Kategori: Bloggosfären

1000 piskrapp för en blogg

Deepedition fyller tio år typ nån gång här i dagarna. Den här versionen kom till i juni men den startade som en Blogger-blogg. Jag har bloggat sedan 2001. Jag har sagt mycket dumt men förhoppningsvis också förändrat något. Jag har aldrig behövt vara rädd för att det jag skriver skulle skada mig mer än möjligen min karriär. Vilket man kan ta.

Raif Badawi har inte den lyxen. Raif Badawi är bloggare och är dömd till tio års fängelse och 1000 piskrapp, femtio stycken varje fredag. För att ha bloggat. Detta för att han av saudiska myndigheter anses med sina texter skändat islam.

Jag kan skriva att vår kung är dum, att man borde hänga Gud, att Mohammed kan avbildas som en rondellhund och att Löfven är en tönt. Jag kan ge mig på allt som är heligt oavsett religion eller politik, svensk kultur eller töntiga poplåtar. Det är min rätt. Det är min yttrandefrihet. Visst kan kristna, muslimer, socialdemokrater eller monarkister bli upprörda. Men ingen av dem kan med lagen komma åt mig. Och ingen av dem har rätt att försöka tysta mig.

Hela världen har skrämts, med rätta, av det hat och den skeva tolkning av islam som triggade ett antal franska islamister att avrätta en tidningsredaktion. När journalister använde sin rättighet så blev de dödade. När judiska familjer skulle handla inför sabbaten blev de tagna som gisslan. Och när Raif väljer att skriva kritiskt mot islamiska lagar så blir han dömd att piskas. Men få väljer att notera detta. Inget #jesuisRaif.

Ett land må ha rätt att ha lagar som styr struktur och förhindrar att människor far illa. Men när lagar innebär att människor far illa så är det inte rätt, när ett straff innebär att. Och muslimer har all rätt i världen att uppröras av avbildningar av profeten eftersom det bryter mot vad som står i Koranen. Men ingen har rätt att utmäta ett straff som döden.

1000 piskslag innebär en stor fara för en person. Både hens psykiska och fysiska välmående kommer att påverkas. Det vi kan göra är att inte vara tysta.

Som bloggare är jag stolt över att vara just det. Det här är mitt verktyg. Det här är min tidning, mitt manifest, min dagbok. Så också för Raif, och andra bloggare som förtrycks för att de vågar stå upp för det de tror på.

Skriv på petitionen. Dela vidare och berätta om detta. Blogga om det!

 

Ps. Och nej, de som försöker göra en jämförelse mellan det här och Dan Park kan gå och gömma sig. Dan Park har inte blivit dömd till att bli piskad. Och de som orerar om att det skulle vara islams fel och det är en ond religion bör a) läsa Bibeln b) läsa kristendomens historia. Ds. 

 

Det blev 60 inlägg. Blogg 100 är över för min del.

Jag sätter mina egna regler. Så är det. När det gällde att delta i #blogg100 så valde jag att helt enkelt driva mig hårt. Ett inlägg per dag. Hundra dagar. Förra gången missade jag en dag. Det tänkte jag inte göra om.

Igår natt kom jag på att jag borde blogga. Klockan var då redan halv två. Det var helt enkelt försent. Det var över. Det blir inte roligt att säga ”jag klarade det” om fyrtio dagar om jag inte följde de uppsatta ramar jag gjort för mig själv.

Så det blev 60 inlägg. På ett antal plattformar. Det har varit tungt i år. Säkert beroende på en massa saker. Bland annat kanske att jag känner mig än mer ointresserad av att tycka saker. Det jag inte kan skylla på är att jag har mindre tid – för förra året hade jag oerhört mycket mindre tid. Och nej, bloggandet är inte dött men det har förändrats väldigt mycket.

Oderland har fixat med den server den här bloggen ligger på. Förhoppningsvis innebär det att de problem som funnits är ett minne blott. Och jag kommer att blogga om politik närmaste tiden: EP-valet närmar sig och mitt mål är självklart att Piratpartiet ska behålla två platser.

Men det blir under vanliga former. Blogg 100 är över för mig. Tack och godnatt.

Det (i princip) hundrade inlägget i #blogg100

Så var vi där. Hundrade dagen. Dags för en summering även om jag kommer att skriva #101 imorgon eftersom en dag pajade ihop. Anledningen att jag inte bara omdaterat är att jag då måste ändra 84 blogginlägg för att få rätt numrering. Det är lite för mycket jobb.

Blogg100 är något som är både gemensamt och helt individuellt. @bisonblog har gjort en postning där han samlat vad han lärt sig av det här året. Hela listan av deltagare finns här.

Hur har det gått för övrigt? Här finns min lista med de 99 poster som jag skrivit. Generellt så är det många fler då jag skrivit vissa postningar på både Deepedition och DigitalPR. Lite statistik: mest lästa posten blev den om Nestlé och näst efter det postningen om Sjuårig svenska med fotboja. Tredje mest lästa var posten när jag valde att faktiskt gå hela vägen och bli pirat. Det är också lärorikt att se varifrån läsandet kommer från.

Under tiden har jag haft rätt stora problem med bloggen. Det är något som stör just Deepedition som fått den att gå ner då och då.

(Observera att nedan är endast för Deepedition).

51418 har besökt bloggen under den här tiden. Facebook är en galen trafikdrivare – under tiden för Blogg100 har Facebook drivit nästan all extern trafik – m.facebook.com allra störst tätt följt av facebook.com som dock ligger nästan lika med t.co dvs Twitter. Generellt kan man alltså säga att sociala medier gått till att bli den enda viktiga trafikdragaren för min blogg. När det gäller browser och operativsystem så har Deepedition besöks av lika många via mobil än via desktop. Safari för Iphone är den största browsern men tätt följd av Chrome – sedan Firefox och Internet Explorer ligger till och med efter Android Browser. Operativsystemen då: iOS är allra störst med hela 37% av alla besök – sedan kommer Windows med mer än 30% av besöken. Tittar man bara på mobil så är iOS gigantiskt med 75% av de mobila besöken.

Så långt det direkt mätbara. Har jag lärt mig något? Generellt så kan jag se att Deepedition är mest intressant för läsare när jag skriver om media och politik och icke-deepedska saker. Mina läsare är helt ointresserade av mina dagboksanteckningar. Kommentatorerna har inte blivit bättre genom åren, tyvärr. Jag själv då – ett av målen var att faktiskt hitta tillbaka till bloggandet. Jag vet inte om jag egentligen gjort det – är snarare så att den där känslan som smugit sig på förut när man skulle sätta sig att blogga blivit mindre: känslan att det är något som är ganska jobbigt, kräver så mycket tid och kraft för att det ska bli så bra som man på något sätt tänker sig. Blogg 100 tvingade mig på många sätt hela tiden arbeta med olika nivåer av krav på mig själv.

Blogg 100 var också lite ett test för att se om jag faktiskt ska fortsätta att driva två bloggar. Om Deepedition på något sätt har en plats både i mitt liv och i andras. Vissa postningar kan man lugnt säga visar att den har det. Och den har varit en del av mitt liv i snart åtta år. Nu är den en del av mig igen (trots problemen med vad det nu är som gör att den ibland får för sig att käka upp alla systemresurser).

Så vad händer nu? Ett av de mål jag satte upp för mig själv var att jag skulle blogga i exakt hundra dagar i sträck. Eftersom jag missade en dag så skulle det innebära att jag ska blogga i sexton dagar till för att nå det målet. Jag har inte bestämt mig för vad jag ska göra. En annan idé som dykt upp är att faktiskt köra ett #blogg365-race. Det är något jag inte heller vet om jag ska göra.

Men det här är (i princip) #Post 100 i #blogg100. Tack alla. Om vi inte bevisat något annat så har vi bevisat att bloggosfären lever även utanför lifestyle, mat och de rena politikbloggarna.

En miss i bloggprotokollet

När jag startade #blogg100 hade jag två mål:

  1. Utmana mig att skriva mer genom att tvinga fram något. 
  2. Att göra det i hundra dagar i sträck.

Nu börjar vi närma oss slutet – det här är #096 i #blogg100. Men problemet är att det är egentligen #095 för mig. Jag satte mig och gjorde en excel-lista över alla poster och det visade sig att #016 inte finns. Jag bommade den. Visserligen var jag rejält sjuk den kvällen och skulle föreläsa dagen efter. Och av någon udda anledning – gissningsvis eftersom jag antingen trodde jag faktiskt postat (jag hade 40 grader) eller kollade andra vad de var på för dag så hoppades den postningen helt enkelt över. Visserligen har jag skrivit flera postningar utanför #blogg100 under tiden. Men det känns ändå som ett misslyckande. Jag är grymt besviken på mig själv.

Samtidigt har det varit en mycket bra övning. Funderar på att göra precis som min vän @fm gjort med sina outfits – bara fortsätta. Jag skriver så mycket annat – men det här är ändå mer koncentrerat, mer att försöka få ihop något som inte är 140 tecken. Eller en statusuppdatering. Så jag tänker köra vidare även om jag helt klart har misslyckats med ett av målen. Kanske ska jag – för att lyckas med det skriva till #116 vilket därmed innebär att jag även lyckades med mål 2. Vi får se.

Kommer att försöka fixa till en länklista för alla hundra inlägg när de kommer.

Halvtid i bloggland

Det är halvtid i #blogg100. Inlägg nummer 50. Det har gått upp och ner kan man lugnt säga. Historien om sjuåringen med fotboja har engagerat många och iförrgår skrev jag en ytterligare del av den. När jag valde att gå med i Piratpartiet tog det också lite fart med läsandet liksom när Pirate Bay blev en hydra. Mitt inlägg om Sveland renderade inte så mycket läsare men en hop ”jämställdister” som skulle få mig på bättre tankar i kommentarerna. Svårt för folk att läsa vad som faktiskt skrivs. För övrigt har det varit rätt lite läsande av posterna. Jag trodde jag skulle skriva fler poster på min andra blogg inom utmaningen. Igår blev det en och några dagar innan.

Vi har under tiden haft rejäla problem med servern som den här bloggen, digitalpr.se, dotterns och Sanasi ligger på.

Jag gick in i det här utifrån att skriva mer och titta mindre på antal läsare. Samtidigt är det lite av ett vinna och försvinna för den här bloggen. Om det jag skriver inte attraherar så vet jag inte om jag känner att det är fruktbart. För att få mycket läsare har jag fått göra ganska mycket push i andra kanaler.

Jag har beslutat mig för att genomföra #blogg100. Det är bara femtio poster kvar. När det är över så är det maj. Det innebär att den här bloggen nästan är åtta år gammal. Kanske det är dags att lägga den till handlingarna – göra ett strukturerat arkiv av både den och Researcher. Satsa på den gamla Tumblr som aldrig hittat sin plats i mitt onlineliv.

I vilket fall. Det här är Post #050 i #blogg100. Och jag avslutar med en reklamfilm som jag direkt tänkte på när jag tänkte ”halvtid”. Vilket indikerar att den är en rätt sticky reklamfilm.