När piraterna drabbar samman

Det pågår en strid inom Piratpartiet. Det är en hårdför strid mellan fr a två av de mest intellektuellt redliga personer jag haft förmånen att träffa. Vilket gör den både sorglig men också väldigt väldigt intressant.

pirates1

 

I sedvanlig piratordning inför rätt så öppen ridå. Förutom att jag anser att pirater skulle tjäna på att inte skriva så väldigt långt tänker jag inte i det här läget ta någon ställning. Däremot uppmanar jag (de som orkar) att läsa fr a de tre inlägg som står i centrum.

Först Amelia Andersdotters inlägg som kritiserar partiledning och partiledare hårt. Det intressanta med inlägget är dock de saker som man kan elaborera ut om man rensar bort diverse vevande och huggande. Det finns ett antal viktiga frågor i texten och ett antal reella förslag. Det är tyvärr något som Anna Troberg inte riktigt ser, vilket kanske inte är så konstigt då den personliga kritiken från Amelia är hårdför.

Annas inlägg är däremot viktigt för att få en lite annan bild av ledningen mot den bild som målas upp i kommentarerna av Amelias inlägg. I samma kommentarer försvarar Emma Opassande sin plats som en person som inte nödvändigtvis går i ledband. Eller snarare: den som försöker det tror jag kommer få ganska ont.

Emma har sedan skrivit ett blogginlägg om detta där hon menar att Amelia inte tillför något – vilket jag tycker inte är sant: men problemet är att det intressanta försvinner i bitterhet gentemot personer.

Sen finns det tyvärr den sedvanliga skaran foliehattar respektive tillskyndare som inte ger något. I det väldigt långa kommentarsfältet hos Amelia dyker också Henrik Brändén upp. Här börjar det bli lite problematiskt då denne väljer att indirekt kritisera den valutvärderingsgrupp som tillsatts. Fr a utifrån ett perspektiv där personerna i gruppen (förutom en person då) lite snabbt målas upp som svaga och lättledda, att gruppens värde lätt kan devalveras i partiet eftersom en person (den som då uppenbarligen inte är så lättledd) valt att göra offentliga uttalanden. Tyvärr väljer samtidigt Amelia att mena att samma grupp tystats – vilket inte är ett dugg sant.

För jag sitter i den gruppen.

Tillsammans med personer som ingen någonsin lyckats leda på något sätt. Om det gör ont att försöka leda Emma Opassande kan jag lova att varje försök till att leda någon av dessa individer renderar en smärta bortom beskrivning.

Generellt kan jag bara säga att ja, utvärderingen har dragit ut på tiden. Vilket i ljuset av den här diskussionen som blossat upp knappast är av ondo. Däremot kan man tycka att det är sent att komma med den i ljuset av ett riksdags- och kommunal- respektive landstingsval. Men det är en kritik vi kan ta senare.

Jag tror striden är nyttig. Samtidigt som den splittrar upp och säkert förstör mycket så innebär det att nya saker kan få fäste och gro, respektive att gamla goda ting som tappat fotfästet igen kan sätta ner fötterna i myllan och växa vidare. Jag tror striden var lite bound to happen – partiet är ett brett parti som samlar allsköns intressen.

Piratpartiet är inte starkt idag. Det svajar betänkligt och rötterna är ibland väl luftburna. Men jag väljer att tro att det finns en grund för en ny politik i partiet, ett nytt sätt att faktiskt tänka runt viktiga frågor i samhället.

Uppdatering: P3 Nyheter och @emanuelkarlsten ser till att få ihop Anna och Amelia i en diskussion. Internetworld tar upp striden.

  • Ja, politiken är stark, sund och framtidig. Sen kan jag tycka att det är synd att partiets styrelse/ledning övertalades att göra om den kampanjorganisation vi hade och som fungerade (ja, med tanke på de resurser vi hade så fungerade den väldigt väl) till en folkrörelseorganisation innan vi riktigt hade den folkrörelsen och det breda egnagemanget som krävs för att dra runt den. Det hade kunnat fungera, men det var en chansning som inte riktigt gick hem. De lokala organisationerna tappade styrfart, mål och mening och den plötsliga avsaknaden av toppstyrning tolkades som att de lämnades att driva vind för våg. Olika åsikter om hur vi ska samarbeta mynnade ut i en akut brist på kommunikation mellan organisationens olika delar vilket i sin tur gav upphov till konspirationsteorier och brist på ledning istället för lokala initiativ, frihet och flexibilitet.

    Be careful what you ask for. You may get it.

    Ska vi vända skutan måste vi tänka på att först och främst sluta tänka i termer av ”vi” och”dom”, som i ”vi aktiva” som en motpol till styrelsen eller ledningen. De är också aktiva och de vill i stort samma saker som alla andra, fast de kanske ser saker ur ett annat perspektiv bara för att de har ett annat uppdrag och ett annat ansvar. Sluta tro att ”de andra” är ute för att sko sig, motarbeta eller göra fel. De försöker göra rätt, de också – fast på sitt sätt. Rick brukar säga att det blir sällan som man vill, men det blir oftast bra ändå.

    Låt alla andra göra sitt och lita på att det blir bra ändå, även om det inte blir som du ville. Du som läser det här; lägg den tiden du kunde ha försökt påverka de andra att göra exakt som du vill på att själva göra det du tycker är rätt istället. Trust me, du kommer att må mycket bättre och du kommer att få mycket bättre resultat. ;-)

  • Hej deeped,

    Det har inte varit min avsikt att kritisera valutvärderingsgruppen. Jag deltog själv i den process som ledde till att ett förslag till grupp togs fram, och jag har det största förtroendet för både omdöme och integritet hos dem som ingår i gruppen. Att några av dem i konkreta frågor tycker annorlunda än jag är bara bra – själva syftet med att ha en utomstående grupp att göra utvärderingen.

    Jag tror att förvirringen kommer sig av att jag kände mig tvungen att försvara en anklagelse från Amelia om att vi i ledningen skulle försöka sätta munkavle på gruppen, och då refererade hon en intern mailväxling i styrelsen, som jag var delaktig i. Alltså inte den typ av mail man skriver när man tänkt färdigt, har en tydlig åsikt, som man vill deklarera. Utan den typ av mail man skriver till sina arbetsvänner i en hast när något händer för att bolla tankar.

    När det några dagar efter EU-valet såg ut som att CJR började uttalas sig både här och där tillsynes i hela gruppens namn i frågor som var rätt kontroversiella blev jag orolig för om han därigenom skulle devalvera förtroendet för resultatet för gruppens slutsatser hos dem i partiet som har måttligt förtroende för CJR. Den oron lyfte jag i ett svar på ett annat mail i styrelsens mailgrupp. De reaktioner jag fick på det mailet övertygade mig om att det inte fanns något skäl till sådan oro.

    Och för att vara tydlig: Den oror jag kände unr en halv dag grundade sig i ett förtroende för gruppen, en övertygelse om att gruppens arbete är viktigt, och en önskan att alla inblandade kommer att kunna värdera resultatet av gruppens arbete utan förutfattade meningar.