Kategori: Humor

Roligt helt enkelt.

Ökampen – nu kör vi

Ni kommer ihåg det där att göra konstiga saker som jag skrev om i somras. Nu är det dags för nästa märkliga grej: Ökampen. @matsadamczak fick en idé och genomför den. Tanken bakom är att se hur man kan använda sociala medier för att marknadsföra exempelvis Åland.

Själv har jag fått ett lag: såklart världens bästa med @nikkelin, @karinkomet och @carinakit. Kan lugnt säga att Jonas Wilén har lyckats med bilderna!

Gilla gärna vår sida!

Tävlingen går ut på att vi under veckan ska lösa rebusar och få poäng för det. På lördag går en final av stapeln på Åland där vinnande lag ska koras och även vinnande tävlingsdeltagare. Idag kl 18 släpps den första filmen som vi sedan ska ge ett svar på. Själv ser jag laget som det viktiga och den där individtävlingen mycket mindre intressant.

Självklart vill jag ha hjälp: så följ mig på Twitter – @deeped eller om ni är vänner med mig på Facebook - ge mig rätt svar. Kolla gärna av hashtaggen #okampen och #teamdeeped.

De andra lagen behöver ni inte bry er så mycket i – det är ju bara Lag Jocke, Lag Mymlan och Lag Joker (som redan är igång genom att man gjort massor med uppdrag för att få komma med) :).

Och det viktiga är ju att tävla väl. Sägs det.

Nu kör vi.

Andra som bloggat om ökampen är såklart @jocke – TeamJockes frontman. @nikkelin från TeamDeeped har också förvirringsbloggat och @karinkkomet har skrivit rätt så förståeligt.

Bloggar etiketter: , , , ,

A-R-M-A-G-E-D-D-O-N

Jordens undergång är nära. Det perfekta vapnet är skapat. Som fullkomligt förintar all form av produktivitet, motstånd och eget tänkande. Vi ser slutet på den värld vi känner. Mängder av intellektuella, produktiva och nyttiga personer är fast i det knark som släppts lös på det mobila internet. Den letar sig in överallt och tar över, den blir det enda som betyder något. Folk kommer sälja sina barn på Ebay, glömma bort att äta. Människor kommer att förolyckas då de kör av vägen eftersom det välkända plinget hörts från deras telefon. Vi kommer se hur naturen tar över städerna, hur vinddrivna existenser vandrar omkring zombielikt inneslutna i det enda som de bryr sig om.

Wordfeud.

Wordfeud är Alfapet i din mobil. Som du spelar mot dina vänner. Det är så oerhört beroendeframkallande att Socialstyrelsen bör utfärda varningar. Vi kommer se tidningsskriverier som är värre än de som skrevs om Facebooks förstörande av både ungdom och produktivitet. Entreprenörer kommer se sin chans att starta behandlingshem och många kommer att behöva avgiftas och gå år ut och år in i AW – anonyma wordfeudianer.

Det är helt sjukt. Och det jag lärt mig: de flesta reklamare suger hårt på spelet. Framförallt copywriters (förutom @jockethereal då). Journalister är för jävliga på det. Liksom it-människor. Och den svenska ordlistan är minst sagt surrealistiskt inkonsekvent. Men vad spelar det för roll? Man jagar de bästa kombinationerna och alla små extrarutor.

Den som gillade Alfapet och tyckte Betapet var grejen bör undvika att smittas av det här. Trots att det finns en värdelös chatfunktion som den enda egentliga sociala delen och att det inte finns några som helst delningsfunktioner, kopplingar mellan ens sociala graf på Facebook och spelet så har det blivit oerhört galet och det går som en löpeld. Twitter är öde, Facebook säljer Marks lockar till hairextensions och Google skapar Scrabble+. Typ.

Bloggar etiketter: , , , ,

Anna och jag joggar med Säpo nästa #almedalen

Jag var och tränade igår. De som minns att jag inte direkt är kompis vare sig med träningen eller min PT kan dock lägga till min nya fascination över den senare. Jag kommer och på grund av diverse saker så var jag inte på mitt mest muntra humör, och att gått med på en pt-tid när jag egentligen bara ville sitta hemma och göra ”viktiga” saker gjorde inte mitt humör bättre. Men Linda körde på – positiv och lyssnade in, och hade förberett ett förslag på en ny träningsform som både optimerade tiden såväl ger både styrka och kondition. Hon körde slut på mig också. Stor credd till Linda på Må Bättre i Borlänge (men jag hatar fortfarande det där nya namnet… och ja, jag har påpekat för dem att man inte kan ha en individuell profil på Facebook…).

Det nya träningsprogrammet Lumberjack lär jag få nytta av inför nästa års Almedalen. För jag har nu tackat ja till utmaningen från Anna Troberg att springa Säpojoggen. Vinnaren bjuder den andra på middag. 4,7 kilometer. Kräver inspiration så jag gjorde en spellista på Spotify: Säpojoggutmaningen.

