Att radera eller inte radera. Vad tycker du?

Så har jag fått mitt första mail som gissningsvis kommer av Du är googlad-lärdomar som folk dragit. Det är en förfrågan om att ta bort en passus i en fem år gammal postning där jag tycker att en person är rätt puckad utifrån det som den skrivit i en publicerad krönika.

Nej, det är ingen postning jag är stolt över. Jag har förhoppningsvis förändrat min syn på hur jag skriver om andra människor. Och personen menar att det inte är en krönika han/hon inte är speciellt stolt över längre – menar sig också ha mognat. Argumentet är att personen blir nedslagen över att min postning syns när personen googlar sitt namn, vet inte om han/hon skäms för sin egen krönika och önskar att den försvann, och personen menar att han/hon skulle ta bort en sån postning själv för att vara schysst. Det är en sån liten sak.

Men för mig är det ingen enkel sak att göra. Jag har bloggat sen 2001 och det är ytterst få saker jag valt att radera eller ändra (och har jag ändrat har jag berättat det i samma postning).

Dock kan jag inte bestämma mig för vad jag ska göra:

  • Jag ogillar att ändra i det som skrivits tidigare. Dels eftersom det innebär att jag förvanskar historien, dels för att det innebär att min trovärdighet som bloggare naggas i kanten. Jag är en historieskrivare precis som alla andra som skapar innehåll online.
  • Var går gränsen? Det här kan tyckas som en liten sak men det är ett sluttande plan man kliver på. Vem kommer maila och säga ”men du hjälpte ju X genom att ta bort – kan du inte ta bort det du skrev om mig/oss/partiet/händelsen?”
  • Om jag gör det – vad hindrar andra att börja ta bort saker som publicerats; och därmed förändra historien?
  • Man får ibland leva med att man inte är konsistent. Jag har mängder av bloggpostningar som jag inte är speciellt stolt över och som syns i olika sökningar. Men bättre att dra lärdomar av dem än att bara ta bort dem.
  • Om det var skrivet i en tryckt publikation: vad skulle man göra då? Samla in och elda upp?

Att jobba med reputation management handlar lika mycket om att skapa innehåll för att på så sätt äga sina sökningar som att försöka få bort misshagliga sökträffar. Självklart är det alltid knepigt eftersom det ibland är ganska starka sidor som man har att fightas mot. Men när det gäller det egna namnet handlar det om att skapa konton och innehåll på flera ställen, att distribuera sitt namn genom att finnas med och vara aktiv på såväl Twitter, Facebook, egen blogg, Youtube, Instagram mm. På så sätt kan man alltid putta ner även starka postningar en bit ner. Bygg upp en bild av dig själv som visar en annan bild än den som visats hittills.

Men samtidigt: jag förstår personen som upplever postningen som besvärande. Jag önskar jag bara kunde ta bort allt, glömma det och gå vidare. Så vad ska jag göra?

  • Jag kan ta bort hela postningen. Det innebär att ganska mycket annat försvinner också.
  • Jag kan ta bort just den passusen där personen förekommer. För mig är det nästan mer censur än att radera hela postningen.
  • Jag kan ändra i posten, exempelvis ta bort efternamnet. Efter ett tag kommer det att slå igenom i Google men eftersom det hela också hänger ihop med en länk till krönikan kommer det fortfarande vara ett problem.
  • Jag kan sätta en no follow no index på just den postningen. Då kommer Google i framtiden inte att indexera just den postningen vilket efterhand kommer att göra att sökordet försvinner.
  • Jag kan låta bli att göra något med hänvisning till min ganska starka känsla över att det är fel att förändra saker utifrån historien.

Vad tycker ni jag ska göra? Please, kommentera!

  • Nr 3 – bort m efternamnet. Det ändrar ju inte historien/sakinnehållet. Dessutom blir ju ngn annan glad

  • Torbjörn Jerlerup

    Jag har fått den frågan också. Och för mig beror det helt på i vilket sammanhang och om det är centralt för artikeln eller inte att det finns med. Är det centralt för artikeln låter jag det vara kvar, annars försöker jag vara generös.

    En fd Sverigedemokrat ville ha bort en kommentar nyligen i en bloggpost som var förbaskat korkad. Men, vad tusan, det kan man väl bjussa på, tänkte jag. 

  • No index är ett alternativ på bloggposten. Visserligen kommer du tappa en del trafik på andra begrepp som posten handlar om. Och jag har sett att no index inte alltid är 100%, beror lite på om du har externa/interna länkar till bloggposten.

