När jag hamnade hos Patrik Rydman så läste jag hans länkadress som “patri kryddman.blogspot”. Gissningsvis på grund av att han skriver om mat så att det vattnas i munnen på en.

FRA-debatten slutar inte. Tysta Fredrik fortsätter att leka mussla och släpper fram Ingvar Åkesson, som det visar sig - har tagit över hela pr-ansvaret från sin presschef.

Men det var inte det jag skulle skriva om utan de snurrpellar och stollar som dyker upp i bakvattnet på diskussionen.

Först är det nån snurrpelle som fått för sig att han ska polisanmäla alla som återpublicerat de dokument som HAX blivit anmäld för. Idioten stjäl en lista från Ministry of Truth som börjar med “jag” och struntar i att kolla om verkligen alla på den listan faktiskt återpublicerat dokumenten. Jag är bland annat uppsatt på listan över personer som ska polisanmälas. När dumskaftet får frågan om detta förklarar han (det måste vara en han - sorry, men det är bara män som kan uppträda så här idiotiskt) att han tänker polisanmäla alla oss andra också - som medbrottslingar:

eftersom de i sina bloggar hyllat och lovsjungit de som tagit till tilltagit att som dig Erik Laakso publicera långa listor med namn på människor som du Erik Laakso inte har en anning om utifall de vill synas på nätet. Du Erik Laakso bryr dig alltså inte ett dugg om den personliga intrigitet du säger dig värna om. PUL-lagen är klar och tydlig och förbjuder din verksamhet. Den sjätte paragrafen i grundlagen säger att man skall ingripa mot brottslingen genom att anmäla tjuven. Bl.a. i fallet med John Hron mordet dömdes en ligist inte för att ha deltagit i våldsgärningen men föt att ha undlåtit sig att kontakta polis.

Intressant är alltså att plattnacken tror att angiverilagen redan är igång. Att sedan jämföra det här med Hron är vidrigt - snacka om att släpa John Hron i smutsen. Fåntratten ska bland annat anmäla mig för den här postningen. Hur han nu ska få till det - det är inte förbjudet att länka till olagligt material enligt domar i fildelningsmål. Och han ska även anmäla mig för den här postningen - som är en embeddad film från de som var på Arlanda. Precis som för den här, och den här. Och självklart för den här - där jag påpekar att jag inte kommer att återpublicera dokumenten… Sicken jävla pucko.
Det roliga i det är att man nästan funderar om det är Lisa Bjurwald - eller ett linkbait:

Det finns bättre, viktigare och mer själsligt upplyftande aktiviteter än att behöva vandra runt i det strunt av avskräde som tyvärr produceras i det svenska diket av bloggsörja. Jag kan dock inte stillatigande se på och acceptera den senaste tidens hyenaflocksmenatlitet som spridits bland särskrivande bloggaktivister i form av dumhet, uppvigling och ett oetiskt självförhärligande uppmanande till rent lagtrots som tilltagit i en allt mer accelererande fart.

Vilket blir ännu roligare när apskaftet stavar fel i sin nästa postning, som förutom att vara endast en återpublicering av lagar, också visar att stolpskottet inte har ett hum om juridik.

En annan person som fått saker om bakfoten är Alltiallon som menar att min postning skulle handla om att ta avstånd från återpubliceringarna av dokumenten. Nu har hon, i fin historierevisionistisk anda tagit bort det hela, men fortfarande blir jag upprörd när jag klumpas ihop med en person som anser att:

Bloggen ska inte vara eller bli något nytt uttrycksmedel för en ny form av civil olydnad! Detta motsätter jag mig bestämt emot och tar starkt avstånd ifrån.

Det är ju bland annat en av de saker som jag ser som styrkan hos bloggar - att de faktiskt kan fungera som en stark pådrivare och fungera som en kanal för civil olydnad! Och som fjärde statsmakt som jag och Brit skriver om i gårdagens Aftonbladet.se.

