Arvssynden deluxe just for the lulz

På olika sociala nätverk snurrar just nu en skärmdump där Sveriges statsministers son ska ha svarat att han inte vill att ”blattar” ska vara på en perfekt fest. Sonen har varit ute i blåsväder tidigare för sina Facebookkommentarer. (Jag väljer att inte länka utan ni får om ni är intresserade använda era Google-skills).

Flera väljer att skicka runt det. En del självklart av samma anledning som många kända personer får leva med att deras respektives, föräldrar, barn och andra släktingars tillkortakommanden blir sammankopplade med deras namn – skvallret, schakalbeteendet. I det här fallet är det extra pikant då det är ledaren för ett land, som själv slirat på uttalanden om etniska svenskar men som hävdar anti-rasism som ledstjärna.

Självklart tar motståndare också chansen att använda hans barn till slagträ för att komma åt honom. Kvällstidningslogik. Pöbelvälde. Med argumentet ”Ingen rök utan eld”. Om barnet har fel åsikter måste det ju bero på att föräldrarna har det enligt samma vridna och beteendevetenskapligt felaktiga logik.

Problemet är att ingen verkar fråga sig om det sansade i att avkräva barn förklaringar runt sina föräldrars oförrätter (Lex Sommerlath) för att barnet ska vara trovärdigt. Kan man avkräva av barn till kända personer att de ska vara perfekta – eftersom den rådande medielogiken, adopterad av sociala mediedrev, menar att föräldern annars förlorar i förtroende. Människor som har släktingar som begår brott – eller väljer fel respektive: de ska straffas indirekt genom uthängning och ifrågasättande?

En mentalitet som är arvssynden deluxe.

Eller som jag fick förklaringen av en person varför man skickar det vidare:

Just for the lulz. Att det i det här fallet handlar om ett barn (ja man är barn till det att man är 18 år), att man inte ens vet om skärmdumpen är sann spelar liten roll (dock har @bolstad noterat att den är offentlig och sann). Det är ett kändisbarn som gjort bort sig. Tjära och fjädrar. Struntsamma att det – förutom att det är ett barn det handlar om så vet man inte om skärmdumpen är sann. Man väljer att tänka bort det faktum att förutom att klart vara utsatt för press genom att ha två inom politiken kända och ifrågasatta föräldrar också nu vara skilsmässobarn – en skilsmässa som blivit ganska offentlig.

Om vi ponerar att sonen är en liten rasse – är det då något som hans pappa måste lida för – är alla barns åsikter föräldras ansvar? Har inte barn rätt till egna åsikter oavsett om de är dumma? Ska pappan ha ansvaret att kolla av sonens facebookkonto? Rätten att censurera det? Eller hur menar personerna annars att något ska gå till?

Ett av de stora problemen inom politiken är att det är rätt få som väljer att satsa på en politisk karriär. Eftersom det påverkar hela familjen om man lyckas då det finns många som inte skulle ducka för att utnyttja familjemedlemmarna i smutskastning. Eller bara for the lulz.

  • Erich

    Du tar upp två skilda diskussioner här: ”Problemet är att ingen verkar fråga sig om det sansade i att avkräva
    barn förklaringar runt sina föräldrars oförrätter (Lex Sommerlath) för
    att barnet ska vara trovärdigt. Kan man avkräva av barn till kända
    personer att de ska vara perfekta – eftersom den rådande medielogiken,
    adopterad av sociala mediedrev, menar att föräldern annars förlorar i
    förtroende.”
    – Lex Sommerlath (bra benämning faktiskt) är frågan om barn ska hållas ansvariga för sina föräldrars fel, medan det senare är frågan om barns ansvar för föräldrarnas anseende.
    I bägge fallen läggs dock ansvaret på barnet (även i upplägget om ”arvssynd”).
    Jag vill nog hellre, i likhet med det parti hans föräldrar är i ledande positioner för, lyfta fram föräldraansvaret.

    Det verkliga felet Sommerlath gjort är att förneka och aktivt mörka förälderns missgärningar – att sätta familjehedern framför vad som är rätt. Hennes föräldrar borde ha tagit sitt ansvar att inte sätta barnen i den situationen.

