Jag är inte nöjd med livet

Jag hade tänkt att skriva något om diverse diskussioner runt Ekeroth och krogen, eller om samtycke, eller om det mesta som far förbi i åsiktskorridoren Twitter.

Så jag delger bara en insikt som är lite sådär personlig så här på söndagkvällen.

Läste en FB-uppdatering som handlade om hur man ska fixa sin söndagsångest. Jag svarade ”Röka på” vilket fick personen att skratta lite. En annan skrev (bl a) ”var nöjd med livet”.

Jag insåg att jag mest får ont i magen när jag läser såna saker. Vara nöjd med livet. Jag kan inte förlika mig med att vara ”nöjd med livet” – förhoppningsvis är man det när man ska dö även om jag tvivlar på det. Jag har svårt att se det som något positivt. För mig blir det passiviserande. Att liksom landa för att inte flyga igen. Att vara nöjd innebär också för mig att man på nåt sätt väljer att säga att allt inte är föränderligt. Om man är nöjd slutar man förändras, och därmed blir väldigt mycket kvar på en punkt. I mitt huvud blir livsnöjdhet att man typ stannar vid den man är när man är säg 35 och fortsätter vara där. Tycker samma saker, gör samma saker, älskar samma saker. Så dör man. Nöjd. Kanske. Eller så inser man att man borde försökt vara mer onöjd. För man inser att man missade den större delen av livet.

Min drivkraft är nog lika delar passion, nyfikenhet, intresse och onöjdhet (kryddat med en dos revanschlusta utifrån barndomens mobbing). Jag är onöjd och därför försöker jag förändra något. Och generellt blir det för mycket good enough om man någon gång väljer att säga ”jag är nöjd med livet”. Jag bygger, söker, tänker, undersöker, hittar, testar, utvecklar ständigt. Likformighet är nöjdhet. Att göra samma saker kräver nöjdhet. Jag gillar inte att göra samma saker. Det finns för många nya saker att upptäcka och utmana.

Jag är onöjd med livet. Det är det som gör det värt att leva.

  • disqus_PxgktOInPA

    Jag tänker liknande tror jag. Jag är aldrig nöjd. Alltid i förändring, i strävan mot att bli bättre, få det bättre, hantera bättre. Med bättre menar jag på ett sådant sätt så att jag känner mig tillfredsställd för stunden. Det jag skrev om söndagsångest idag handlar egentligen om en jobbsituation som jag inte känner funkar. Där jag vill förändra mitt sätt att se på saken, på mig själv. Jag vill bli bättre på att hantera sådana situationer jag sett mig själv hamna på senaste. Men jag förenklade min fb-status till strategier för att hantera söndagsångesten. Jag hoppas att jag i slutet av livet är nöjd. Det är då jag vill vara nöjd. Med att alltid ha strävat mot att bli bättre.

  • Anade att det handlade om såna saker – man börjar ju lära känna varandra efter att följt varandra ett tag.
    Hoppas det löser sig. Det farligaste är inte stress utan frustration.

  • Johan Bergström

    Oh, Spot on. Det är lika delar en självklarhet, i det som skaver, som en fantastisk belastning. Möjligen önskar jag att jag någon gång kunde stanna upp och uppskatta tillvaron. Om än ngn sekund.