Andra bloggar om: FRA, debatt, idiot, civil olydnad, stolligheter, polisanmälan, medbrottsling, stämpling

“niklas” har inte riktigt förstått det här med hur man kommenterar. Han spenderar hela nio stycken kommentarer för att försöka förklara att SVT (!) är elaka runt digitaliseringen av tv-nätet. Och ska anmäla SVT till FN för brott mot mänskliga rättigheter på grund av digitaliseringen av tv-nätet eftersom det är ett tvång. Det är komiskt, roande på ett sånt där nästan pinsamt sätt - som när man skrattar i mjugg åt personer där inga får är hemma och deras handlingar. Det är lyteskomik av höga mått. Men självklart måste jag ta tillfället i akt och ge “niklas” några råd för att bli en fullfjädrad diskutant:

• skriv hellre en lång genomtänkt kommentar än nio stycken enskilda som alla i princip säger samma sak. Självklart kan man komma på ytterligare saker eller genomtänkt dela upp kommentarerna utifrån teman
• Om du vet med dig att du inte kan stava - använd rättstavningsprogram. Få personer tar någon på allvar som inte lägger ner lite extra tid att få det rätt. “program” heter det exempelvis. Om det är så att ingen berättat för dig, “niklas”, att du stavar som en kratta så är jag ledsen men du gör det.
• När man ska göra jämförelser så är det vettigt att fundera på om de ibland dras för långt. Din jämförelse mellan Irakinvasion och övergången till digital-TV är i min bok ungefär som att jämföra mord med nageltrång.
• En god sed är att om man vill diskutera (även om dina kommentarer är en lång förvirrad monolog) så bör man hålla sig till ämnet - och vara någorlunda stringent.

Det som dock slår mig: om jag förutsätter att “niklas” är en yngre förmåga, lätt förläst på (men inte förstått) teorierna om fattigdom kontra rikedom respektive missledd när det gäller det som digital-tv faktiskt handlar om.

Rent faktiskt bygger digitaliseringen på att göra TV förberedd på det faktum att fler och fler kommer att ta emot sändningar via fiberkabel. Att då först skicka ut den digitaliserade sändningen till en dekoder som gör den analog för att sedan, hos snart en majoritet av mottagarna, omkoda den analoga signalen till en digital signal är ett steg för långt.

Teknikförändringar kostar pengar för användarna - fr a när det handlar om stora steg som att byta hela tänkesättet runt TV. Samma sak var det när de automatiserade telefonväxlarna kom: det krävde nya sorters telefoner men den långsiktiga vinsten blev större genom att man då kunde ge de som ville en telefon och kostnaden sjönk på lång sikt. Övergången från NMT till GSM hade samma bakåtsträvare som du, “niklas”, men visade sig egentligen bara vara negativ för några få personer.

Tanken med digitaliseringen av TV-nätet är att ge större plats, dvs skapa möjligheter till fler kanaler. I grunden är det alltså en god sak - att sedan PTS och riksdagen (fr a vänstern) har en gammal obsolet syn på hur fritt kanalplatser ska delas ut är en annan sak. Ditt, “niklas”, orerande om program och att SVT flyttar program visar tyvärr din okunskap: de program som du pratar om är köpta av andra bolag - och den som betalar mest får programmet. Det enda sätt att förändra detta är att i sann kommunistisk anda bara ha statstelevision, och en sådan är det stora hotet mot mänskliga rättigheter - inte din förvirrade åsikt runt att statsmakten kan enklare stänga ner digital-tvnätet än det analoga nätet (vilket är fel).

De ibland huvudlösa jämförelserna mellan TV och Irakkriget, mellan fattigdomsproblemet och digitalt TV-nät är intressanta utifrån att det visar den vikt som TV ändå fått i ett samhälle. Det är idag hos många sett som en mänsklig rättighet att ha tillgång till TV samtidigt som det hos exempelvis “niklas” finns en åsikt att det ska vara gratis (eftersom det är en mänsklig rättighet). Problemet är att det i slutänden blir ett snett argument: om TV ska vara gratis (vilket det aldrig varit - min fundering är hur “niklas” ställer sig till public service-skatten dvs Radiotjänsts räkningar) så borde också tidningar vara det, liksom radio (som man betalar för). Idag borde man också argumentera för att nätaccess skulle ingå som en självklar rättighet för människor enligt hans argumentation.

Som den tvättäkta kommentarshuligan “niklas” var så har han inte ens läst (eftersom han inte kommenterat där) den mailintervju som jag gjorde med Juttan.

Andra bloggar om: SVT, kommentarer, huligan, digital-TV

En del kanske minns mina problem med att komma hem med SJ under våren. Gräsbränder och el som försvann. Eller när man sitter i en förstaklassvagn där man endast satt upp elkontakter för syns skull. Och konstant kan man lugnt säga att kommunikationen varit bristfällig mellan tågpersonal och oss andra. Den har knappt varit i “need-to-know”-basisläge.

Eric Starck tipsar om ett riktigt bottennapp från SJ. Det mest markanta är ändå det här:

(tåget stod stilla tre timmar och passagerarna bussades till slut hem, utom de fem som inte fick plats i bussen)

men man funderar om man ens försökt att förstå att dagens samhälle inte längre accepterar monopolismens tystnad.

