Jag har kommenterat DNs märkliga artikel på digitalpr runt det huvudlösa att generellt förklara saker för fiasko utifrån ett meningslöst sätt att mäta. Fick ett fint omnämnande av Eva Westberg om min postning. Det är onekligen ett riktigt länkbete som DN skapat så här på påskdagen… Skönaste kommentaren om varför vissa kommentatorer faktiskt är jobbiga kommer från Arkelsten, som jag tidigare bashat lite :):

Jag sysslar med politik. Inte terapi.

Sen måste jag bara visa på ett roligt inslag i debatten:

Rolf van den Brink – som förr knappast tillhört tillskyndare av bloggare försvarar nya medier mot gamla DN. Det tar jag som ett bevis på att något verkligen har hänt :). Och till på köpet gör han briljanta analyser av såväl DNs klavertramp som varför en del bloggar faktiskt inte är så intressanta.

Det är jäkligt kul att följa RvdB. För oavsett om han kunde vara riktigt trilsk så visar hans bloggande på att personer i traditionella medier, som vågar tänka till och förstå nya medier har mycket att komma med. Det behövs – för även om jag är rätt övertygad om att de ”nya medierna” kommer vara de enda medierna framöver (därav att jag valt att växla in att jobba så gott som enbart med digital PR) så krävs det synkronicitet och erfarenhet från gamla rävar som Rolf och andra.

Vi får helt enkelt lägga in den klassiska bilden igen:

Uppdateringar

• Ulrika Ingemarsdotter som själv var intervjuad i DN-artikeln verifierar att vinkeln som DN var ute efter var att politikerna borde sluta att blogga eftersom ingen ju läser (och med andra ord fortsätta att vara under toffeln hos journalisterna)…
• Själv tycker jag att den research som DN gjort suger. Skrev i en big tweet (briljant uppfinning…) följande: Det är som att säga att ”Volvo går jättebra eftersom jag ser en massa Volvobilar ute på parkeringen”. Har precis suttit och jobbat vidare på algoritmer för att mäta impact och roi för sociala medier och det är fan så mycket mer intrikat än att räkna kommentarer.

Martin Schori skriver en artikel på Newsmill som kan sägas innehålla en del intressanta saker där han i gammal god RvdB-anda (som nu själv sticker ut hakan men sätter fingret på en viktig sak: för oss som lever i sociala webben-världen är det viktigt att vara pedagoger och inte sekterister) – förklarar att bloggar är en kakafoni (många som påpekat för honom att det heter kakofoni) och att det är en del (läs Brit Stakston och undertecknad) som byggt sina personliga varumärken via bloggar osv osv. Helt ärligt förstår jag inte riktigt varför det skulle vara så farligt om vi nu gjort det men men.

Självklart svarar vi på det hos Newsmill – dock dyker det upp först imorgon bitti eftersom redaktörerna gått och lagt sig.

Men först bara en randanmärkning från Martins artikel: pionjär är ett väl starkt ord även om min första blogg (efter att ha reloadat sen 96) kom till 2001. Sen dess har jag bloggat om reklam på Researcher.se sedan 2002, som var den första reklambloggen på svenska, tills den gjordes om och på deepedition sedan 2005 någon gång. Är det att vara pionjär? Njäee, men visst tack för omnämnandet.

Så. Länk kommer när Leo vaknat till imorgon. Nu ska jag ta tåget hem till Borlänge.

Uppdatering: Nu ligger vårt svar uppe på Newsmill. Med anledning av detta kan det vara intressant att åter länka till min och Brit Staktsons debattartikel om bloggarna som en fjärde statsmakt.

Uppdatering: Kanske Martin kan läsa på lite om bloggande här för att få en bredare bild. Och enligt vissa underhandsuppgifter så tänker Martin inte klippa sig heller :).

Grattis JMW! Så oerhört kul! (Resumé, Dagens Media och JMWs blogg).

Uppdatering: RvdB gör en analys.

Det här är lite gulligt. Och jag kan vara referens åt Ang varenda dag.

