Lisa Bjurwald har efter sin lätt inte särskrivna Signeratartikel fått känna på ett litet lätt särskrivet bloggdrev. Själv låg jag på stranden med särskriven täckning när Sofia särskrev en analys av det på vår gemensamma blogg SSBD (ni vet den där bloggen jag särskriver med Mymlan) och min uppföljning särskrevs nu ikväll då det visar sig att Roland Poirier Martinsson gör ett liknande icke särskrivet uttalande på SVD. Innan stranden särskrev jag lite om det i sista uppdateringen av den italienska postningen eftersom det hade med Blondinbella att göra (som uppenbarligen aldrig särskriver enligt Lisa B). Jag har också en särskriven mailkonversation igång med denna icke-särskrivande Lisa (väntar med publicering) och diskussionen har varit lång och särskriven på Jaiku. Och det hela börjar likna ett smärre lervällingskrig (dock särskrivet i sörjan): Brit särskriver med boxhandskarna på, Blogge särskriver på ett sätt som kanske inte tar bort synen på honom som okänslig medan Emanuel på Dagen särskriver en tankeväckande (särskriven) postning för den journalistiska adel som gärna ser ner på vanligt folk. Mickey är tillbaka i god särskrivande stil. Självklart gör lord Fredruk, min vän och vapendragare i specialklasserna, en briljant särskriven text om det hela:

Klart att en finjournalist i de stora drakarnas tjänst måste få vädra sitt förakt för det folkliga ur ardennerperspektiv. Menigheten, de knappt läs- och skrivkunniga, ska väl inte tro att de kan få inkräkta och ta plats i journalismens bastioner hur som helst?

Språkmakaregatan är en annan som slänger ut ett särskrivet bananskal medan FP i Nacka särskriver ett påpekande att Lisa nog helt enkelt är Twinglysågad (om inte förr så är hon det nu…). Beta Alfa plockar upp de särskrivna bitarna och det gör också Alter Ego. Badlands Hyena är klockrent särskrivna som vanligt:

Kort sagt: alla som bloggar är outbildade, dumma och har ingen som helst erfarenhet av någonting, inte ens av livet. Inte konstigt att bloggarna bildar en sörja!

Chadie tycker däremot uppenbarligen att bloggandet är en särskriven sörja då hon menar att bloggosfären fått DAMP¹. Mina Moderata Karameller särskriver däremot att det är ett problem att automatiskt tro att allt som journalister inte särskriver är kvalitet. FrkTjatlunds profetia kan särsägas ha slagit in som fan. Inget ont osv: hittar Cattis bland länkarna och tänker följa en henne en stund - hennes “särskrivningar” är jäkligt välsärskrivna om man säger (även om hon antagligen inte tycker som jag i andra frågor - det är ju det som är det fina med bloggandet: många olika…särskrivningar…). Monika är nyanserad i sina särskrivningar. Advodia väljer dock att närstudera de icke-särskrivningar som Lisa B själv inte särskriver och blir lite lätt biblisk. Måste bara få påpeka att i nyöversättningen är det “flisa” inte “grand”. Fast vad vet jag - jag är ju bara en del av bloggsörjan som inget förstår… Nef särskriver med en oerhörd intensitet både om Lisa B och den (av sig själv i FRA-frågan) idiotförklarade Marcus Svensson på Smålandsposten medan Dum-Affe särskriver Lisa på näsan:

Men hallå! Vadå knappt stava till? Antingen kan man väl stava eller så kan man inte stava. Hur f-n stavar man om man knappt stavar rätt?

Studiomannen (aka Mannen-Som-Bytt-Bloggadress-Många-Gånger) särar både på sig själv och skrivandet:

Men under den senare debatten [FRA-lagen; mitt tillägg] tror jag att t o m Stevie Wonder hade sett hur många begåvade åsikter det står att finna bland bloggarna. Således kan man ju tänka sig att jag per automatik kommer att tala om att Bjurwald är ett jävla stolpskott. Men det tänker jag inte göra.

Det är inte utan att man kan fundera om det är en linkbait som Lisa kastat ut ;)

Uppdatering: Schmut särskriver också en postning om Lisas braindrain, och påpekar att det hette OBS-klass. Jonas har gjort en särskriven follow-up om hundar. Den mest sagolika särskrivningen står Bullshit för.

Uppdatering: Kontaktmannen har särskrivit en felstavad 101 till journalister när det gäller debattartiklar.

Andra bloggar om: bloggsörja, Lisa Bjurwald, bloggar, särskrivning, specialklass

1. uppenbarligen det nya uttrycket för att nedvärdera andra människor då “CP” inte längre är politiskt korrekt [up]

Loo’s låååånga berättelse om en verklighet. En svensk verklighet.