    Annars kan du ta bort namnet i text lägga in det i en bild istället. Står namnet på många ställen? Lägg in en bild i slutet och hänvisa dit. Fast om det förekommer i kommentarer också så behöver du göra samma sak där.

    Eftersom det gäller en krönika så lär väl den finnas kvar på nätet så personens åsikter då bör kunna hittas om man söker på namnet.
    Får intrycket av att det gäller en offentlig person och då får man nog räkna med att ens spår inte suddas ut så lätt.

  • Intressant frågeställning Deeped! 

    Personligen skulle jag inte radera, däremot skulle jag kanske gå in och göra ett tillägg i inlägget och skriva något kort om hur jag ser på det idag. Att skriva krönikor gör en till en publik person, och då får man också ta att folk tycker om vad man själv tycker. 
    I det här fallet verkar det som om personen själv skäms för sin krönika, och då skulle jag kanske också gett personen ett par rader i tillägget så att hen kan utveckla sin nuvarande ståndpunkt.

  • Skrymta

    Det där godtyckligt ilskna sättet fick mig att sluta kommentera. Nu är jag här igen. I bloggpostfrågan skulle jag säga, no-index, kanske i kombination med att ta bort namnet, ett stycke, och ersätta med en bild och en förklaring. Då går ändringarna att spåra och historien blir inte förvanskad. Dock har du kvar problemet med vart gränsen ska sättas men det kanske du får ta ställning till om det blir ett problem i praktiken.

  • Det är ju det som kommentarsfältet är till för. Han som ändrat sig skriver det. Du ger din syn på saken. Bara för att man tar bort beskrivningen av en händelse så ändrar man inte på det som varit

  • Pingback: | Signerat Kjellberg |()

  • Det finns de som hävdar att förintelsen aldrig inträffat… Historierevisionism är en farlig aktivitet som jag önskar att du håller dina fingrar borta från.

    Gör ett tillägg i den gamla postningen och hänvisa till denna postning. Kanske kan ni gemensamt skapa något som tar upp och hanterar er utveckling osv.

  • Jag är på Mickes linje! Tycker det är ett smart och korrekt tillvägagångssätt. Kanske också med en No Index-inställning så småningom för att inte dra ut på lidandet. Inlägget finns kvar i sin (om än kompletterade) helhet på din blogg, men inte nödvändigtvis synligt via Google och andra sökmotorer.

  • Håller med Mattias. Jag satt i en liknande situation för några månader sedan, även om jag inte ångrade något jag hade skrivit. Ville inte ändra något eftersom det ändrar historien, men raderade, på personens önskan, hans namn ur kommentarer (han hade alltså själv skrivit både för- och efternamn, något som han nu ångrar) och ersatte med X. 

  • Åsa

    Jag är också inne på Mickes linje.

    Vi som skrivit ett tag har inlägg som är mer eller mindre bra, kommentarer som i efterhand blir fel.

    Någonstans tycker jag att det tappas bort en väsentlig del i ”Du är googlad vågen”. Den som tolkar det hela har också ett ansvar att tolka informationen, inte bara att jag själv ska ”sudda bort” det som jag inte gillat och försöka få bra saker högre.

  • Hemligamorsan

    Med risk för att det alltid är lättare att ha principer när man inte drabbas av dem själv, så tycker jag att du inte ska ändra i själva bloggposten.
    Min huvudsakliga invändning är att det handlar om historierevisionism, ungefär som att sudda bort obehagliga personer från fotografier. Även om det är en person som har gått vidare, ändrat åsikt etc, så blir det historielöst om man låtsas som att den tidigare åsikten aldrig har existerat. Lite som The eternal sunshine of the spotless mind.
    Nu vet jag inte vad det handlar om – eller vem det var – men låt oss för argumentationens skull anta att det var en rasistisk krönika av en person som inte längre vill stå för det. Det kan vara genuint; men det kan också vara en opportunistisk åtgärd, från någon som i grunden har kvar sina tidigare värderingar, men har insett att det inte är någon vidare bra grund att bygga en politisk karriär på. Vill du då medverka till att gömma den delen av personens bakgrund?
    Dessutom så tycker jag att det som är jobbigt för denna person i första hand borde vara den ursprungliga krönikan; inte din kommentar till krönikan, Om du kallar någon för korkad idiot som borde skjutas (eller något annat elakt); så faller det tillbaka på dig och inte på personen i fråga.

  • Radera. Ingen kommer att bry sig ändå om 100 år :)