…suget börjar komma tillbaka.

Det är något som jag lärt mig under åren som bloggare: att ibland är man helt enkelt utbloggad. Det finns inget som man orkar skriva om - eftersom det alltid handlar om att leta länkar och på nåt sätt strukturera tankarna som man har: oavsett vilken sorts blogg man skriver så är det ändå en energimängd som går åt för att göra det. Och ibland är det slut på energi. Då är det bara att vänta tills den är tillbaka.

Min börjar att komma tillbaka. I planen ligger att skriva en retrospekt över vad som timat när det gäller FRA. Samlar länkar mm. Men det får bli sen.

För just nu är jag djupt försjunken i att förstå Drupals uppbyggnad. Att efter fem-sex år byta CMS-system är inte att leka med. I Wordpress rör jag mig som i hemkvarter. Drupal är som att falla ner mitt i en förvirrande storstad utan karta.

Vi har alltså gjort om Researcher. Det är numera en kollaborativ blog och DIGG-sajt. Vem som helst är välkommen att registrera sig och lägga upp länkar som handlar om marknadskommunikation. Ett antal personer kommer också att blogga där: däribland jag. Den som gjort det möjligt är Åsk aka dabitch på Adland. En goddess på php, sql och alltihop. Och nu är det spännande: kommer vi att lyckas?

Nåt annat jag lärt mig är att man nog borde fundera mer över vilken handle man väljer. Rubriken på Dagens Media känns lite fånig:

Deeped-Niclas och JMW-Brit letar hjältar åt Eon

och det ställer också frågan vem man är. När jag jobbar är jag mycket mindre “deeped” än jag är Niclas Strandh. “deeped” var i början tänkt som en figur, en bit ifrån den jag faktiskt är. Men efterhand att “deeped” blev mer känd och mer mig så har det förändrats. Problemet blir då att “figuren” deeped fortfarande finns kvar på sina ställen - fr a här på bloggen; elak, jävligt överlägsen och dryg. Självklart delar av mig men som jag valde, för skojs skull, att vrida till. Och nu kommer jag knappast undan den figuren. Eller mig själv.

Iphone då? Nej, det har inte blivit någon. Dels för att jag skulle behöva köpa den privat och det har jag inte råd med, Telias dealar är skitkassa och dels så äger jag redan en Ipod Touch så jag får det bästa från iPhone ändå. Men visst är jag sugen. Dock rullar min N95 8gb på och det är familjens enda digitalkamera just nu. Har funnit liten mening med att köpa någon ny när bilderna är så pass bra som de är med Nokiatelefonens 5 mp-kamera. Det jag kommer att göra är att köpa Joikuspot Pro för att kunna använda Ipoden utanför wifi-räckvidden (för här i skogen finns det inte så många fria hotspots som i Sthlm etc).

För övrigt har halva semestern gått.

Läser att Oscar Swartz vunnit Prime PRs Nyhetspris - priset för medborgarjournalistik. Det var fan på tiden!

Den nya tidens journalistik har kommit för att stanna. Allt fler utmanar nu de traditionella mediernas monopol på samhällsgranskning.
Nyhetspriset 2008, Årets medborgarjournalist, tilldelas Oscar Swartz.
I en tid där den personliga integriteten lever under ständiga hot har Oscar Swartz gång på gång dragit ner byxorna på makten.

Än en gång grattis. Inspiration har du gett oss alla genom åren.

Andra bloggar om: Oscar Swartz, bloggare, Nyhetspriset, Prime PR, Almedalen

"alla bloggar", originally uploaded by deep.ed.

Bloggen har sannerligen blivit mainstream…

Uppdatering: Han är lite roande när han förklarar att vissa bloggar inte riktigt är vad han anser som god litteratur:

När antalet felstavningar har passerat gränsen för det fattbara, då är väl värdet tveksamt.

Andra bloggar om: Leif GW Persson, bloggar, bloggande

Nästan i varje fall. Får reda på att man inför sin Maratonchat helt frankt likt en Ulf Ekman plockat ett citat ur en av mina postningar och använder det för att marknadsföra sitt event.

Nej, det är inte ok.

Det hela landar i att det nästan ser ut som om jag har något med Centern att göra. Det har jag inte. Alls.

Jag har inte mer emot Centern än mot något annat parti - jag har helt enkelt heligt lovat att aldrig mer vara med i ett parti. Eller en kyrka. Eller någon grupp som på något sätt avkräver mig att jag ska ha samma åsikter och värderingar som gruppen.

Att i ett sånt här fall inte fråga först tycker jag är rätt osnyggt: så Ingemarsdotter - jag gillar dig men det här var inte snyggt gjort. Jag är inte kränkt men rätt irriterad.

Eventet då?

En modererad chat. Bara det känns ungefär lika spännande som att titta på reprisen av Röda Rummet. Varför inte Bambuser? Varför inte öppenhet och låta folk som skriker göra bort sig själva? Jag vet ju att ni kan det här - ni har ju gått kurs hos mig :).

Och ingen Federley, ingen Birgitta Olsson((Vafan…jag är trött efter ett antal nätters jobb med ett stort projekt.)) Annie Johansson¹. Vad är det då för mening? En chat för de som redan är FRAlsta? Personerna som ska chatta är inte speciellt spännande att fråga vad de menar och varför de “svikit” eftersom de helt enkelt inte sagt att de inte gillar lagen.

