Månadsarkiv: augusti 2012

Svävande på målet

Det är stor humor när väckelsekristna får spel av ett skönt trick. Det hela handlar om de gatuartister som hänger på Stallbron i Stockholm. I en insändare i Dagen går Gertrud Storsjö igång om det samma och roddar upp en kristen FUD runt bland annat kundalini yoga och leviterande shamaner. Det är en fantastisk läsning där slutsatsen ligger i att vi är i den sista tiden (det har vi rent teologiskt varit i snart 2000 år) och att vi ska vara uppmärksamma på ”falska tecken”.

Att det hela bygger stålställningar och illusionstrick spelar ingen roll för Gertrud eftersom det ändå är ett ”falskt tecken”. Det som är extra roande är att det i hennes och andra likasinnades ytliga exekverande av bibelord finns en ologik: de tecken som då anses vara falska (men som är många) är tecken på att vi är i slutet. Snart kommer Messias åter, apokalypsens hästar kommer.

Gertrud, medlem i OAS-rörelsen, är en känd debattör som bland annat rasat mot ”statsfinansierad porr” dvs. en film till skolornas sexualundervisning, förklarat sin aversion mot buddhism som kommer förstöra Gnosjö.

Fast det hela är helt enkelt ett gammalt trick:

http://www.youtube.com/watch?v=etSivpBHUmE&NR=1

Jag tror faktiskt att Gudrun och andra är farligare än svävande gatuartister.

Det där om livet och om döden

Döden. När den kommer lite för nära. Det där lätta vingslaget av en svart vinge. Någon man mött, någon man haft kontakt med. Någon som är yngre än en själv. Närhetskoefficienten. Personer som varit viktiga får många – eller för en själv. Borta. Ett tramptag fel. En missad sväng. Så många möjligheter som slutar i det där sista andetaget. Så många som saknar och minns men ändå blir det ett tomt hål där en stjärna alltid funnits.

Livet. Ett tillfälligheternas spel som skapar ett universum av möjligheter. Den natt då Neil Armstrong satte sin fot på månen blev jag (enligt familjemyten – med en mor med borderline är det inte helt lätt att veta) till. Sedan väntan, tillväxt, förväntan och mängder av faror, grynnor och påverkan som gör oss till det vi sedan blir. Men som vi sedan utnyttjar, eller glömmer, efterhand vi tar våra steg. På månen eller på jorden. Framåt eller bakåt.

Vi är en del av varandra. Vi speglar oss i varandra, stödjer oss, repellerar. Men vi sörjer olika. Personligt, beteenden blir basala, egenartade. Precis som att vi gläds när livet plötsligt sparkar till ett revben. Med tårar, skratt. Eller tystnad. Det finns inget rätt eller fel när det börjar och när det slutar. Det bara är.

Fantastisk service Palace Hotell Göteborg!

Det är inte ofta man får vara med om företag som faktiskt väljer att göra det där extra. Idag var jag med om det och tycker att företaget Palace Hotell i Göteborg är värda att få credd. Särskilt då de har så dåliga träffar på Google. För oavsett all teknik: hjärta och passion för kunder slår alla ettor och nollor.

Storyn då? Well. Det har varit en hel del hotellbokande för mig ett tag. Massor med datum och jag är inte direkt projektledartypen som gör listor och ser till att dubbelkolla saker. Så jag hade bokat upp hotell för Webbdagarna helt åt fanders. Det fick jag reda på när Annika från Palace Hotell ringde mig och frågade om något blivit tokigt då jag inte dykt upp. Alltså vi tar det igen: ett hotell ringer en gäst som inte dykt upp och frågar om allt är ok? Hur ofta sker det?

Till saken hör att jag alltid bokar mina hotell via Booking.com eller Hotels.com vilket innebär att hotellet får betalt ändå oavsett om jag dyker upp eller inte. Det är jag som blir lidande. Jag hade helt enkelt bokat helt fel datum för Göteborg (gissa att jag direkt började kolla de andra bokningar som jag har i närmare tid – typ inatt – så att de var i sin ordning)

Annika lyssnar på min långa suck över min egen dumhet och förklarar att det är ok att jag flyttar på det. Det jag behöver göra är att ringa i det här fallet Booking och ber dem göra det. Direkt ringde jag kundservice där och de var också tillmötesgående (fick liksom nypa mig i armen eftersom man oftast är van vid sura och sega kundtjänster i andra fall). Jag fick vänta kvar medan killen motringde hotellet och sen var det klart. Ombokad utan att det kostade mig många sköna tusenlappar.

För mig blir det klart ett plus nästa gång jag bokar hotell i Göteborg. Nu har jag iofs inte bott på det ännu men oavsett den standarden så har de verkligen byggt in ett varumärke i min top of brand mind genom att faktiskt inte utnyttja (i det här fallet min dumhet) situationen utan vara riktigt serviceminded. Att Booking.com också har en så bra och snabb kundtjänst visste jag inte (har jobbat en del med deras konkurrent förr om åren men har ingen aning om hur deras kundtjänst fungerar).

Så idag är jag sannerligen #gladkund

Högstadiet. Det är stort.

Vad hände? Idag började han sjunde klass. Ättelägget, han som tog tag i mitt pekfinger någon minut efter han föddes och som sedan ägde mitt hjärta. Han som fått samma humor som mig, som är en person som jag är stolt över att få hänga med när tid finns. Som äger en intelligens och en skön personlighet med stort hjärta. Högstadiet liksom. Det är stort. Det berör mitt hjärta.

