1000 piskrapp för en blogg

Deepedition fyller tio år typ nån gång här i dagarna. Den här versionen kom till i juni men den startade som en Blogger-blogg. Jag har bloggat sedan 2001. Jag har sagt mycket dumt men förhoppningsvis också förändrat något. Jag har aldrig behövt vara rädd för att det jag skriver skulle skada mig mer än möjligen min karriär. Vilket man kan ta.

Raif Badawi har inte den lyxen. Raif Badawi är bloggare och är dömd till tio års fängelse och 1000 piskrapp, femtio stycken varje fredag. För att ha bloggat. Detta för att han av saudiska myndigheter anses med sina texter skändat islam.

Jag kan skriva att vår kung är dum, att man borde hänga Gud, att Mohammed kan avbildas som en rondellhund och att Löfven är en tönt. Jag kan ge mig på allt som är heligt oavsett religion eller politik, svensk kultur eller töntiga poplåtar. Det är min rätt. Det är min yttrandefrihet. Visst kan kristna, muslimer, socialdemokrater eller monarkister bli upprörda. Men ingen av dem kan med lagen komma åt mig. Och ingen av dem har rätt att försöka tysta mig.

Hela världen har skrämts, med rätta, av det hat och den skeva tolkning av islam som triggade ett antal franska islamister att avrätta en tidningsredaktion. När journalister använde sin rättighet så blev de dödade. När judiska familjer skulle handla inför sabbaten blev de tagna som gisslan. Och när Raif väljer att skriva kritiskt mot islamiska lagar så blir han dömd att piskas. Men få väljer att notera detta. Inget #jesuisRaif.

Ett land må ha rätt att ha lagar som styr struktur och förhindrar att människor far illa. Men när lagar innebär att människor far illa så är det inte rätt, när ett straff innebär att. Och muslimer har all rätt i världen att uppröras av avbildningar av profeten eftersom det bryter mot vad som står i Koranen. Men ingen har rätt att utmäta ett straff som döden.

1000 piskslag innebär en stor fara för en person. Både hens psykiska och fysiska välmående kommer att påverkas. Det vi kan göra är att inte vara tysta.

Som bloggare är jag stolt över att vara just det. Det här är mitt verktyg. Det här är min tidning, mitt manifest, min dagbok. Så också för Raif, och andra bloggare som förtrycks för att de vågar stå upp för det de tror på.

Skriv på petitionen. Dela vidare och berätta om detta. Blogga om det!

 

Ps. Och nej, de som försöker göra en jämförelse mellan det här och Dan Park kan gå och gömma sig. Dan Park har inte blivit dömd till att bli piskad. Och de som orerar om att det skulle vara islams fel och det är en ond religion bör a) läsa Bibeln b) läsa kristendomens historia. Ds. 

 

Ok?

här mellan andetagen
i en tid som pausat
där rädslan och sorgen målar världen
vinden river i fönstren och själen

vilse och bortkommen
styrkan och viljan ser ut att
hamnat i lådan för borttappade saker
och i vacuumet
sitter livet och ritar på marken

saknar allt det andra men det finns
där bakom det mörka, det ledsna, det uppgivna
livrädd för att leva rädd för att räddas

jag minns det själv
ett språng som gick fel
och hängande i fingertopparna vänta på
kraften att dra sig upp
trots att man tänker att
det är lättare att bara sträcka på fingrarna

men därinuti långt längst inne
den blå lågan ibland så osynlig
varm het brinnande brännande livslåga
den där som flämtar men som vägrar släckas

mörkret har skymt den
mörkret har lagt ett skynke över
just nu men aldrig för alltid
det vet jag nu

jag skyddar din med mina bara händer
för jag kan inget annat
den får brinna där mellan
kupade fingrar och handflator
jag kan göra det i evighet och ännu längre

för jag håller den som jag bar dig
närmast hjärtat där du hör hemma
verkligheten håller andan där och nu
det är det där ögonblicket mitt i steget
just nu är det så

sen kravlar vi oss upp

Ok?

Jag vill inte ha rasister i mitt flöde

I reklamfilmen #likeagirl finns en intressant scen. En pojke får uppdrag att visa hur en ”tjej” springer och kastar en boll. Efteråt utspelas följande dialog*:

Did you think you insulted your sister now?
No…insulted girls, but not my sister.

Jag är iofs av den tron att folk faktiskt fattar vad de gör. Generellt tror jag på att ge människor ansvar för sina åsikter och sina val. De som väljer att ge sin röst till ett parti som driver en rasistisk politik med fascistiska inslag får leva med att jag inte respekterar deras åsikter. Jag respekterar att de har en åsikt, och deras rätt att uttrycka den. Men det innebär inte att jag måste lyssna på dem.

När vi idag ser en sida som startats av personer i Svenskarnas Parti som gillas av nästan 70000 Facebookanvändare så börjar man undra. Sidan vill driva frågan ”Nej till moskéer” och efter dagens brandattack** mot en moské i Eskilstuna valde sidan att lägga ut bilder på branden med orden ”God fortsättning…”. Innehållet är klart SvP-inriktat, det är knappast någon som gillar den som kan missa det. (De har nu raderat bilderna och försökt sig på en pudel – de glömmer bort att det finns något som heter skärmdumpar…)

Nejtacktomtarna

Ändå är det ganska många som hittar kompisar som gillar sidan. Vilket ställer frågan på sin spets: fattar de inte vad de håller på med? Det här är ren rasism. Man måste antingen vara djupt korkad eller helt enkelt vara rasist för att gilla det här.

10888909_782359921857883_1440885126402198763_n

Det blev en längre diskussion om detta i en postning jag gjorde. Tänk om det är så att de som gillar sidan inte gillar innehållet? För min del är det ett ganska otänkt påstående (jag blev dock anklagad för att inte tänkt efter när jag skrev min postning):

  • Av de 5,4 miljoner svenskar som är aktiva användare av Facebook är det en oerhört stor majoritet som knappast gillar vare sig sidor eller saker som inte står i korrelation till deras åsikter. När det gäller en sida som handlar om motstånd mot moskéer så är sannolikheten rätt liten. Helt enkelt: jag tror inte att problemet är att folk gillar den sidan för att hålla koll på den – de gillar den för att de anser att moskéer inte ska få finnas i Sverige. 
  • Av de få som ändå följer den och andra sidor för att hålla koll så tycker jag det är en ganska dum metod:
    • För det ger både sidägare, andra användare och andra iakttagare fler gillare vilket ses som att sidans innehåll stöds av många.
    • Att gilla en sida för att hålla koll på den kräver att du aktivt interagerar med den åtminstone en gång var 90e dag annars rankas du ut av FBs algoritm. Kvar blir bara din del av perceptionen av sidans framgång.
  • Ska man anmäla sidan? Jag tycker inte att sidan i sig är hets mot vare sig folkgrupp eller religion. Det är en (i mitt tycke korkad och inbilsk) åsiktsyttring byggd på i grunden xenofoba och rasistiska åsikter men det är inom yttrandefrihetens domäner att inte vilja ha moskéer. Däremot finns det innehåll som bör anmälas – om det har höjd på hets mot folkgrupp. Och då anmälas till polisen. Att fara ut mot Facebook för att de väljer att inte se den som mot kalifornisk lag eller mot gemenskaphetsreglerna är ganska dumt.
  • Facebook tar emot anmälningar – i princip 90 % av de saker som försvinner beror på att någon eller några anmält innehållet. Men det är Facebook som bestämmer. Det kan man tycka är orättvist, att de gör fel val osv men generellt tror jag vi ska vara försiktiga med att massanmäla åsikter vi inte gillar. Det slår tillbaka.

En annan fråga blir då: är det rätt att helt enkelt plocka bort Facebookvänner som gillar såna sidor? Generellt är det upp till var och en att göra som de själv vill.

Jag själv har valt att se min Facebook som lite mer personlig, lite mer mitt vardagsrum, än andra plattformar. Så jag väljer att plocka bort personer som uppenbart har åsikter som jag tycker är vidriga. Personerna respekterar jag som människor men vägrar att respektera deras åsikter. Och vill inte behöva möta dem i mitt digitala vardagsrum = mitt Facebookflöde. Filterbubbla? Jo säkert. Men det är mitt val.***

Argumentet att ”ta diskussionen” är jag mer och mer skeptisk mot. Tyvärr. Extremt få som valt att rösta på SD eller väljer att rakt ut uttrycka saker som att man vill förbjuda moskéer etc lyssnar på fakta och argument. De är fast i sin inbilskhet, de har köpt mytbildningen och väljer att tro på falsk ”fakta” hellre än statistik och en argumentation som grundar sig i samma sak som våra grundlagar och FNs mänskliga rättigheter grundar sig i. Deras bild av demokrati är att alla ska vara tysta när de pratar, att alla ska lyssna, ingen ska säga emot (då försöker man censurera dem) och varje debatt går ut på att de öser personliga påhopp, nedsättande epitet och skiter i att besvara frågor. Det är inte fruktbart.