Jag tror det kallas glastaket. Som tjej ska du inte sitta och försvara dig själv med juridiska termer och erbjuda verbalt motstånd, du ska inte vara intelligent och kunnig och ifrågasätta lagstöd och logik från kärringarnas sida, speciellt inte om du knarkat - herregud, knarkare är urblåsta ägg som knappt kan skriva sitt eget namn på papper, inte kan jag sitta där och bemöta deras fördomar och jag ska verkligen inte förvänta mig att bli behandlad med respekt nu när jag varit så urbota korkad att jag bestämt mig för att behålla ett barn som dessutom inte var helt oplanerat. Så är det. Rätta dig i ledet och håll käften bara, annars går det illa. Försök aldrig att motbevisa deras fördomar och visa aldrig att du kan någonting för det ligger dig bara i fatet.

Alldeles fantastiskt fascinerande.

Eller den här texten hos henne:

när jag började vingla, hur rummet bara slöt sig runt mig som en kokong, hur väggarna angrep mig en efter en och hur all luft slets ur mig, hur jag tappade all syretillförsel. Det svartnade och jag kastade mig ner på golvet, osäker på om jag skulle få ett EP-anfall eller inte, men det var inte EP. Det var ångest. Det var som om ett becksvart, sörjigt mörker i form av en knotig, fast hand slet ut hjärtat ur kroppen på mig. Jag låg på golvet och försökte andas medan smärtan skrek som ett barn i min mage. En sådan fruktansvärt kompakt ensamhet. Ett hål rakt igenom mellangärdet. Salta tårar strilade ohejdat ned för mina kinder, droppade ned på mitt parkettgolv. Jag låg och tänkte “jag måste verkligen dammsuga här” och försökte att inte gripas av total panik. Det gick inte. Paniken bara steg. Som om de senaste månadernas förtryckta känsloliv och alla mina återhållna tårar liksom sprängdes ut ur mig. Den där känslan av att känna sig så fruktansvärt jävla värdelös.

En annan fantastisk bloggare är Schmut. Den här postningen fick en jäkla diskussion att flamma upp. Förutom den viktiga diskussionen är “Katarinas” lilla märklighet roande:

det är aldrig ok att ens slå någon annan levande organism enligt mig.

Levande organism? “Every sperm is sacred…” Skulle väl kunna kallas fundamentalistisk icke-våldsfanatism också.

Schmut får frågan om hon hatar sin mamma. Eftersom jag lever under ungefär lika situation så blir hennes svar intressant:

det vore logiskt att göra det och man skulle kunna tycka att hata är den direkta motsatsen till att älska. så är dock inte fallet i min värld. att hata är en oerhört stark känsla liksom kärlek och den kräver energi. jag vill inte ge det hela någon energi så istället är jag nollställd. hon är ingenting. hon finns sällan i mina tankar och hon är som en karaktär i en film man såg för evigheter sedan.

Så är det i mångt och mycket. Fr a - man orkar inte hata så länge som ett helt liv.

Hon har också en viktig point här:

inte låta bli att undra hur det egentligen påverkar människor att bli stoppade när de är på väg någonstans? när någon demonstrerar för det stora, smått obegripliga i någons högst vardagliga liv. när en demonstration för miljön blir en demonstration mot någons egentid. när någon säger sig vara och veta bättre än andra för att man tar tiden i egna händer. det handlar ju inte om att alla tar sin tid och ägnar den åt att tänka ut hur vi ska fixa världen innan allt går alltför snett, utan att ett visst antal bestämmer att NU ska vi ta paus.

Många med en mission glömmer bort att andra inte har samma mission. Själv hamnade jag i en märklig diskussion med ett litet kvasikommunistjon om elitism, där jag försökte mig på inklusiva individargument medan denne körde med rena exkluderande argument som byggde på att “tänka rätt” enligt en viss mall. Till slut stod jag bara och log åt honom.

Uppdatering: Lite samma sak som statsfeminismen kommit att bli.

Lisa är också hundägare och det verkar vara knivigt som fan i Lund. Det som jag ändå fascineras över allra mest är en av skrivningarna i vad jag antar är den lokala ordningsstadgan:

på för fåglar särskilt avsett område i park.

Så det är en speciell plats som är avsedd för fåglar. Vet fåglarna om det? Får de böter om de skiter på någon annan gräsmatta? Blir de bötfällda om de sitter i några andra träd?

Bullshit har väntat på att få använda några schyssta citat från Matrix. Själv tycker jag ibland livet är konstigare än Matrix - jag menar: Matrix fungerar ju någorlunda. En kul spinoff är det här: Making up your own Matrix-quotes. Sjukt nördigt. Möjligt tack vare wikitekniken.

