Månadsarkiv: januari 2012

Guldfå…spade

Höjden av grävande gräsrotsjournalistik:

Det hela börjar med att @fm köpte kyckling:

(3) Fredrik Marcus

Och såklart började en diskussion om det verkligen var Daniel på bild – och om han verkligen var så ung som han ser ut. Diskussionen utmynnade även i en teoribildning runt gårdens namn och viljan att lägga ut sin nuna där – med vissa inslag av konspirationer om produktplacering av ett visst reklamfinansierat TV-format som har med bönder, kärlek och rätt många yra höns att göra.

Helt enkelt är det bara att notera – om sanningen ska fram så ska det vara Fredrik Marcus som gräver den.

Uppdatering: @fm är också Sveriges snart mest kända konceptuella Dagens Outfit-addict. Kolla hans presentation av sitt projekt här. Så ingen är kanske förvånad att dagens bild ser ut så här:

Fredrik Marcus

Den sedelärande berättelsen är inte sann

På Facebook rullar en historia runt just nu:

A 50-something year old white woman arrived at her seat and saw that the passenger next to her was a black man.

Visibly furious, she called the air hostess.

”What’s the problem, ma?” the hostess asked her

”Can’t you see?” the lady said – ”I was given a seat next to a black man. I can’t seat here next to him. You have to change my seat”

– ”Please, calm down, ma” – said the hostess
”Unfortunately, all the seats are occupied, but I’m still going to check if we have any.”

The hostess left and returned some minutes later.

”Madam, as I told you, there isn’t any empty seat in this class- economy class.
But I spoke to the captain and he confirmed that there isn’t any empty seats in the economy class. We only have seats in the first class.”

And before the woman said anything, the hostess continued

”Look, it is unusual for our company to allow a passenger from the economy class change to the first class.
However, given the circumstances, the commandant thinks that it would be a scandal to make a passenger travel sat next to an unpleasant person.”

And turning to the black man, the hostess said:

”Which means, Sir, if you would be so nice to pack your handbag, we have reserved you a seat in the first class…”

And all the passengers nearby, who were shocked to see the scene started applauding, some standing on their feet.”

Självklart dyker det då upp personer som ska förklara att det där nog är en ”urban myth” eller modern legend dvs. det är inte sant. ”Hate to break it to you…”

Och?

Det finns idag en märklig syn att allt som berättas måste ha hänt – annars är det inte något att ha eller inte viktigt? Jag var väl medveten om att den här historien har jag sett i många olika tappningar. Men jag tycker samtidigt den är både smart, rolig och inte minst: sedelärande. Och ibland måste såna sättas i ett sätt så att den verkar trolig, att det skulle kunna ha hänt – man berättar den helt enkelt med ett dokumentärt raster för att på så sätt skapa en snabbare impact på själva historiens kärna.

Jag kan själv hamna i en besserwissrig stil och förklara att saker är urbana myter – men funderar mer och mer över vårt eviga jagande efter det bevisat autentiska som det enda som har kvalitativt värde.

Källkritik är extremt viktig – och den senaste tiden har flera svenska tidningar lagt ut mycket gammalt arkivmaterial vilket innebär att gamla artiklar dyker upp i sökningar och eftersom ganska många läsare slarvar med att ta fram förstoringsglaset och leta reda på publiceringsdatumet i de ofta ytterst uselt formaterade artikelhuvudena så blir det många tillfällen där en gammal grej blossar upp igen. Så självklart ska inte alla urbana legender plötsligt dyka upp som nya sanningar – men lika självklart borde det vara att inse att även idag måste det finnas plats för bra stories även om de inte är sanna, även om de ”kanske” har hänt, även om de mest är plausibla eller helt enkelt väldigt bra moraliska rättesnören – dvs sedelärande berättelser.