//Uppdatering: en lång och synnerligen (pga gammalt groll från Twitter) animerad diskussion uppstod om detta med att ”ta diskussionen” mellan mig och @lukasromson. Flera andra menar att det är ”dumt att inte lyssna på vad folk tycker” vilket jag generellt håller med om men dels handlar det här endast om min Facebooksida som jag ovan förklarat hur jag ser på, dels att jag har lyssnat länge och insett att ytterst lite är ens möjligt att besvara då det är bortom faktabaserad diskussion utan byggt på illvilja, ond tro och rykten. //

Jag tänker inte göra det längre. Det är inte värt det. Hur liberal jag än är så anser jag det inte finns något att vinna på att stryka nationalister medhårs. De är inte förvirrade missnöjespolitiker, de är inte korkade rednecks. De är ideologiska rasister med nationalism som förevändning. That’s it. Och tyvärr verkar den största delen av SD-väljarna vara nöjda med ett parti som ogillar invandrare, som gärna gör värderingar av olika folkslag och generellt vill ha ett Sverige ”som det var förr”. Myten om ”missnöje” har debunkats om och om igen. Förutom hos en hög konservativa personer inom opinionsvärlden. Som jobbar hårt för deras tro är att genom att normalisera SD så tappar de värde. Fungerar säkert för allt utom just de här. Jag tror inte på det.

För genom att ge röst åt partier som SD, SvP och liknande så säger du också att personer i din närhet som har en eller två föräldrar som är nån annanstans ifrån än Sverige inte borde finnas. Eller de som har en mor- eller farförälder som är från något annat land. Eller personer som inte är ”rena” svenskar. Eller som tror på något annat sätt än vad de anser som rätt tro, har en annan sexuell läggning, gillar annan sorts kultur. Varje del av både det civila och det offentliga livet vill de påverka med en nationalistisk injektion. De vill inte fundera om det är bra eller dålig konst utan om den är nationalistiskt rätt. De vill inte fundera om en person har flyktingskäl utan endast om personen kommer från ett okej land. Att ”ta diskussionen” blir att normalisera deras åsikter, att gå dem till mötes att det måste ”lyssnas” för att vara ”riktig yttrandefrihet”.

Så – även om en hel del säger ”men det handlar ju om alla de här invandrarna som kommer” så är det bara att påpeka att det påverkar deras vänner, deras kamrater. Säger du ”ut med invandrarna” så säger du ut med de personer du känner. 

* Tack @sa_na_si för idén.

** Eftersom fr a en hoper SDare och andra inom den bruna röran har svårt att förstå att jag inte skriver om själva branden utan om sidan som valde att hylla branden och vad det har för konsekvenser så får vi helt enkelt påpeka att vi inte vet vilka som ligger bakom men att det finns en väldigt stor sannolikhet att det kan, i dagens politiska sammanhang, handla om en attack från extremhöger och nazister. Det roande i sammanhanget är att samma personer som hävdar ”vi vet inte vem det är” gärna retweetar och likear inlägg där meningsfränder hävdar att det är andra muslimer eller kurder som ligger bakom attacken. Svårt det här med konsekvent handlande. Som av en  händelse så blev en annan moské attackerad i Eskilstuna samma natt.

*** Eftersom flera personer verkar ha det svårt att förstå vad jag skrivit här så förklarar jag kort hur jag ser på mina olika kanaler: Facebook – mitt personliga vardagsrum, ganska öppet, socialt men jag förbehåller mig rätten att slänga ut folk som säger saker som är öppet fientliga mot andra människor. Eftersom flera av de människorna sitter i bästa soffan och har rätt att känna sig trygga. Bloggen (den här) – är mycket öppnare. Även om jag skriver och bestämmer så finns det större plats för idiotiska åsikter i kommentarsfältet. Det enda jag kan lova är att de kommer bli besvarade med i vissa fall hög grad av sarkasm, i vissa fall torr fakta och i vissa fall aggressiv attack mot åsikten. Du har rätt att säga saker men det innebär inte att du kan förvänta dig att slippa motstånd. Twitter – öppet och där behöver jag inte följa stolpskotten de dyker oftast upp ändå och inte sällan finns det diskussioner som sveper över från #svpol. Instagram – kanske mitt mest privata konto även om jag har det öppet. Politik hör sällan hemma där.

 

När klicken blir viktigare än pressetiken

Sociala medieflöden toppas plötsligt av en artikel från Kvällsposten om en familj som är djupt upprörda över hur de behandlats på sin all inclusive-resa av reseföretaget. En inte helt unik artikelvinkel och inte sällan viktig konsumentjournalistik när företagen gör fel. Sällan några klickraketer.

Men den här gången blir det en rejäl snackis. Eftersom händelsen är rätt fånig. En familj har fått lov att gå 350 meter till ett annat hotell för att äta sina måltider. Som det visar sig på grund av hotellets agerande i någon affärsuppgörelse – något resebolaget knappast kan göra något åt.

Att det här knappast är någon som helst nyhet vet självklart Kvällsposten. Men den redaktör som såg det här vet också hur klickmonster skapas – och insåg att det här var ett sådant: inte för att resebolaget gjort fel utan för att folk skulle dela det pga av det patetiska gnället från familjen.