Sandra H har varit i TV.

Hon verkar vara inne i en svacka. Men såna här gånger är DVIJDVS bäst. Eller här när hon lyckas leka såväl vardagens Perez Hilton, citronmuffin och dagboksbloggare. Och också Linda har hund. Och plockar upp efter sig, och funderar sen över vem som tömmer hundlatrinen. Liksom funderar över vem som egentligen läser alla buggrapporter som går till Microsoft.

Can a Sandwich Be Slandered? - New York Times

Are Women Human? And other publishing highlights

Warning given over techno addicts

En gammal en som jag tänkt på länge. best of the blog är intressant. Omöjlig för mig ärligt talat. Jag har bloggat sen 2002. Jag har två (idag två och en halv) bloggar. Plus en massa microbloggar. Det går inte. Jag säger som LLC: jag gör det inte. Jag kan helt enkelt säga så här: mina bästa inlägg är de där jag tar något som hänt och vrider det några extra varv i analyskvarnen. De gillar jag själv bäst.

En senare utmaning är (också från Mymlan) är faktiskt lika svår. När man var ung skulle man gärna haft röntgensyn… men numera är det inte så intressant. Osynlig? Ja, kanske. Fast det är samtidigt frågan: vill jag veta vad folk snackar för skit om mig? Nej. Flyga. Ja, det vore lite coolt. Jag brukar drömma det. Jättestark? Varför det? Jag tänkte på han i Heroes som tar upp andras krafter. Samtidigt är det lite knivigt: tänk om man träffa Fismannen liksom.
Egentligen är det två saker som fastnar: att kunna transferera sig. Det gillar jag som tanke. Eller att vara ännu smartare. Smartast i världen. Samtidigt är intelligens alltid livsfarligt.

Studiomannen utmanar med att fundera över vad man gjorde för 5, 10, 15 och 20 år sen. God Lord.

• 20 år sen. Jag var 17 år. När jag fyllde år, just den dagen blev jag misshandlad. Jag hade antagligen blivit mycket hårt åtgången om inte min sedan lång tid tillbaka vän kommit, full och dan och kickat folk både hit och dit. Vilka det var? Folk som inte fixade att jag var den jag var. Jag jobbade då. Som församlingsassistent. Mellan högstadie och gymnasie. Sen började jag samhällsvetenskaplig linje. En klass med elva personer (när vi gick ut var vi nio). Jag var ett år äldre. Hade jobbat. Blev den som bråkade med lärare. Och hade konstant högst frånvaro. Och bäst betyg.
• För femton år sen så var jag i Uppsala. ‘93 var första året vi bodde i jättelägenheten på Kantorn. Jag gjorde tidning på V-Dala och pluggade. Det är rätt dimmiga begrepp om den tiden. Jag gjorde en massa saker men vilket år det var har jag ingen aning om. Studentiden är en sorts konstant tid utan hack i tiden egentligen. Kul var det i varje fall.
• Tio år sen. Då började jag jobba som ungdomspräst på hösten. Våren var jag i Grytnäs fortfarande. Bodde i Hedemora alldeles vid järnvägen. När jag blev headhuntad till Borlänge åkte vi hit för att kolla en lägenhet. Innan det blev klart pendlade jag mellan Hedemora och Borlänge. Lång sträcka att köra efter nattvandring. Samma dag fick vi reda på att Villiam skulle komma. Så nånstans där på hösten flyttade vi in på Simsgatans 125 kvm i etage. Jag jobbade på Humlan. HS åkte buss till Hedemora och jobbade som diakon.
• För fem år sen var jag sjukskriven. Var på Sprida men i maj gick jag över till Heimer & Company. Startade Researcher på egen domän. Bodde här. Startade en ny karriär. Lämnade den andra.

Så ska man skicka vidare. Det är fan svårt eftersom jag inte hinner läsa mina favvobloggar för tillfället så jag tar de som jag helt enkelt inte brukar se bli utmanade: Johanna Graf. Babs. E på Fika lite

Jag har haft löjligt mycket att göra under senaste tiden. Det har inneburit att min RSS-läsare nästintill sprängts av olästa postningar, något som också Doris&Rita var med om härförleden. Så jag tar mig ett par turer i sfären och för att minnas viktiga delar så delar jag dem med er.

Husmusen är tillbaka! Efter att ha slutat på Cult Design så väljer Frida att ta upp bloggandet på Husmusen igen. Mycket bra val - det är en inredningsblogg med rätt inriktning.

PGW har tagit en paus. Varför vet jag inte. Och tråkigt tycker jag att det är.

