Månadsarkiv: oktober 2012

It’s time for Movember. Deeped is shaving!

Imorgon (inatt) är det dags. Kl 00.01 startar Shave down för det Team jag är med i. Via Google Hangout. Stay tuned för länk. Då kommer jag att raka mig  rent för första gången på … 23 år. Detta för att sedan odla en riktigt schysst mexikanare eller Magnum-musche.

Detta för att jag är med i Social Bros-laget (#socialbros #movember) under Movember som samlar in pengar till forskning runt prostata-cancer. Du skänker pengar, min omvärld får njuta av mig med mustasch. Snacka om win win-situation. Gillette är med också. @jocke har redan startat pr-arbetet.

Självklart kommer utvecklingen kunna följas via sociala medier. Och vill man se min mustasch live finns möjligheten på SIME 14 november, på Intryck i Karlstad den 15 november, på AggroPekuliar 22-23 november och den kommer vara rejält snygg på Consumer Insights Outlook den 28e november.

Skänk pengar till teamet nu. Målet är (minst) 10k!

 

Lite inspiration? Självklart har vårt team en spellista:

Människan är korkad (hoppas jag)

Parken Zoo-debaclet renderade mig att skriva en nedstämd text över att människor är så oerhört korkade. När jag idag kikade efter något liknande efter gårdagens avslöjande om hur sömmerskorna av (bland annat) H&Ms kläder lever på svältlöner möts jag av en väldigt liten skara upprörda personer som många gånger är minst lika inkonsekventa som de ilskna debattörerna under park-incidenten. (Till skillnad mot PZ som försökte att svara så kör H&M ett förskrivet svar – rätt trist).

Kommer att tänka på att det kanske egentligen är rätt vackert ändå. I de här diskussionerna visar sig människor – vi – just som vi är: ganska känslostyrda, imperfekta, inkonsekventa och ganska… mänskliga kanske? Eller en smula korkade. Det är därför det rasas. Och kränks. Det hjälper knappast varken utrotningshotade bongohjortar eller kambodjanska sömmerskor men alternativet är kanske ruskigare: att vi gör precis allt väl medvetna om konsekvenserna, att varje moraliskt tvivelaktigt val vi gör bygger på genomtänkt strategi – och att det innebär att det någon gör ska straffas utifrån att det är en konstant och inte en föränderlig variabel. En gång en scapegoat alltid en scapegoat. Släng in dem i cellen (eller frysboxen i PZs fall) och släng bort nyckeln. One strike and you’re out.

Det är lite mer hoppfullt att tänka sig människan som lite korkad. För då kan man åtminstone lära sig saker och göra bättre nästa gång. Om vi är smarta och gör allt enligt en plan finns det inte mycket plats för att förändra.

Apple får habegäret att gå igång

Det var länge sedan jag kände så här.

Under ett par år har Apples keynotes varit väldigt mycket ”jaha”. Men inte idag. Idag blev man sådär mör och plånboken valde att springa och gömma sig av ren och skär skräck, suckarna från korten hördes lång väg. Jag är inte alls speciellt fascinerad av Iphone 5.

Först. Det kändes som om Tim Cook hittat sin stil. Det är fortfarande en typisk Apple keynote, det är fortfarande så att Jobs ande svävar över det hela men det blir mer och mer Apple och inte Jobs som bär upp det.

Sen. Fantastiska produkter. Jag vill ha alla. 13″ Mac Powerbook med retinaskärm. Mac Mini Server med coola specs. Ja tack.

Men sen kom den: Imacen. Än en gång ett under av design. Det är än en gång en dator man inte har i ett hörn utan helst så att den syns.

Var fan är datorn liksom? Det är en sjukt tunn skärm. Ändå en dator som i sina dyrare versioner klart kan fungera som en rätt ok produktionsdator. I den finns också Fusion drive: en bit SSD och massor med HDD som smart ser till att du har tillgång till SSDns snabbhet men upp till 3 TB HDD-plats.