Vidare: man väljer att lägga eventet samtidigt som en mängd motståndare samlas för Bananrepubliksfest och senare Stekare Mot FRAs fest på Café Opera (ryktas att deepedition kommer att delta minsann) där bland annat Centerupproret finns med. Varför köra ett event och krocka med de här?

Jag tror helt enkelt att det hela blir pannkaka. Chatpannkaka. Och det är ju synd när de ändå försöker. Ett gäng livrädda politiker bakbinder uppenbarligen dem som vill försöka rädda det som räddas kan - och det hela blir en sorts… stump.

Uppdatering: Ser nu att Ulrika skickat ett mail på FB där hon i efterhand frågar om det är ok. Själv hoppas jag att politikerna lyssnar mer på henne framöver. Men nej, jag vill gärna tillfrågas innan jag används i marknadsföring för politiska åskådningar…

Uppdatering: Inget ont ska falla på Ulrika Ingmarsdotter i det här fallet. Hon har sannerligen nu gjort allt i sin makt för att det misstag hon gjorde inte ska upprepas. Jag låter dock det hela stanna kvar då det är intressant i hur det fortfarande finns en annan syn på hur man kan tänka sig att använda bloggar och bloggares namn i marknadsföring. För oavsett vad vissa kommentatorer försöker få det till: att man använt sig av citaträtt och att PUL inte är möjligt att använda i fallet så är det fel: det här handlar om marknadsföring, det handlar om att man valt att använda mitt namn i ett sammanhang där jag inte tillhör.

Andra bloggar om: FRA, Centerpartiet, deepedition, kapa citat, Stekare mot FRA, Bananrepublikfest, maratonchat

1. Ok hon är med. Jag behöver sova. [up]

Skicka mail med hjälp av Expressens mailformulär. Låt politikerna känna på lite hårt digitalt stål.

Återkommer med tankar runt de försök att slå tillbaka som gjorts såväl av FRA som från politikersida.

Andra bloggar om: FRA, protest, Expressen

Mymlan har skrivit en mycket bra text, och i kommentarerna finns massor av idéer till att jävlas med FRA.

Den här postningen kommer att fyllas på efter hand. Tipsa i kommentarerna.

SJF har domedagskänslan.

Blogge öser på.
Expressens nya medier hotar med att uppmana till en klassisk mailbombning.

Camilla Lindberg har förklarat sin ståndpunkt här:

Winston Churchill har sagt att “vissa byter åsikt för sitt partis skull - andra byter parti för sina åsikters skull.” Jag har valt att bryta med mitt partis linje i den här frågan. Inte för att svika lojaliteter, utan för att följa dem.
Jag gör det inte heller för att sola mig i någon slags liberal stjärnglans. Det här är ingen tävlan om vem som är mest liberal. Jag har valt att inte föra den här diskussionen via media tidigare utan inom mitt parti. Att jag bryter den tystnaden nu, är för att jag känner mig skyldig att ge en förklaring.

Hyllningarna är många. Blommor har översvämmat riksdagen och de är till henne, och en del till Birgitta Ohlsson.

Svensson skriver om sina känslor av att bli sviken av någon man trott på och gett sin röst och han hyllar också Camilla Lindberg.

Per T gillar inte FRA. Eller nåt. Han använder ett klassiskt argument:

Och till Deep edition och andra som pratar om demokratins död: nej, tyvärr, detta är ett demokratiskt beslut fattat i det forum vi i vårt demokratiska system valt som beslutsfattande forum. Detta är baksidan med demokrati, helt enkelt.
Ett beslut som faktiskt skulle hota demokratin, vore ett som reglerade vilka åsikter eller fakta som är ok och / eller får uttryckas. Finns sådana lagar, blir FRA:s “nu också på papperet”-möjligheter att övervaka desto allvarligare.
Problemen för svensk demokrati är bra mycket större än denna lag, och bra mycket äldre.

Brors analyserar:

De senaste dagarnas mejlbombningar av politikerna är en tydlig signal till partiledningarna om att en ny tid är här. Bloggare och traditionella medier som drar åt samma håll kan påverka väljaropinionen och tvinga fram snabba politiska omsvängningar.

Jag har själv svårt att se det hopp som han ser - eftersom hela lagen är kontradiktorisk i sin funktion mot just det som Brors menar har hänt men det är ändå intressant (och ja, vi kommer att analysera det närmare på Same Same But Different)

Rick databas error, originally uploaded by deep.ed.

Har FRA redan börjat att fiska och “råkade” få bottennapp hos en av piraterna?

Det är onekligen intressant att riksdagen själva inte skaffat sig tillräcklig redundans i epostsystemen - ett smart sätt att slippa opinion och folkvilja: man sätter riksdagsmännens epostadresser till låga quota-värden…

det kan bli problem med e-posten när riksdagsledamöterna få ta emot en stor mängd mejl.

Uppdatering: Falkvinges nertid berodde på tung trafik. Men onekligen blev det som hände en reminder om vad som komma skall när FRA får full frihet att lyssna, anmäla och helt enkelt kodifiera allt man tycker. Om de vill.

Andra bloggar om: FRA, databasfel

Det finns bara ett inlägg som man behöver läsa. Det är Hemliga Morsan:

De senaste dagarnas debatt i gammelmedia har visat att det är tvärtom; folk vet inte, men de bryr sig, bara de får veta. Och det är den arga och överdrivna bloggdebatten som har fått folk att bry sig, som har fört upp frågan på dagordningen. Oavsett hur det går på tisdag, så är det oerhört stort. För nästan första gången finns det i Sverige en debatt om förhållandet mellan staten och medborgarna, om medborgarnas rätt till ett privatliv, och en insikt om att medborgarna faktiskt kan behöva skyddas från staten.

