Vi behöver också 5 sätt att optimera din Linkedin-profil (tankar om normalitet)

Idag ska jag försöka tvätta lite, städa lite och självklart jobba en del. Publicera en podcast och skriva ihop lite planer. Sen göra en del administration, ligger lite efter och avsluta kvällen med lite träning om min begynnande förkylning håller sig på plats. Det är en ganska normal söndag. Under tiden kommer jag skriva tweets, snapchatta och en massa annat. Normaliteten.

Så varför skriver jag det här? Det är ju knappast intressant alls.

Igår läste jag vännen Anne-Lie Lokkos uppdatering

”Vad kan vi göra? Världen rasar. Är det nu vi alla måste göra mer? Fokusera på rädda världen och mindre på våra egna mål. Vad kan vi som individer göra? Eller ska någon annan få ansvaret och jag går på gymet, hittar mig själv och skriver 5 tips om hur du lyckas med din LinkedIn-profil.”

Jag förstår henne mycket väl. Det här är verkligen inte att ifrågasätta henne.

Det som Trump-maffian och May-gänget och Daesh-galningarna, Erdogan med posse, Putin et conc. plus en massa andra gör är att förstöra ett samhälle som vi hållit som normalt. Vi har samma saker i vårt eget land. Normaliteten i meningen att faktiskt ett liberalt, människovärdigt och jämställt samhälle är det som alla försöker uppehålla, med mångfald och vilja till utveckling.

Det är värt att utmana den förändringen. Men också viktigt att uppehålla vår egen normalitet. Det handlar om den fina balansen mellan att låta allt verka som vanligt och därmed vända ryggen till det som hotar samhället och att samtidigt uppehålla en normalitet för att inte förstöra det vi byggt upp genom att sluta skapa kunskap och insikter även om saker som inte handlar om de stora frågorna.

Rädslan kan innebära att vi slår sönder normaliteten själva – och på så sätt också blir en del av den rörelse som vill förstöra det vi ser som det normala. Skräcken kan göra att vi slutar att göra det som också bygger ett samhälle: kunskap och insikter i det lilla livet.

Vi behöver vara på tå, behöver berätta vad som händer. Men vi behöver också fortsätta att leva i vardagen. Att visa att livet fortsätter trots att det brinner runt omkring oss.

Passiviteten är den stora faran men också att vi slutar att också prata om det normala, om det lilla livet, gläds åt nya spännande händelser. 5 sätt att uppdatera din linkedin-profil innebär också en trygghet: att den vanliga fortfarande fungerar också.

Vi ska fortsätta att hjälpa varandra att både vara så trygga vi kan men också så informerade som det är möjligt. Vi ska fortsätta bygga på en bra värld, vad det än handlar om. Normalitet förändras hela tiden.

I slutänden måste vi ändå tro att sans, medmänsklighet och öppenhet vinner.

Hjälp! Sonen är vegetarian och jag ska göra julmaten!

Jag och sonen ska fira jul ihop. Han har konverterat till vegetarianism (själv kan man väl säga att jag väldigt bokstavligt senaste året varit ”pastafarian”…) så alltså: hur ska jag, som generellt är ganska dålig på att laga mat faktiskt kunna fixa så att första julen ensam(ma) blir bra.

Man frågar Internet. Eller snarare: man frågar sina vänner på Facebook. Alla som är avogt inställda till Facebook kan ju kolla in den här fantastiska tråden.

Så det blir en trevlig meny även om jag nog ändå kommer att äta någon liten skinka och en liten laxbit och kanske en sillabit. Men generellt blir resten utifrån vegetariskt (korv och köttbullar är liksom stapelvara-mat i det här ensamhushållet till vardags).

Valde att gå igenom allt och tyckte det var så bra att jag helt enkelt samlade ihop både generellt idéer och alla länkar.

