alter Ego har visserligen rätt när hon påpekar att såna här saker kan ge lagstiftare vatten på sin kvarn när det gäller hårdare lagstiftning runt yttrandefriheten men som händelse känns detta med den hämndgiriga nämndekvinnan mer som en händelse i mängden. Sen kan man diskutera det etiska förhållningssättet, och jag går sannerligen inte i försvar mot denna kvinnas märkliga beteenden.
Andra bloggar om: nämndeman, yttrandefrihet, outa, Alter Ego, moral, etik, bloggande, JPA(link)

I serien “Hur tänkte de?” finns många saker att skriva om. Nu senast är det Äntligen Hemma-”i’m so gay”-Jimmy Schönning som valt att rakt av plagiera en amerikansk bok och ge ut den som sin. Förlaget (AB kan inte låta bli att påpeka att det är ICA-förlaget…) väljer att göra något unikt: att dra tillbaka hela serien och lova kunder pengarna tillbaka för boken. Och Schönnings förklaring är fascinerande i sig:

Jag försökte pressa mig själv i en arbetssituation där jag höll på med teveinspelningar, med åtaganden för tidningar och med privata inredningar. Samtidigt försökte jag dra i land ett bokprojekt, vilket jag aldrig tidigare gjort. Istället för att skrika ”jag behöver ett halvår till”, som en vettig människa skulle ha gjort, så fortsatte jag – med det som man absolut inte får göra. Jag hade för avsikt att lära mig av ett begåvat sätt att göra bok på, att omforma det till mitt. Det slutade med att jag valde alldeles för stora delar av det som redan fanns.

Detta måste vara ett bevis på att det är farligt att sniffa lim…

Uppdatering: Schönning dröjde länge med att ta bort boken från sin hemsida. Själv funderar jag varför man ens skaffar sig en hemsida när man inte är intresserad av att uppdatera den ett endaste dugg.

Andra bloggar om: Jimmy Schönning, Äntligen Hemma, bok, stöld, förlag, kopiera


Till sist: en totalt sanslöst rolig text från Herr Klokbok: Uusman fick rätt
Andra bloggar om: Herr Klokbok, Ines Uusman, Internet, text

Jag har gått igenom och rensat bland alla screendumpar som jag tagit senaste tiden och den här är fan sanslös. Det må vara så att man borde vara snäll mot sina branschtidningar men när de uppför sig på ett sätt som passar bättre i Hänt i Veckan än någon annanstans så känns det verkligen uselt.

Step into the light Viggo!

(så har jag nu dissat båda tidningarnas chefisar på samma dag - måste fan vara nytt rekord även för mig…)

Andra bloggar om: Resumé, rubrik, Viggo, chefredaktörer