Andra bloggar om: FRA, bloggar, inlägg, debatt

Det var länge sedan så många hade så få att tacka för något så viktigt.

Förutom bloggbävningen har alla kanaler inom de sociala nätverken använts. Inte så många har listat filmerna.

Tidigare har vi sett dyslesbisk och Svenssons remake (retake?) på Dead Poet’s Society. Här finns andra:

Andra bloggar om: FRA, sociala medier, FRA-lagen, YouTube

Det är mycket FRA. Och det är mycket jobb.
Men jag tänkte om någon av mina läsare är intresserade av att testa mikrobloggande på Jaiku så har jag 15 invites. Men jag vill att den som får en invite använder sig av tjänsten :).

Lägg en kommentar med mailadress.

Uppdatering: 4 kvar. Jag har bestämt mig för att behålla 5 invites till kunder.

Dags för bloggosfären att skapa lite buzz. Bloggarna nef och drf söker bostad. Jag vet att det är precis så akut som de skriver, att det hela är krisartat och därför uppmanar jag alla som har någon idé att höra av sig till dem. Och att lägga ett blogginlägg på sin egen blogg om man vill. Här finns nef och här finns drf. Det är underbara personer med stora hjärtan.

Jag höll (tillsammans med Brit från JMW) som sagt en bloggkurs i måndags. Och det som kom ut av det var Saltå Kvarn-bloggen. Ett av de coolaste eko-varumärken jag träffat på. (Tyvärr uppmärksammades inte att Heimer & Company faktiskt var en av de två byråer som är med i utvecklingen hos DM.)

Andra bloggar om: Saltå Kvarn, JMW, eko-varumärke, Heimer & Company

Jag tror egentligen att det är väldigt väl uttänkt men det är roligt ändå: Ronnie Sandahl har tagit över Belinda Olssons blogg och skriver på hennes sätt under hennes semester. (via Mymlan).

Just “barnvakteri” och semestervikarierande på bloggar är rätt intressant, Jonas Morian annonserar i sann socialdemokratisk anda ut en vikarieplats för fjärde året i rad. Dels visar det att det finns ett reellt behov av att hela tiden uppdatera en blogg (för att inte bli bortglömd, för att hålla momentum etc.) å andra sidan kan det också innebära att bloggen blir mindre stringent när det personliga tilltalet från bloggaren fragmenteras av flera andra röster. Behovet som en del upplever tror jag ligger i att det fortfarande är försvinnande få som använder sig av RSS-läsare och prenumeration av feeds.

Åter till Belinda och Ronnie. Det vore iofs kul att göra en sorts utbyte där bloggare med olika stil skriver på varandras bloggar - som man uppfattar att just den bloggaren skriver. Exempelvis: tänk om jag och Ulrika Good bytlånades blogg ett tag? Det skulle nog bli riktigt… intressant läsning :). Eller att Blogge och Hedgehog bytlånades blogg…

Darren Rowse skriver om samma problem som Blogge¹ och andra mött: att bli svartlistad av Akismet. Något som Darren upplever som ett alltmer vanligt problem. Han har några briljanta förslag på hur det skulle kunna lösas:

Perhaps Akismet could provide us with some way for us as bloggers to add to a whitelist of commenters. I’d love to simply take the emails of those who have problems and add them to such a list that automatically lets people comment. I’m also wondering if there’s some way of notifying commenters that are filtered as spam that this is what has happened and to point them into the direction of some sort of procedure to rectify it if they feel that their comment isn’t spam?

Noterar intresserat att diskussionen runt det personliga varumärket börjar bli på riktigt. TV rapporterar att försäkringsbolaget If funderar på att försäkringar skulle kunna användas för de fall där man upplever sig behöva göra en skönhetsoperation för att få ett visst jobb (på TV4s Nyheterna). Och diskussioner om att testa riktiga elitklasser kommer från majoren själv. För mig som jobbar med employment branding är det inte konstigt. För idag handlar det om att den anställde lika mycket är ett face för varumärket som att den ska ha hög kunskap.

1. intressant är att Google-träffar på hans blog inte renderar att man kommer till honom utan till Googles förstasida [up]

Ännu några dagar i Stockholm. Jobb i kubik; möten runt samarbeten, höll heldagskurs om sociala medier tillsammans med Brit och Björn M, träffat Advisory Board och sen jobbat med ett par projekt. Men ett par timmars ätande och faktiskt en whisky på Riche. Oavsett om det brukar vara en massa reklamare där så kände jag mig onekligen lite som en främmande fågel. Kändisspottade Mauro Scocco. Funderade på att gå fram och fråga varför han slutat med bloggandet men det kändes ändå lite fånigt. Va fan liksom.

Jag har fått min dotters snuva och hosta vilket gör att jag låtit som ett jävla tröskverk de här dagarna.

Och som vanligt har jag noll koll på vad som hänt. Det är fan inte bra att vara så lost.
Bloggarna är också sorgligt eftersatta på grund av ren tidsbrist. Återigen visar det ju sig att om man plötsligt föreläser eller kör utbildningar, jobbar med mycket kunder runt såna här saker så blir det plötsligt att man inte hinner att hålla på med det man faktiskt ska utbilda eller jobba med. Det stör mig. Jag tänker inte bli någon sån “kunskapare” runt det här utan att faktiskt leva livet som hör till.

Så blev jag sittande att kolla igenom en del av de bloggar jag länkar till inom Politik-segmentet (flyttar över alla till Konceptuellt - minimizing the cats) och inser att Tove Lifvendahl faktiskt inte tillåter kommentarer. En politiker eller liknande som inte gör det (jag anser också att en blogg inte är en blogg om den inte har kommentarsmöjligheten - då blir det en MegaFån och intresserar i varje fall inte mig) tycker jag missat såna saker som demokrati och konversationen som sociala webben handlar om. Så hon åker ur bloggrullen. Hejdå. Och tråkigt för du har en roande blogg. Men kommentarer är ingen hygienfaktor utan en definition av att vara med i bloggosfären eller inte.
En som däremot läggs till är Lilla Gumman. Briljant bloggupplägg av Johanna (aka Fashionista och en del av Bokhora och Karin.

En annan sak som irriterar mig är att diverse kedjebrev börjat att röra sig i en del av bloggosfären som inte är modebloggarna. Anledningen är ju självklart att få en Det ger en massa extra poäng på Knuff. Virala loopar är självklart lite lattjo men om de används effekten blir för¹ att det spöar andra personer som väljer att försöka skapa sin ställning via organiska länkningar så känns det jävligt trist. Fr a eftersom listorna då blir relativt ointressanta.

Några tankar runt SJ. Jag sitter i en första klass-vagn. Det betalar jag en del extra för. Komfort, jodå. Men jag tycker onekligen det är lite si och så med det hela:

• Man väljer gärna att sätta klass 1-vagnen längst bak eller längst fram. Längst bak så blir det ofta rejäl svänggunga…
• Man lägger gärna restaurangen en bra bit från klass 1-vagnen, eftersom den helst ska ligga i mitten av tåget.
• Tysta avdelningen ska vara mobilfri. Varför vet väl egentligen ingen längre. Men så är det.
• Det ska ingå internet i förstaklassbiljetterna. Problemet är att man på de flesta tåg mellan Sthlm och Mora helt enkelt inte har det installerat.
• I förstaklassvagnarna finns det endast en toalett. I 2a klassvagnarna två.

Om jag betalar lite mer så är det för ett mervärde som jag inte får i grundpriset. Den lilla saken har SJ helt enkelt glömt bort. Visst, sätena är rätt ok i de flesta av första klassvagnarna men för några veckor sedan åkte jag i ett tåg där man valt att helt enkelt inte installera själva elektriciteten till eluttagen…

Men ok. Det är gratis kaffe. Om man orkar gå fram till bistrovagnen…

Andra bloggar om: tåg, SJ, Stockholm, jobb, Mauro Scocco, manipulering, resultat, topplistor, Knuff

1. Jag var inte rakt av irriterad bara på Mymlan men samtidigt lite fundersam varför hon av alla valde att använda ett sätt som vi vet inte är riktigt snyggt. Men jag kunde skrivit på annat sätt. Jag är ledsen och ber om ursäkt. [up]

Hehe. Ni vet vaniljsöte Niklas Strömstedt. Han kan vara riktigt jävla elak. Nu har han spelat in samtal med Se & Hörs chefis, och lagt ut det på bloggen. Det är fan briljant, hämndgirigt och jag måste säga att han sannerligen har höjt sig i mina ögon.
Några saker som är riktigt läskiga är vad Tua L säger om PO:

- Ja gör det du vi har inte haft problem med PO på länge.
- Jo men jag har ju fått er fällda förr…
- Ja men inte med den här nya och han…nej hon har ju varit där ett par år.
- Yrsa Stenius ja, Hon har varit där ett knappt år om jag inte tar fel.
- Yrsa ja. Vi jobbade ihop på Bladet…

Ungefär “haha, henne känner jag så du lär inte få rätt eftersom PO knappast fäller en kompis”. Sen kan man fundera över hur många synapser Tua Lundström har kvar i skallen när hon i ena stunden är smörig som fan och i andra jävligt elak:

Hmmm ja…som sagt du är ju så snygg. Och oerhört begåvad men…du säljer ju inte längre. Men tjejerna…

Fy fan. Ärligt talat. Jag kommer aldrig att lägga in Se & Hör i mina medielistor och starkt avråda kunder från att annonsera i den blaskan. Att skiten säljer gör mig mer säker på att folk är idioter.
Däremot kommer fasen Niklas blogg att ingå i min RSS-feed och min bloggrulle.

För övrigt kan man väl säga att det här inte varit en bra vecka för chefredaktörer…

(via Sofias briljanta veckosammanfattning. Jag hade liksom inget att tillägga…)

Kom på kurs med mig, Björn Mellstrand och Brit Stakston om sociala medier. Platser kvar inför nästa vecka. Läs mer om den på JMWs blogg och anmäl dig här.

Idag fyller en fantastisk person år. Bump fyller 14. Är det någon som förtjänar epiteten extraordinär så är det hon. Av många olika anledningar. Grattis!

Halva bubblan sitter och leker med Googles nya översättningsprogram. Om man vill veta hur deepedition skulle se ut på arabiska så finns det här eller SSBD på ryska.

En bloggutmaning från Mymlan. Jag är väl rätt sist egentligen. Men ok:

1. Hur länge har du bloggat?
Jag började reloada 1995 eller nåt. Min första blogg startade jag 2001, typ november. Sen startade Researchers första version sommaren 2002. Den blev en egen bloggdomän 2003. På Bloggi¹startade jag de första stegen mot det som sedan blev deepedition men det tog några versioner av Researcher2 på Blogg.se och sen på Blogspot innan det blev en egen domän. Och innan det skrev jag en jävla massa dagböcker på Lunarstorm, Silverplanet och QS. Jag har sett en jävla massa bloggverktyg utvecklas (det är faktiskt inte så länge sedan som automatpingandet kom till - innan dess fick man trackbacka manuellt). Idag bloggar jag här, på Researcher, på Same Same but Different, på min Tumblrblogg och mikrobloggar. Jag håller på att starta en blogg för samfälligheten, jag kommer att skriva för MID. Så mikrobloggar jag. Sen använder jag bloggverktyget för att skapa en digital footprint. Som antagligen kommer att gå över i en annan domän och då ska jag hitta på något med Researchdeploy-domänerna.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Om vi säger så här: det fanns inte så jäkla många svenska bloggar när jag började. Det var väl Stattin (numera mymarkup.se), Anna feat. Mel (lycka till med livet kära vänner), Suburbia (hans arkiv går bara tillbaka till 2005 men jag är rätt säker på att han fanns från början, och var i helvete har du tagit vägen?!), Blind Höna och självklart Adland, som jag räknar som moder till Researcher. Jag är faktiskt en av pionjärerna. Så någon bild hade man inte. Snarare skapades bilderna då.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Eh… möjligen blir jag förälskad i bloggare ;) … Det är gigantiskt många bloggar som jag läst genom åren. En del är fortfarande kvar, andra har dött (några rent fysiskt).

4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Mina första blogginlägg finns i cyberrymdshimlen. De var på knackig engelska och bestod av diverse dåligmående. De första på Researcher var väl sådär. Men varför rota?

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Idag, i RSS-läsarens tidevarv (Åsk, kommer du ihåg den där RSS-läsaren online som du skapade?) är det nästan svårt att säga vad som är bloggar och vad som inte är det - man läser sina feeds liksom. Men jag gissar att jag har, rena bloggar, ett par hundra i min Google Reader. Vissa läser jag ofta, andra mer sporadiskt. Det är många reklambloggar, fr a plannerbloggar men ett gäng “vanity”bloggar² också.

6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Kanske fem-sju procent är rena “vanity”bloggar. Flest är reklambloggar och bloggar om social media, media och liknande. Sen finns det en hoper bloggar som jag taggat som “generalister”; som liksom handlar om en massa olika saker.

7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Även om vi jobbar inom samma bransch och inom samma skrå så är nog Ulrika rätt olik mig. Bison och jag är ofta dissonanta fast jag vet inte om vi egentligen är så olika. För övrigt ser jag ingen större mening i att läsa bloggar där jag inte hittar någon som helst koppling till mig själv: bloggen är ett socialt medium, och de jag vill ha relationer med ska vara någorlunda rätt kopplade i huvudet.

8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Mymlan. Det är ibland lite väl otäckt vad lika vi är (antagligen därför vi numera har Same Same But Different ihop). Josh och jag är uppenbarligen lika. Det var därför vi varit så jävla osams genom åren :). Och drf känner jag starkt släktskap med. Så självklart lord Fredruk. Och Åsk.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De förstår det inte.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Både ja och nej. Dels blir det knivigt eftersom Researcher knappast kan sägas vara något annat än en subjektiv blogg om reklam. Och deepedition är skapad utifrån en idé om att faktiskt vara på ett lite annorlunda sätt. Men ändå personlig i vissa stunder. Men nej, de som känner mig vet att jag är både snällare och mindre “bullrig” än jag är här. Tror jag i alla fall.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Sådär måste jag säga. Eftersom jag hållit på så länge, och när jag blev sjuk bestämde mig för att faktiskt inte mörka mitt tillstånd så har jag vant mig vid att leva rätt så öppet med hur jag mår osv. Samtidigt har jag, desto mer känd deepedition blivit, också blivit mindre personlig. Eftersom jag sett hur människor skapat sig sin framgång genom att skriva om sina barn och sina nära och kära, så har jag känt mer och mer aversion mot just det.

12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Numera: inte personligt/privat om min familj (exklusive min knäppa morsa). Jag har också blivit mindre intresserad av trivialiteten som fenomen. Det här är inte min dagbok. Så det försöker jag ge fan i att blogga om. För övrigt känns det som om jag bloggar om allt - om det intresserar mig (eller när det gäller Researcher eller Samesame - går in under dess ämnesområde).

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
Bra fråga. När jag började var det väldigt mycket för min egen skull. Sen började det visa sig att folk läste, och i o m att först Researcher och sedan deepedition faktiskt blev rätt så kända har det blivit mer att man tänker efter och skriver om saker som man kan tänka sig intresserar andra. Så självklart gör jag det numera. Men jag försöker inte att glömma den där första idén om varför jag startade bloggar: för min egen skull. Jag tror vi människor gör det mesta för att söka bekräftelse, dels vår egen men också andras. Det hör till att vara ett flockdjur, det är en självklar och oavvislig del av att vara en social varelse.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Ja. De gånger en blogg faktiskt är mer personligt hållen så kan man det. Delvis. För också nej; dels tror jag inte man någonsin kan lära känna en person, dels har alla människor en självcensur och en filtrering av det fula eller det konstiga. Förutom DVIJDVS då (skämt!)