Loo har fått en son! En riktig söting och till på köpet har myndigheterna äntligen insett att hon är en alldeles utmärkt mamma. Grattis av hela deep-hjärtat!

Schmut skriver om Anso och hennes försök att få rätsida på sig själv med hjälp av DBT-behandling, och hur Region Skåne helt enkelt väljer att skita i folk och tar bort behandlingen. Vissa politiker gör mig så jävla förbannad att jag får mordlust.

drf pendlar och jämför pendlandets konst mellan Uppsala och Stockholm. Själv gör jag en mental not om att aldrig skaffa kunder i Uppsala :)

Att läsa Lisa aka Opassande är som att dricka en uppfriskande smoothie en varm sommardag. Som när hon skriver om sitt skrivande. När andra blivit pretto så fortsätter hon från klarhet till klarhet.

Och Studiomannen lämnar Discobollen. Fan, Peter. Du måste inse att man snart behöver sätta en digital GPS för att hänga efter dig!

Ulrika försöker v-logga och det verkar som om vi missat några intressanta klipp…

Jag försöker att videoblogga, men det går inte, det är bara bröst överallt. Ärligt talat, att jag har ett respekterat arbete är ett under med tanke på vilka omedvetna urringningar jag kör.

Det här får räcka för första turen.

Uppdatering (åter på laptop): Nä, Jaiku mår inget bra. Så gå och läs vad Mymlan skriver för det var länge sen hon skrev såna bra postningar: Hänsyn och respekt som följer av Från det ena till det andra. Själv leker jag mest med min Nokia N95 8gb. Och läser lite jobbpapper.

Uppdatering: Eller så kan man köra lite old-school på Onelinr: #Jaikudown

Det är dags - årslistorna. My high tide. Jag älskar det. CNN och Fortune har satt ihop de 101 dummaste ögonblicken i år:

#5. Under tiden att subprimelånen exploderade rakt i ansiktet på Merrill-Lynch så golfade deras VD. Som fan. Men han kan fortsätta - han fick ett avgångsvederlag på 161,5 miljoner dollar. Frågan är om golffanatikern eller företaget är de som var dummast. (Även Bear Stems personal verkar gilla golf.)
#11. Touch-down. Kaptenen på Cosco Busan vinner helt klart årets understatementpris när han förklarar att han touchade bron. 220 000 liter olja rann ut i närheten av San Francisco.
#16. Årets mailmiss. Istället för att skicka den tjocka dossiern om en Wired-journalist till Microsoft för att användas som moteld så skickar PR-firman den till journalisten.
#29. Ett uppslag för Gucci-parfym. Halvnaken snubbe. Det schweiziska magasinet får böta, killen får antagligen jobb på någon byrå. För Gucci hade inget med saken att göra.
#37. Dyra brallor. En amerikansk domare har stämt en tvättinrättning för att de klantade bort hans byxor. 54 miljoner dollar. Hans förklaring: de har inte levt upp till sitt löfte om “satisfaction guaranteed”. Av detta lär vi oss två saker: gör inte reklam som du inte kan leva upp till. Och domare håller numera koll på sina brallor.
#38. I see dumb people. Och de jävlarna surfar:

Belgian IT security consultant Didier Stevens posts an ad that reads “Is your PC virus-free? Get it infected here!” It is accepted by Google and displayed 259,723 times; 409 web surfers actually click on the ad.

#40. Comcast råkade lira lite hårdporr istället för barnprogram. En förälder förklarar att de minsann kommer att säga upp sin prenumeration. När NHLs slutspel är över.
#44. Det är inte lätt det här med reklam. Ett av Bank of Americas lokalkontor får ett fax med en bild på en tändsticka som håller på att tända en bomb. Kontoret evakueras eftersom de har ett antal subprime-lån. Faxet kommer från ett företag som vill göra de anställda medvetna om en småföretagarkonferens…
#45. En vecka efter att restaurangen Serenpidity 3 har slagit på stora trumman för att servera världens lyxigaste glass får den stänga. Konkurs? Nä, skitigt kök med kackerlackor, flugor och möss.
#51. Och den där går i den stora svarta förslagslådan. En nioåring skickar ett brev till Apple och Jobs med förslag på hur iPoden skulle kunna bli bättre. Och får ett svar från advokaterna att de inte vill ha fler idéer från henne. Way to make brand ambassadeurs…
#67. Att slåss med väderkvarnar. McDonald’s försök att få Oxford English Dict. att ändra betydelsen av ordet “McJob” från att vara “unstimulating, low-paid job with few prospects” till att “reflect a job that is stimulating, rewarding, and offers skills that last a lifetime” ges nog årets pris till high-hopes-and-naivity-in-branding.
#76. Celebvertising är svårt. Det är ungefär som att göra reklam som innehåller djur; svårregisserat och de kan ju göra lite som de vill. Jessica Simpson gör reklam för Pizza Hut. Big time commercial. Och berättar sen att hon varken tål mjöl, tomater eller ost.
#84. In war and advertising. En kvinna blir stoppad från att komma med på ett flygplan från Southwest Airlines. Kyla Ebbert är inte propert klädd. Richard Branson anställer henne som face för sitt nya lågprisflyg inom Virginkoncernen. Och intressant är att Southwest inte lär sig av sina misstag.
#93. Killen vaknar upp i första klass. Bredvid honom en död kvinna. När han klagar så säger BA att han ska komma över det hela. Bra jobbat BA. Att säga det till en snubbe som flyger VIP.

