När jag hamnade hos Patrik Rydman så läste jag hans länkadress som “patri kryddman.blogspot”. Gissningsvis på grund av att han skriver om mat så att det vattnas i munnen på en.

FRA-debatten slutar inte. Tysta Fredrik fortsätter att leka mussla och släpper fram Ingvar Åkesson, som det visar sig - har tagit över hela pr-ansvaret från sin presschef.

Men det var inte det jag skulle skriva om utan de snurrpellar och stollar som dyker upp i bakvattnet på diskussionen.

Först är det nån snurrpelle som fått för sig att han ska polisanmäla alla som återpublicerat de dokument som HAX blivit anmäld för. Idioten stjäl en lista från Ministry of Truth som börjar med “jag” och struntar i att kolla om verkligen alla på den listan faktiskt återpublicerat dokumenten. Jag är bland annat uppsatt på listan över personer som ska polisanmälas. När dumskaftet får frågan om detta förklarar han (det måste vara en han - sorry, men det är bara män som kan uppträda så här idiotiskt) att han tänker polisanmäla alla oss andra också - som medbrottslingar:

eftersom de i sina bloggar hyllat och lovsjungit de som tagit till tilltagit att som dig Erik Laakso publicera långa listor med namn på människor som du Erik Laakso inte har en anning om utifall de vill synas på nätet. Du Erik Laakso bryr dig alltså inte ett dugg om den personliga intrigitet du säger dig värna om. PUL-lagen är klar och tydlig och förbjuder din verksamhet. Den sjätte paragrafen i grundlagen säger att man skall ingripa mot brottslingen genom att anmäla tjuven. Bl.a. i fallet med John Hron mordet dömdes en ligist inte för att ha deltagit i våldsgärningen men föt att ha undlåtit sig att kontakta polis.

Intressant är alltså att plattnacken tror att angiverilagen redan är igång. Att sedan jämföra det här med Hron är vidrigt - snacka om att släpa John Hron i smutsen. Fåntratten ska bland annat anmäla mig för den här postningen. Hur han nu ska få till det - det är inte förbjudet att länka till olagligt material enligt domar i fildelningsmål. Och han ska även anmäla mig för den här postningen - som är en embeddad film från de som var på Arlanda. Precis som för den här, och den här. Och självklart för den här - där jag påpekar att jag inte kommer att återpublicera dokumenten… Sicken jävla pucko.
Det roliga i det är att man nästan funderar om det är Lisa Bjurwald - eller ett linkbait:

Det finns bättre, viktigare och mer själsligt upplyftande aktiviteter än att behöva vandra runt i det strunt av avskräde som tyvärr produceras i det svenska diket av bloggsörja. Jag kan dock inte stillatigande se på och acceptera den senaste tidens hyenaflocksmenatlitet som spridits bland särskrivande bloggaktivister i form av dumhet, uppvigling och ett oetiskt självförhärligande uppmanande till rent lagtrots som tilltagit i en allt mer accelererande fart.

Vilket blir ännu roligare när apskaftet stavar fel i sin nästa postning, som förutom att vara endast en återpublicering av lagar, också visar att stolpskottet inte har ett hum om juridik.

En annan person som fått saker om bakfoten är Alltiallon som menar att min postning skulle handla om att ta avstånd från återpubliceringarna av dokumenten. Nu har hon, i fin historierevisionistisk anda tagit bort det hela, men fortfarande blir jag upprörd när jag klumpas ihop med en person som anser att:

Bloggen ska inte vara eller bli något nytt uttrycksmedel för en ny form av civil olydnad! Detta motsätter jag mig bestämt emot och tar starkt avstånd ifrån.

Det är ju bland annat en av de saker som jag ser som styrkan hos bloggar - att de faktiskt kan fungera som en stark pådrivare och fungera som en kanal för civil olydnad! Och som fjärde statsmakt som jag och Brit skriver om i gårdagens Aftonbladet.se.

Andra bloggar om: FRA, debatt, idiot, civil olydnad, stolligheter, polisanmälan, medbrottsling, stämpling

Lisa Bjurwald har efter sin lätt inte särskrivna Signeratartikel fått känna på ett litet lätt särskrivet bloggdrev. Själv låg jag på stranden med särskriven täckning när Sofia särskrev en analys av det på vår gemensamma blogg SSBD (ni vet den där bloggen jag särskriver med Mymlan) och min uppföljning särskrevs nu ikväll då det visar sig att Roland Poirier Martinsson gör ett liknande icke särskrivet uttalande på SVD. Innan stranden särskrev jag lite om det i sista uppdateringen av den italienska postningen eftersom det hade med Blondinbella att göra (som uppenbarligen aldrig särskriver enligt Lisa B). Jag har också en särskriven mailkonversation igång med denna icke-särskrivande Lisa (väntar med publicering) och diskussionen har varit lång och särskriven på Jaiku. Och det hela börjar likna ett smärre lervällingskrig (dock särskrivet i sörjan): Brit särskriver med boxhandskarna på, Blogge särskriver på ett sätt som kanske inte tar bort synen på honom som okänslig medan Emanuel på Dagen särskriver en tankeväckande (särskriven) postning för den journalistiska adel som gärna ser ner på vanligt folk. Mickey är tillbaka i god särskrivande stil. Självklart gör lord Fredruk, min vän och vapendragare i specialklasserna, en briljant särskriven text om det hela:

Klart att en finjournalist i de stora drakarnas tjänst måste få vädra sitt förakt för det folkliga ur ardennerperspektiv. Menigheten, de knappt läs- och skrivkunniga, ska väl inte tro att de kan få inkräkta och ta plats i journalismens bastioner hur som helst?

Språkmakaregatan är en annan som slänger ut ett särskrivet bananskal medan FP i Nacka särskriver ett påpekande att Lisa nog helt enkelt är Twinglysågad (om inte förr så är hon det nu…). Beta Alfa plockar upp de särskrivna bitarna och det gör också Alter Ego. Badlands Hyena är klockrent särskrivna som vanligt:

Kort sagt: alla som bloggar är outbildade, dumma och har ingen som helst erfarenhet av någonting, inte ens av livet. Inte konstigt att bloggarna bildar en sörja!