Det som gör det hela lite skrämmande är det faktum att jakten på klick här innebär att man väljer att använda en hög med människor som inte vet bättre. De är upprörda, bortskämda och ringer tidningen. Tidningen lägger ut bilder på familjen, de låter dem komma till tals – och de blir därmed laughing stock för publiken. Nogsamt presenteras de med namn och varifrån de kommer. Deras egna bilder används frikostigt. Resebolaget får krishantera något som knappast är någon kris.

Cynismen lyser för första gången igenom. Engagemang är den nya räckvidden har blivit ett rätt cyniskt utnyttjande av tredje man. Konsumentens egen insikt om sin makt slår tillbaka med full kraft då konsumenten inte har vett att avgöra om det är värt att utnyttja den, och media väljer att vara villigt verktyg i vetskapen om att det kommer ge klick.

Jag valde att göra en skärmdump och pixla det som bara i första delen identifierar dem. Blir inte mycket kvar.

Ingen_all_inclusive_–_de_fick_äta_på_annat_hotell___Kvällsposten

Jag älskar den nya medielogiken många gånger men när det så flagrant görs avsteg från normal nyhetsvärdering, och en så uträknad double jeopardy används för att skapa trafik så blir jag beklämd. Aldrig förut har pressetik varit så viktig som idag när vi har en mediavärld fylld av allsköns mer eller mindre etiska nyhetssajter. Tummandet på den innebär att man spelar in sig i en helt annan position än tidigare.

Det värsta som kunde hända

Extra val med allt. Ett ultrasupervalår. Vilken röra.

Jag är skeptisk till att det för något gott med sig – extra valet. Och så borgerlig som jag än är så tycker jag det funnit drag av lätt åsneaktig istadighet från Alliansens håll när det gäller att faktiskt försöka lösa problemet. Men en oerhört märklig inriktning på att försöka skapa synen att en opposition har ansvar för att få igenom sittande regerings budget från socialdemokratiskt håll – trots att de själva så sent som förra hösten gjorde precis samma sak och förklarade att det inte var deras ansvar. Det är just nu en sagolikt patetisk pajkastning från alla håll och kanter – och båda har tungt ansvar i den uppkomna situationen.

Mitt i allt det här visar sig SD vara ohyggligt PR-smarta. De väljer att utnyttja presskonferensen till att driva sina teser och sätta ner foten i en mycket mer flagrant rasism, xenofob och främlingsfientlig position än tidigare. Liksom att konstant visa att deras intresse för demokrati är ett intresse av att skaffa sig makt för att sedan hela tiden disruptera demokratiska processer. Ett känt fascistiskt modus operandi som använts av fascister genom tiderna.

Jag är desillusionerad över att det här kommer att bli något annat än ett ”skräckval” för oss som ogillar SDs separatism och nyfascistiska politik. För jag tror inte att Åkesson kommer tillbaka och det vi ser nu är en mycket mer hårdför kärna av ideologiskt skolad sort som styr partiet långt mer ut i de bruna tassemarkerna.

Det är också intressant med termerna. Det är ett extra val. Alltså ett val som satts in extra pga omständigheterna. Det är inte ett extraval – dvs. ett val som innebär att man väljer något extra till. Det är heller inte nyval och fr a är det inget omval. I ordet finns makt. Här handlar orden om vilken kontext saker är i.

Tyvärr blir jag rätt dystopisk. Vi går till extra val med Moderaterna utan partiledare, en allians som på många sätt förlorat den viktiga sammanhållande länken, kraftigt försvagade socialdemokrater, och ett Miljöparti som kommer få svårt att vara trovärdiga som runner ups efter att språkrören lyckats låta som riktiga betongpolitiker under den korta tiden som statsråd. Ett samarbete bland de röd-gröna som vänligt kan betecknas som något rörigt och ostringent. Och ett jäkligt starkt SD som rider på ultrahögervågen i Europa. Samtidigt en oerhörd fara att många svenskar efter ”supervalåret” är oerhört less på politik – och helt enkelt stannar hemma. Förutom SD-anhängare som antingen har incitamentet att känna sig som om man har en mission, eller som är upprörda och vill att politikerna ska få en näsbränna.

Tyvärr kommer jag nog få skriva att närmare en fjärdedel av svenskarna väljer att rösta på rasistiska åsikter.

Det här var det sämsta som kunde hända – och problemet är att de övriga partierna kommer att bråka med varandra och därmed skapa möjligheter för SD att växa ännu mer så länge de inte trampar rejält i klaveret. Då har vi en situation som kan innebära att vi har ett nyfascistiskt parti som är näst störst eller i värsta fall störst den 23 mars.

Det är skrämmande på många sätt. Och alltför bekant om man tittar bakåt i den europeiska historien.