Imorgon åker jag till Uppsala. Blir roande att träffa Et In Arcadia Ego och jag håller tummarna för att såväl PGW som mytomspunna och legendariska *flinar* DVIJDVS dyker upp. Sen ska jag iväg till kund. Presentation av strategisk plattform och kreativt koncept för en kampanj.

Har för övrigt ändrat Messenger-kontot. Det gamla är a) för invecklad mailadress b) för mycket kontakter som är obsoleta. Adda mig via niclas@researchdeploy.se.

Urvalet som gjorts för första halvårets krönikörer på Resumé (printversionen!) känns igenkännbart. Det är jag, det är Ulrika, det är Nina och det är Mattias. Idel reklambloggare. Det är väl helt enkelt så att man inser att vi redan är vana att häva ur oss 2500 tecken bra oftare än var fjärde vecka.

Det är lite surrealistiskt att jag nu ska skriva krönikor för Resumé. Att säga att mediavärlden inte är densamma som för något år sedan känns nästan påtagligt nu. Inser att jag väl inte kommer att bli inbjuden på roliga mingel hos Dagens Media efter det här heller…

På tal om Resumé så visar det sig att Torb tänker sluta. WTF? Gör som vi andra – skriv på Ninas lista!

Och på tal om bloggare vs gammelmedia. Den käre RvdB går från linkbait till linkbait på sin blogg – det börjar fasen bli riktig ordning på bloggandet. Och han är till och med snäll mot mig sin gamle kombattant.

Det kommer mer avslöjanden efterhand, har dock blivit en trevlig snubbe och kollar NDAs :).

2009 blir ett stressigt men jävligt spännande år.

Jag är jättesjuk. Skit fan jävla superförkyld. Det stressar mig eftersom det finns en jävla massa saker som måste göras innan den sjunde januari. Och en del som hade behövt blivit gjort innan idag. Men om huvudet känns som en boll av snor så är det inte så mycket att göra.

Det är roligt att utmana min kära vän Dabitch. För hon hatar utmaningar – men när hon gör dem så gör hon dem rejält. Kolla in hennes svar på musikutmaningen… det är i sig en historia om ett liv. Fick till och med en liten tår i ögonvrån av den sista historien. En annan som också gjort det är MJV. Uppdatering: Även Åsa har gjort utmaningen på sin nya blogg och LouiseP har gjort sin patologiska lista, precis som Emma på Opassande.

Blondinbellas uttalande om att Karl-Bertil Jonssons jul kändes som om det kunde blivit en axelryckning om inte en massa bloggare gått igång på det. Herregud – varför ska sansade vuxna bloggare ta henne på allvar? Ja, hon är 18 men det finns 50-åringar som knappast kan kallas mogna. Hon vet väl fan inte ens vad AFA är för något. Och hon vädrar bara en extremt trist reaktionär populism. Jag håller inte med Arvid Falk. Framförallt kan man se det från ett annat håll: varför ska inte hon få tycka så? Argumentationen har handlat om att hon på grund av sin framgång inte bör skriva såna saker: herrejävlar – ska vi plötsligt ha bloggcensur om någon blir framgångsrik?

En annan som fått fiskarna varma är Karolina. Igen. Och hon går också i svaromål efter sin debattartikel som hissar Anders Borg. Ok, det kanske inte var den bästa debattartikeln som tagits in, och det kan nog diskuteras varför Expressen valde att ta in den men jag tyckte den var rolig: istället för att torrt bara bena ut politiken så tog det upp bland det viktigaste för en politiker idag: personal brand – hur ser du ut, vilken bild skapar du av dig själv. Tyvärr lyckas Chadie på Kulturbloggen generalisera sig in i sitt vänsterhörn när hon sätter Lassbos åsikter som generella ”högeråsikter”, och uttrycker för länge sedan obsoleta sanningar om att ”yta spelar ingen roll”. Om Chadies åsikter är gällande inom socialdemokratin så borde deras nästa bok bli den gamla klassiska ”Amusing ourselves to death” av Neil Postman som redan 1985 visade att TV-mediet gör att ”cosmetology has replaced ideology”. Det vore onekligen en intressant aspekt att lägga för Laakso när han ska fortsätta sitt jättejobb i att lista och läsa s-bloggar. Hur många av de som är politiker förstår att jobba med sitt personliga varumärke? Vad gäller Anders Borgs politiska uttalanden den senaste tiden så tycker jag nog att sossarna ska oroa sig: han har ju fan låtit som en sosse sedan finanskrisen började.