Chadie tycker däremot uppenbarligen att bloggandet är en särskriven sörja då hon menar att bloggosfären fått DAMP¹. Mina Moderata Karameller särskriver däremot att det är ett problem att automatiskt tro att allt som journalister inte särskriver är kvalitet. FrkTjatlunds profetia kan särsägas ha slagit in som fan. Inget ont osv: hittar Cattis bland länkarna och tänker följa en henne en stund - hennes “särskrivningar” är jäkligt välsärskrivna om man säger (även om hon antagligen inte tycker som jag i andra frågor - det är ju det som är det fina med bloggandet: många olika…särskrivningar…). Monika är nyanserad i sina särskrivningar. Advodia väljer dock att närstudera de icke-särskrivningar som Lisa B själv inte särskriver och blir lite lätt biblisk. Måste bara få påpeka att i nyöversättningen är det “flisa” inte “grand”. Fast vad vet jag - jag är ju bara en del av bloggsörjan som inget förstår… Nef särskriver med en oerhörd intensitet både om Lisa B och den (av sig själv i FRA-frågan) idiotförklarade Marcus Svensson på Smålandsposten medan Dum-Affe särskriver Lisa på näsan:

Men hallå! Vadå knappt stava till? Antingen kan man väl stava eller så kan man inte stava. Hur f-n stavar man om man knappt stavar rätt?

Studiomannen (aka Mannen-Som-Bytt-Bloggadress-Många-Gånger) särar både på sig själv och skrivandet:

Men under den senare debatten [FRA-lagen; mitt tillägg] tror jag att t o m Stevie Wonder hade sett hur många begåvade åsikter det står att finna bland bloggarna. Således kan man ju tänka sig att jag per automatik kommer att tala om att Bjurwald är ett jävla stolpskott. Men det tänker jag inte göra.

Det är inte utan att man kan fundera om det är en linkbait som Lisa kastat ut ;)

Uppdatering: Schmut särskriver också en postning om Lisas braindrain, och påpekar att det hette OBS-klass. Jonas har gjort en särskriven follow-up om hundar. Den mest sagolika särskrivningen står Bullshit för.

Uppdatering: Kontaktmannen har särskrivit en felstavad 101 till journalister när det gäller debattartiklar.

Andra bloggar om: bloggsörja, Lisa Bjurwald, bloggar, särskrivning, specialklass

1. uppenbarligen det nya uttrycket för att nedvärdera andra människor då “CP” inte längre är politiskt korrekt [up]

Det är något speciellt med copywriters från Göteborg. Kontaktmannen, Good och Anjo. Självklart också Please Copy me (fast han är så … branschig).

Det är bara att inse: att bli profet i sin egen hemstad är kört. Dalarnas Tidningar drar fram en 22-årig brutta som bloggat sen i *drumroll* maj och kör upp det som någon sorts Dalarnas bloggdrottning. God lord… Och hon har ingen egen dator utan sitter alltså fem timmar per dag hemma hos pojkvännen och bloggar. Samtidigt som hon jobbar. Jag tror donnan kommer att behöva köpa en ny dator för snubben lär inte få så mycket… Visar sig också att Blondinbella tror sig vara en av de första bloggarna eftersom hon började att blogga *drumroll+crash* 2005…

Enligt en galen ledare på Östgöta Correspondenten så är politikerna rädda för bloggare och inte för journalister och paparazzis. Drf rasar en smula själv ler jag mest och suckar. Det blir nog bra det där ska ni se. Det är samma stuk som Aftonbladet Kvinna som nu (sent omsider) “varnar” för “bloggstressen”. Lägg av. Det är gammalt. Jättegammalt. För inte så länge sedan orerade amerikanska medier om bloggstress efter att Om Malik fått en hjärtsmäll. Nu skapas en kvinnosjukdom runt bloggande. Ja kära nån…

Som reklamare blir jag onekligen lite road av ett sånt här citat från en säkerhetsperson på F-Secure:

Man behöver inte klicka på alla banners man ser

…det är ju inte riktigt det problemet man har med banners - snarare att folk inte klickar på dem alls så ofta som man skulle vilja…

För övrigt undrar jag var Sugbloggen tagit vägen. Tappat sugen? Senaste postningen i början av juni… då ligger man illa till för att åka ur min blogrulle till och med…

Karin Thurfjell hade ingen tur med den här rubriken:

En av två på IT-avdelningen har litat på osann nätinfo

Dels visar det sig inte stämma - 45 % blir aldrig en av två hur man än gör. Vidare blir “en av två” helt meningslös utsaga fr a när det lika gärna kan vara fem av tio, fyra av åtta, femtio av hundra eller varför inte 112,5 av 225? Låter mer som ett sorts dejtingprogram. Tyvärr är det där med statistik aldrig IDG-journalisternas starka sida. Vare sig när det gäller att förstå den eller att skriva om den. Sen kan man fundera över “it-avdelningen”… vilken it-avdelning hänsyftar hon på?

Sen kan man bara älska Galatea:

Man borde skämmas om man inte kan få en simpel smörgås att smaka gott. Det är så jävla basic instinct att en enarmad orangutang skulle kunna fixa det utan problem. Och vafan - att servera bröd som så uppenbart blivit torrt och knappt duger åt änderna - fucking useless. “Jag ska opponera den här jävla smörgåsen åt helvete..” fräste jag med gommen full av salivdegigt bröd. Och det borde jag gjort också. Slängt den i första bästa soptunna. Men hungern var svidande och snålheten är mördande, så det blev som det blev. Jag åt. Fick ont i magen. Och planerar nu att bränna ner stället för att återupprätta min heder.

…suget börjar komma tillbaka.

Det är något som jag lärt mig under åren som bloggare: att ibland är man helt enkelt utbloggad. Det finns inget som man orkar skriva om - eftersom det alltid handlar om att leta länkar och på nåt sätt strukturera tankarna som man har: oavsett vilken sorts blogg man skriver så är det ändå en energimängd som går åt för att göra det. Och ibland är det slut på energi. Då är det bara att vänta tills den är tillbaka.

Min börjar att komma tillbaka. I planen ligger att skriva en retrospekt över vad som timat när det gäller FRA. Samlar länkar mm. Men det får bli sen.

För just nu är jag djupt försjunken i att förstå Drupals uppbyggnad. Att efter fem-sex år byta CMS-system är inte att leka med. I Wordpress rör jag mig som i hemkvarter. Drupal är som att falla ner mitt i en förvirrande storstad utan karta.

Vi har alltså gjort om Researcher. Det är numera en kollaborativ blog och DIGG-sajt. Vem som helst är välkommen att registrera sig och lägga upp länkar som handlar om marknadskommunikation. Ett antal personer kommer också att blogga där: däribland jag. Den som gjort det möjligt är Åsk aka dabitch på Adland. En goddess på php, sql och alltihop. Och nu är det spännande: kommer vi att lyckas?

Nåt annat jag lärt mig är att man nog borde fundera mer över vilken handle man väljer. Rubriken på Dagens Media känns lite fånig:

Deeped-Niclas och JMW-Brit letar hjältar åt Eon

och det ställer också frågan vem man är. När jag jobbar är jag mycket mindre “deeped” än jag är Niclas Strandh. “deeped” var i början tänkt som en figur, en bit ifrån den jag faktiskt är. Men efterhand att “deeped” blev mer känd och mer mig så har det förändrats. Problemet blir då att “figuren” deeped fortfarande finns kvar på sina ställen - fr a här på bloggen; elak, jävligt överlägsen och dryg. Självklart delar av mig men som jag valde, för skojs skull, att vrida till. Och nu kommer jag knappast undan den figuren. Eller mig själv.

Iphone då? Nej, det har inte blivit någon. Dels för att jag skulle behöva köpa den privat och det har jag inte råd med, Telias dealar är skitkassa och dels så äger jag redan en Ipod Touch så jag får det bästa från iPhone ändå. Men visst är jag sugen. Dock rullar min N95 8gb på och det är familjens enda digitalkamera just nu. Har funnit liten mening med att köpa någon ny när bilderna är så pass bra som de är med Nokiatelefonens 5 mp-kamera. Det jag kommer att göra är att köpa Joikuspot Pro för att kunna använda Ipoden utanför wifi-räckvidden (för här i skogen finns det inte så många fria hotspots som i Sthlm etc).

För övrigt har halva semestern gått.

Läser att Oscar Swartz vunnit Prime PRs Nyhetspris - priset för medborgarjournalistik. Det var fan på tiden!

Den nya tidens journalistik har kommit för att stanna. Allt fler utmanar nu de traditionella mediernas monopol på samhällsgranskning.
Nyhetspriset 2008, Årets medborgarjournalist, tilldelas Oscar Swartz.
I en tid där den personliga integriteten lever under ständiga hot har Oscar Swartz gång på gång dragit ner byxorna på makten.

Än en gång grattis. Inspiration har du gett oss alla genom åren.

Andra bloggar om: Oscar Swartz, bloggare, Nyhetspriset, Prime PR, Almedalen

"alla bloggar", originally uploaded by deep.ed.

Bloggen har sannerligen blivit mainstream…

Uppdatering: Han är lite roande när han förklarar att vissa bloggar inte riktigt är vad han anser som god litteratur:

När antalet felstavningar har passerat gränsen för det fattbara, då är väl värdet tveksamt.

Uppdatering: Måste fan varit den kortaste bloggkarriären i mannaminne (bloggminne)

Andra bloggar om: Leif GW Persson, bloggar, bloggande

Nästan i varje fall. Får reda på att man inför sin Maratonchat helt frankt likt en Ulf Ekman plockat ett citat ur en av mina postningar och använder det för att marknadsföra sitt event.

Nej, det är inte ok.

Det hela landar i att det nästan ser ut som om jag har något med Centern att göra. Det har jag inte. Alls.

Jag har inte mer emot Centern än mot något annat parti - jag har helt enkelt heligt lovat att aldrig mer vara med i ett parti. Eller en kyrka. Eller någon grupp som på något sätt avkräver mig att jag ska ha samma åsikter och värderingar som gruppen.

Att i ett sånt här fall inte fråga först tycker jag är rätt osnyggt: så Ingemarsdotter - jag gillar dig men det här var inte snyggt gjort. Jag är inte kränkt men rätt irriterad.

Eventet då?

En modererad chat. Bara det känns ungefär lika spännande som att titta på reprisen av Röda Rummet. Varför inte Bambuser? Varför inte öppenhet och låta folk som skriker göra bort sig själva? Jag vet ju att ni kan det här - ni har ju gått kurs hos mig :).

Och ingen Federley, ingen Birgitta Olsson((Vafan…jag är trött efter ett antal nätters jobb med ett stort projekt.)) Annie Johansson¹. Vad är det då för mening? En chat för de som redan är FRAlsta? Personerna som ska chatta är inte speciellt spännande att fråga vad de menar och varför de “svikit” eftersom de helt enkelt inte sagt att de inte gillar lagen.

Vidare: man väljer att lägga eventet samtidigt som en mängd motståndare samlas för Bananrepubliksfest och senare Stekare Mot FRAs fest på Café Opera (ryktas att deepedition kommer att delta minsann) där bland annat Centerupproret finns med. Varför köra ett event och krocka med de här?

Jag tror helt enkelt att det hela blir pannkaka. Chatpannkaka. Och det är ju synd när de ändå försöker. Ett gäng livrädda politiker bakbinder uppenbarligen dem som vill försöka rädda det som räddas kan - och det hela blir en sorts… stump.

Uppdatering: Ser nu att Ulrika skickat ett mail på FB där hon i efterhand frågar om det är ok. Själv hoppas jag att politikerna lyssnar mer på henne framöver. Men nej, jag vill gärna tillfrågas innan jag används i marknadsföring för politiska åskådningar…

Uppdatering: Inget ont ska falla på Ulrika Ingmarsdotter i det här fallet. Hon har sannerligen nu gjort allt i sin makt för att det misstag hon gjorde inte ska upprepas. Jag låter dock det hela stanna kvar då det är intressant i hur det fortfarande finns en annan syn på hur man kan tänka sig att använda bloggar och bloggares namn i marknadsföring. För oavsett vad vissa kommentatorer försöker få det till: att man använt sig av citaträtt och att PUL inte är möjligt att använda i fallet så är det fel: det här handlar om marknadsföring, det handlar om att man valt att använda mitt namn i ett sammanhang där jag inte tillhör.