Nu kör vi Anna! Shit, vad man kommer att ångra det här under året :)

Bloggar etiketter: , , ,

Hjälp till att fixa SDs åsiktsregister – skicka en bild till Jimmie

Eftersom SD:arna tänkt sig samla ihop bilder på alla som inte gillar dem så tänkte jag hjälpa dem:

Du kan göra det själv – exempelvis genom att maila Åkesson själv. Här är ett litet event som startat på Facebook. Gilla och gå med.

Själv skrev jag så här:

Eftersom ni verkar sätta upp ett register över meningsmotståndare så hjälper jag till.

Deeped Niclas Strandh heter jag. Så här ser jag oftast ut faktiskt. Och jag gillar inte era åsikter. Men ni har all rätt att föra fram dem utan hot om vedergällning. Precis som jag har. Dock känner jag mig lite hotad av att ni håller på att ta bilder på de som inte tycker som er. Jag menar – ska jag vara på bild vill jag veta att jag är snygg på den.

mvh Deeped

Och blogga om det. Om du vill använda de schyssta trashsymbolerna så hittar du dem hos @nikkelin på Nikke Index.

En hel del oroar sig för det här och ja, det ekar väldigt mycket trettiotal över det här. Vanligtvis ska man ha rätt att föra fram sina åsikter – oavsett om man är sverigedemokrat eller inte och göra det utan att bli hotad. Det här är ett indirekt hot Sverigedemokraterna använder för att tysta.

Är någon förvånad? Sverigedemokraterna är helt ärligt som ett stort skämt – å ena sidan förväntar de sig respekt eftersom de valts in i riksdagen, å andra sidan är de fortfarande lätt huliganistiska fåntrattar inom brunhögern. Deras Almedalspremiär gav ingen annan bild än det. Att lalla omkring och ta bilder av sina meningsmotståndare för att lägga upp ett register är förbjudet enligt 2 kap 3 § regeringsformen.

Sorry, men jag har väldigt svårt att respektera Sverigedemokraternas åsikter.

Att diverse vänsterlallare runt Ship to Gaza (observera att de tagit kamerabilder på skärmen…) verkar göra något liknande är inte förvånande.

Brunhöger och brunvänster brukar mötas: det är liksom en cirkel snarare än linjär i det där politiska.

Uppdatering: Läs mer om personen som verkar vara boss för registret. Och häxan skickar mail. Beelz lyfter in FRA-frågan på ett bra sätt. (för nytillkomna läsare så har jag spenderat en hel del runt den frågan. @nikkelin försöker att påpeka att Sverigedemokraterna faktiskt gjort onlineåsiktsregistreringar tidigare men när han gör det i deras forum blir hans inlägg raderade. Historierevisionism vet vi ju är en av de grenar som rörelsen kommer ifrån. Oavsett vad nötterna försöker påskina (det roligaste är en kommantator nedan som menar att jag borde lära mig göra research och hänvisar till en inspelning SD själva gjort…) om att det inte ens hänt så – eventet har nu närmare femtusen deltagare…

Bloggar etiketter: , ,

VM i gutturalismer

Det är enligt min icke vetenskapliga åsikt om att det är skillnad på fotboll och hockey. I varje fall på Facebook. I varje fall i mitt nyhetsflöde. När det spelas fotboll är det dels färre som verkar titta även om det är Sverige som spelar och det är mer verserat, mer analytiskt. När det är hockey-VM så är det snarare ett konstant flöde av gutturala tillrop, versaler är vanligare än grötuppdateringarna och det är en kokande svenskhet (eller som idag även finskhet även om den är mindre påtaglig).

”Skit. Sopor.”

”Sverige nu sämst i hockey i Fennoskandien. :(”

”Perkele! Se on luultavasti aika vetää tv kaapelin ja tyhjiön sijaan. Kusta jääkiekko. Pissmatch.”

”Har svenska försvaret bytt sida under pausen? #förvirrad #hockeyvm”

”Ajajajajajajajajajaj”

och så det något udda:

”Visst har Mårts tjejglasögon?”

Själv väntar jag på bridge-VM. Då jävlar!

Bloggar etiketter: ,

house1

Bakom dörren

Jag tycker om urbana miljöer. Jag är måttligt road av skogspromenader och att leta efter någon avlägsen äng att ha picnic på. Jag gillar städer, jag gillar bebyggelse och det handlar nog väldigt mycket om att jag är sjukt nyfiken på hur människor beter sig, hur man lever sina liv. En av mina gamla drömmar är att läsa mer urbansociologi än de fem poäng jag läste i Uppsala.

När jag har tid att gå en promenad i städer, oavsett om det är här hemma i Borlänge eller i Stockholm eller ute på ön så funderar jag alltid över vad som finns bakom de många gångerna mycket likartade fasaderna. Jag fascineras av insikten hur olika vi är, hur vi kanske på ytan lever på ett likartat sätt men ändå döljer sig helt unika liv bakom varje dörr.

