Månadsarkiv: februari 2012

När foliehattande till slut imploderar

När nyheten släpps att Wikileaks har undersökt ett antal journalister i Sverige så är det frågan om någon längre upplever dem som frihetens förkämpar. Anklagelser om att göra ”maktens” vilja och försök att hitta saker som kan göra att journalister ska tystas genom att hitta indiskreta saker om dem känns inte som något en organisation som kämpar för frihet och sanning ska göra. Tyvärr något som vi kanske borde förstått i samband med att organisationen valde att försvara att oskyldiga personer skulle kunna bli utsatta för våld i samband med att man inte rensat underrättelsepapperen. Collateral damage är ok när man når sitt mål – idag blir journalisters integritet som är värda att offras för att skydda Assange till varje pris.

Jag har tidigare flera gånger skrivit om problemet att Julian Assange är så hårt förknippat med organisationen och efter alla turer runt våldtäktsanklagelserna – och det faktum att det nu börjar bli lite patetiskt de många konspirationsteorier som sprids ut för att Assange ska slippa ställas inför en domstol. Det är en grav form av ”founder’s disease”. Ju längre det får gå desto mer förlorar Wikileaks i trovärdighet i mångas ögon. Långa domstolsförhandlingar om utlämningar och om domstolsförhandlingarna i sig drar ett löjets skimmer över det hela. Alla tomtar som faller i trans över Assange visar tyvärr bara att det hela blivit en samlingsplats för en mängd personer med mer eller mindre suspekt världsbild.

De ständiga anklagelserna mot Sverige innebär inte bara att organisationen förlorar i trovärdighet utan också att Wikileaks snabbt blir mindre och mindre relevanta: andra har tagit över intresset. Det som diverse tomtar som hurrar över att Wikileaks granskar journalister inte inser är att organisationen inte är något utan både traditionella såväl som nya medier. I en tid där Occupy-rörelsen är en global koncern av uppror mot finansen och där Anonymous smyger runt som en oformlig digital Zorro har Wikileaks kvantitestransparens tappat i fascination. Det positiva som Wikileaks kunde växt till har mer eller mindre raderats genom den oerhört hårt åtdragna foliehatten. För oavsett hur viktig information som kan komma fram genom exempelvis de nyligen läckta Stratfor-breven hänger hela tiden Assange-affären över Wikileaks.

Det är inte bra när såna organisationer som behövs hamnar i en våldsam och svårartad konspirationsimplosion. Det skadar inte bara dem utan möjligheten att skapa en balans mot de krafter som vill stänga ner fri information och bygga en värld baserad på kontroll.

Hemma och kontor

Nytt hemmakontor

Dags för ett nytt hemmakontor. Eftersom båda barnen fick för sig att sova över hos kompisar så var det läge att bygga ihop grejerna. Nya tider innebär nya platser. Eller nygammalt. Deepedition DigitalPR har flyttat ut från Palladium Dalarna och kommer nu bo i vårt arbetsrum/musikrum/gästrum. Trångt är det men det blev rätt ok.

På torsdag är min sista dag som pendlare. @sj_ab kommer få det lite lugnare och jag kommer kunna sova lite längre på mornarna, bara ha en kvart till jobbet. Omställning. Det är delade känslor och man funderar hur det ska bli, har man gjort ett rätt val osv. Så är det ju alltid.

Dalkarl, kulla och mas.

Det heter dalkarl eller kulla. Möjligen mas. Inget annat.

Dalmas är ungefär som att säga neger. Eller kanske inte riktigt men nästan. Typ åtminstone metaforiskt. Eller nåt. Alternativt kan man notera att det är en tautologi: eftersom det inte finns masar eller kullor någon annanstans än i Dalarna så blir prefixet ”dal-” meningslöst.

I vilket fall. Nu har vi utrett det. Tack för ordet.

(och själv är jag ångermanlänning av födsel och därmed av hävd norrlänning särskilt här i Dalarna där man typ bör vara ätteblod från Nås från 1000-talet före Kristus för att räknas som riktig mas eller kulla :))

Pinterest istället för att läsa 5 miljoner läckta mail

Medan Wikileaks släpper 5 miljoner mail från Stratfor, ett företag inom global intelligence (kan inte låta bli att tycka att översättningen ”visselblåsare” för ”whistleblower” är lite fånig) så pinnar jag mellan de olika projekten (det är en del att stå i inför att jag ska heltid gå in i United Power). Pinterest är rena knarket och den senaste heta grejen inom sociala medie-svängen. Jag älskar vackra bilder, det är roligt att samla och repinna dvs. återpublicera bilder i sina egna (mood)boards. Det är enklare än Tumblr och snyggare.

Vill du läsa mer om Pinterest kan du göra det på min andra blogg och vill du kika på mina boards är du välkommen. Finns en mängd diskussioner runt copyrightfrågan i Pinterest och jag blir förvånad att det är flera som i andra delar gärna står för frihet att dela när det gäller Pinterest gärna påpekar att tjänsten minsann bryter mot immaterialrätten… jag hoppas jag har fel när jag funderar om det kan ha något med att Pinterest i hög grad appellerar till en kvinnlig publik

Well. Eh. Äh.

Ofta känner jag för att skicka upp den här bilden när jag läser diverse ”raserier” på nätet eftersom man till slut ger upp när det gäller att försöka förklara, diskutera utifrån mer rationella termer. Senaste diskussionen om ”hen” har jag istället valt en linje där jag förespråkar att man tar bort alla mänskligt inriktade personliga pronomina och endast använder ”det” eller alternativt ”X”. Det sistnämnda skulle dock snabbt bli genusinriktat med att folk adderar ”Y” – eller för oss i MAD-generationen skulle det innebära att vi får visioner av spetsnästa seriefigurer.

På samma sätt börjar jag känna när vi nu igen ser raserier stå som spön i backen mot reklam och reklamare. Ja, det finns typ 85% av reklamen som är dålig – alternativt läs effektiv utbudsreklam. En del annan borde aldrig lämnat byråns war-room och viss reklam skulle inte ens lämnat CDns huvud. Så är det. Men det verkar oftast som om folk anser att det är reklamares fel och att företaget som gör reklamen inte har något med saken att göra – lite offer för sin reklambyrå (vilket iofs händer men mer och mer sällan). Bara så vi alla förstår: ja reklamare tar fram förslag och de kan vara lite si och så helt klart. Men det är och måste vara företagets ansvar att signa off ett förslag. Kreativitet handlar om att tänja på gränser, hitta sätt att prata som inte är safe. Men företaget, om man är en bra reklamköpare, ska förstå var deras gränser går.

Så åter till könskriget – produktutveckling. Ja, det är extremt uppdelat inom exempelvis leksaker. Men det man lätt glömmer är att alla saker är testade på ohemula mängder fokusgrupper när det kommer till nya produktlinjer. Där storyn alltid driver ännu mer mot rosa vs blått. Det är extremt stora pengar i omlopp när man släpper nya produkter – att det skulle bygga på någon grundläggande ”äh, vi gör si och så” är företagsekonomiskt omöjligt.

Det rasas helt enkelt hela tiden. Upprördheten är stor över både det ena och det andra.