Uppdatering: Alltså. Historien är så här. I söndags gick vårt kontrakt med Bredbandsbolaget ut. Telefonen slutade att fungera och nätet la ner. Fine, det var dealen som Bahnhof gjort med oss. Så jag började att koppla på dosor och skit på fiberlådan. Inte ett ljud. Sen var jag tvungen att åka till Sthlm för att göra bloggkurs, och sedan vidare till Köpenhamn och Malmö för kundjobb. Och att ringa Bahnhofs privatsupport gav inte mycket: “det kan ta upp till sjunde dagen var ungefär det jag fick till svar. Lät lite apokalyptiskt. Fine. Mycket mobiltelefonräkningar blir det mao. HS är måttligt road av min idé att dra in fiber. Jag med. Så kom jag hem på morgonen igår från Sthlm. Gick och ringde supporten. Fick ungefär samma svar “vi vet inte”. Men nu la de i alla fall en felanmälan till Borlänge Energi. Idag, när jag satt på Café Pralin och skrev så ringde Borlänge Energi: “nej vi har inte satt igång internet till er, vi har inte vetat att ni ska ha Bahnhof”. Nehej… men nu skulle de i varje fall sätta igång nätaccessen. Fine tänkte jag. Tills jag kom hem sent idag. Fortfarande lika lite nätaccess. Och imorgon är det röd dag - och inte fan jobbar det kommunalägda Borlänge Energi då heller… Så nu ser det mer ut som om vi kommer att få leva utan telefon i fyra dagar till.

Kära Borlänge Energi och Bahnhof. Om inte skiten är igång imorgon kommer jag att insända skadeståndskrav och krav på ersättning för merkostnader. Och jag kommer dissa er så mycket jag kan på bloggen. Funderar på att använda samma idé som den gode Cato gjorde i Roms senat. Varje bloggpost kommer att avslutas med en diss av era varumärken. Inte för att jag är elak utan för att jag faktiskt anser att jag som konsument inte ska behöva lida av inkompetens eller dålig kommunikationslogistik./Niclas Strandh

Uppdatering: Inget. Ringt Bahnhof igen. De gör en felanmälan. Gissningsvis händer inget ändå. För det är ju helg. Och Borlänge Energi är ju ett kommunalt bolag. Då jobbar man bara på vardagar. Skitsamma att man har hand om el, värme och tele/internetaccesser. Försökt att ringa Borlänge Stadsnät. Upptaget. De har uppenbarligen lagt av luren. Och tagit helg. Tele2 har, enligt deras idiotiska regler också strypt mitt mobila bredband, eftersom jag varit tvungen att köra på det konstant och därmed uppnåt deras 1 gb-gräns. Dubbelidioter. Mobilräkningarna för våra privata telefoner kommer att vara skyhöga. Kommer det vara enkelt att få ersättning? Knappast. Jag har ont i magen av all den här skiten. Jag har stannat hemma från min sons fotbollsmatch för att försöka fixa det här. Livet är jävligt ändå liksom.

Andra bloggar om: Bahnhof, Borlänge Energi, nätaccess, inkompetens, telefon

Alltså: rent ekonomiskt så måste det vara bättre för ett företag att ha tills vidarekunder. Det innebär ofta att man inte orkar säga upp saker hur som helst.
Jag har varit Boxerkund. Tills idag. Eftersom det har varit osäkert runt Borlänge Stadsnät och Canal Digital så har vi inte riktigt vågat säga upp Boxer. Jag gjorde det idag.

Då har man tre månaders uppsägningstid. På grund av att jag är tills vidarekund.

Det är fan horribelt! Bredbandsbolaget var samma sak.

Det här är inte någon som helst valfrihet. Det är inte kundvänligt. Jag hoppas att fortsättningen på de reklamfilmer som går nu där Robert står bunden i djungeln innehåller att han bränns levande på bål.

Andra bloggar om: Boxer, uppsägningstid, Bredbandsbolaget, horribelt, ingen valfrihet

Hehe. Ni vet vaniljsöte Niklas Strömstedt. Han kan vara riktigt jävla elak. Nu har han spelat in samtal med Se & Hörs chefis, och lagt ut det på bloggen. Det är fan briljant, hämndgirigt och jag måste säga att han sannerligen har höjt sig i mina ögon.
Några saker som är riktigt läskiga är vad Tua L säger om PO:

- Ja gör det du vi har inte haft problem med PO på länge.
- Jo men jag har ju fått er fällda förr…
- Ja men inte med den här nya och han…nej hon har ju varit där ett par år.
- Yrsa Stenius ja, Hon har varit där ett knappt år om jag inte tar fel.
- Yrsa ja. Vi jobbade ihop på Bladet…

