För cree och alla andra

Igen. En av oss har gått bort. En av oss som var med från den tidiga bloggosfären. Det är oundvikligt att det blir så. Vi har hållit på länge. Vi har varit uppkopplade länge. Människor dör. För egen hand eller för andras hand eller för ödets, sjukdomens,  kroppens skörhets hand. Det är alltid en så märklig känsla. Man har en relation samtidigt som man aldrig träffats öga mot öga, man vet massor om den andra men inte var hen bor. Allt sånt som annars är viktigt blir snabbt oviktigt. Åsikterna, känslorna, ståndpunkterna, personligheten mellan textraderna är det som definierar oss. Så när en av oss försvinner blir det ett litet hål av tystnad. Och snart försvinner det hen skrivit: in i den digitala glömskan. Någon annan tar adressen, något företag som säljer reklam slabbar på fula länkar. Efter tjugo år på olika sociala nätverk så börjar det bli många som gått.