Det haglar tätt mellan utmaningarna. Och den här, christermagister, gillar jag eftersom det innebär att jag får utlopp för hela min elitistiska världsbild :)
Lista egenskaper som jag gillar och sådana jag ogillar. Kan ju bli hur långt som möjligt men jag utmanar mig till att, precis som Mymlan, välja fyra av varje:

Egenskaper jag uppskattar hos mig hos andra (också):

1. Intelligens. Sorry men dumskallar, korkade idioter och plain airheads går bort. Jag struntar i att ens försöka vara pk och säga att alla har inte fått samma förutsättningar. Fine with me, men jag tänker inte dalta folk och byta deras intellektuella blöjor.
2. Intellekt. Alltså - att vara intelligent är inte detsamma som att ha ett intellekt. Intellekt kan sägas vara läshuvud, men även adderat att kunna använda sig av sin kunskap, sätta det i sitt sammanhang. Intellekt och intelligens samspelar, och när de gör det så uppstår ljuv musik.
3. Självständighet. Konformism är något jag ogillar. Den som tänker själv har bevisat att den har ett intellekt, och därmed också är intelligent nog att inte köpa ismernas färdigpackade paket. Kollektivet är en napp som människor suger på istället för att ta bladet från munnen och säga vad de tycker.
4. Lateralt tänkande. Jag tänker snabbt, lateralt och longitudinellt i en salig blandning. Jag gillar de som hänger med i min tanke, i min takt. Och än en gång - det handlar även det här om intelligens och intellektuell skärpa. Det laterala tänkandet innebär också att kunna se saker ur andra perspektiv, ifrågasätta de perspektiv som alla andra ser - och hitta nya modellar.

Egenskaper som jag ogillar (egentligen är det ju ovan nämnads polära motsatser: dumhet, ignorans, konformism och icke-tänkande) men det finns saker som jag också ogillar:

1. Naivitet. Naivitet innebär att en människa med berått mot träder ut på nattgammal ideologisk is och tänker sig att den ändå ska hålla. Eller väljer att tro gott om alla och envar.
2. Inställsamhet. Det är knappast någon hemlighet att jag inte är speciellt inställsam mot folk. För lismande är vidrigt. Det handlar självklart inte om att låta bli att vara trevlig men det finns fan gränser.
3. Politisk korrekthet. Hänger egentligen ihop med konformismen. Att hela tiden säga vad som man tror är rätt att tycka, att hellre knulla sig själv därbak med en trasig flaska än att behöva facea att personer som man anser högre i rang, inte håller med en.
4. Tjafsighet. Att hålla på att jiddra.

Visserligen antar jag att Joshs lista blir ungefär lik min. Men ändå. Saras vore intressant. Och Schmut har nog ett antal goods and bads.

Uppdatering: Det är onekligen roande hur enkelt det är att provocera.

Andra bloggar om: elitism, tjafsighet, naivitet, intellekt, intelligens, politisk korrekthet, lista, meme

Jaja. mymlan har taggat mig för länge sedan. Och nån mer (som jag inte kan komma på). Och jag svarade på frågan på Facebook: Jag vill ha fred på jorden och en k-pist att fixa det hela med. Men det är bara två saker. Och mest en liten ironi. Så alltså: sju saker, extremt materialistiska: för alla vill väl ha mer kärlek och sex?

• Pengar. Jag vill slippa fundera om kortläsaren kommer att ge mig fuck-finger i slutet av varje månad. Jag vill spara. Jag vill kunna köpa dyra saker utan att behöva göra upp en plan för det.
• Nya glasögon. HS har en faster som är optiker. HS fick fem par nya brillor gratis härförleden. Själv har jag haft mina i snart fyra år. De är instant suddiga.
• Nån som fixar igång fibern. Självklart är det så att de misslyckats. Säg mig den tekniska sak som fungerat för mig direkt. Just nu är det en router som verkar fattas… Vi la upp 20 lök men fick en låda på väggen. Fortfarande surfar man på BBB.
• Några timmar extra per dygn. Det är självförklarande.
• Platt-TV (egentligen en i varje rum men det blir tjatigt eftersom det innebär att jag skulle vara klar nu). För det är antagligen det enda sättet som det kommer att fungera med fibern.
• Nya soffor (vi säger att det är en grupp så blir det en sak). De vi har nu köpte vi när Amanda föddes. De har varit med om både det ena och det andra.
• Sa jag pengar?