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja. Många. Men det finns några som jag fortfarande inte träffat och vill träffa. Då fr a Åsk.

16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Nej. Det är fan en fullkomligt korkad fråga. Självklart kan det finnas idioter som fläker ut sig själv och andra oreflekterat, och där det sedan comes and bites them in their asses. Men då handlar det inte om bloggande utan om normal mänsklig idioti.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Självklart. Jag har ju dels haft mina egna troll. Och många gånger hamnar jag i kurr med andra. Sårad? Ibland. Arg? Ja. Jävligt förbannad? När någon ger sig på mina barn, eller mig som pappa. Att man sedan blir “van” och mer hårdhudad är nog sant. Jag hanterar det antingen på det gamla goda sättet: hämnd. För jag är en mycket god vän att ha men en rätt otäck fiende. Men jag har blivit bättre på att tänka några steg längre, ibland låter jag det bara vara.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Har nog hänt. Mest att jag efteråt kan känna att jag gått för hårt åt någon person. Men oftast så ångrar jag ingenting. Det är dels meningslöst och dels mot bloggandets idé.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Det tar tid. Å andra sidan: det är en prioriteringsfråga, ingen jävel mer än mig tvingar mig att skriva på tre bloggar. Nackdelen är också att vara så pass “känd” som jag blivit. Det kan bakbinda mig lite ibland. Sen så tar det tid. Har jag redan sagt det? Ok.

20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Självklart. Jag har bloggat så här länge så jag lär inte sluta med det. Men det kommer säkert vara mycket mer integrerat med ljud och rörlig bild. Jag tror dels hela internet kommer se väldigt annorlunda ut om två år. Och jag kommer vara annorlunda. Men jag kommer att blogga - eller skriva. Det handlar inte om något som nyss började - det är livsluft för mig.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Det kommer de. Det har de redan. Det börjar ske i Sverige. Det har redan skett i USA.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Nya kontakter. Nya insikter. Delvis ett nytt jobb. Nya affärsmöjligheter.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Nya kontakter. Nya insikter. Delvis ett nytt jobb. Nya affärsmöjligheter.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Är det några som inte gjort den ännu? lord Fredruk måste göra det för det kan bli riktigt roande att läsa. Åsk hatar sånt här tyvärr. Jag skulle tycka det vore kul om Björn eller Brit svarade på det. Sen tycker jag att Sandra kan svara på det. Inser att det kan bli knivigt för New Bitch On The Blog eftersom det kan innebära tja… lite knivigheter men wtf. Slutligen vore det kul att höra Ninas bloggtankar. Delvis för att hon på sin gamla blogg förklarade att jag verkade otäck :).

Uppdatering: jävla mym. Jag hade ju gjort den förut ju! :)

Uppdatering: Kontaktmannen har varit duktig, men det var fan vad det var tillrättalagda svar… *flinar* Nästan lite vaniljvarning… *asg*

Andra bloggar om: bloggande, historia, deepedition, Researcher, Samesamebutdifferent. bloggar, blog

1. startades av nån snubbe som sen tröttnade, stängde ner allt utan att berätta att han tänkte göra det. Lite som hur Q valde att göra med QS [up]
2. jag hatar ordet “dagboksblogg” utan väljer att använda samma term som man ‘97-’99 använde om personliga hemsidor; helt enkelt såna som handlar om skribenten själv [up]

Antipiratbyråns strutsmentalitet börjar nästan bli roande.

Nu när till och med Metallica börjar att gosa runt tanken att överge färdigförpackade plastbitar, inte göda ett skivbolag och faktiskt bli en del av en ny tid (även om man kan fundera om gubbarna fattar vad det egentligen handlar om) så fortsätter Antipiratbyrån att dra fram argument som alla andra inser inte längre stämmer.

Det är tydligt att domstolen ser allvarligt på det omfattande intrånget som mannen gjort sig skyldig till. Den enorma illegala fildelningen som sker i Sverige orsakar kreatörerna oerhörda skador

Två argumentationsfel: a) “enorm” - jämfört med vad? Och vad skulle annars vara svaret? Färdigtryckta plastbitar? Att se till att Long Tail inte blir verklighet? b) vilka skadas mest? De som skapar film och musik eller bolagen som förlorar i distribution? Är det något Radiohead bevisade är att det är bolagen som skadas mest.

Minst lika roande är att man helt undviker att adressera tingsrättens påpekande om att “Också film- och skivindustrin har ett ansvar,”. Det skulle ju bli arbetsamt och jobbigt att behöva fundera över saker som DRM och varför ett dataföretag lyckas att sälja musik på ett helt nytt sätt och inte skiv- och filmbransch. För det är jäkligt roande att läsa det här:

Men det är svårt att konkurrera med det som är gratis. Skivbolagen måste ta betalt för sina produktioner.

i ljuset av Itunes och andra digitala musikaffärers framgångar…

Bättre menar man är att försöka få till ett fullkomligt unikt förslag där IFPI ska få polisiära möjligheter att jaga fildelare.

Andra bloggar om: fildelning, rättssak, IFPI, Antipiratbyrån, Radiohead, Metallica

Jag tror att Kristina pinpointar det hela:

Vi som var med på QS-tiden vet precis vad jag menar. Där var man trygg - där vågade man öppna sig. Det avsomnade lilla samhället i samhället saknas visst fortfarande och finns i folks minne trots att det nu börjar bli flera år sedan det försvann. Jag tror aldrig jag kommer att ha ynnesten att få vara med om något liknande igen. Och att proppen drogs ur så där häftigt har nog fortfarande inte smälts riktigt av de/oss som blev av med massor av text.

För även om jag lämnade tidigare och gick över till att blogga så var det faktiskt just så: något unikt vi skapade tillsammans.

Loo’s låååånga berättelse om en verklighet. En svensk verklighet.

Jag tror det kallas glastaket. Som tjej ska du inte sitta och försvara dig själv med juridiska termer och erbjuda verbalt motstånd, du ska inte vara intelligent och kunnig och ifrågasätta lagstöd och logik från kärringarnas sida, speciellt inte om du knarkat - herregud, knarkare är urblåsta ägg som knappt kan skriva sitt eget namn på papper, inte kan jag sitta där och bemöta deras fördomar och jag ska verkligen inte förvänta mig att bli behandlad med respekt nu när jag varit så urbota korkad att jag bestämt mig för att behålla ett barn som dessutom inte var helt oplanerat. Så är det. Rätta dig i ledet och håll käften bara, annars går det illa. Försök aldrig att motbevisa deras fördomar och visa aldrig att du kan någonting för det ligger dig bara i fatet.

Alldeles fantastiskt fascinerande.

Eller den här texten hos henne:

när jag började vingla, hur rummet bara slöt sig runt mig som en kokong, hur väggarna angrep mig en efter en och hur all luft slets ur mig, hur jag tappade all syretillförsel. Det svartnade och jag kastade mig ner på golvet, osäker på om jag skulle få ett EP-anfall eller inte, men det var inte EP. Det var ångest. Det var som om ett becksvart, sörjigt mörker i form av en knotig, fast hand slet ut hjärtat ur kroppen på mig. Jag låg på golvet och försökte andas medan smärtan skrek som ett barn i min mage. En sådan fruktansvärt kompakt ensamhet. Ett hål rakt igenom mellangärdet. Salta tårar strilade ohejdat ned för mina kinder, droppade ned på mitt parkettgolv. Jag låg och tänkte “jag måste verkligen dammsuga här” och försökte att inte gripas av total panik. Det gick inte. Paniken bara steg. Som om de senaste månadernas förtryckta känsloliv och alla mina återhållna tårar liksom sprängdes ut ur mig. Den där känslan av att känna sig så fruktansvärt jävla värdelös.

En annan fantastisk bloggare är Schmut. Den här postningen fick en jäkla diskussion att flamma upp. Förutom den viktiga diskussionen är “Katarinas” lilla märklighet roande:

det är aldrig ok att ens slå någon annan levande organism enligt mig.

Levande organism? “Every sperm is sacred…” Skulle väl kunna kallas fundamentalistisk icke-våldsfanatism också.

Schmut får frågan om hon hatar sin mamma. Eftersom jag lever under ungefär lika situation så blir hennes svar intressant:

det vore logiskt att göra det och man skulle kunna tycka att hata är den direkta motsatsen till att älska. så är dock inte fallet i min värld. att hata är en oerhört stark känsla liksom kärlek och den kräver energi. jag vill inte ge det hela någon energi så istället är jag nollställd. hon är ingenting. hon finns sällan i mina tankar och hon är som en karaktär i en film man såg för evigheter sedan.

Så är det i mångt och mycket. Fr a - man orkar inte hata så länge som ett helt liv.

Hon har också en viktig point här:

inte låta bli att undra hur det egentligen påverkar människor att bli stoppade när de är på väg någonstans? när någon demonstrerar för det stora, smått obegripliga i någons högst vardagliga liv. när en demonstration för miljön blir en demonstration mot någons egentid. när någon säger sig vara och veta bättre än andra för att man tar tiden i egna händer. det handlar ju inte om att alla tar sin tid och ägnar den åt att tänka ut hur vi ska fixa världen innan allt går alltför snett, utan att ett visst antal bestämmer att NU ska vi ta paus.

Många med en mission glömmer bort att andra inte har samma mission. Själv hamnade jag i en märklig diskussion med ett litet kvasikommunistjon om elitism, där jag försökte mig på inklusiva individargument medan denne körde med rena exkluderande argument som byggde på att “tänka rätt” enligt en viss mall. Till slut stod jag bara och log åt honom.

Uppdatering: Lite samma sak som statsfeminismen kommit att bli.

Lisa är också hundägare och det verkar vara knivigt som fan i Lund. Det som jag ändå fascineras över allra mest är en av skrivningarna i vad jag antar är den lokala ordningsstadgan:

på för fåglar särskilt avsett område i park.

Så det är en speciell plats som är avsedd för fåglar. Vet fåglarna om det? Får de böter om de skiter på någon annan gräsmatta? Blir de bötfällda om de sitter i några andra träd?

Bullshit har väntat på att få använda några schyssta citat från Matrix. Själv tycker jag ibland livet är konstigare än Matrix - jag menar: Matrix fungerar ju någorlunda. En kul spinoff är det här: Making up your own Matrix-quotes. Sjukt nördigt. Möjligt tack vare wikitekniken.

Sandra H har varit i TV.

Hon verkar vara inne i en svacka. Men såna här gånger är DVIJDVS bäst. Eller här när hon lyckas leka såväl vardagens Perez Hilton, citronmuffin och dagboksbloggare. Och också Linda har hund. Och plockar upp efter sig, och funderar sen över vem som tömmer hundlatrinen. Liksom funderar över vem som egentligen läser alla buggrapporter som går till Microsoft.