    Det verkliga fel statsministersonen gjort (upprepade gånger) är rasistiska utfall. Förtjänar han att hängas ut för det? Nej, han är inte någon egentlig makthavare (även då han garanterat är inflytelserik bland sina skolkamrater), men med den semi-offentliga status han har är det inte överraskande (men synd) att det händer.
    Hans föräldrar borde tagit sitt ansvar och uppfostrat honom med demokratiska värderingar.

    * ”Med argumentet ‘Ingen rök utan eld’. Om barnet har fel åsikter måste det
    ju bero på att föräldrarna har det enligt samma vridna och
    beteendevetenskapligt felaktiga logik.”
    – Nja, här är det nog mer en bekräftelse av det sociala arvet då den ene föräldern gång efter annan slirat på tungan i debatter och skyllt problem på invandringen/invandrare (samt vars starkaste barndomsminne är att ”två invandrarkillar” snodde hans leksakslåda).

    Själv har jag inte skickat runt skärmdumpen, utan nöjer mig med att kommentera diskussionen kring den.

  • Fast då utgår du från att barn alltid drivs av föräldrarnas värderingar. I tonåren är det inte ovanligt att unga väljer åsikter tvärtemot sina föräldrars. 

  • Intressant inlägg – jag hade inte hört talas om detta tidigare, så tack! :-)

    Reinfeldts son är 16 år. Han är gammal nog att förstå att handlingar har konsekvenser, och borde verkligen ha värderingar som omdöme nog att inte uttrycka sådär sårande. Att kritisera honom är alltså inte fel (tänk själv om jag, som är jämngammal, skulle skriva något liknande inlägg!) – även om det är möjligt att kritiken/uppmärksamheten är oproportionerlig. 
    Detta ska emellertid inte ha något, inte något alls, med att han är släkt med statsministern att göra! Fredrik Reinfeldt får stå för sina egna handlingar, hans son får stå för sina egna handlingar. Något annat vore hemskt. Eventuella drev/politiker/mediemänniskor som försöker sammankoppla sonens åsikter med statsministerns gör fel; de blandar ihop privat och offentligt på ett sätt som bryter mot allt vad medieetik heter.

    Sedan har ju statsministern själv gjort klart tveksamma uttalanden i sådana här frågor, och driver en främlingsfientlig politik (i och med att flyktingar närmast rutinmässigt avvisas från Sverige till tortyr, död och andra hemskheter). Men det har inget med hans sons agerande att göra.

    Rasistiska attityder måste bekämpas, samtidigt som grundläggande ansvarsprinciper och medieetiken måste upprätthållas.

  • I den bästa av världar ja. Men det vet både du och jag att anledningen att folk skärmdumpat och skickar runt är för att han är Reinfeldts son (och jag tror faktiskt han fyllt sjutton vid det här laget). Så även om det du säger är sant så är det knappast så att personer i såväl socialdemokrati och inom våra egna led väljer att lyfta upp den här dumheten bara för att förhindra ”någon” att uttrycka sig rasistiskt utan just att det också har en oerhörd impact att han är den han är. 

    Jag noterade att Reinfeldt slirat på frågan även om jag inte skulle välja att vara så kategorisk som du när det gäller flyktingpolitiken (som väl snarare är Nyamkos huvudvärk ett tag till?). 

    Eftersom ingen av de stora medierna plockat upp det här så visar det onekligen att sociala medie-personer behöver fundera lite över etiken igen. 

    Det som irriterar mig är att en del personer som skickat runt det inte bryr sig om vare sig att han är ett barn eller att det är dålig medieetik att köra guilty by association. Oansvarigt.

  • Helt riktigt, det finns något trasigt i den snabba verkligheten vad gäller förhållandet till sanningen och vad som är rimligt. Slutsatsen är ännu viktigare, jag har blivit hotad både online och IRL. den dagen det kommer när min familj vet jag inte om jag själv blir våldsam eller om jag bara kryper in under min sten..

  • Pingback: “Sociala medier” av Paul Ronge « Calandrellas blogg()