När jag ser bilderna som just nu rullar runt från ett hus i Kista så får jag samma känsla: bakom den rätt ordinära husfasaden döljer sig här en inredning som man aldrig sett. Jag gjorde några skärmdumpar eftersom bilderna lär försvinna när huset är sålt:

Man kan roat förfäras över menageriet av både änglar, apor och hästar men jag blir glad eftersom någon faktiskt gjort det man tycker om. Låtit sin smak genomsyra och fascinera oss andra. Jag försöker att utröna vad det kan vara för människor, vad de jobbar med, hur de tänker när de inreder och vilka drömmar de kan ha. Bilderna skapar lika mycket häpenhet som nyfikenhet.

Bloggar etiketter: , , ,

Det värsta med att vara 40+

Jag skrev tidigare om att bli 40. Och det är väl fortfarande så att jag knappast tycker det är så negativt att bli äldre. Egentligen. Det är dock några saker som helt klart är sämre och lite irriterande. Framförallt eftersom jag i grunden när ett stort hat mot ”vuxenhet” efter att jobbat så mycket med ungdomar som jag gjort.

  1. Surgubben. Man faller lätt in i ”det där har jag sett/hört/varit med om förut” när någon kommer med något ”fantastiskt” och som den personen (oftast yngre än trettio) anser vara räddningen för världen, affären eller nåt sånt. Det kan tyckas lite besserwissrigt men är faktiskt oftast bara att man inser att det inte sker så mycket nytt under solen.
  2. Pensionsgrubbleri. Det går inte att komma undan – man sitter och småräknar på pensionssparandet, sliter upp det orangea kuvertet och börjar fundera hur fasen man ska kunna köpa kattmat när man blir 65. Till sig själv. I den månatliga budgeten ingår inte längre en post för fest utan för pensionssparande. Man börjar lätt hänga här.
  3. Skrockandet. När man träffar personer i sin egen ålder har man börjat att skrocka istället för att skratta. ”höhö” är liksom vanligare än ”haha”. Varfan kom det ifrån? Skjut mig liksom.
  4. På spåret och Melodikrysset. Det är ungefär det man orkar med i tävlingsväg numera. Det går långsamt och är lite klurigt – i bästa fall vinner man någon sorts egen ära i att kunna svara på frågor. När det gäller Melodikrysset är det så solklart att det handlar om ära att de glömt att skriva ut vad man faktiskt kan vinna…
  5. Hår i öronen. Det här är nog företrädesvis en manlig åkomma. Extremt irriterande eftersom det kräver att man håller koll med trimmern. Eftersom flera av oss också skaffat ringar i öronen är det ännu värre eftersom man tenderar att vara rätt luden även utanpå öronen.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Hår(t)

Funderar på att göra en likadan video faktiskt. Tror det finns många som kan lära sig något om hur jag fixar min frisyr varje morgon.

Mest minnesvärt citat: ”Ibland kan det blåsa under dagen. Särskilt när man är ute.”

Ps. Jag vet att jag ska låta bli att göra såna här postningar eftersom man inte ska sparka på … säga något om kreativa unga talanger. Ds.

Bloggar etiketter: ,

Sator hem till Borlänge: rösta på min rider

Hjälp mig att fixa en spelning med Sator i Borlänge = hemma!

Total shameless selfpromotion ahead!

Alltså: jag har lyssnat på Sator sen de kom ut med deras första skiva Slammer! och minns med förskräckt förtjusning deras spelning på Gammelgårdsrocken i Köping i Karlbergsskogen 1988 då polisen dök upp eftersom de spelat så högt att en gubbe på lasarettet gick och dog. Typ. (Polisen blev för övrigt bortjagade av ett gäng synnerligen påtända punkare… själv roade jag mig med att servera kaffe och möta Pena från bandet Blue Crow Men för första gången – en man jag typ tio år senare skulle arbeta tillsammans med och bli vän med. I Borlänge.)

Sen dess har jag sett dem på Dalarocken, på en galen klubbspelning i Västerås och på andra ställen. Men fan – att se dem lira i vardagsrummet på Vågmästarvägen (eller om det behövs så kan vi säkert fixa klubb nere på Palladium Dalarna :)). Och jodå – vi lär nog parta lite.

Nu har Norrlands Guld* en tävling där man kan vinna en konsert med Sator hemma hos sig. Min idé med ”hemma” är inte bara hemma hos mig: det handlar om hemma för Sator. Borlänge. FTW.

Så jag tycker fan det är dags att de kommer till Forssa och spelar. Att de kommer hem till Borlänge. Och dagen efter lär bli så här.

Så rösta på min raider på Norrlands Gulds tävling. Annars (glöm inte att vi pratar om Borlänge… :))

*Eftersom jag jobbar inom PR-branschen och arbetar fram dylika tävlingar så: nej, jag har inget med den här tävlingen eller Norrlands Guld, eller Spendrups att göra. I det här fallet vill jag bara vinna en konsert med Sator.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , ,