Hur långt man än har kommit…

Livet slår en rakt av. Med en fet uppercut. Vad hände? Vem satte mig här? Vart ska jag nu? Forty something med tonårsbarn. För i helvete…

Det sa typ: pang. Jag är inte längre pappa till småbarn utan till två unga människor med extremt mycket hormoner, mycket egna viljor, en med skrovlig röst och en med modeblogg. Och jag vill ha en manual. Jag vill förstå. För oavsett att jag jobbat med unga förr, oavsett att jag borde ha bästa förutsättningarna så är jag helt ställd. Jag vill ha en manual med Q&A. Vanligaste frågorna och där jag kan klicka i om svaret hjälpte mig eller inte och då få förslag på nya svar.

Var det så här det blev? Och samtidigt är vi fyrtioåringar med allt vad det innebär i soulsearching, ifrågasättande av det egna livet, de egna valet, varandra och insikten om att man nått halvtid. Det är dags att se till att man kommer nånstans i karriären, blir lycklig nu när det inte längre är småbarnstid, håller sig i trim, undviker hjärtinfarkten. Jag skulle behöva en HowTo för att bli gammal. En steg-för-steg guide i att inte längre vara ung och lovande längre.

Jag har inga egna hållpunkter, inga föräldrar att fråga vare sig om att bli medelålders eller bli rundningsmärke och plånbok för barnen. Jag famlar mig mest fram. Som en skumögd sjökapten på okända vatten. Kartlös och desorienterad mitt i livet.

Passande musik för oss i medelåldern: