Lexbase-diskussionen är på många sätt viktig men komplex. Det är viktigt att komma ihåg. Domar är offentliga i Sverige – men problemet med Lexbase är att de gjorts sökbara dvs. åtkomliggjorda i en digital form som gör det (delbart) till en ny nivå av tillgänglighet vilket inte varit meningen. En inskränkning av grundlagen om offentlighetsprincipen i det här kan tyvärr öppna för fler och andra inskränkningar som innebär ett mer stängt samhälle, mer opaka myndigheter. Det tror jag ingen tjänar på mer än kommersiella medier och politiker med icke-demokratiska ambitioner. Att ständigt ropa på lagändringar är oroväckande då lagen tenderar att bli ett lapptäcke av mer moral än av etik. Samtidigt behöver något göras åt tillgängligheten när det gäller sökbarheten – eftersom det inte bara är den som är dömd som hängs ut utan lika mycket brottsoffret.

Problemet med Lexbase är att tjänsten väldigt klart visar hur samhället idag misslyckats med att utifrån ett humanistiskt perspektiv skapa ett rättsmedvetande. Kriminalitet är en sak men grunden för ett rättssamhälle är att genom att avtjäna ett straff så har du sonat ditt brott. Genom Lexbase och även hur såväl belastningsregister, domstolar mm hanterar gamla domar så är vi snarare inriktade på att en gång dömd – alltid kriminell. I Lexbase-världen, där du kan se om någon är dömd men måste betala 50-79 kronor för varje dom så blir det den kriminella klisterlappen som gäller – inte vad du egentligen är dömd för.

Det är därmed inte okej att talespersoner för tjänsten blir mordhotade, eller att media väljer att hårdvinkla för att hämnas på att deras egen hegemoni hotas (medier har alltid kunnat söka i domar).

Generellt, oavsett min digitala och företrädesvis transparenta syn på information, är inte Lexbase något som är för samhället gott. Det är för många som skadas av det respektive att det bygger på en skev syn på hur ett humant rättssamhälle måste vara uppbyggt. Men på samma sätt måste ett tillika demokratiskt rättssamhälle byggas på solida och konsekvensneutrala regelverk vilket gör att ändringar i grundlagen inte bör efterfrågas lättvindigt.