Alla inlägg av Deeped

Inför det skivade brödet är vi alla lika

”Det är det bästa sedan skivat bröd” är ett uttryck som vi ibland begagnar oss av. Om innovationen ”sälja färdigskivat bröd som inte är formfranska” är en bra sådan eller inte kan kanske vara osagt men idag när jag plockade undan söndagsfrukosten så kom jag ändå att tänka på att det skivade brödet har en del att säga om vårt samhälle idag.

Exempelvis: brödkniv*. Det är inget som man direkt har fler än en numera. När vi för bara några år sedan valde skivat bröd som en option (och orerade om det) till att idag snarare köpa icke-färdigskuret bröd som lyx eftersom det tenderar att vara butiksbakat, bakat på bageri eller tillhöra bröd som har självplock. En total förändring som därmed också indikerar en förändring i vår inställning till både oss själva och samhället. Om vi är på väg in i en individualiserad tjänstevärld så visar det färdigskivade brödet snarare den totala industrialiseringens genomslag i vår vardag.

Tidsbesparingen: vi slipper skiva bröd. Dvs slipper leta upp en skärbräda (vilket därmed förändrat hur vi bygger kök – inbyggd skärbräda är inte default längre) och en brödkniv. Precis som för övrigt i samhället så handlar det om små förändringar som sparar några sekunder vilket i en längre del innebär stor tidsbesparing. Förifyllt, förpaketterat, förbestämt. För att vi ska kunna utnyttja vår tid optimalt.

Resursplaneringen: för bagerierna är färdigskivat smart. För det innebär att man får en bättre möjlighet att planera. För man kan räkna ut hur många limpor som kommer att säljas utifrån en algoritm hur många skivor som konsumeras. När vi skar vårt bröd kunde det på ett helt annat sätt slå fram och tillbaka – eftersom vi skar på olika sätt. Samma sak ser vi i övriga samhället: hur mycket kommer du att använda och avgränsa det i tid så har du en perfekt telekomlösning.

Likriktningen: en skiva bröd är lätt att räkna. De är exakta mått idag. Om jag gillar tunnare skivor limpa eller vill äta en rejält tjock skiva så kan jag inte det (om jag inte köper butiksbakat finbröd). Det innebär att vi vet hur mycket bröd svensken äter. Vi kan definiera en smörgås ner på minsta gramnivå. En påse bröd innehåller en exakt mängd bröd. Big data gömmer sig i en brödpåse.

Brödklyftan: icke-skivat bröd kräver mer kunskap, den kräver en kompetens – både att förstå att skiva det men också i det att det får helt annan perception genom namn som kräver insyn i brödtrender, i traditioner mm. Skivat bröd är för folket, icke-skivat bröd för eliten. Att köpa icke-färdigskivat bröd är ett statement: det bygger på att man visar att man tillhör en del av befolkningen som förstått något som andra inte förstått. Som kan lägga tid på att skiva upp sitt bröd.

Det intressanta med skivat bröd är att det visar så mycket mer när det gäller hur vi förhåller oss till vardagen. Det finns en ständigt pågående diversion mellan det industrialiserade och hantverket. En ständig rörelse mellan det vanliga och normala – folkliga och det udda, annorlunda – elitistiska. Även i bröddisken. Det som sker med brödet – och i förlängningen med många andra varor i vår dagligvaruhandel och som sedan får genomslag i annan konsumtion, och därmed också i andra tjänster och funktioner i samhället. Vi står hela tiden i ett spänningsfält mellan det industrialiserade, strukturerade och renodlade – som få egentligen verkar tycka är eftersträvansvärt och det ursprungliga hantverksmässiga icke-precisa som många söker åtminstone i en teoretisk nivå.

Det kanske handlar om två olika scenarion:

1. Vi är helt i händerna på en situation där det förbestämda och förädlade är helt genomsyrat samhället. Vi upplever att vi har många val men i grunden styrs vi än mer in i avgränsade möjligheter att välja. Det finns fler sorter men färre variationer av själva varan, det finns större möjlighet att göra saker själv men det bygger på en strömlinjeformad och inkapslad informationsnivå.

2. Det maskinellt färdigskivade brödet kommer att efter hand utmanas så hårt av individualiseringen att det kommer att återgå till en situation där det är en option och där individen tar makten – inte bara över tjockleken på limpskivor utan också över sina val.

Helt klart tankar att knåda vidare.

 

* Ett trick jag lärde mig av min vän som är kock är att använda brödkniv när man skär tomat. Dels för att det gör det lättare – framförallt om man inte har en så skarp vanlig kniv, dels för att tomatens skal har en kemisk sammansättning som i kontakten med vad jag förstod kolstål snabbt slöar ner kniven. 

Lilla grå.

 

Det är lite mer än en vecka sen hon lämnade oss. Akut njursvikt. Hon var helt slut. Vi kunde inte göra mer. Hon fick somna in innan hon hade för ont igen. Hon fick en vecka till hemma hos oss. Lilla kärleken.

yodaim

Älskade lilla grå, älskade Yoda. Idag, när det är sista sköna varma dagen på hösten så blir saknaden extra stor. Idag när en talgoxe förvirrade sig in på altanen tänkte jag att det var tur för talgoxen men en oerhörd stor saknad för oss.

Hon fick somna in med sin älskade lill-matte med sig. Det var viktigt. Vi saknar henne alla på våra egna sätt. När jag fick sms-et var jag bara tvungen att gå ut från lektionssalen. Yoda som funnits i våra liv i sju år. Älskade lilla kattskrället.

Sorgen har så många ansikten. Och att sörja en katt kan tyckas irrationellt men det är en lika viktig sorg som andra. Det är en sorg efter en relation, efter en varelse som varit viktig.

Det är tomt. Jag kommer på mig själv att hela tiden titta efter henne, fundera över var hon är, kolla om hon vill in. Men krafset på altandörren kommer aldrig mer höras, den intensiva tassfäktningen på vardagsrumsfönstret finns nu bara i våra minnen. Det kommer inte längre vara ett par stora ögon som uppfordrande tittar in från altanbordet där hon gör sitter på bakbenen för att synas. Ingen tung klump som hoppar upp i sängen med det lilla ljudet hon alltid gjorde. Hennes motor när man myste. Hennes irriterade läte om man inte gav henne mat snabbt nog. Hur hon ibland väntade på oss när vi kom hem.

Det saknas. Hon saknas. Så in i helvete.

Fler bilder på lilla grå finns på Flickr här och här