Deepedition 10 år – en blogg om allt det andra

nickedata.jpg

Den här bloggen fyller tio år idag. Eller så här: det är tio år sedan första inlägget på bloggen som heter Deepedition. Den startade på Blogspot för lite mer än tio år sen, och i samband med överflyttningen på egen domän och webbhotell så rensade jag bort allt utom det som var värt att spara.

Idag är väl bloggen att jämföra med en dement gammal gubbe. Händer inte mycket, lever på gamla lagrar men då och då (om än mycket sällan) så glimrar det till av klarhet och det kommer nåt som i bästa fall är läsvärt.

Jämförelsen med en gammal gubbe är inte så fel heller när det kommer till teknik, eller så skulle man kunna jämföra bloggen med en gammal rätt trött och halvtrasig bil. Det krävs väldigt mycket kraft för att göra det enklaste. Något är trasigt någonstans, databaserna är som en dåligt inställd motor. Tyvärr är det ingen som riktigt vet vad felet är. Som mest var vi fyra stycken inne samtidigt och rotade runt. För att den ska rulla har jag fått ta bort det mesta lull-lull, och adderat massor med cache och fysiskt ram-minne i servern.

Mitt bloggande

Jag har skrivit om det förr. Om att Deepedition liksom aldrig dör även om det blir mindre och mindre bloggande av det hela. Det hela startade ju egentligen så fort jag kopplade upp mig – men då som längre texter på BBS-er (First Class hade ju en funktion där man kunde skriva nån sorts längre krönikor), texter på hemsidan, inlägg på Lunarstorm, sen en tid av reloading. När jag blev sjuk 2001 så startade jag min första blogg. På Blogger. Den är raderad, trashad och alla är glada för det. Men det gav mig direkt sug att fortsätta. Så det blev fler Blogger-bloggar: en del samarbeten bland annat med Angela Alvarez som jag nu då och då sitter i samma P4 Nyhetspanel med, och ganska snart började jag blogga mer strukturerat. Jag kom tillbaka till en ny karriär och mitt liv inom reklambranschen är tätt sammanknutet med bloggande. Det som började som en blogg för att spara saker jag läste blev Researcher.se och ganska snart kände jag att jag ville blogga om annat än reklam. Också. Researcher2 var en kort sak på Blogg.se-plattformen 2004-ish och diverse olika andra bloggar på Bloggi.se mm landade i att jag startade en Blogger-blogg: Deepedition. Snart såg jag till att lägga även den som egen domän på Oderlandservern. Och WordPress.

Det är den ni läser nu. 2005 på sommaren startade Deepedition på riktigt.

Efter det har det blivit ett antal bloggar i samarbete. Same same but different startade jag och Sofia Mirjamsdotter, Mindpark med en mängd skribenter under Jardenbergs paraply och lite Adland. Och sen kom Digitalpr.se i och med att jag sålde min del av Heimer & Company och började egen låda. En del bloggande på JMW blev det och en hel del gästbloggande på andra platser också. Och mängder med hjälp till andra att sätta upp och få igång sitt bloggande.

deepedblogghistory

Historien om Deepedition

Som jag skrev så är Deepedition en sorts fortsättning på Researcher, men lite vid sidan av. Researcher blev en relativt välbesökt blogg under några år; kanske den första renodlade svenska bloggen om marknadsföring och sedan en av en handfull bloggar som byggde en bortom Resumé och Dagens Media diskussion och förmedling av branschinsikter. Många byråer startade bloggar efterhand och under några år var kommunikationsbranschen mycket duktig på att utnyttja bloggande som en pr-kanal. Runt 2005 började också den första vågen av media-bloggar; journalister och krönikörer började blogga – och då inte om branschen utan om mycket annat. Bloggvärlden började att breddas, utvecklas (läs gärna två första kapitlen i den pågående historieskrivningen om den svenska blogghistorien) och inte minst bli mer och mer synlig även inom media – även om journalister ständigt hånade bloggandet och ”dagbok på nätet” är en av de segaste benämningarna runt blogg som finns.