Andra bloggar om: FRA, Centerpartiet, deepedition, kapa citat, Stekare mot FRA, Bananrepublikfest, maratonchat

1. Ok hon är med. Jag behöver sova. [up]

Mymlan har skrivit en mycket bra text, och i kommentarerna finns massor av idéer till att jävlas med FRA.

Den här postningen kommer att fyllas på efter hand. Tipsa i kommentarerna.

SJF har domedagskänslan.

Blogge öser på.
Expressens nya medier hotar med att uppmana till en klassisk mailbombning.

Camilla Lindberg har förklarat sin ståndpunkt här:

Winston Churchill har sagt att “vissa byter åsikt för sitt partis skull - andra byter parti för sina åsikters skull.” Jag har valt att bryta med mitt partis linje i den här frågan. Inte för att svika lojaliteter, utan för att följa dem.
Jag gör det inte heller för att sola mig i någon slags liberal stjärnglans. Det här är ingen tävlan om vem som är mest liberal. Jag har valt att inte föra den här diskussionen via media tidigare utan inom mitt parti. Att jag bryter den tystnaden nu, är för att jag känner mig skyldig att ge en förklaring.

Hyllningarna är många. Blommor har översvämmat riksdagen och de är till henne, och en del till Birgitta Ohlsson.

Svensson skriver om sina känslor av att bli sviken av någon man trott på och gett sin röst och han hyllar också Camilla Lindberg.

Per T gillar inte FRA. Eller nåt. Han använder ett klassiskt argument:

Och till Deep edition och andra som pratar om demokratins död: nej, tyvärr, detta är ett demokratiskt beslut fattat i det forum vi i vårt demokratiska system valt som beslutsfattande forum. Detta är baksidan med demokrati, helt enkelt.
Ett beslut som faktiskt skulle hota demokratin, vore ett som reglerade vilka åsikter eller fakta som är ok och / eller får uttryckas. Finns sådana lagar, blir FRA:s “nu också på papperet”-möjligheter att övervaka desto allvarligare.
Problemen för svensk demokrati är bra mycket större än denna lag, och bra mycket äldre.

Brors analyserar:

De senaste dagarnas mejlbombningar av politikerna är en tydlig signal till partiledningarna om att en ny tid är här. Bloggare och traditionella medier som drar åt samma håll kan påverka väljaropinionen och tvinga fram snabba politiska omsvängningar.

Jag har själv svårt att se det hopp som han ser - eftersom hela lagen är kontradiktorisk i sin funktion mot just det som Brors menar har hänt men det är ändå intressant (och ja, vi kommer att analysera det närmare på Same Same But Different)

Det finns bara ett inlägg som man behöver läsa. Det är Hemliga Morsan:

De senaste dagarnas debatt i gammelmedia har visat att det är tvärtom; folk vet inte, men de bryr sig, bara de får veta. Och det är den arga och överdrivna bloggdebatten som har fått folk att bry sig, som har fört upp frågan på dagordningen. Oavsett hur det går på tisdag, så är det oerhört stort. För nästan första gången finns det i Sverige en debatt om förhållandet mellan staten och medborgarna, om medborgarnas rätt till ett privatliv, och en insikt om att medborgarna faktiskt kan behöva skyddas från staten.

Andra bloggar om: FRA, bloggar, inlägg, debatt

Det var länge sedan så många hade så få att tacka för något så viktigt.

Det är mycket FRA. Och det är mycket jobb.
Men jag tänkte om någon av mina läsare är intresserade av att testa mikrobloggande på Jaiku så har jag 15 invites. Men jag vill att den som får en invite använder sig av tjänsten :).

Lägg en kommentar med mailadress.

Uppdatering: 4 kvar. Jag har bestämt mig för att behålla 5 invites till kunder.

Dags för bloggosfären att skapa lite buzz. Bloggarna nef och drf söker bostad. Jag vet att det är precis så akut som de skriver, att det hela är krisartat och därför uppmanar jag alla som har någon idé att höra av sig till dem. Och att lägga ett blogginlägg på sin egen blogg om man vill. Här finns nef och här finns drf. Det är underbara personer med stora hjärtan.

Jag höll (tillsammans med Brit från JMW) som sagt en bloggkurs i måndags. Och det som kom ut av det var Saltå Kvarn-bloggen. Ett av de coolaste eko-varumärken jag träffat på. (Tyvärr uppmärksammades inte att Heimer & Company faktiskt var en av de två byråer som är med i utvecklingen hos DM.)

Andra bloggar om: Saltå Kvarn, JMW, eko-varumärke, Heimer & Company

Jag tror egentligen att det är väldigt väl uttänkt men det är roligt ändå: Ronnie Sandahl har tagit över Belinda Olssons blogg och skriver på hennes sätt under hennes semester. (via Mymlan).

Just “barnvakteri” och semestervikarierande på bloggar är rätt intressant, Jonas Morian annonserar i sann socialdemokratisk anda ut en vikarieplats för fjärde året i rad. Dels visar det att det finns ett reellt behov av att hela tiden uppdatera en blogg (för att inte bli bortglömd, för att hålla momentum etc.) å andra sidan kan det också innebära att bloggen blir mindre stringent när det personliga tilltalet från bloggaren fragmenteras av flera andra röster. Behovet som en del upplever tror jag ligger i att det fortfarande är försvinnande få som använder sig av RSS-läsare och prenumeration av feeds.