Idéerna

  • Potatisstavar med grädde, valfri lök och ev svarta oliver eller kapris! Plus ströbröd ovanpå!
  • Gör en sillinläggning och skiva en aubergine tunt och lägg skivorna/slamsorna i inläggningen
  • Koka upp rödkål i glögg.
  • Tag ett paket Oumph, fräs i en stekpanna, tillsätt lite hickory-grillsås av något slag, och låt det puttra ihop. Toppa med pumpafrön för lite knaprighet.
  • mandelbollar (finhacka mandlar och blanda med pesto, rulla och stek som köttbullar)
  • stekte grönkål med finhackad purjo och pressad vitlök, kavlade ut en smördeg tunt, tog ut rundlar med stor mugg, la en klick grönkålsfyllning på varje, vek rundlarna dubbelt och naggade kanterna med gaffel, bakade en stund i ugn
  • brysselkålen ffs! :) Rensa, förväll den lätt och woka sen med chili och vitlök
  • sallad på strimlad vitkål/rödkål + ananas (krossad eller i bitar) eller (färska) mandarinklyftor.
  • kokt rödkål på burk, lätt värmd och blandad med lite grädde och rivet äpple
  • Rödkålssallad med apelsin och russin.
  • Köp färdigkokta rödbetor och rosta. Poppa med fårost.
  • Dadlar fyllda med gorgonzola.
  • Doppa vörtbröd i grönskapsbuljong och stark senap till.
  • Kryddpepparkryddad portabellosvamp
  • Kikärtsröra, aubergineröra, persiljesallad

Länkarna

ICA Vegetarisk jul

ICA Vegansk jul

ICA Vegansk julskinka

ICA Grönkålspaj med valnötter

ICA Waldorfsallad

Jamie Olivers vegetarianska recept

BBC Good Food vegetariansk jul

Köket och Maud Önnermarks Bulgursallad med grönkål och ädelost

Kökets grönkålsgratäng

Grönt varje dag Jul för en

Coop Vegetariskt julbord

Jävligt gotts vegetariska julbord

Vegomagasinets julmat

Pinto Magasins julrecept (pdf)

Allt om mat Finsk julmat

Ingen rotmos Apelsin och dadelsallad

Ingen rotmos Vinbräserad rödkål

Arlas vegetariska julmat

Tasteline Sticky Tofu

Tack alla som bidrog! Ni är så många och fantastiska! Jag älskar Internet :)

Foto: Stacy CC2.0

Do more good shit! Grattis käre bror

Det finns några personer i livet som betyder extra mycket. Personer som man har som förebilder, som alltid finns med en och som man kan lita på. Personer som jag värderar högt i mitt liv.

6864398484_bb5fa028f7_z

Idag fyller en av dessa år. Jocke Jardenberg fyller 50 år.

<a href=
@deeped och @jocke Jardenberg IMG_6933" width="640" height="391" /> Foto: Johan Lange

Jocke är en av de personer som verkligen är värd att ses som internet-guru. Många grumsar om det men han är verkligen det. Värd att lyftas för det tålmodiga och ständiga arbetet med att driva utvecklingen och våra tankar framåt.

För mig en förebild, en vän och en person vars tankar och åsikter aldrig lämnar en oberörd. Hans storhet ligger i att kunna prata på ett sätt som inspirerar och skapar vilja att testa. Nyfikenheten och oräddheten är saker som han inspirerat till – och att aldrig välja att ducka även när man får mothugg.

8256483569_46d34cab93_z

Sen den dagen när jag klev in på första Disruptive Media-konferensen som planner från Falun och med min gamla blogg researcher.se som enda referens har Jocke funnits med i livet och i arbetet. Mötts i olika sammanhang, haft långa diskussioner över dm och chattar, ständigt närvarande för att ta den passion som vi delar vidare: ett jävligt bra internet!

Jag tror att Jocke på många sätt varit en av de viktigaste rösterna i den utveckling vi haft i Sverige runt internet och sociala medier. En hub som är nyfiken på allt: en sorts digitaliseringens brännpunkt innan vi ens funderade över digitalisering. Det är inte alltid enkelt att vara en sån som Jocke och många gånger har han fått rejält med motstånd, och avundsjuka, rädsla och oginhet mot förändring har stått mot hans vilja till förändring, nyfikenhet och att istället för att bara fundera – testa.

Sen självklart – en av de saker vi nog känner igen i varandra är nog att vi kan vara ganska beska och håller inte tyst…

Jocke och Deeped "lyssnar" på Maud O i Almedalen
Foto: Lars Lundqvist

Så grattis kära Jocke, grattis käre bror! Tack för att du finns!

Ps. Den här bilden är garanterat episk! Ds.

<a href=
@jocke & @deeped" width="480" height="640" /> Foto: Annika Lidne

Silence has never made difference

the silence of cows

”The ultimate tragedy is not the oppression and cruelty by the bad people but the silence over that by the good people.”

De orden skär i en idag. Normaliseringen av det mörka, det onda går i turbofart. Det som för några månader sedan var självklart: att inte tillåta omänskligheten ta plats har nu vänts till något som företag, organisationer och partier som väljer att just göra det.

”I refuse to accept the view that mankind is so tragically bound to the starless midnight of racism and war that the bright daybreak of peace and brotherhood can never become a reality… I believe that unarmed truth and unconditional love will have the final word.”

Kärlek handlar inte om att avgränsa. Men med andrum, kulturdefinitioner och hårdhänthet mot en av dessa minsta så är det en annan väg som väljs. Och orden stockas i halsen. Rädslan börjar att sippra in. Tystnaden börjar bli talande.

”Nothing in all the world is more dangerous than sincere ignorance and conscientious stupidity.”

Fienden är inom. Fienden är vår egen vilja till att blunda, välja att tro att det finns något som är bättre och sämre, välja att tro på de falska profeterna som driver hatets agenda. Det är svårt att tänka kärlek.

I have decided to stick with love. Hate is too great a burden to bear.

 

Fotnot: Den här texten var från början en Facebookuppdatering.

Det blir aldrig som man tänkt sig

Jag skulle säga att det viktigaste jag lärt mig i livet är att det aldrig blir som man tänkt sig. Då pratar jag inte om de där kortsiktiga planerna eller sånt utan det mer långsiktiga. Ni vet – de där som handlar om livet.

Det blir aldrig som man tänkt sig.

Idag var det nitton år sen jag prästvigdes. Det är länge sen. Och jag är ju uppenbarligen inte längre präst. Jag har inte jobbat som präst sedan min sista gudstjänst den 18e april 2002. Och jag har inte varit präst på nio år. Man kan väl lugnt säga att det inte blir som man tänkt sig.

I april valde vi att separera. I övermorgon är det 21 år sen vi gifte oss. Jag flyttade till Falun i maj från huset där jag bott i sexton år. Anledningar finns det många och de kan vi låta vara därhän. Men det blir verkligen inte som man tänkt sig.

Sen är det massor med andra saker – de större sakerna, de sakerna som handlar om livet och om allt det där viktiga. Som hela tiden visar sig inte bli som man tänkt sig. Listan börjar bli lång. Det sker om och om igen.

Nånstans har jag valt att sluta att drömma. Det enda som drömmar ger är besvikelse. Det jag lärt mig av min sjukdom är att inte heller hoppas – det gör så mycket ondare när det grusas.

Jag kan lugnt säga att det med jämna mellanrum känns som att det är rätt meningslöst att fortsätta trampa runt här eftersom allt som man drömt, allt som man hoppats hela tiden inte blir.

Men det som fått mig att överleva genom åren och som på många sätt är min grundläggande drivkraft är att då allt förändras och inte blir som man tänkt sig så innebär det att det blir något annat.

Att inte veta vad som gömmer sig bakom nästa livshörn och med vetskapen om att även om det inte blir som man tänkt sig så kommer det bli på nåt sätt som ofta är rätt kul, trevligt, spännande, nytt, annorlunda, inspirerande.

Så även om saker nu inte blir som jag tänkt mig och jag kan sörja det så kommer jag ändå att nyfiket titta efter vad som händer efter nästa hörn.