Ungefär “haha, henne känner jag så du lär inte få rätt eftersom PO knappast fäller en kompis”. Sen kan man fundera över hur många synapser Tua Lundström har kvar i skallen när hon i ena stunden är smörig som fan och i andra jävligt elak:

Hmmm ja…som sagt du är ju så snygg. Och oerhört begåvad men…du säljer ju inte längre. Men tjejerna…

Fy fan. Ärligt talat. Jag kommer aldrig att lägga in Se & Hör i mina medielistor och starkt avråda kunder från att annonsera i den blaskan. Att skiten säljer gör mig mer säker på att folk är idioter.
Däremot kommer fasen Niklas blogg att ingå i min RSS-feed och min bloggrulle.

För övrigt kan man väl säga att det här inte varit en bra vecka för chefredaktörer…

(via Sofias briljanta veckosammanfattning. Jag hade liksom inget att tillägga…)

SVT har inte förstått något av det nya medielandskapet - trots sina försök med PlayRapport (som jag fortfarande tycker låter som en porrkanal).
Boyahed, klassisk humor- och satirsajt valt att lägga ut en fejkad annonssida där man gjorde satir runt det faktum att såväl SVT som TV4 verkar kunna tro att vem som helst köper vad som helst på DVD - och varför då inte ge ut Englas begravning? Enligt mitt tyckande en rå men knivskarp satir. Så nära en möjlig verklighet att jag gick på den någon minut. Även Markus “LAKE” Berglund har drabbats av SVTs cease or desist-brev. Det här är fan så dumt så att det än en gång nästan blir mer ironi av verkligheten än av satiren. Bolagsjuristen hänvisar till varumärkesskydd, något som knappast gäller för den här sortens satir plus att de då borde, enligt någon sorts ordning, jaga de bloggare som använder logotyper från ex.vis Melodifestivalen och annat när de skriver om programmen. För rent juridiskt har de delvis rätt: deras logotyper (roande är att juristen inte verkar kunna skilja på ett varumärke och en logotyp i första skedet) har ett formskydd. Men - och det här är ett viktigt men - det gäller inte i satir och liknande delar. Faktiskt. Så juristen försöker få det hela till att den uppenbart fejkade annonsen är en reell annons och därmed ett kommersiellt intrång. Dumheter.

Andra bloggar om: SVT, LAKE, Boyahed, satir, varumärken, logotyper

hannapetersenochbiologin, originally uploaded by deep.ed.

Hanna Petersen på Borlänge Tidning har lite svårt med könen på djur. Blir lite “va är det såna där torskar som fiskpinnar görs av” när man skriver “han” om en ko som springer ut på grönbete…
Uppdatering: Intressant är att, trots att jag faktiskt mailat redaktionen om det hela så står det fortfarande kvar även på webben. Litet fel men det är ändå intressant.

Bild 16, originally uploaded by deep.ed.

Jo det här var ju logiskt…. (artikeln)

Med argumentet att “vi ska göra som andra i Europa” försöker Vägverket nu få igenom ett förbud mot att prata i mobiltelefon medan man kör bil, utan att använda handsfree. Fascinerande är att Sverige som kan ses som världsmästare i förbud nu fått ännu ett argument för att förbjuda saker: antingen kan man säga “vi gör inte som övriga världen utan går ett steg längre” eller “vi måste göra som många andra i Europa”. Claes Tingvall påpekade också i nyhetssändningarna att Vägverket helst velat föreslå ett totalförbud mot mobilsamtal men att de inte riktigt trodde att folk skulle se det som vettigt. No way José…

Argumenten man använder är att mobilsamtalet i sig egentligen är det problematiska, som tar bort förarens uppmärksamhet från körningen. Fine. Men att mena att “mobiltelefoni och annan informationsteknik” är ett problem ger ytterligare möjligheter till förbud:

• GPS-apparater. Föraren ska inte störas. Förbjud det. Visserligen tappar man sannerligen mycket av uppmärksamheten runtom sig när man sitter och letar efter gatunamn och annat men hello: det struntar väl Vägverket i - det är tekniken som är farlig.
• Information är allt som faktiskt strömmar in i våra sinnen och ska hanteras av vår hjärna. En av de grundläggande informationsteknikerna är talet. Alltså måste samtal förbjudas i bilen under färd. Vill frugan säga något så får man ha en liten klick-manick som gör att föraren först går in till kanten och parkerar säkert innan eventuellt samtal kan föras. Visserligen innebär det att Vägverket måste se till att bygga en massa parkeringsfickor och att andelen tomgångskörning kommer att öka - med följd av att Miljömupp-Reinfeldt inte når sina mål, men det blir säkert i trafiken.
• I allmänhet bör barn förbjudas under färd. Oavsett storlek har de svårt att hålla snattran. Så är det bara. Barn ska sova när de körs i bilen. Eller inte vara med alls. Det innebär att föraren håller uppsikt på vägen. Barnen får åka tåg.
• Sist men inte minst: förbjud tankar. En förare djupt försjunken i tankar om sin relation, sitt jobb eller vilket lag som vinner Elitserien är en livsfarlig förare. Så helt enkelt måste man förbjuda folk i förarsätet att tänka. Kör man bil så kör man bil. Tänka kan man göra någon annan gång.

Andra bloggar om: Vägverket, förbud, förare, mobiltelefon, handsfree, Claes Tingvall

Reporter Fights With Anchor On Camera - Watch more free videos

Mymlan aka lektanten har ytterligare utmaningar. Den här är lite knivig. Vem skulle jag välja om jag skulle välja en person av samma kön för att ha sex med? Mymlan själv har varit modig att faktiskt välja en person som hon känner personligen. Samtidigt vet jag ingen i min närhet som jag skulle få för mig det om. Det finns egentligen bara en person som jag tycker är jävligt vacker på ett nästintill erotiskt sätt.

David Bowie.

Min son är extremt nyfiken på att se Matrix. Jag vet inte. Han har iofs sett alla Ringenfilmerna, alla StarWars osv. Lunchen har spenderats med att berätta om Matrix så efteråt kollade jag YouTube och visade en del klipp. Och så hittade vi det här:

och vi har sett den tre gånger och garvar varje gång. Så jävla välgjord och så extremt roande spoof.

Andra bloggar om: Matrix, spoof

Idag har jag hållit föreläsning på högskolan. En intressant upplevelse. Inte på grund av själva föreläsningen utan allt runtomkring. Om vi tar det från början.

Jag har hållit såna här föreläsningar några år nu. På MKV-utbildningen. I år togs det här över av en ny person. Fine, vi får inte mycket betalt för det men vi ser det som en delvis pro bono-sak. Det är viktigt att få bra studenter häruppe.

Igår tisdag fick jag ett mail från den person som bokat in mig som förklarade att hon dels inte skulle kunna ta emot mig och hjälpa mig tillrätta eftersom hon var i Stockholm men att föreläsningssalen ligger på tredje våningen och där finns dator och kanon. Och avslutade lite käckt med det ska nog gå bra ändå. Jotack.

Idag valde jag att åka i tid. I mer tid än jag tänkt eftersom mitt armbandsur visade sig gå tio minuter för fort. Eftersom jag tyckte att förklaringen om var föreläsningssalen låg var en smula vag valde jag att fråga i receptionen.

- Hej jag heter Niclas Strandh och ska hålla en föreläsning för MKV idag. Jag tänkte höra i vilket rum det är jag ska vara.
- Eh… jaha… jo… *flipprar på datorn* Du finns inte med här.
Då började jag ana hur det hela skulle utvecklas.
- Men kolla på XX då. Hon kanske har bokat det?
- Jojakanske…*mer vridande på en lång bokningslista* Ja, här ja. Rum 313. *skriver ner det på en lapp som om jag vore en imbecill eller utrustad med guldfiskminne*
- Ok. Det är på tredje våningen va?
- Eh… jo… det bör det vara *börjar leta på en karta över huset (som inte är speciellt stort)*
Nu börjar jag fundera om det är någon jävel som satt upp en Dolda Kameran-bambusing på mig.
- Eh… det finns inte här… faktiskt.
- Okej. Jag är inbokad för en föreläsning i ett rum som inte finns?
- Eh… vänta *försvinner in i det inre av repan*
Själv börjar jag allvarligt fundera på om jag helt enkelt ska skita i det här.
Efter en stund kommer snubben tillbaka.
- Eh… alltså man har bytt namn på rummen däruppe. Så va… det är uppe vid bild- och musik-utbildningen så va… jo… tre trappor.

Jisses. Jag tackar för mig och kliver uppför trapporna. I en lång och typisk “bild och musik”-korridor så hittar jag till slut klassrummet. Till min lättnad ser jag att det står “öppet” på låset eftersom jag insåg att ingen antagligen tänkt på att jag måste kunna ta mig in i rummet. När jag öppnade dörren så var det folk där…

Klockan var tjugo i tio så jag tänkte att det är lika bra att vänta en stund. Satte mig vid ett bord, kopplade upp mig via Joikuspot och min mobil eftersom det “öppna” WiFi som Högskolan Dalarna har kräver inloggning och lösenord…

Nu börjar det komma elever som ska lyssna på mig. Vid fem i tio så går några ut från rummet och jag tänker att det nu borde vara läge att få komma in. Dock kommer inga fler ut på den minut det tar för mig att logga ner och stänga datorns lock. Så jag kliver in och möts av oförstående lärare som sitter och har något “pedagogiskt möte” där men just då har kisspaus.

- Hej, jag ska vara inbokad att ha en föreläsning här för MKV.
- Nej, vi har bokat det här rummet.
Nu blir jag lite irriterad.
- Alltså. Jag heter Niclas Strandh och jobbar på Heimer & Company Reklambyrå, jag är inbjuden av XX på MKV att hålla den här föreläsningen idag och har fått uppgift från receptionen att jag ska vara i just det här klassrummet.
En var de kvinnliga lärarna verkar inte riktigt förstå det hela:
- Jamen jag har ju faktiskt bokat det här rummet.
Som om jag brydde mig ett skit om det? Jag väljer den tysta, ytterst irriterade approachen.
- Det där måste vi kolla.
Alltså. Jag har blivit inbjuden att hålla en föreläsning. Jag har fått ett rum bokat. Någon har lyckats fucka upp bokningen. Rummet används av ett gäng lärare för ett möte. Jag har en hel klass studenter utanför som åkt in just för den här föreläsningen.

Och de ska kolla bokningen.

Jösses. Inte är det konstigt att Sverige inte anses ha någon högtstående akademisk nivå. Lärarna verkar ju vara rätt nötiga.

Efter ett tag, när de försökt att logga in både här och där för att kolla bokningen - och kvinnan som anser sig bokat just den här salen påpekat det fem-sex gånger så får plötsligt en av dem en snilleblixt: de skulle ju kunna byta sal. Wow. Kvinnan som bokat rummet har dock gått i baklås och fortsätter förklara att hon minsann bokat just den här salen. Själv hänger jag vid en lång rad av diskbänkar eftersom rummet också är lärosal för bild.

Nu återstår ju problemet att de ska komma överens om vart de ska gå - och hur de ska meddela den lärare som inte är där just då vart de ska gå. Viktiga spörsmål som måste avhandlas inne i salen. Jag inser att jag nu ändå kan starta min dator och koppla ihop tekniken (som jag förutsätts förstå eftersom jag inte fått någon som mött upp mig).

Till slut kan eleverna komma in och de får ställa upp bänkar och liknande eftersom det orkar inte lärarna göra. De sistnämnda piper iväg till slut. Själv känner jag mig måttligt inspirerad och eftersom det hela inneburit att vi är en kvart försenade, jag antar att nätet kräver lösenord så sätter jag inte upp bambusing för föreläsningen som jag tänkt.

Alldeles innan jag kommer igång med föreläsningen så dyker en av lärarna upp. Hon ursäktar strulet och förklarar att det var de som inte bokat salen. Det var just då tur att den där läraren som tio gånger förklarat att hon minsann hade bokat salen inte var kvar just då…

Föreläsningen gick hyfsat. Men när jag åkte därifrån så kände jag att det var sista gången. Jag gör gärna såna här saker. Jag älskar att föreläsa, presentera och prata reklam. Jag kan tänka mig att göra det som pro bono eller till ett starkt reducerat pris. Men då tycker jag ändå att man kan kräva någon sorts respekt och support från den som bett mig komma.

Andra bloggar om: föreläsning, copywriting, Campus Lugnet, Högskolan Dalarna, MKV, lärare, bokning

Med mig som copywriter, AD och originalare :). Annons i Merlin för vår RT-klubb. Och nej, det är inte min mage eftersom den vid just det tillfället var synnerligen skadad av en viss skidvurpa.

Eftersom det är en läsbar faksimil har jag också fakturerat mig själv 20k då jag publicerat den på min blogg utan tillstånd.

Andra bloggar om: Round Table, annons, reklam, mage

Resumé skulle kunna användas som en bild av en synnerligen fragmenterat personlighet. Först låter de Erik Esbjörnsson rota fram en liten puttig blogg skriven av en assisterande varumärkeschef vid P&G Sverige. Och han ser till att P&Gs skiträdda presschef får läsa bloggen innan han pratar med bloggaren.
Sen skriver Claes de Faire att han tycker det är rätt trist det som hände och bjuder även in bloggaren till tv-studion i Kanal 8, efter att bloggaren fått sparken. Där ges bloggaren möjlighet att faktiskt påpeka att det är fr a är på grund av artikeln som han fick sparken, inte på grund av bloggen.
Sen väljer Resumé i sin trendometer att skriva:

”Axel Bringéus skriver korkade och föraktfulla blogginlägg. På arbetstid dessutom. Hejdå jobbet!”

Vi behöver en ny bättre branschtidning. Nu. Den här lider av svårartad personlighetsklyvning. Och den andra väljer jag att inte nämna vid namn.

En av mina skråkollegor har fått en nitisk Resuméjournalist efter sig: Reklamchef på P&G: Slå in skallarna på vidriga arbetarkräk. Journalisten verkar i samma anda som andra kvällstidningsjournalister: “jag är en idiot som inte kan läsa saker i sin kontext och förstår inte ironi eftersom om jag skulle göra det skulle jag inte ha några såna där kallade avslöjanden att göra”. Jag blir förbannad. Och jag blir irriterad på att plötsligt anser människor som tidigare faktiskt stått för transparens och allas rätt till att leva öppet, att P&G borde googlat om Bringeus (underförstått för att inte anställa honom?). Axel B har valt det enda rätta, men jävligt trista, att fimpa hela bloggen. Ännu ett offer för ytligheten.

Fy fan.

Uppdatering: Erik heter fåntratten. Och nu har han pratat med P&G:s informationsmänniska och det hela gör mig bara perplex. Det hela är det vanliga PR-dravlet om att utreda och sånt. Det fånigaste är citatet:

vi anser att arbetstiden ska användas till arbete som är väsentligt för företaget.

Måste varit ett citat som fick Erik att bli alldeles våt i brallan. Problemet är att det knappast är vettigt - vadå arbetstid? Och självklart: boken Freakonomics har väl journalisten inte fixat att läsa - det krävs faktiskt några fler hjärnceller än två för att förstå det. Och grejen är ju att Bringeus har rätt:

skriver han om Ku Klux Klans slogan ”Do you hate niggers? Do you hate jews? Do you have ten dollars?” att den är fruktansvärd men att den säkert mycket effektivt gjorde sitt jobb som ”rekryteringsclaim”.

– Det är min personliga blogg. Det är privata tankar jag skriver. Ku Klux Klan-inlägget handlar om en del i boken Freakonomics, det är bara en reflektion,

Han skriver om hur kommunikation faktiskt är anpassad till sin målgrupp. Och tar ett extremt exempel. Synd att journalister inte är kapabla att inse att det är just vad de borde göra för att överleva i framtiden.

Hela den här grejen äcklar mig. Inte över vad Bringeus skriver utan över denne Eriks sätt och att Resumé slutligen blivit den snasktidning som vi befarat. Jag skäms ärligt talat å deras vägnar (vilket ju är meningslöst eftersom att bli en affärstidning i snaskgenren är precis vad Viggo uppenbarligen haft som mål).

Det här har gett mig ett sug att skapa min anonyma bloggtjänst för oss som annars får såna där fånar som Erik Esbjörnsson efter oss.

Uppdatering: Bloggen LoveSexMoney, som själv känner det nödvändigt att faktiskt vara anonym påpekar att KKK-citatet är extremt elakt urlyft ur sitt sammanhang. För egentligen säger han:

En hemsk slogan
En slogan som till och med jag får kalla kårar av är den här:
“Do you hate niggers? Do you hate jews? Do you have ten dollars?”
Den användes länge av de här mörkermännen: [bild på KKK]
Även om den är fruktansvärd tror jag säkert att den mycket effektivt gjorde sitt job som rekryteringsclaim där och när det begav sig.

Esbjörnsson väljer att ta bort de saker som visar att Bringéus faktiskt inte anser det vara en trevlig sak. Äckligt.

Uppdatering: Nu är det officiellt så nu kan jag skriva om det (har vetat det en längre tid faktiskt). Axel B har fått jobb hos Staël von Holstein och hans Icube. Grattis Johan och keep it up Axel!

Andra bloggar om: Resumé, P&G, Erik Esbjörnsson, äcklar, Axel Bringéus, blogg, yttrandefrihet, kontext, journalism

Bild 2

Originally uploaded by deep.ed

Felskrivningar är roliga. Särskilt när de faktiskt har en logisk följd av det som beskrivs. I artikeln (i sig en rätt osannolik historia) om det indiska barnet som föddes på en tågtoalett och ramlade genom hålet har Carl V lyckats få med ett extra r som gör “banarbetare” till “barnarbetare” som i det här fallet gör det hela oerhört surrealistiskt. Man frågar sig: är det en massa barnarbetare som springer omkring på spåren? Eller sker det här ofta så dessa personer är anställda att gå runt och leta efter barn som fötts på tågtoaletter?