Åter till Belinda och Ronnie. Det vore iofs kul att göra en sorts utbyte där bloggare med olika stil skriver på varandras bloggar - som man uppfattar att just den bloggaren skriver. Exempelvis: tänk om jag och Ulrika Good bytlånades blogg ett tag? Det skulle nog bli riktigt… intressant läsning :). Eller att Blogge och Hedgehog bytlånades blogg…

Hehe. Ni vet vaniljsöte Niklas Strömstedt. Han kan vara riktigt jävla elak. Nu har han spelat in samtal med Se & Hörs chefis, och lagt ut det på bloggen. Det är fan briljant, hämndgirigt och jag måste säga att han sannerligen har höjt sig i mina ögon.
Några saker som är riktigt läskiga är vad Tua L säger om PO:

- Ja gör det du vi har inte haft problem med PO på länge.
- Jo men jag har ju fått er fällda förr…
- Ja men inte med den här nya och han…nej hon har ju varit där ett par år.
- Yrsa Stenius ja, Hon har varit där ett knappt år om jag inte tar fel.
- Yrsa ja. Vi jobbade ihop på Bladet…

Ungefär “haha, henne känner jag så du lär inte få rätt eftersom PO knappast fäller en kompis”. Sen kan man fundera över hur många synapser Tua Lundström har kvar i skallen när hon i ena stunden är smörig som fan och i andra jävligt elak:

Hmmm ja…som sagt du är ju så snygg. Och oerhört begåvad men…du säljer ju inte längre. Men tjejerna…

Fy fan. Ärligt talat. Jag kommer aldrig att lägga in Se & Hör i mina medielistor och starkt avråda kunder från att annonsera i den blaskan. Att skiten säljer gör mig mer säker på att folk är idioter.
Däremot kommer fasen Niklas blogg att ingå i min RSS-feed och min bloggrulle.

För övrigt kan man väl säga att det här inte varit en bra vecka för chefredaktörer…

(via Sofias briljanta veckosammanfattning. Jag hade liksom inget att tillägga…)

Idag fyller en fantastisk person år. Bump fyller 14. Är det någon som förtjänar epiteten extraordinär så är det hon. Av många olika anledningar. Grattis!

En bloggutmaning från Mymlan. Jag är väl rätt sist egentligen. Men ok:

1. Hur länge har du bloggat?
Jag började reloada 1995 eller nåt. Min första blogg startade jag 2001, typ november. Sen startade Researchers första version sommaren 2002. Den blev en egen bloggdomän 2003. På Bloggi¹startade jag de första stegen mot det som sedan blev deepedition men det tog några versioner av Researcher2 på Blogg.se och sen på Blogspot innan det blev en egen domän. Och innan det skrev jag en jävla massa dagböcker på Lunarstorm, Silverplanet och QS. Jag har sett en jävla massa bloggverktyg utvecklas (det är faktiskt inte så länge sedan som automatpingandet kom till - innan dess fick man trackbacka manuellt). Idag bloggar jag här, på Researcher, på Same Same but Different, på min Tumblrblogg och mikrobloggar. Jag håller på att starta en blogg för samfälligheten, jag kommer att skriva för MID. Så mikrobloggar jag. Sen använder jag bloggverktyget för att skapa en digital footprint. Som antagligen kommer att gå över i en annan domän och då ska jag hitta på något med Researchdeploy-domänerna.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Om vi säger så här: det fanns inte så jäkla många svenska bloggar när jag började. Det var väl Stattin (numera mymarkup.se), Anna feat. Mel (lycka till med livet kära vänner), Suburbia (hans arkiv går bara tillbaka till 2005 men jag är rätt säker på att han fanns från början, och var i helvete har du tagit vägen?!), Blind Höna och självklart Adland, som jag räknar som moder till Researcher. Jag är faktiskt en av pionjärerna. Så någon bild hade man inte. Snarare skapades bilderna då.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Eh… möjligen blir jag förälskad i bloggare ;) … Det är gigantiskt många bloggar som jag läst genom åren. En del är fortfarande kvar, andra har dött (några rent fysiskt).

4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Mina första blogginlägg finns i cyberrymdshimlen. De var på knackig engelska och bestod av diverse dåligmående. De första på Researcher var väl sådär. Men varför rota?

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Idag, i RSS-läsarens tidevarv (Åsk, kommer du ihåg den där RSS-läsaren online som du skapade?) är det nästan svårt att säga vad som är bloggar och vad som inte är det - man läser sina feeds liksom. Men jag gissar att jag har, rena bloggar, ett par hundra i min Google Reader. Vissa läser jag ofta, andra mer sporadiskt. Det är många reklambloggar, fr a plannerbloggar men ett gäng “vanity”bloggar² också.

6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Kanske fem-sju procent är rena “vanity”bloggar. Flest är reklambloggar och bloggar om social media, media och liknande. Sen finns det en hoper bloggar som jag taggat som “generalister”; som liksom handlar om en massa olika saker.

7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Även om vi jobbar inom samma bransch och inom samma skrå så är nog Ulrika rätt olik mig. Bison och jag är ofta dissonanta fast jag vet inte om vi egentligen är så olika. För övrigt ser jag ingen större mening i att läsa bloggar där jag inte hittar någon som helst koppling till mig själv: bloggen är ett socialt medium, och de jag vill ha relationer med ska vara någorlunda rätt kopplade i huvudet.

8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Mymlan. Det är ibland lite väl otäckt vad lika vi är (antagligen därför vi numera har Same Same But Different ihop). Josh och jag är uppenbarligen lika. Det var därför vi varit så jävla osams genom åren :). Och drf känner jag starkt släktskap med. Så självklart lord Fredruk. Och Åsk.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De förstår det inte.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Både ja och nej. Dels blir det knivigt eftersom Researcher knappast kan sägas vara något annat än en subjektiv blogg om reklam. Och deepedition är skapad utifrån en idé om att faktiskt vara på ett lite annorlunda sätt. Men ändå personlig i vissa stunder. Men nej, de som känner mig vet att jag är både snällare och mindre “bullrig” än jag är här. Tror jag i alla fall.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Sådär måste jag säga. Eftersom jag hållit på så länge, och när jag blev sjuk bestämde mig för att faktiskt inte mörka mitt tillstånd så har jag vant mig vid att leva rätt så öppet med hur jag mår osv. Samtidigt har jag, desto mer känd deepedition blivit, också blivit mindre personlig. Eftersom jag sett hur människor skapat sig sin framgång genom att skriva om sina barn och sina nära och kära, så har jag känt mer och mer aversion mot just det.

12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Numera: inte personligt/privat om min familj (exklusive min knäppa morsa). Jag har också blivit mindre intresserad av trivialiteten som fenomen. Det här är inte min dagbok. Så det försöker jag ge fan i att blogga om. För övrigt känns det som om jag bloggar om allt - om det intresserar mig (eller när det gäller Researcher eller Samesame - går in under dess ämnesområde).

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
Bra fråga. När jag började var det väldigt mycket för min egen skull. Sen började det visa sig att folk läste, och i o m att först Researcher och sedan deepedition faktiskt blev rätt så kända har det blivit mer att man tänker efter och skriver om saker som man kan tänka sig intresserar andra. Så självklart gör jag det numera. Men jag försöker inte att glömma den där första idén om varför jag startade bloggar: för min egen skull. Jag tror vi människor gör det mesta för att söka bekräftelse, dels vår egen men också andras. Det hör till att vara ett flockdjur, det är en självklar och oavvislig del av att vara en social varelse.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Ja. De gånger en blogg faktiskt är mer personligt hållen så kan man det. Delvis. För också nej; dels tror jag inte man någonsin kan lära känna en person, dels har alla människor en självcensur och en filtrering av det fula eller det konstiga. Förutom DVIJDVS då (skämt!)

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja. Många. Men det finns några som jag fortfarande inte träffat och vill träffa. Då fr a Åsk.

16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Nej. Det är fan en fullkomligt korkad fråga. Självklart kan det finnas idioter som fläker ut sig själv och andra oreflekterat, och där det sedan comes and bites them in their asses. Men då handlar det inte om bloggande utan om normal mänsklig idioti.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Självklart. Jag har ju dels haft mina egna troll. Och många gånger hamnar jag i kurr med andra. Sårad? Ibland. Arg? Ja. Jävligt förbannad? När någon ger sig på mina barn, eller mig som pappa. Att man sedan blir “van” och mer hårdhudad är nog sant. Jag hanterar det antingen på det gamla goda sättet: hämnd. För jag är en mycket god vän att ha men en rätt otäck fiende. Men jag har blivit bättre på att tänka några steg längre, ibland låter jag det bara vara.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Har nog hänt. Mest att jag efteråt kan känna att jag gått för hårt åt någon person. Men oftast så ångrar jag ingenting. Det är dels meningslöst och dels mot bloggandets idé.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Det tar tid. Å andra sidan: det är en prioriteringsfråga, ingen jävel mer än mig tvingar mig att skriva på tre bloggar. Nackdelen är också att vara så pass “känd” som jag blivit. Det kan bakbinda mig lite ibland. Sen så tar det tid. Har jag redan sagt det? Ok.

20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Självklart. Jag har bloggat så här länge så jag lär inte sluta med det. Men det kommer säkert vara mycket mer integrerat med ljud och rörlig bild. Jag tror dels hela internet kommer se väldigt annorlunda ut om två år. Och jag kommer vara annorlunda. Men jag kommer att blogga - eller skriva. Det handlar inte om något som nyss började - det är livsluft för mig.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Det kommer de. Det har de redan. Det börjar ske i Sverige. Det har redan skett i USA.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Nya kontakter. Nya insikter. Delvis ett nytt jobb. Nya affärsmöjligheter.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Nya kontakter. Nya insikter. Delvis ett nytt jobb. Nya affärsmöjligheter.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Är det några som inte gjort den ännu? lord Fredruk måste göra det för det kan bli riktigt roande att läsa. Åsk hatar sånt här tyvärr. Jag skulle tycka det vore kul om Björn eller Brit svarade på det. Sen tycker jag att Sandra kan svara på det. Inser att det kan bli knivigt för New Bitch On The Blog eftersom det kan innebära tja… lite knivigheter men wtf. Slutligen vore det kul att höra Ninas bloggtankar. Delvis för att hon på sin gamla blogg förklarade att jag verkade otäck :).

Uppdatering: jävla mym. Jag hade ju gjort den förut ju! :)

Uppdatering: Kontaktmannen har varit duktig, men det var fan vad det var tillrättalagda svar… *flinar* Nästan lite vaniljvarning… *asg*

Andra bloggar om: bloggande, historia, deepedition, Researcher, Samesamebutdifferent. bloggar, blog

1. startades av nån snubbe som sen tröttnade, stängde ner allt utan att berätta att han tänkte göra det. Lite som hur Q valde att göra med QS [up]
2. jag hatar ordet “dagboksblogg” utan väljer att använda samma term som man ‘97-’99 använde om personliga hemsidor; helt enkelt såna som handlar om skribenten själv [up]

Loo’s låååånga berättelse om en verklighet. En svensk verklighet.

Jag tror det kallas glastaket. Som tjej ska du inte sitta och försvara dig själv med juridiska termer och erbjuda verbalt motstånd, du ska inte vara intelligent och kunnig och ifrågasätta lagstöd och logik från kärringarnas sida, speciellt inte om du knarkat - herregud, knarkare är urblåsta ägg som knappt kan skriva sitt eget namn på papper, inte kan jag sitta där och bemöta deras fördomar och jag ska verkligen inte förvänta mig att bli behandlad med respekt nu när jag varit så urbota korkad att jag bestämt mig för att behålla ett barn som dessutom inte var helt oplanerat. Så är det. Rätta dig i ledet och håll käften bara, annars går det illa. Försök aldrig att motbevisa deras fördomar och visa aldrig att du kan någonting för det ligger dig bara i fatet.

Alldeles fantastiskt fascinerande.

Eller den här texten hos henne:

när jag började vingla, hur rummet bara slöt sig runt mig som en kokong, hur väggarna angrep mig en efter en och hur all luft slets ur mig, hur jag tappade all syretillförsel. Det svartnade och jag kastade mig ner på golvet, osäker på om jag skulle få ett EP-anfall eller inte, men det var inte EP. Det var ångest. Det var som om ett becksvart, sörjigt mörker i form av en knotig, fast hand slet ut hjärtat ur kroppen på mig. Jag låg på golvet och försökte andas medan smärtan skrek som ett barn i min mage. En sådan fruktansvärt kompakt ensamhet. Ett hål rakt igenom mellangärdet. Salta tårar strilade ohejdat ned för mina kinder, droppade ned på mitt parkettgolv. Jag låg och tänkte “jag måste verkligen dammsuga här” och försökte att inte gripas av total panik. Det gick inte. Paniken bara steg. Som om de senaste månadernas förtryckta känsloliv och alla mina återhållna tårar liksom sprängdes ut ur mig. Den där känslan av att känna sig så fruktansvärt jävla värdelös.

En annan fantastisk bloggare är Schmut. Den här postningen fick en jäkla diskussion att flamma upp. Förutom den viktiga diskussionen är “Katarinas” lilla märklighet roande:

det är aldrig ok att ens slå någon annan levande organism enligt mig.

Levande organism? “Every sperm is sacred…” Skulle väl kunna kallas fundamentalistisk icke-våldsfanatism också.

Schmut får frågan om hon hatar sin mamma. Eftersom jag lever under ungefär lika situation så blir hennes svar intressant:

det vore logiskt att göra det och man skulle kunna tycka att hata är den direkta motsatsen till att älska. så är dock inte fallet i min värld. att hata är en oerhört stark känsla liksom kärlek och den kräver energi. jag vill inte ge det hela någon energi så istället är jag nollställd. hon är ingenting. hon finns sällan i mina tankar och hon är som en karaktär i en film man såg för evigheter sedan.

Så är det i mångt och mycket. Fr a - man orkar inte hata så länge som ett helt liv.

Hon har också en viktig point här:

inte låta bli att undra hur det egentligen påverkar människor att bli stoppade när de är på väg någonstans? när någon demonstrerar för det stora, smått obegripliga i någons högst vardagliga liv. när en demonstration för miljön blir en demonstration mot någons egentid. när någon säger sig vara och veta bättre än andra för att man tar tiden i egna händer. det handlar ju inte om att alla tar sin tid och ägnar den åt att tänka ut hur vi ska fixa världen innan allt går alltför snett, utan att ett visst antal bestämmer att NU ska vi ta paus.

Många med en mission glömmer bort att andra inte har samma mission. Själv hamnade jag i en märklig diskussion med ett litet kvasikommunistjon om elitism, där jag försökte mig på inklusiva individargument medan denne körde med rena exkluderande argument som byggde på att “tänka rätt” enligt en viss mall. Till slut stod jag bara och log åt honom.

Uppdatering: Lite samma sak som statsfeminismen kommit att bli.

Lisa är också hundägare och det verkar vara knivigt som fan i Lund. Det som jag ändå fascineras över allra mest är en av skrivningarna i vad jag antar är den lokala ordningsstadgan:

på för fåglar särskilt avsett område i park.

Så det är en speciell plats som är avsedd för fåglar. Vet fåglarna om det? Får de böter om de skiter på någon annan gräsmatta? Blir de bötfällda om de sitter i några andra träd?

Bullshit har väntat på att få använda några schyssta citat från Matrix. Själv tycker jag ibland livet är konstigare än Matrix - jag menar: Matrix fungerar ju någorlunda. En kul spinoff är det här: Making up your own Matrix-quotes. Sjukt nördigt. Möjligt tack vare wikitekniken.

Sandra H har varit i TV.

Hon verkar vara inne i en svacka. Men såna här gånger är DVIJDVS bäst. Eller här när hon lyckas leka såväl vardagens Perez Hilton, citronmuffin och dagboksbloggare. Och också Linda har hund. Och plockar upp efter sig, och funderar sen över vem som tömmer hundlatrinen. Liksom funderar över vem som egentligen läser alla buggrapporter som går till Microsoft.

Unni Drougges son Gogge vill inte ha någon blogg. Det är synd för hans gästbloggande på morsans blogg är briljant.

Jennie Bee har lyssnat på Greider. Sakerna hon tar upp är intressanta, samtidigt är det knappast så enkelt.

det handlade om arbetarklassen. för dom finns fortfarande, det vet till och med jag. men många industriarbetare och hantverkare (iofs mansdmominerat) tjänar ju faktiskt mer än andra högskoleutbildade yrkesgrupper (iofs många kvinnor) men även om flera arbetare tjänar mer så är maktfördelningen inte jämn. Vilka kan gå till banken för ett kortare ärende under arbetstid? Butiksbiträdet, lokalvårdaren eller ekonomichefen? Vem kan ringa privata samtal på arbetstid? Tjänstemannen eller vårdbiträdet? Vilka yrkesgrupper har själva makt över sin arbetstid?

Vilka tar med sig jobbet hem? Vilka jobbar övertid? Vilka får smäll på fingrarna när något inte går som det är tänkt? Det finns en ytlighet i alla “gap”-diskussioner som stör mig. Det är samma åsikter som gärna kommer fram när det gäller bloggandet: att det bara är för dem som har “fritt” arbete. Yeah right, det är fortfarande synd om arbetarklassen…

Teflonminne skriver om den undersökning som gjorts, som sägs uttrycka att var femte anser att det ibland är så att den som blir våldtagen har sig själv att skylla. Det känns väldigt mycket som en sorts reverserad sexualmoralistisk diskussion: att det finns en sorts “rätt” syn i frågan och att en enkätundersökning visar tendenser gentemot det pådyvlade “rätta” synsättet skapar en moralistisk diskussion.
Thomas Tvivlaren påpekar också att själva undersökningen i sig verkar måttligt stabil. Hans genomgång av hur diskursen faktiskt kan fördjupas är bra och läsvärd även om det finns delar som jag inte håller med fullt ut i. För självklart handlar det om ett ansvar för de risker man tar; och i grunden bygger det på att förstå kulturen - även om det inte är något vi vill ha så finns det en sån synpunkt. Och viss klädsel “anses” som mer lössläppt än andra. Det intressanta är att den åsikten anses av många vara fel - samtidigt kan man ofta få höra samma uttryck från kvinnor som tittar på andra kvinnors klädsel: “hon såg ju ut som en polsk hora” osv. Om våldtäkt inte ska ses som en “sexuell handling”¹ så måste det starta i det egna huvudet. Om man vill förändra tänkandet måste man börja med sig själv.