Cirkus Assange

Cirkus bygger på att slippa verkligheten en stund. Med halsbrytande konster, exotiska djur och roliga clowner. Ett opium för folket: när romarna byggde sin cirkus handlade det om att skapa blodsspillan för folket att roa sig med.

Den cirkus som de senaste åren utspelat sig på bästa sändningstid med allt som kan underhålla: sex, Robin Hood-figur, gömda faror och konstant möjlighet för vissa element att engagera sig mot något känns ganska oroväckande. Cirkus Assange.

Soppan runt Julian Assange, de konstant uppskjutna förhören om påstådda sexuella övergrepp (enligt juridiskt synsätt möjliga att betrakta som våldtäkt), uttalanden från politiker och journalister som tar sig absurda uttryck oavsett vilken sida man ställer sig på. Det är antingen att Assange är ett fegt kräk (som både Oisin Cantwell hävt ur sig liksom @goranhagglund förklarat när det blev klart att Assange fick asyl i Ecuador) eller så är det högljudda jubel över Ecuadors ”mod” och ”vilja att skydda pressfriheten” (det senare onekligen ironi på hög nivå). Idag skriver två journalister en minst sagt märklig sak på DN Debatt där man anser att ”statsfeminismen” styr svenskt rättsväsende – ett uttryck som vanligtvis återfinns bland Sverigedemokrater och liknande galningar. Tyvärr hjälper inte sansade genomgångar av det juridiska när blindheten och foliehattarna tryckts ned över ögonen. Samtidigt blir det nästintill löjeväckande att en åklagare från Sverige inte kan se till att lösa de logistiska problemen med att åka till London.

Jag har tidigare i den här soppan menat att Wikileaks förlorar på att välja att låta Assange bli detsamma som organisationen. Det är ett grymt exempel på hur ”founder’s disease” kan totalt lamslå en organisation. Tyvärr fortsätter man med det vilket gör att hur mycket jag än önskar att Anna Troberg har rätt i sin fantastiskt balanserade artikel så urholkas trovärdigheten konstant för Wikileaks. Istället för att separera de saker som Julian Assange påstås gjort från det arbete, och de reella hot som amerikanska intressen de facto ställer mot organisationen Wikileaks spelar de dessa i händerna genom att låta Assange och Wikileaks öden bli helt sammankopplade. Genom att också hantera den information de fått från andra som ”sin” och söka total kontroll över densamma skapar en bild av en organisation vars demokratiska ideal i bästa fall är synnerligen prosaiskt, i värsta fall större avsaknad av det.

Det finns en i grunden otäck rörelse i det här – där själva grundhändelsen inte anses vara tillräckligt intressant. De två kvinnor som det handlar om har fått löpa gatlopp, blivit mordhotade, anklagade för att vara CIA-konspiratörer och i sitt val av juridisk talesperson gjort ett misstag. Perspektivet av brottsoffers rätt blir snarare att de (i de fall de bara inte ses som konspiratörer) blir collateral damage – värda att offras för det större goda. Att de har rätt att anklaga en person och få sin sak prövad väger lätt. Samtidigt är det skrämmande när ledande politiker och företrädare verkar mena att asylrätten och länders diplomatiska suveränitet väger lätt just i det här fallet: oavsett vad man tycker om Ecuador så är hot om att uppväga ambassadens immunitet och uttryck för att deras val inte är rätt oroväckande. Generellt rimmar det illa att ifrågasätta andra länders asylbeslut oavsett om de sedan riktar bredsidor mot vad de anser vara västvärldens koppelgående med amerikanska intressen.

Det hela är en cirkus som rör sig runt Assange där han gudomliggörs av vissa och demoniseras av andra. Ett binärt diskussionsklimat som inte bara glömmer bort grundläggande civiliserad rätt utan också glömmer bort de personer som skapat möjligheterna till Wikileaks, exempelvis Bradley Manning vars mod att kopiera allt det material som gjort Wikileaks till vad det var. Farsen som orkestreras av båda sidor gör att hela whistleblower-utvecklingen går i stå och myndigheter, företag och organisationer som vill hålla information hemlig kan bygga högre murar, bättre skydd utan att bli utmanade.

För många år sedan skrev Neil Postman ”Cosmetology has replaced ideology” som en dystopisk framtidsvision om medias sätt att hantera politik. Den känns inte långt borta i det här fallet där personifieringen fått stå framför de många gånger viktiga ideologiska avslöjanden som Wikileaks kan göra. Det är mycket tråkigt.

Uppdatering:  Det är onekligen intressant att Assange väljer att inte alls beröra vad själva frågan handlar om när han gör ett uttalande från Ecuadors ambassad. Det hela bygger på en strategi där storyn baserar sig på att USA ger sig på Wikileaks och att det är ett krig mot whistleblower-sajter. Ett smart sätt att byta fokus och rikta bort strålkastaren från själva grundfrågan: anklagelser om våldtäkt.

Uppdatering: @hax gör en lång genomgång och kommer fram till att Wikileaks borde se till att få sexanklagelserna ur vägen: som jag förstår honom genom att gå svenskt rättsväsende tillmötes, eftersom det är större frågor som är viktigare runt affären. Jag är dock generellt fundersam om det ens kommer att räcka: i hela den här affären har Wikileaks valt att blanda ihop de anklagelserna med den stora frågan – eftersom Assange helt enkelt inte verkar vara möjlig att frånkoppla från organisationen. Idag är det så oerhört fastlåsta positioner där både Assange, Wikileaks, Sverige, Storbritannien och Assange-tillskyndare grävt ner sig i skyttegravar och satsat både cred och tid på sin ståndpunkt.

UD gör också ett uttalande på sin blogg som fastslår vilka principer som gäller vid en utlämning.