Unni Drougges son Gogge vill inte ha någon blogg. Det är synd för hans gästbloggande på morsans blogg är briljant.

Jennie Bee har lyssnat på Greider. Sakerna hon tar upp är intressanta, samtidigt är det knappast så enkelt.

det handlade om arbetarklassen. för dom finns fortfarande, det vet till och med jag. men många industriarbetare och hantverkare (iofs mansdmominerat) tjänar ju faktiskt mer än andra högskoleutbildade yrkesgrupper (iofs många kvinnor) men även om flera arbetare tjänar mer så är maktfördelningen inte jämn. Vilka kan gå till banken för ett kortare ärende under arbetstid? Butiksbiträdet, lokalvårdaren eller ekonomichefen? Vem kan ringa privata samtal på arbetstid? Tjänstemannen eller vårdbiträdet? Vilka yrkesgrupper har själva makt över sin arbetstid?

Vilka tar med sig jobbet hem? Vilka jobbar övertid? Vilka får smäll på fingrarna när något inte går som det är tänkt? Det finns en ytlighet i alla “gap”-diskussioner som stör mig. Det är samma åsikter som gärna kommer fram när det gäller bloggandet: att det bara är för dem som har “fritt” arbete. Yeah right, det är fortfarande synd om arbetarklassen…

Teflonminne skriver om den undersökning som gjorts, som sägs uttrycka att var femte anser att det ibland är så att den som blir våldtagen har sig själv att skylla. Det känns väldigt mycket som en sorts reverserad sexualmoralistisk diskussion: att det finns en sorts “rätt” syn i frågan och att en enkätundersökning visar tendenser gentemot det pådyvlade “rätta” synsättet skapar en moralistisk diskussion.
Thomas Tvivlaren påpekar också att själva undersökningen i sig verkar måttligt stabil. Hans genomgång av hur diskursen faktiskt kan fördjupas är bra och läsvärd även om det finns delar som jag inte håller med fullt ut i. För självklart handlar det om ett ansvar för de risker man tar; och i grunden bygger det på att förstå kulturen - även om det inte är något vi vill ha så finns det en sån synpunkt. Och viss klädsel “anses” som mer lössläppt än andra. Det intressanta är att den åsikten anses av många vara fel - samtidigt kan man ofta få höra samma uttryck från kvinnor som tittar på andra kvinnors klädsel: “hon såg ju ut som en polsk hora” osv. Om våldtäkt inte ska ses som en “sexuell handling”¹ så måste det starta i det egna huvudet. Om man vill förändra tänkandet måste man börja med sig själv.

Troll. Jag har ju haft mina troll. Nu var det ett tag sedan de syntes till men ändå. Loo²har sina och precis som jag brukar säga: ställer man trollen i solen så går de sönder.

Ibland är det ju så:

Dagar som denna, när allt känns fel och jag har taggarna utåt, önskar jag att folk var mer konfrontativa än de är. Bara lite, så jag skulle få en anledning att be någon att dra åt helvete. Varför kunde inte någon störa sig på min bil på återvinningsstationen såpass att de sa något, så jag kunde fräsa tillbaks? Varför kunde inte den där jäveln, som körde 40 på vägen och helt utan förvarning gjorde en U-sväng, pekat finger så jag hade fått göra det tillbaks?

Vem är man? Det är onekligen en intressant fråga…

Courtney Love + Lisa. Och lite avskavt nagellack.

1. Det är onekligen intressant att Malin Wollin anser att de som har “fel” åsikter ska “…borde ha ett kok stryk så att det svider i skinkorna i flera veckor.”. Våld är alltså enligt henne lösningen… [up]
2. Loo är rolig. Senast så förklarar hon sig som “On my way towards-MILF” [up]

Blogg.se (Blogg Esse) och Desktop Headlines AS fightar om den gamla Blogsoftprogramvaran. Det intressanta i det hela är hur korkat fr a DH uppför sig:

Innan de byter så använder de BlogSoft olagligt. Och alla andra som bloggar med vårt verktyg. Ring Roland eller Advokaten dems.

DH och här Rafiq väljer alltså att förklara att alla bloggare som inte fått tillgång till Blogg.se’s nya bloggverktyg utför en olaglig handling. Det här är nog bland det klaraste, men också mest korkade, exemplet på företag som inte förstår web2.0. Det är girigt inte minst och onödigt. Vi pratar om ett CMS-system. Det är delbart och kopieringsbart, det handlar alltså bara om gnidenhet och gammalt rättighetstänkande. Men man väljer att skrämma upp personer som a) inte har någon kunskap när det gäller att byta plattform b) som inom blogg.se inte kan välja nya eller gamla plattformen.

Mitt förslag är att låta norrmännen i DH känna av lite bloggosfärsjuice.

Disclaimer: Jag har inget med Blogg Esse att göra. Roland och jag har snarare varit rejält osams under den korta tid jag begagnade mig av deras plattform.

(via Beta Alfa)

Uppdatering: Min trötta hjärna kom inte på någon bra metafor. Det gjorde Josh:

Det är lite som om en tillverkare av nån liten pinal i min bilmotor har en schism med Chevrolet, och plötsligt anklagar mig för att illegalt använda den pinalen för att jag råkar köra en Cheva.