Whataboutismen

”Men du rå”

En av de kanske mest skrämmande sakerna i den offentliga debatten är vad som kallats ”whataboutism”: om exempelvis högerextrema kritiseras hårt så har vissa valt att peka rejält mot vänsterextremismen. Med grunden i Sovjetkommunismens retorik mot väst blir det lite extra komiskt att det är en metod oftast använd av högerdebattörer och högerextremister (nej, jag sätter inte likhetstecken mellan dessa två).

Det är en naturlig del i en retorisk figur men när det kommer till frågor som faktiskt påverkar människors väl och ve, demokratins fortlevnad osv så kan de bli problematisk. Inte för att vänsterextremism är mindre farlig utan att det hela tiden innebär att man förminskar farligheten i båda.

Det blir ett sorts metakrig där högerextremism (om det är den som kritiseras initialt) blir mindre djävulusisk eftersom det i debatten ska letas efter samma kålsupare inom vänstern. Och det kan alltför ofta användas som diversionsmetod – att försöka få bort blicken från det som kritiseras.

Samtidigt är det också ett falskt sätt att hela tiden hitta balansen. Att blunda för det faktum att extremism hela tiden utvecklas och normaliseras.

Vän av ordning (eller generellt troll) kommer självklart hävda att jag borde stå för vad jag tycker. Det gör jag: jag tycker högerextremism är mer problematisk då den oftast ger sig på individens grundläggande egenskaper såsom härkomst, sexuell läggning, religion. Vänsterextremism ger sig (oftast) på systemen och grupper. Båda är dock problem då de utövar hot och våld mot de som de ser som sina motståndare. Men det är här man måste hålla dessa två saker i huvudet samtidigt (efter alla dessa år vet jag att det här egentligen är dödfött att försöka förklara: diverse trollbollar kommer gå igång i kommentarerna ändå):

Utifrån de kategoriska imperativ så menar jag som liberal att högerextremism ger sig på den viktiga grundpelaren i samhället: den individuella människan. Och det är ett större hot mot samhället än vänsterextremismen som väljer att rasa mot system. Men det innebär inte att jag därmed anser att produkten av deras imperativ är bra oavsett vem som utför dem: våld och hot mot motståndare är lika illa oavsett om de kommer från vänster eller höger.

Men mitt problem ligger i att det finns för många som luras av whataboutismen vilket ger en galopperande normalisering av extremism. Och jag är mest rädd för högerextremismen eftersom den kan förstöra så mycket mer av det samhälle vi har utifrån sitt imperativ. Men jag tycker båda extremerna ska ge fan i att utöva våld och hot. Typ så.