En bakdel gör ingen sommar

När jag läste vad @lowengrip valde att göra på Egoboosts framsida i senaste numret tyckte jag automatiskt det var rätt bra. Diskussionen om hennes baddräktsbilder kändes rejält märklig och jag gissar att det är i den kontexten man ska förstå valet av att göra Size Me-kampanjen. Och att hon satt sig i sinn att vara en god förebild för unga kvinnliga entreprenörer.

Samtidigt inser jag nu att det hela verkligen kan kännas sökt (och knappast speciellt nytt) – och att det faktiskt inte är så enkelt att om hon visar sig naken på omslaget av sin tidning så ger det andra självkänsla. Lika lite som att den gamla bilden med @lindaskugge i vardagsunderkläder och osminkning antagligen gjorde till eller från för kvinnors skönhetsideal. Samtidigt blir det lite patetiskt när hela diskussionen går i flera led igen och det blir kvinna mot kvinna - det är knappast så att Skugge sabbar för Blondinbella. Man har olika åsikter. Utan detta blir det helt enkelt helt omöjligt att förändra förutsättningar. Den som blir mest gnälligast i det här är ju Isabella.

Frågan är när något är rätt att göra och när något bara blir en sorts tom kampanj som egentligen fäster gamla strukturer. Jag vet inte. Jag tycker att @saraohman skriver bra om att det handlar inte om gener eller dna om hon är en bra entreprenör eller inte utan om vad hon faktiskt åstadkommer.

jag själv bestämt mig för att min genetik inte ska få avgöra min prestation – Och jag tycker heller inte att oron bör ligga i det kroppsliga (om jag är man eller kvinna, lång, kort, tjock eller smal) utan i om jag kan utföra jobbet eller ej. Det tror jag vi alla är överens om, frågan är då HUR vi gör det?

Frågan är hur man väljer att arbeta med förebilder? Finns det något enkelt sätt, ett enkelt recept att utgå från?

Jag tycker att @saraohman sätter fingret på det stora problemet, som också gjorde att ”hen”-debatten blev så oerhört infekterad: vi slår samman kön och kapacitet. Vi låter ett biologistiskt synsätt genomgripande styra hur vi ser på varandras möjlighet att lyckas i livet.

För självklart är det så att det fortfarande finns mycket ojämlikhet i hur kvinnor och män behandlas men jag är inte helt säker att bilder av hud är det som är problemet. Det är snarare bara ett ganska enkelt sätt att diskutera en mycket mer komplex fråga. Sexism handlar inte om en naken bakdel utan synen på ”produktionsvärdet” hos en annan människa utifrån ett kön. För mig själv ganska ointressant och svårförståeligt.