Jag gillar Piratpartiet men det här gör mig fundersam. Rick är en fantastisk entreprenör men om man ska bli ett parti som med stor sannolikhet kan röra om i mandatförteckningarna – bör man inte då ha lite mer ordnade ekonomiska strukturer? Jag förstår problemet och tycker att Rick självklart måste få ekonomi i sitt liv men jag menar: i Sverige är det ekonomi som motsvarar engelsmännens intresse för sina politikers sexvanor… Rent pr-mässigt kan det här bli en riktig stötesten när PP faktiskt visar sig hota den svenska politiska nomenklaturan: tro inte att Schlingmann kommer att låta bli att kolla igenom varje litet öre som rört sig… De argument som jiddras i sfären om att hans uträkning på 20 lök är högt är löjliga. Ronge lyckas också blanda ihop äpplen och päron när det gäller att jämföra Wikipediainsamlingen och Falkvinges bön om ekonomiskt stöd.

Martin Jönsson var tidig med att blogga som tidningsmänniska – och fr a att blogga om medier och reklam. Jag minns att jag tänkte att det äntligen kan bli lite mer fart på den delen – det var lite ensamt 2003 när jag startade Researcher. Nu slutar Martin att blogga eftersom han blir redaktionschef för SVD och jag förstår hans känsla av svårighet inför att kunna fortsätta att förhålla sig objektiv i bloggandet och samtidigt vara en viktig varumärkesagent för tidningen. Jag har ju själv vissa personer som starkt ifrågasätter mitt bloggande kontra att vara delägare. Roligast inspel är såklart RvdBs som inte kan fixa att bli kallad ”blogghatare” och ”överlöpare” – men får nog leva med det ett tag till. Läs också Jockes syn på att en av de bästa av mediebloggarna slutar.

Så en sista grej: nu har jag nog bestämt i vilket fack Deepedition ska finnas: metablog. För under året har jag blivit utsedd till mediablogg, politikblogg, dagboksblogg, skitblogg, företagsblogg (i princip eftersom RvdB anser att jag tjänar pengar på den…). Så mer meta vete fan om man kan bli :). Deepedition kommer fortsätta att handla om ”allt det andra”. Nu går den in på sitt fjärde år, jag går in på mitt åttonde år som bloggare och det kommer säkert att hända en massa saker. Stay tuned. Gott nytt år.

Innan jag skulle gå och sova så kollade jag runt lite på de sociala nätverken. Och fastnade för ett statusmeddelande:

Jag blinkade till ett par gånger. Och självklart var jag tvungen att kolla vad det hela handlade om. På Vandenbrink.se har alltså Rolf van den Brink valt att börja blogga. En person som kanske inte alltid varit en av de största tillskyndarna av bloggande. Trots det var han en av de första att starta en bakom-scenenblogg på ett svenskt media. Där Martin Schori fortsätter den DM:ska bloggskepsisen och kritiken mot bloggare – i deras egen blogg¹.

Det jag oroar mig för är nu att RvdB ska bli så där ensam och isolerad som vi andra är… Sen väntar jag på ett par faksimiler.

Ps. Jag förstår inte riktigt det här med att hans blogg har någon sorts likhet med en viss branschtidning som han själv var med och startade – mitt vänskapliga tips: då vi ju skakat tass och allt, är att släppa kajen och ro ut i dammen för sig själv. Eller fråga nån som kan göra det riktigt snyggt :) Ds.