Troll. Jag har ju haft mina troll. Nu var det ett tag sedan de syntes till men ändå. Loo²har sina och precis som jag brukar säga: ställer man trollen i solen så går de sönder.

Ibland är det ju så:

Dagar som denna, när allt känns fel och jag har taggarna utåt, önskar jag att folk var mer konfrontativa än de är. Bara lite, så jag skulle få en anledning att be någon att dra åt helvete. Varför kunde inte någon störa sig på min bil på återvinningsstationen såpass att de sa något, så jag kunde fräsa tillbaks? Varför kunde inte den där jäveln, som körde 40 på vägen och helt utan förvarning gjorde en U-sväng, pekat finger så jag hade fått göra det tillbaks?

Vem är man? Det är onekligen en intressant fråga…

Courtney Love + Lisa. Och lite avskavt nagellack.

1. Det är onekligen intressant att Malin Wollin anser att de som har “fel” åsikter ska “…borde ha ett kok stryk så att det svider i skinkorna i flera veckor.”. Våld är alltså enligt henne lösningen… [up]
2. Loo är rolig. Senast så förklarar hon sig som “On my way towards-MILF” [up]

Blogg.se (Blogg Esse) och Desktop Headlines AS fightar om den gamla Blogsoftprogramvaran. Det intressanta i det hela är hur korkat fr a DH uppför sig:

Innan de byter så använder de BlogSoft olagligt. Och alla andra som bloggar med vårt verktyg. Ring Roland eller Advokaten dems.

DH och här Rafiq väljer alltså att förklara att alla bloggare som inte fått tillgång till Blogg.se’s nya bloggverktyg utför en olaglig handling. Det här är nog bland det klaraste, men också mest korkade, exemplet på företag som inte förstår web2.0. Det är girigt inte minst och onödigt. Vi pratar om ett CMS-system. Det är delbart och kopieringsbart, det handlar alltså bara om gnidenhet och gammalt rättighetstänkande. Men man väljer att skrämma upp personer som a) inte har någon kunskap när det gäller att byta plattform b) som inom blogg.se inte kan välja nya eller gamla plattformen.

Mitt förslag är att låta norrmännen i DH känna av lite bloggosfärsjuice.

Disclaimer: Jag har inget med Blogg Esse att göra. Roland och jag har snarare varit rejält osams under den korta tid jag begagnade mig av deras plattform.

(via Beta Alfa)

Uppdatering: Min trötta hjärna kom inte på någon bra metafor. Det gjorde Josh:

Det är lite som om en tillverkare av nån liten pinal i min bilmotor har en schism med Chevrolet, och plötsligt anklagar mig för att illegalt använda den pinalen för att jag råkar köra en Cheva.

Via Jaikuflödet nås jag av insikten att Anna feat. Mel kastar in handduken (de har till och med startat en blogg om att de slutar att blogga). Det känns märkligt. De är OFB (för att sno Eriks statement rakt av) - Original Fashion Bloggers. De startade att modeblogga när bloggandet var något konstigt som geeks och bibliotekarier höll på med. Anna och Mel byggde grunden för såna som Engla, Blondinbella och Hotspot. Men deras bloggande var alltid personligt och i grunden många gånger mer ärligt än vad deras sentida efterföljare känts. Jag läste dem länge - dels för att det faktiskt var så få svenska bloggar att man enkelt kunde följa i princip alla, dels för att de kunde göra saker intressanta utifrån engagemang och intelligens.

Så det är med lite sorg, och insikt om att - jävlar vad vissa av oss faktiskt hållit på med det här länge - inget är för evigt…

Long live Anna och Mel. Tack.

Jag är jävligt less på spam. Faktiskt.

1. öppnade min jobbmail. Sedan igår 385 nya mail. Två som var rätt. MacOS Servers spamfilter suger.
2. Akismet har stoppat 103,416 spam comments för deepedition.com. 280,982 spam comments för Researcher.
3. I Gmailen har jag fått 1749 spam de senaste trettiodagarna. Typ.

Jag säger som Seth Godin¹:

How many zeroes before email becomes completely useless?

1. läser just nu “Small is the new big” och den är sjukt bra. Som allt från Godin. Precis sådär tänker jag skriva min bok faktiskt. [up]

Jag blev utnämnd som en av de som är viktiga inom sociala medie-sfären av Elias Betinakis. Det är onekligen både ärorikt och stort. Han är en av mina kollegor inom planningskrået och att ge det här till mig är en stor gåva.

Ensamma mamman har gjort slut med sin blog.

Så också Fantasinyheter. Och Rockstar Mommy.

Isabella har flyttat hit.

Jag har gjort en genomgång av min bloggrulle. Faktiskt färre som inte uppdaterat än jag skulle trott.

Can a Sandwich Be Slandered? - New York Times

Are Women Human? And other publishing highlights

Warning given over techno addicts

Jag har bara en jävla massa att göra. Imorgonbitti åker jag till Stockholm igen. Onsdag - jobb med en stor pitch. Torsdag håller jag en del av en heldagskurs om sociala medier. Sen är det högkonjunktur i reklambranschen om man säger så :). Bloggandet får gå på lite sparlåga. Det ligger ett gäng utmaningar som jag lovar att ta tag i när jag har några minuter över.

Jag får en del SMS från vänner. Som jag inte ens vet vem ifrån de är eftersom någon synkning gjorde att alla mina telefonnummer försvann. Det ska fixa sig nu eftersom jag lämnat den mörka sidan (pc) och helt gått in i ljuset (mac) med en sprillans ny Macbook.

Såg förresten att Henrik Schyffert beslutat sig för att sluta att blogga. Det är fascinerande hur usel uthållighet “kändisbloggarna” har. Uggla la av, Skugge höll iofs ut ett tag men la av. Schulmans har lyckats att lägga av både själva och bli bortplockade osv.