Generellt var det intressant att se en keynote som åtminstone jag upplevde som aggressiv. Apple har, trots sin konstanta framgång (deras aktie handlas på över 600 dollar), känts ganska lama. Men nu väljer man att slå mot såväl stationära marknaden och enligt deras statistik är de redan idag nummer ett i det segmentet i USA, som att man slår till mot mindre servermarknaden med en Mac Mini på stereoider. Och genom att släppa Ipad Mini slår man undan fötterna på företagen som sett ett hål i marknaden för Android-plattor på runt 7″.

Ipad Mini då. Ingen retinaskärm. Ganska dyr. Men för mig något jag insett jag vill ha. För Ipaden har inte riktigt blivit något som jag inte riktigt kan hitta en plats för. Den är lite för stor för att fungera riktigt bra för att läsa mycket, och jag gillar inte att skriva på den. Men jag använder den som min enda anteckningsbok tillsammans med Adobe Ideas och en penna från Kjell & Co. Men den är för stor för att bara ta med sig. Och visst – skärmen är fantastisk. Så Ipad Mini känns helt rätt. Trots att skärmen är sämre om än med samma upplösning som Ipad.

Så nu är frågan: vilken del av kroppen behöver jag sälja för att få råd med det här…

Parken Zoo’s handlande öppnar en mänsklig avskrädesavgrund

Parken Zoo-händelserna har öppnat ett stort svart hål. Där man inser att väldigt många svenskar är fullkomligt renons på civiliserat sätt. Mängden hot, hatiska personpåhopp och idiotier går knappt att räkna. Man avkräver självklart avgång för både VD, styrelse och särskilt djurparkschefen: upprördheten verkar ibland vara störst över att hon uppfattas ha ljugit. Alla försök att både be om ursäkt eller förklara och ge sin bild möts av hat och högljudda krav där många också önskar livet ur de ansvariga.

Det är öga för öga som ska gälla. Djur eller människa spelar ingen roll. Det är en fullkomlig uppsjö av personer som på Facebook, under sitt eget namn, skriker ut att andra människor inte är värda att leva.

Det som är i svang är ett antal parametrar som gör att jag blir än en gång beklämd:

  • Moralismen utan struktur och filosofisk grund.
  • Genommedialisering. Kalla Fakta (följt av andra granskningsprogram och debattprogram) har patenterat snäva vinklar och hårt driven enfrågedriven journalistik.
  • Kränktheten. Ibland kränkthet by proxy där man blir kränkt å någon annans vägnar.
  • Foliehatteri. Man väljer att tro att den som försöker ge en annan bild av en händelse alltid har en bakomliggande agenda.
  • Scapegoating. Istället för att diskutera sakfrågor söks hela tiden någon som ska straffas för saker som hänt.
  • Sammanblandning av sak och person. Personangrepp direkt en felaktighet hittas.
Man kan tycka att folk som sätter sig i en sån här situation kan få skylla sig själv. Men det som folk inte verkar förstå är att det här sällan skapar annat än en nedåtgående spiral. Företag kommer knappast bli mer villiga att släppa in konsumenter, media kommer få ta till större åthävor för att komma genom tjockare och tjockare väggar. Självklart handlar det om att människor plötsligt fått möjlighet att uttrycka sig så att det syns: det här är vad som sägs runt kaffeborden, i tvättstugan, på stan. Problemet är just att det känns som om man inser att det knappast är ett vackert fundament som samhället byggs på. 

Det finns mycket att säga om hur Parken Zoo hanterat Kalla Faktas granskning. Deras initiala höga hästar var ett haveri. Att de lovade att svara togs som att de skulle svara på alla saker som kom in vilket var omöjligt.

Generellt är det ändå så: även om du som företag gjort fel så har du rätt att ha kontroll över din Facebooksida. Personangrepp som dessa går bort eftersom de kan bryta mot flera lagar både PUL och Brottsbalk. Helt enkelt kan man annars välja att åtala Parken Zoo för att inte rensat sin sida från innehåll som bryter mot lagarna – trots att det är riktat mot dem själva.