Under flera år har jag lyckats att bli sjuk just till klubbens årliga hockey-bockeyturnering Barbara Cup. Såklart blev jag det i år också. Men jag tänker ändå försöka ta mig dit. Fr a då jag kommer att liveblogga (hur man nu gör det med handskar på sig) på barbaracup.blogspot.com och bambusa lite från matcherna. Man kan väl säga att Round Table-medlemmar i gemen har en relativt låg teknisk höjd på sig själva så det lär nog inte bli serverkrasch men ni andra kan ju kika på hockey-bockey som knappast ens kommer upp till Korpen-klass :).

(Och jo Magnus, Pany ska spela)

Vi har varit ute och åkt skridskor:

Andra bloggar om: Bambuser, vloggning, skridsko

Värde på människor… nåja. Skärmdump från Facebook-applikationen Friends for sale och Mymlans “pets”.

Andra bloggar om: pets, Facebook, värde, Johan Staël von Holstein

Innan Falkevik dyker upp för en Sthlm Social Media Club-intervju med mig - som lutar åt att bli med solglasögon på eftersom Josh, Brit, Mia*, Östmar och Thommie och jag i princip stängde Bagpipers igår, så tänkte jag (skriva långa meningar) helt kort bara referera gårdagskvällen:

det var sanslöst.

Dels fungerade mitt experiment. För även om rubriken var “träffa mig” så handlade det inte om mig utan att föra ihop en massa kul folk som inte träffats. Det var visserligen övervikt på sociala media-Sverige men flera ur mina andra nätverk, folk kom och gick.

För att återknyta till Mindparks fråga och diskussionen om min idé om social media-klubbar: det här är det jag menar. Jag ska utveckla min tanke om hur IRL blir analog+digital dvs. livet handlar inte om plattformarna bitar vs. atomer utan om en sammansmältning av dem, senare men det är ändå det som hände igår som jag tänker när jag föreslår klubbar där man möts i en ytterligare dimension än på nätet.

Det mest sanslösa var nog ändå när jag reste mig för att gå på toaletten, vänder mig om och där står hon. Bara sådär. Hon och hennes kille var ute på vift (dvs. på upptäcktsfärd från söder). Det var stort.

Uppdatering: Kolla vad andra skriver om kvällen. Josh beskriver ungefär vad jag hoppades skulle hända:

Att träffa ett gäng människor varav de allra flesta var totalt nya bekantskaper och inse att samtalen bara rasar på, det är bara att hugga in på smörgåsbordet, är häftigt. Att samtal kan röra sig så obehindrat mellan upphovsrätt, sociala medier, reklam och pr, ny teknologi, politik, filosofi, självkännedom, med mera, och ändå inte vara spretigt.

Uppdatering: Alla verkar lite trötta - Björn har bara gjort några bambuserfilmer.

På väg

Han tappar bort sig

Den från vår intervju

Uppdatering: Hela experimentet ska jag analysera lite närmare ur ett antal perspektiv

• Genomslaget om en relativt väl läst bloggare lägger ut en inbjudan till ett analogt möte. Jag valde bloggen som primär kanal. Inga mail har skickats (förutom ett till DVIJDVS som ansåg att hon skulle få ett personligt inbjudningskort ;)), inga telefonsamtal har ringts. Sekundära kanaler var Facebook-status, Facebook-note respektive en postning på Jaiku som sedan också togs upp av Östmar med en postning på samma ställe.
• Behovet av att låta personen både vara atomer (analog) och bitar (digital). Behovet av verkliga “in the flesh”-möten.
• Genomslaget i länkning och utfall. Exempelvis toppade postningen Knuff.ses förstasida för en stund.

Andra bloggar om: terrorkatten Zorba, Björn Falkevik, Brit Stakston, Bambuser, intervju, sociala medier, gårdagen, träff, Josh

Falkevik gör en (nån minut och en halv in i filmen) en roande analogi på Antipirrebyrån och “den samlade Internetbefolkningen). Wonderful!

Andra bloggar om: fildelning, Björn Falkevik, bambuser, elaka advokatapan P, Antipiratbyrån, open source-tigern

Ok. Jag är generalist. Jag är planner. Men man kan inte ha koll på allt. Men man kan lära sig saker hela tiden. Idag har jag lärt mig att läppbalsam kan kosta 85 kr.

Say what?!

Det vill fan till att den som köper det blir god att kyssa…