Månadsarkiv: mars 2012

999 välkommen tillbaka hem, Kent

Det är så sällan numera. Som man känner att musik plötsligt slår an de där strängarna i hjärtat. Alla strängarna. Som ett slag i magen, en knipning i hjärtat. Alla 999 strängarna.

Ikväll gjorde Kent det. En smygrelease på Youtube av den låt de inte fick spela på Skavlan eftersom ”den var för lång”.

De är tillbaka efter en resa. Det är ”Vapen…” och ”Du och jag, Döden”. Det är Eskilstuna, ett kargt Sverige men där hjärtat ännu slår. Fan, jag är fullkomligt golvad. Det var länge sedan det var blodsmak i munnen.

Fasen vad bra det kommer bli på Peace & Love i sommar.

- At this touchy thingy. Never mind the default.

Villaägarnas Riksförbund och deras telemarketingfirma

Jag ringer till Villaägarnas Riksförbund eftersom vi fått en inbetalningsavi på medlemsskap trots att vi sagt att vi inte vill bli medlemmar men att vi kan diskutera ett medlemskap. Telefonförsäljaren verkade anse att det var att säga ja till att bli medlem.
Döm om min förvåning när kvinnan på medlemskapssupporten lugnt suckar lite och säger:

Våra TM-säljare har ibland lite svårt med sanningen. Självklart ser vi till att ni inte längre står med som medlemmar.

Jag blir så paff att jag knappt kommer ihåg mitt eget postnummer. På allvar: har ni i Villaägarnas riksförbund en telemarketing-firma som ofta väljer att sätta folk som medlemmar även om de säger att de inte vill bli det just nu? Varför byter ni inte? Varför ber ni dem inte fara och flyga?
Jag har sagt det förut men säger det igen: telemarketing är i princip dött som vettig marknadskanal om man vill vara ett trovärdigt varumärke genom att man låtit ljusskygga individer ta över det genom dåligt utbildade säljare, minst sagt märkliga sätt att lura till sig kunder och en extremt irriterande intrusivitet.

Dagens outfit med FM

Så har man begått premiär på den välkända och ökända Dagens Outfit av @fm. Jag har skrivit om det tidigare och du kan kolla in hans FB för fler exempel. Enligt många är vi lika, enligt vissa beroende på den lätt galna blicken som båda äger… En fundering är om vi män blir lika när vi når över 40…

Och som många påpekade: vi har halsduk inomhus. Vilket noterats som en stabil trend av den nya bloggen Reklamare med halsduk inomhus som samlar bevis på detta. Roligast där är nog att det är väldigt många bilder på Matias Palm Jensen – kanske är han trendens ”farfar”.

På Webbdagarna drog den sajten på sig en del trafik lite innan jag gick upp på scenen för att moderera en panel om Transparens i företagsvärlden – och snabbt dök en screenshot upp på sajten.

På Twitter diskuterade det en del:

Självklart är halsduk en bra accessoir även för män. Jag förstår sällan varför det ska vara så självklart att kvinnor har diverse accessoirer men att män blir ifrågasatta. Själv har jag många halsdukar. Varför? För att jag gillar det.

Det är lite kul att börja tänka på hur man faktiskt klär sig – det blir ju mer och mer ok även för män i min ålder att tänka stil och utseende: det är inte bara hipsters runt trettio.

Min standard är ju

  • jeans
  • kavaj (företrädesvis svart)
  • T-shirt
  • halsduk
  • boots, Docs eller Converse

Det är sånt jag trivs i. Jag gillar inte skjortor av någon anledning, men jag gillar kavajer. Jag känner mig oklädd utan kavaj – eller snarare: not in work mode.

Jag älskar Pinterest för där kan man få chansen att obsessa i saker som man tycker är snyggt (och inte har råd med – min klädbudget är modest för att inte säga minimalistisk). Jag gillar snygga saker och kläder: kolla gärna in mina boards Style och Things.

Vad har ni för hangups när det gäller outfits?

Journalister och Twitter

Fortare fortare fortare Twitter.

Kjell Häglund skriver en krönika i Journalisten om hur källkritik än en gång varit lite si och så med på Twitter. Jag tycker han gör en bra avgränsning utifrån att han faktiskt påpekar att man kan ha en högre grad av förväntan på källkritik hos personer som är journalister. Som sedan ofta väljer att föra med sig ryktet till sina vanliga mediekanaler utan att testa storyn. Det hände i Innebandygate och det händer oftare och oftare.

Det finns säkert flera som kommer påpeka att både jag och många andra varit för snabba på avtryckaren både på Twitter och annorstädes. Självklart – jag är den första att erkänna att jag ibland av både lathet, suget efter att vara först osv gärna skjuter iväg en retweet utan att kolla den. Det är inte något jag är stolt över men självklart är det så. Och om man som jag har snart 8000 följare så är det självklart ett ansvar.

Samtidigt är det fortfarande så att som twittrare har du egentligen inga andra regler att följa än Twitters EULA. Men som journalist har man också ett etiskt kodex. Gissningsvis även på Twitter. Vad gör man med det? Jag är nyfiken hur många tänker runt det här.