Eftersom jag skrivit såpass länge och mycket – ofta om annat än marknadsföring – på andra plattformar saknade jag att kunna göra det även på en blogg. Researcher ville jag inte blanda ut med mina andra åsikter, tankar och berättelser. Vid det här laget var jag också på riktigt tillbaka i arbetslivet efter min långa sjukskrivning för utmattningsdepression och jag var aktiv på diverse forum runt marknadsföring (Bold) och en del skrivande och diskuterande på Adland. Det jag kände att jag behövde var en bredare plattform, men också en fördjupning av mitt digitala steg. En annan version.

Min ”återkomst till livet” från den långa och svåra sjukdomstiden fick mig också att fascineras av historien om Diwali eller Deepavali. En fest där det onda övervinns, om Shivas återkomst efter att besegrat demonerna. Så – det tillsammans med att skapa en ny edition blev Deepedition. Den djupare editionen. Vilket sedan blev förkortat till Deeped, som blev min ”handle” och sedemera även mitt förnamn. Mer om det finns att läsa i den här posten.

deeprubb2.jpg

deepeditionrubbe.jpg

 

cropped-deeped14.jpg

cropped-nyloggodeep940.jpg

 

cropped-deepeditionnew.jpg

deepnya.png

 

newdeepeditonlogo

Deepedition under tio år

Början var nog ganska skakig. Ganska mycket metabloggande och en hel del som nog kan kallas dagboksskrivande, korta uppdateringar om det som är aktuellt. För att sedan bli mer och mer politik, uppdelat med längre personliga texter. Deepedition blev helt enkelt en blogg ”om allt det andra” – det som inte hade med mitt professionella liv att göra. Vilket sedan blev svårare och svårare att särskilja när jag runt 2007 började att arbeta mer och mer med sociala medier även i mitt jobb.

Men jag tror ändå att den här bloggen kan ge en ganska bra bild av mig, min utveckling som person under åtminstone sex, sju år. För om början innebar frekventa uppdateringar så innebar Facebook och Twitter (och Jaiku) att de där korta uppdateringarna som renderade massa kommentarer flyttades till de plattformarna. Bloggens funktion som socialt media förändrades desto viktigare Facebook och Twitter blev för samtalet, dialogen och diskussionerna. Åtminstone för mig som gärna diskuterade antingen sociala medier eller politik.

Men bloggen blev en viktig kanal för mig, och under åren runt TPB, IPRED, Wikileaks och liknande diskussioner där bloggosfären var en viktig opinionsbildare så var också Deepedition en del av det. De senaste åren om Piratpartiet, SD och liknande. Utan bloggen hade väldigt lite av det jag är idag mejslats fram – kanske på gott och ont. Bloggen har också gjort att jag lärt känna många personer, och även varit en viktig del för mitt jobb.

Samtidigt har den de senaste tre – fyra åren levt lite på nåder. Så många andra kanaler som tagit tid, plats och på många sätt fyllt det behov som bloggen skapades för att fylla. Några gånger har jag på riktigt funderat på att lägga ner den – eftersom de delvis blir ett dåligt samvete; inget händer ju på den under den mesta tiden. Samtidigt – den är en del av mig. Om jag förut började en diskussion med att blogga så är det snarare så att jag samlar ihop nån sorts insikt och slutsats i en bloggpost efter någon, några dagars läsande och diskuterande på andra plattformar.

stats-table

Bäst och mest delat och allt sånt

Jag gick igenom lite statistik också. Tio år är en lång tid – och det är eoner när det handlar om bloggandet. Så det här med statistik har varit lite halvdant. De tidiga åren var det inte helt enkelt och solitt när det gällde att mäta och väga och räkna. Men åtminstone sedan 2008 så har jag tillförlitlig statistik. Den ser ut så här:

De bästa bloggposterna (mest lästa) i mitt flöde (enligt Google Analytics):

  1. Jag vill inte ha rasister i mitt flöde
  2. Nestlé vill inte privatisera vattnet
  3. SD-väljare är kanske inte rasister
  4. Lädernunnan piskar IPRED-kramarna
  5. En sjuåring med fotboja
  6. Dags för lite bloggmobbning
  7. Bloggnamn, handles och namn
  8. Johanna Parikka Altenstedt du borde skämmas
  9. Inte alla män
  10. Konsekvensen av upprördheten
  11. Deppad eller deprimerad
  12. Knarkande KP-redaktör? Tänk om det inte är sant?
  13. Retaliate with love
  14. Johanna Parikka Altenstedt ge fan i att ringa min fru
  15. Slå och mobba politiker enligt vänstern
  16. Det var tyvärr väntat, 2 kr till Haiti var vidrig scam
  17. Jag är numera pirat, Pontén made me
  18. Svensk fondservice bör nog byta telemarketingbolag
  19. Grace Wellness kallar mig lögnare
  20. En soppa av konspirationer, pressetik och kvinnosyn

Slutsatsen är att de senaste åren är att bloggen lästes mest under 2008-2010 även om de mest lästa postningarna hör till de senaste åren. De tre översta är mångdubbelt större än övriga.

De mest kommenterade bloggposterna (enligt min WordPress):

  1. Johanna Parikka Altenstedt du borde skämmas
  2. SD-väljare är kanske inte rasister
  3. Bloggnamn, handles och namn
  4. Dags för lite bloggmobbning
  5. Gud, tro och åttaåringens fråga
  6. När Zlatan dödade en dröm
  7. Svenskens millimeterrättvisa
  8. Johanna Parikka Altenstedt ge fan i att ringa min fru
  9. Lädernunnan piskar IPRED-kramarna
  10. Dagens lärdomar av fröken BRB
  11. Piratpartiet går på grund
  12. Slå ner hororna i skorna
  13. Det här med skolavslutningar
  14. Domen är en fällande dom mot demokratin
  15. Dagens media har inte förstått ännu
  16. Jag – en patriarkal sexistisk översittare
  17. Nestlé vill inte privatisera vattnet
  18. Incitamentens makt
  19. Några korta kommentarer
  20. Svensk fondservice bör nog byta telemarketingbolag

Slutsatsen att dra här är att kommenterandet uppenbart flyttat någon annanstans. Det är endast posten om SD som genererat mängder med kommentarer men det beror på att det var en lång och märklig debatt i det kommentarsfältet. För övrigt är det frapperande hur kommenterandet flyttat till Facebook och Twitter.

Fem mest delade inläggen (enligt Sharedcount):

  1. Nestlé vill inte privatisera vattnet
  2. SD-väljare är kanske inte rasister
  3. Jag vill inte ha rasister i mitt flöde
  4. När Zlatan dödade en dröm
  5. Inte alla män

Det är otroligt intressant att se hur bara de två senaste åren förändrat hur vi hittar saker på nätet. Delningarna är väldigt få innan 2013 men efter det så är det helt klart Facebook och sen Twitter som driver trafiken.

Så vad kan man se av det här? Att Deepedition mest läses och gillas när den tar upp aktuella frågor och gärna politiska. Engagemang i kommentarer skapas när saker är provocerande. För att få mycket läsare bortsett från att få delningar handlar om att få in länkar i andra större medier. Men samtidigt ser man idag en markant minskning i antal klick på länkar; inkommande trafik via förtjänade medier (andras bloggar etc) har minskat radikalt.

Självklart är det också påverkande av antalet postningar liksom hur aktiv jag själv är att skaffa delningar som bygger trafik. Men helt klart ser man en stor skillnad i hur en blogg skaffade trafik förr gentemot nu.

Bloggandet framöver

Jag tror att bloggen som det vi hittills känner den är i övergående. Stora bloggar utvecklas till online-medier, bloggande för bloggandets skull försvinner mer och mer. Däremot så ökar värdet i bloggen som en plattform för kunskapsöverföring, fördjupning, längre texter och inte minst som landningssida för innehåll från andra plattformar. Vi ser en spännande utveckling i Medium där individuella bloggar blir en del av ett stort mediakollektiv. Tillsammans med andra format är texten viktig och bloggens enkelhet att hantera, snabbhet att uppdatera och inte minst WordPress styrka som innehållsbärare innebär att bloggen kanske aldrig varit en så viktig plats: för att bära allt från shownotes för podcast, samla ihop ingress och sammanfattning över filmer, vara en landningsplats för trafik genererad från andra sociala kanaler och dokumentera det som händer i en mer beständig form än Facebook eller Twitter.

Deepedition lär bli kvar. Säkert inte med någon högre frekvens än förut. Men som en plattform för mig att samla ihop, tänka till. Och då och då förhoppningsvis leverera något värt att läsa.

Tack för de här tio åren.

Jag kör #snapchat100 som årets #blogg100

När jag insåg att Fredrik Wass tänkte dra igång ännu ett år av Blogg 100 så kände jag att det skulle ju inte fungera. Min och Sarahs vår är fullsmockad med jobb + att jag också börjat att jobba på Uppsala kommun.

Förra året nådde jag inte ända fram. Det intressanta med det året var att jag testade ett antal andra bloggplattformar. Den jag älskade mest var Medium. Och jag fick åter bevis på att vi, trots att techvärlden blir mer och mer lik den vanliga industrivärlden, ännu inte kan lita på att tjänster består: i november las Jux ner vilket innebär att de bloggpostningar jag skrev där är försvunna.

Jag inser samtidigt att jag läser extremt mycket färre bloggar idag än förut. Jag rensade ur min Feedly ikväll – och insåg också att många bloggar som jag läst inte uppdateras alls. Bloggen är inte död men har förändrats väldigt mycket. Idag är det mest intressanta inom företag och tjänster: där lever och frodas den, respektive inom vissa intresseområden.

Samtidigt finns det något i det som gör det svårt för mig att låta bli att ändå fundera över det – att kanske köra ett år till. Bloggandet är en viktig del av det jag är: det är snart femton år av livet där jag bloggat.

snapchat100

Dock väljer jag en lite annan approach. Säkert inte comme il faut men strunt samma: eftersom jag precis valt att börja på riktigt försöka att förstå Snapchat så tänker jag verkligen satsa på att köra #snapchat100. Man får väl se det som någon sorts spin off på Blog 100. Eller att jag bara försöker sno en idé.

Varför får jag för mig nåt sånt? Dels för att jag gillar tanken att det jag skapar – om det är bild på vardagen eller en viktig tanke är förgängligt. Det är mot allt man ska tänka när det gäller såväl branding, SEO och generellt hur vi som människor gärna bygger monument över oss själva. Med Snapchat är det bara en enda lång tillfällig konversation.

Det är realtid på riktigt. Det finns inget förut och inget sen utan bara ett just nu (24 timmar). Så till skillnad mot andra som kommer ha 100 bloggposter, som tickar in Google-juice och allt sånt så kommer jag efteråt ha exakt ingenting kvar av det jag producerat. Det är skrämmande, lite snett och faktiskt ganska uppfriskande.

Plus att jag själv ibland kan känna att jag lite glömmer bort att faktiskt ha roligt när jag använder sociala medier. Det blir lätt allvarligt: för det är mitt jobb och det är ofta så att jag hela tiden håller på att analyserar. Snapchat är underhållande. Det är rätt fult. Och det går inte att göra nåt jätteproffsigt utan det är faktiskt helt enkelt ganska befriande kul.

Så vill ni följa med på den resan: följ mig på Snapchat. Såklart heter jag deeped där.

 

Uppdatering: Vi gick i mål. Jag fick sällskap under Snapchat 100 av min vän och kompanjon @sa_na_si och vi samlade våra erfarenheter i en bloggpost 100 dagar med Snapchat.

1000 piskrapp för en blogg

Deepedition fyller tio år typ nån gång här i dagarna. Den här versionen kom till i juni men den startade som en Blogger-blogg. Jag har bloggat sedan 2001. Jag har sagt mycket dumt men förhoppningsvis också förändrat något. Jag har aldrig behövt vara rädd för att det jag skriver skulle skada mig mer än möjligen min karriär. Vilket man kan ta.

Raif Badawi har inte den lyxen. Raif Badawi är bloggare och är dömd till tio års fängelse och 1000 piskrapp, femtio stycken varje fredag. För att ha bloggat. Detta för att han av saudiska myndigheter anses med sina texter skändat islam.

Jag kan skriva att vår kung är dum, att man borde hänga Gud, att Mohammed kan avbildas som en rondellhund och att Löfven är en tönt. Jag kan ge mig på allt som är heligt oavsett religion eller politik, svensk kultur eller töntiga poplåtar. Det är min rätt. Det är min yttrandefrihet. Visst kan kristna, muslimer, socialdemokrater eller monarkister bli upprörda. Men ingen av dem kan med lagen komma åt mig. Och ingen av dem har rätt att försöka tysta mig.

Hela världen har skrämts, med rätta, av det hat och den skeva tolkning av islam som triggade ett antal franska islamister att avrätta en tidningsredaktion. När journalister använde sin rättighet så blev de dödade. När judiska familjer skulle handla inför sabbaten blev de tagna som gisslan. Och när Raif väljer att skriva kritiskt mot islamiska lagar så blir han dömd att piskas. Men få väljer att notera detta. Inget #jesuisRaif.

Ett land må ha rätt att ha lagar som styr struktur och förhindrar att människor far illa. Men när lagar innebär att människor far illa så är det inte rätt, när ett straff innebär att. Och muslimer har all rätt i världen att uppröras av avbildningar av profeten eftersom det bryter mot vad som står i Koranen. Men ingen har rätt att utmäta ett straff som döden.

1000 piskslag innebär en stor fara för en person. Både hens psykiska och fysiska välmående kommer att påverkas. Det vi kan göra är att inte vara tysta.

Som bloggare är jag stolt över att vara just det. Det här är mitt verktyg. Det här är min tidning, mitt manifest, min dagbok. Så också för Raif, och andra bloggare som förtrycks för att de vågar stå upp för det de tror på.

Skriv på petitionen. Dela vidare och berätta om detta. Blogga om det!

 

Ps. Och nej, de som försöker göra en jämförelse mellan det här och Dan Park kan gå och gömma sig. Dan Park har inte blivit dömd till att bli piskad. Och de som orerar om att det skulle vara islams fel och det är en ond religion bör a) läsa Bibeln b) läsa kristendomens historia. Ds. 

 

Det blev 60 inlägg. Blogg 100 är över för min del.

Jag sätter mina egna regler. Så är det. När det gällde att delta i #blogg100 så valde jag att helt enkelt driva mig hårt. Ett inlägg per dag. Hundra dagar. Förra gången missade jag en dag. Det tänkte jag inte göra om.

Igår natt kom jag på att jag borde blogga. Klockan var då redan halv två. Det var helt enkelt försent. Det var över. Det blir inte roligt att säga ”jag klarade det” om fyrtio dagar om jag inte följde de uppsatta ramar jag gjort för mig själv.

Så det blev 60 inlägg. På ett antal plattformar. Det har varit tungt i år. Säkert beroende på en massa saker. Bland annat kanske att jag känner mig än mer ointresserad av att tycka saker. Det jag inte kan skylla på är att jag har mindre tid – för förra året hade jag oerhört mycket mindre tid. Och nej, bloggandet är inte dött men det har förändrats väldigt mycket.

Oderland har fixat med den server den här bloggen ligger på. Förhoppningsvis innebär det att de problem som funnits är ett minne blott. Och jag kommer att blogga om politik närmaste tiden: EP-valet närmar sig och mitt mål är självklart att Piratpartiet ska behålla två platser.