Andra bloggar om: blogg, Rolf van den Brink, bloggare

1. självklart skulle jag aldrig påskina att det hela mest är som att kritisera bilismen sittande ensam i en stadsjeep… [↩]

Debatten verkar lägga sig. Men fortfarande är vi många som inte kan glömma och fortsätter att tänka, diskutera och fundera. Själv har jag lite snabbt satt upp en wiki¹ där man skulle kunna samla länkar mm till exempel på hur man kan genom civil olydnad störa FRA:s arbete, eller se vad det hela kommer att få för effekter.

En av effekterna är att det av Alliansen så omhuldade personvalssystemet gått i konkurs. Lena Mellin är riktigt bra när hon analyserar hur partierna inte gjort en konsekvensanalys när man både försöker driva personvalskonceptet men samtidigt – när det väl blir praktiskt politik inte anser att personerna som blivit personligt valda ska göra som sina väljare vill utan som partiet. Lätt air av kinesisk kommunism:

Årets viktigaste debatt handlade därför om självständighet. Väljarna förutsätter att deras politiker står upp för det de tror på. Partierna gillar det i teorin men hatar det i praktiken. I skärningspunkten mellan partipiska och självständighet slår det gnistor, uppstår tumult.
Därför var FRA-debatten viktig. Den gjorde mycket klart för väljarna att civilkurage inte alltid betalar sig i politiken. I skarp kontrast till vad de flesta hävdar.

Centerpartiet, som jag själv tidigare började gilla genom möten med en del företrädare, väljer dock en klassisk propagandastil – där de försöker få sitt svek att stå i en ”vi gjorde det bättre”-dager. Trist att se: trodde att det partiet börjat förstå det här med transparens och individens rätt till egen åsikt även som politiker. Staffan Danielssons ord är ett hån i ljuset av de våldsamma partipiskor som ven under veckan:

De senaste dagarna har vi i Centerpartiet och med våra allianskamrater haft en intensiv och levande diskussion kring de starka önskemålen från enskilda riksdagsledamöter att tillfoga ytterligare förstärkningar för den personliga integriteten

Det visar sig också att Centerpartiets kommunikationschef försöker att ge sig på kritiska bloggare. Fy fan för Lena Forsman². Ta striden i bloggosfären istället för att försöka göra en Bringeus.

Det här tycker jag personligen är rätt onödigt men det är synd att ingen inser att det handlar om precis den känsla som vi alla börjar känna när det gäller FRA: att inget längre är hemligt. Jag som person kan inte längre bestämma mig för att berätta om mina tankar – hur svarta de än kan vara: för då kan det fiskas upp av dessa.

Andra som börjar diskutera hur man ska kunna avsätta riksdagsmän under perioden är Svensson. Intressanta tankar. Och världen vet om det: Slashdot vet – då vet alla.

Jag tror att det hela kommer att fortsätta. Vad politikerna inte insett är att vi har en bloggosfär i Sverige som är lik den i USA: ett antal politiskt intresserade och kunniga bloggare som hela tiden kommer att vara efter dem. Om jag vore Adolf Reinfeldt och Göring Tolgfors, liksom diverse socialfascistokrater så skulle jag inte längre sova lugnt.

Fler som skrivit om efterbörden: Louise P, som vanligt med knivskarp stringens:

Bloggarna stoppade inte FRA-lagen. Ett massivt uppbåd stoppade inte FRA-lagen. Och allra minst skötte media sig. Det här monstret borde aldrig ha konstruerats och tagits upp igen. Det spelar ingen större roll att Bodström var den ursprunglige arkitekten, och jag vet inte varför Federley återkommer till denna typ av fakta. Problemet är ju att påstådda liberala frihetsvänner godkänner den trots allt.

Uppdatering: Efter en fotbollsmatch på ön (Strömskär vann mot Tidö-Lindö på straffar och sen började det att regna) så återupptar jag jobb och läsning. Det är många som är besvikna efter den kraftansamling som gjordes. Men samtidigt kan man inte vinna alla matcher – i det här fallet (precis som med matchen) så förlorade den goda sidan på straffar. Problemet var ju att våra målvakter mer eller mindre blivit borttagna, straffläggarna satta på undantag osv men trots det – det blir fler matcher.
Och matchen fortsätter – Josh utreder det här med kryss och strykningar.

Uppdatering: Nämen! Hur kan det komma sig att amerikanska senaten tar en liknande lag som FRA-lagen så här synkroniserat med Sverige? Och att Adolf Reinfeldt och Herman Bush inte skulle pratat med varandra och piska igenom sina fascistoida lagar har ju säkert inte med varandra att göra… Jag mår illa. Sverige är inte neutralt. Och Alliansen säger mer om att vi inte är ”alliansfritt” ens i detta.

Andra bloggar om: FRA, Centerpartiet, kommunikationschef, NSA, avlyssning, signalspaning, efterbörd, svek, riksdag, Adolf Reinfeldt, Lena Forsman

1. tyckte det passade bra att använda domänen som jag köpte efter att RvdB försökte basha mig [↩]
2. Intressant är att Slätt är skribent för Smålandsposten – samma tidning som har FRA-kramaren [↩]

Claes Bertil Ytterberg har gjort sin sista predikan som biskop. Alla är lite tårögda. Själv har jag en annan bild av honom. Att biskopsvalet sedan plockade fram en än värre gubbe gör det hela bara sorgesamt för det stift som kunde blivit något.

Kultur-Sverige, med Unni D som gjort rasandet till stor konst i första led, upprörs lite av att Maja Lundgrens bok av någon kritiker ansetts ful-litteratur men att när Norén flaggar för att göra samma sak: hänga ut lite kändisar och mediemänniskor så anses det vara finlitteratur. Två intressanta saker: Unni Drougge bryr sig inte om att kolla upp vilken av morgontidningarna som det hela ligger i, hon anklagar DN lite ”slappt”. New Bitch on the Blog (aka en av mina gamla favoritbloggare i ny version) påpekar att det är Svd, och har gjort sig ”omaket” att länka – något Unni D inte hade tid med. Och även om det hela verkar rätt fånigt så kan man ändå säga att Norén knappast varit tyst om sina strider med kreti och pleti förut – nu blir det bara en bok. Maja Lundgren har, även om hon har sig ett namn, inte direkt röjt runt bland sina gelikar innan boken. Själv tycker jag revanschböckerna mest liknar voyerism snarare än intressant litteratur.

Puckon. Och om nu poliserna inte kan vägskyltarna: varför ska vi andra kunna dem?

Ibland är kommentarerna roligast. Kolla in dem runt Gallerian Brunos öppning.

För övrigt måste jag vara trött men jag förstår inte vad RvdB vill med den här krönikan. Han blir provocerad. Och ändå inte? Han avslöjar det hela som en marknadsföringsgimmick – något som väl ingen med några hjärnceller redan förstått. Så Rolf, vad ville du säga? Enlighten me! (och för övrigt såg jag flera flickor där när jag gick förbi för några dagar sedan).

Så saker som ni borde läsa: The Roaring Gnome (för oss andra Mitra) har skrivit en vacker text.

Jag har inga vackra glas, ramar, plädar, möbler, tallrikar….men jag har mina Emilys, Allies, Junes, minnen av dyk med en av mina bästa vänner som visade mig min första sköldpadda, haj och sambadansande fiskar, jag har minnen av så många underbara personer från soffor, läsa TP-frågor fast man skrattar så mycket man inte kan andas, känna dina älskade vänners barn sparka för första gången för mig, otroliga åskstormar beundrade från bergen i Delphi…listan tar upp timmar. Så har jag såklart mp3spelaren och en mugg som reser med mig, det är bara modeller och utföranden som varierar.

Det här är en märklig artikel. Visserligen brukar Lena Mellin ibland överraska men den här känns osedvanligt ”looking-for-the-angle”-aktig. Förbundskansler Merkel har visat sig en en rejäl urringning som avslöjar att… hon har bröst. Och Aftonbladet försöker idogt att skapa någon sorts historisk genomgång av oväntade klädslar från politiker och landar i… Friggebos bröst. Själv tycker jag att Merkel hade en trevlig urringning men fan vet om jag inte skulle skämmas för en sån här slutsats:

Huden och makten frontalkrockar helt enkelt, i alla fall för en del män. De förbryllas eftersom de inte vet vad de ser. En makthavare? En kvinna? Det snurrar i de stackars manliga huvudena.

efter att ha använt halva krönikan till att beskriva … Carl Bildts klädsel…

Och det här känns ju bra. Stress är bra. I lagom doser. Själv går jag ner i vikt av stress. Det är också bra. Det här lever jag för övrigt efter:

Han betonar vikten av att lära sig se det roliga i saker och ting

för jag brukar garva rått åt det mesta som händer.

För oss som följer Loo så är det här en skön text att läsa. Den får mig också att än en gång inse vad som är bra med bloggar: att de faktiskt är på riktigt. Loo är på riktigt. Det är ingen saga, ingen sedelärande berättelse utan straight outta reality.

Snowracer har skapat en survey för dem som läser hans blogg. Åkerberg berättar vem han själv är. Själv önskar jag mig numera en blogg som är anonym.

Min tid är fortfarande löjligt liten till att göra annat än att jobba, försöka att hänga med hjälpligt i en massa flöden och läsa bok för min son.
Men några korta grejer:

• RvdB har stuckit ut hakan¹ i fråga om kommentarer på sin tidning. Och det är i kommentarerna som det intressanta finns. En diskussion händer, fjädrar yr och det hela är ytterligare en diskussion runt transparensen, mediernas svårighet att hantera det nya medielandskapet. RvdB skriver bland annat²:
  

  Artikelkommentarerna är en ny kulturyttring. Som sådan möts den av spott och spe av den etablerade finkulturen. Men det tog tid för grottmålningarna att bli da Vinci. Det tog tid för internet att bli annat än California Bums att ladda ner. Det kommer att ta tid innan artikelkommentarerna blir en etablerad konstform med sina egna spelregler. Våra kommentarer blir trots allt mer smartare och intelligentare. Jag ser en ny liten subvärld växa fram med en helt annan rollbesättning än den etablerade.

  Välkommen. Och det är ju lite det som allt handlar om – det är en annan kultur som kommer att förändra den rådande, ”subvärldar” är inte bara något som fortsätter vara ”subversivt” utan är det helt enkelt utifrån att vara något som ännu inte är (en del av en rådande kulturvärld).

  ST:s nya medieansvarige tycker RvdB är så bra att han citerar i princip hela krönikan… Tur han inte gjorde en faksimil.

• CSI NY idag var intressant ur IRL-perspektivet jag tidigare skrivit om, här i en tvmässig flashig version av Second Life-hardcorism. Det som är intressant är just att de lyckats att, förutom att skapa en känsla av olika delar av Second Life och göra någon sorts 101-version för nybörjare, också det här om att verkligheten är inte antingen eller utan både och. Och hur svårt det är att förstå just detta. HS, vars intresse för det som jag brinner för är minst sagt svalt, förklarade att³

det är så knäppt svårt att skilja på fantasi och verklighet.

Det är ju här svårigheten – den stora skiljelinjen ligger. Att försöka att överbrygga och inse att det inte är en knivskarp gräns mellan atomer (det analoga livet) och bitar (det digitala livet). Att jag använder Negropontes dikotomi är medvetet – eftersom ”Leva Digitalt” skrevs redan 1994 och än idag är det så får som förstått skillnaderna. Så det kanske inte är så konstigt att det är ännu svårare att förstå likheterna mellan hur livet i de båda ”formaten” levs.

1. Får man länka? [↩]
2. Här använder jag, deepcorruption aka deepcreep mig av citaträtten: detta är alltså ett citat från RvdB:s artikel – ej hela artikeln – dock fullt läslig [↩]
3. Det är hämtat från min Tumblr-blog som jag använder som ett online-anteckningsblock. [↩]

Jag äter mus
Dagens Media har inte förstått ändå
Jag ger mig
Gammelmedias ekonomiska makt tystar
Bambuser
Sammanfattning