Så ska det taggas. Och alla har redan gjort det. Here we go dock: on.reason, Not another planning blog, Tvivlaren (som är tillbaka), Johanna Graf, kajen, Älskade Beijing (vad hon vill ha - förutom ett frieri från Gustav) och DVIJDVS aka Gud.

Bumps lördagskrönika om Åke är fantastisk. Inte bara innehållsmässigt utan också språkligt. Det är ett fantastiskt lyriskt stycke av en trettonåring. Jag bugar mig djupt i ödmjukhet inför den känslan hon ger.

Andra bloggar om: bump, krönika, trettonåring, Åke

studiomannen och Knusselboskan har utmanat mig på den där 8:an. Problemet är att det inte finns några såna konkreta saker som jag kan komma på att jag inte tänker pröva. Sen finns det massor med saker som jag gjort som jag inte tänker pröva igen, av olika orsaker.

1. Jag tänker aldrig bygga ett hus. Jag inser att den jag bygger med kommer antingen att bygga det själv eller så blir det ett sk “skilsmässohus”. Jag är helt jävla meningslös på sånt där. Jag ogillar allt som har med min egen ekonomi att göra och jag gillar inte att behöva ta beslut i mitt privata liv.
2. Jag tänker inte resa för resandets skull. Det är inte min kick, det här att sticka iväg bara för att resa någonstans. Sure, jag kan resa men då är det av någon annan anledning.
3. Jag tänker aldrig åka på husvagnssemester. No matter what. Jag kan knappt köra med släp. Och sen behöva ha idioter till grannar.
4. Jag ska aldrig frivilligt utsätta mig för dragspel. Det är fan självförklarande. Vill man tortera mig att berätta saker ska man låsa in mig och låta mig lyssna på dragspelsmusik. Då kommer jag kvittra som en fågel…
5. Jag tänker inte bli militär. Och fördelen är att jag ju varit kronvrak hela tiden…
6. Jag tänker inte börja att sporta.. Jag menar, herregud. Jag har klarat mig ifrån sporten under 37 år (förutom ett halvår av basket i första klass).

Jag kom inte på fler. Och jag tycker egentligen att negativa listor är rätt trista…

Också ett sätt att underhålla sitt personliga varumärke. Per Morberg är jävligt tjafsig och barnslig i en intervju i Metro. Som TV4-chef skulle jag bli rätt sned faktiskt. (Tipstack Kristina)

En gammal grej. Det började med att Dan inte fick se ut som han ser ut på skolfotot. Rektorns förklaring är så stiff och dum så hon borde få gå på dagen:

Ingrid Fredrikson, rektor på barn- och fritidsprogrammet menar att policyn är att man måste kunna identifiera eleverna på bilderna.
– Det var fotografens policy, och hör ihop med att skolfotokatalogerna är allmänna handlingar

Ett antal bloggar reagerade. Bland annat funderar Mymlan på sedan när skolfoto var identitetshandlingar. Problemet i det är väl att antagligen har polisen gett fotograferna en bulla om att folk måste vara identifierbara eftersom polisen gärna använder skolkataloger för att hitta “skyldiga” till olika brott (vilket nu alla blivit varse). Jag vet - eftersom jag ifrågasatte det när jag jobbade som ungdomspräst (och fick en jävla massa skit från fältfritidsledare och vissa av poliserna för mina åsikter).

Sen visar det sig slutligen att Dan är son till en gammal nätvän till mig: Umeboshi. Och såklart är det en massa idioter som anser sig ha rätt att mena att hon inte gör sitt jobb som mamma. Såna personer äcklar mig. De där personerna är väl antagligen för felnavlade för att kunna förstå saker som yttrandefrihet, rätten till sin individuella stil och liknande saker. De är välkomna att debattera med mig. Men räkna med att det gör ont.

Hemnet släpper sin undersökning som visar att hälften av alla Svenskar bostadssurfar på Hemnet. Förutom att man nog kan fundera över den statistiska soliditeten i deras påstående så är det onekligen intressant att de skriver dålig svenska: “svenskar” stavas med gemen initial bokstav. Dock kan man ju med det här bevisa att den svåra beroendeformen “hemnetknarkande” antagligen är en större fara för svenska företag än Facebook…

Som marknadsstrateg så tror jag ändå att Ulf Svansbo, marknadschef för Köping, är lite väl överentusiastisk:

Jag är ingen expert, men man vet ju vad en annons kostar. Förutom tv-tiden är det all uppmärksamhet runt omkring också. Marknadsföringen går inte att värdera, men det måste handla om miljontals kronor.

och han har uppenbarligen rätt dålig koll på hur man värderar PR-värden…
Själv har jag bott i Köping. Jag är inte förvånad över att man anställer en marknadschef som inte har det minsta hum om marknadsföring.

Det här är inte att leka med: Cavalcade of Bad Bridal Fashion. Borde få vilken brudgum som helst att springa ut genom bakdörren (tipstack Dab och Clay)

Mine är rolig. Det här med att tänka Microsoft som det onda ges en helt ny innebörd.

Schmut sidewindar och smäller på JPA(link). Så mycket mer behöver inte sägas.

Jag har gnisslat över att Firefox laggar med javascripts och AJAX.
Kollade till slut i Firefox Forum och hittade problemet: det är CoComments-extension som är boven i dramat.
Nu ska jag bara se om jag kan få Make Link-plugin att fungera igen…

Stationsvakt är en rolig snubbe: här dissar han ElisabetBirgitta Ohlssons märkliga förslag om förbudsskyltar mot prostitution (läs vad Blogge tycker om det och henne). Samtidigt är han ofta mycket insiktsfull om sitt bloggande:

Jag tänker på allt skit jag har fyllt nätet med. En del bra saker också, jovisst, men mycket skit har det blivit. För varje bloggpost som, åtminstone i mina egna ögon, har varit bra så har det blivit tio som inte har varit det. Som har gödslat nätet i onödan. Som ligger där och ruttnar som en matbit nedtappad bakom kökssoffan.

Just metafilosofierandet över bloggandet hamnar varje bloggare i. Så även Damon Rasti (när han inte hittar the blog match in heaven):

Vad jag vill ha sagt är att denna blogg blivit ambivalent. Ibland är den seriös. Ibland vill den bara larva sig. Ibland har den inget syfte. De innersta tankarna har dock fått gömmas undan. Förut läste ingen jag kände bloggen. Nu läser alla jag känner den. Då känns det inte längre läge att dela med sig av sina innersta tankar. Det som är lite av charmen med att blogga. Jag skriver och främlingar dömer mig.

Underbara Johanna Graf filosofierar (ok, hon är skitförbannad :) ) över det här med hur tidningar använder sig av bilder. Och hur hon själv råkar ut för att symbolisera en åsikt i en ledare från PJ Anders Linder som hon som socialdemokrat inte alls står för (här är ledaren och här är originalartikeln). Och efter att SvD först vägrat en replik så visar Graf bloggens snabbhet och direkta makt mot traditionell media när PJ direkt vänder på kuttingen efter Johannas postning.

Hon har också hittat en fantastisk insändare i “det-var-bättre-förr”-stilen: Sprutgrädde och barkstuvning. Klicka på bilden och läs - den är i stil med farbrorn som ansåg att kvinnor inte borde få köra bil (en bit ner och jodå den ska vara autentisk). Eller “Barny” som i NA förklarar att (fast jag tror egentligen han försöker göra en retorisk ironi):

Kvinnor färgar håret med kemikalier som är näst intill livsfarliga.
Kvinnor använder mascara som är cancerframkallande och en katastrof för naturen.
Kvinnor smetar in ansíktet med en osannolik massa smörja garanterat miljöfarlig för att bedra oss och dölja sanningen.
Obs att det är inte bara ett kemiskt miljöproblem, det är också frågan om en juridisk contaminering, en bedrägeriaspekt.
Kvinnor köper väl 5-10 gånger mer kläder än män. Ofta av bomull som produceras i u-länder, besprutas med kemikalier, plockas av fattiga för skitlöner.
Kvinnor använder deodoranter och parfym i mängder som för många är allergiframkallande.
Kvinnor kan inte köra bil, de är en fara i trafikmiljön, därför finns många män i transportsektorn.