Men det blir under vanliga former. Blogg 100 är över för mig. Tack och godnatt.

Det (i princip) hundrade inlägget i #blogg100

Så var vi där. Hundrade dagen. Dags för en summering även om jag kommer att skriva #101 imorgon eftersom en dag pajade ihop. Anledningen att jag inte bara omdaterat är att jag då måste ändra 84 blogginlägg för att få rätt numrering. Det är lite för mycket jobb.

Blogg100 är något som är både gemensamt och helt individuellt. @bisonblog har gjort en postning där han samlat vad han lärt sig av det här året. Hela listan av deltagare finns här.

Hur har det gått för övrigt? Här finns min lista med de 99 poster som jag skrivit. Generellt så är det många fler då jag skrivit vissa postningar på både Deepedition och DigitalPR. Lite statistik: mest lästa posten blev den om Nestlé och näst efter det postningen om Sjuårig svenska med fotboja. Tredje mest lästa var posten när jag valde att faktiskt gå hela vägen och bli pirat. Det är också lärorikt att se varifrån läsandet kommer från.

Under tiden har jag haft rätt stora problem med bloggen. Det är något som stör just Deepedition som fått den att gå ner då och då.

(Observera att nedan är endast för Deepedition).

51418 har besökt bloggen under den här tiden. Facebook är en galen trafikdrivare – under tiden för Blogg100 har Facebook drivit nästan all extern trafik – m.facebook.com allra störst tätt följt av facebook.com som dock ligger nästan lika med t.co dvs Twitter. Generellt kan man alltså säga att sociala medier gått till att bli den enda viktiga trafikdragaren för min blogg. När det gäller browser och operativsystem så har Deepedition besöks av lika många via mobil än via desktop. Safari för Iphone är den största browsern men tätt följd av Chrome – sedan Firefox och Internet Explorer ligger till och med efter Android Browser. Operativsystemen då: iOS är allra störst med hela 37% av alla besök – sedan kommer Windows med mer än 30% av besöken. Tittar man bara på mobil så är iOS gigantiskt med 75% av de mobila besöken.

Så långt det direkt mätbara. Har jag lärt mig något? Generellt så kan jag se att Deepedition är mest intressant för läsare när jag skriver om media och politik och icke-deepedska saker. Mina läsare är helt ointresserade av mina dagboksanteckningar. Kommentatorerna har inte blivit bättre genom åren, tyvärr. Jag själv då – ett av målen var att faktiskt hitta tillbaka till bloggandet. Jag vet inte om jag egentligen gjort det – är snarare så att den där känslan som smugit sig på förut när man skulle sätta sig att blogga blivit mindre: känslan att det är något som är ganska jobbigt, kräver så mycket tid och kraft för att det ska bli så bra som man på något sätt tänker sig. Blogg 100 tvingade mig på många sätt hela tiden arbeta med olika nivåer av krav på mig själv.

Blogg 100 var också lite ett test för att se om jag faktiskt ska fortsätta att driva två bloggar. Om Deepedition på något sätt har en plats både i mitt liv och i andras. Vissa postningar kan man lugnt säga visar att den har det. Och den har varit en del av mitt liv i snart åtta år. Nu är den en del av mig igen (trots problemen med vad det nu är som gör att den ibland får för sig att käka upp alla systemresurser).

Så vad händer nu? Ett av de mål jag satte upp för mig själv var att jag skulle blogga i exakt hundra dagar i sträck. Eftersom jag missade en dag så skulle det innebära att jag ska blogga i sexton dagar till för att nå det målet. Jag har inte bestämt mig för vad jag ska göra. En annan idé som dykt upp är att faktiskt köra ett #blogg365-race. Det är något jag inte heller vet om jag ska göra.

Men det här är (i princip) #Post 100 i #blogg100. Tack alla. Om vi inte bevisat något annat så har vi bevisat att bloggosfären lever även utanför lifestyle, mat och de rena politikbloggarna.