Och Loo är tillbaka.
Hon lider uppenbarligen av samma sjuka som jag när man pratar med försäljare: att snacka en jävla massa skit…
Idag blev jag uppringd från något undersökningsföretag som ville veta om våra investeringsplaner i telefonväxlar och skit. Och när det handlade om lagring och backup så sa jag som det var: att vi har redan valt leverantör “om de får arslet ur vagnen och får serverrummet att fungera“. Det blev tyst och sen skrattade tjejen och sa att det var synd att det inte fanns något fält för fri inskrivning…

Ska det här ses som ett knivhugg i ryggen eller att lägenhetsrenoveringen gett henne för mycket icke-nyttiga ångor i huvudet?
Jag vet inte men Trulsa hyllar Alex Schulman. Kanske var det som fick honom att sluta? En man kan inte ta så mycket kärlek ;)

Den dagen då Lotten verkligen får skrivkramp - den dagen kommer världen gå under, AIK vinna Elitserien och jag bli smal. Det här var bara övning: Dagen då inte bara bokstäverna tog slut

Det är inte bara Lassbo och Schulman som lägger ned bloggandet: även Brasved har slängt in handduken.

Ska vi bli oroliga - är det bloggens död?

Knappast.

Den har för övrigt utropats flera gånger förut. Snarare är det något som jag och andra förutspått - att bloggen nu blivit en del av medieomgivningen, att bloggen är en plattform, inte något annat. Något nytt men inte nytt innehållsmässigt - det är snabbheten, möjligheten för alla att bli sin egen journalist och att få feedback som är grejen (Ok det är lite övermaga att citera sig själv…):

För jag tror på utveckling och fr a att bloggen som format innebär att dialogen kan pågå - det är det som är det nya medialandskapet, till skillnad mot det gamla: möjligheten för vem som helst att tycka till och vara en del av opinion och nyhetsflöde. Titta på de stora tidningarna - de flesta har valt att lägga till kommentering till varje artikel. Att som vanlig “bloggare” välja bort kommentarer innebär därmed att man också väljer bort att vara transparent, intressant och delaktig i en, i längden, god utveckling.

Vissa kommer att ge sig - det blir svårare och svårare att få press bara för att man har en blogg. Och livet förändras.

Johanna menar att det kanske nu är en sorts mottrend mot Schulmans hårda stil - en sorts snällismtrend.

Själv får jag väl helt enkelt gå i ide till nästa gång…

Mymlan har skrivit en mycket bra och för många av oss igenkännande postning om livet i frikyrkan.

Kyrkan skulle ju vara en familj. I församlingen skulle man älska varandra. Jesus predikade förlåtelse och tolerans. Och ändå. Jag hittade det inte i församlingen. Den som skulle vara min familj när resten av världen krakelerade. Då fanns den inte där för mig. Då hördes djupa suckar när jag ifrågasatte eller ville ha en förklaring till något.

Precis så. Och det tar inte slut. De djupa suckarna har jag mött när jag var präst, från kyrkan och från andra präster. Och jag vet tyvärr att de av mina forna kollegor och bundsförvanter som är kvar stångar huvudet blodigt mot de djupa suckarnas vägg.

Metaforer. Används även i nördsammanhang. #49857

< saffecool> kan dock inte FreeBSD
< saffecool> bara Gentoo
< saffecool> Om något
< saffecool> Och Ubuntu
< notwist> ubuntu är rätt bra
< notwist> om windows är din farsa som slått dig under hela din uppväxt så är ubuntu socialtjänsten
< notwist> freebsd är väl typ.. värnplikten

Så är det. #49823

< @Quid> Gång är ju en jävla konstig sport :D
< @Quid> Typ som att tävla i vem som kan viska högst

Och Vad är grejen? har utrett det vidare.

Sanningar? #49995

får man inte ligga efter att ha sett Happy Feet med en brud så får man aldrig ligga

Fan vet.

När nördar får barn… #49912

skall de ha mat var tredje timme asså?
det låter skitjobbigt
kan man inte scripta nått

Slutligen. En ordlek. Det här tycker jag är sjukt roligt. #49744

Undrar om unarchiver tar rar.
unarchiver tar inte tar, tar tar tar.
Tar den GET?
unarchiver tar inte tar, tar tar tar, men tar tar inte rar :)

Och som jag inte hunnit med:

Jox om medborgarjournalistik:
Medborgarjournalister är vi tydligen allihopa
Journalisten förnekar sin makt (via Skrymta)
Den inverterade medieeliten
Dagens Media
Blogging Ethics: When And What Should Bloggers Disclose?
Andra gradens slask
From Gatekeeper to Curator
Facebook och journalister – var är den svenska debatten?

Massor med grejer om bloggande och bloggkultur:
The Twitterization of Blogs och en remark från Blogging Pro: Daily Tweets: Not Good Blogging
Twitter Has “Ruined” My Life
Wither Blogging? Not Yet, But Perhaps Soon
Is deleting posts wrong?
Women are blogging; why isn’t the media listening?
Should You Cross Link Your Blogs and Does Server Location Matter? Google Tells All
Web 2.0 Watch: Every blog has its day

och så Moneys Bloggskola