#sdgate en konsekvens av en värderingsglidning?

Det visar sig att mina farhågor onekligen besannas. Det är med stor sannolikhet inte Petzäll som ligger bakom journalisternas lösenord – och hela den historia som började att rullas upp där det sades att hela SD-ledningen kunnat läsa alla mail från olika journalister, verkar inte stämma. Istället visar det sig att tjänsten Bloggtoppen tappat iväg närmare 90000 olika kontons uppgifter: både mailadress och lösenordshash. Någon har försökt att skapa en rejäl skandal och om det fått gått längre hade det kunnat vara riktigt illa för SD.

Oavsett vad man tycker om SDs politik så känns det här riktigt illa. Det gör knappast sitt jobb och nu kan SD istället plocka poäng med lite offerkofta. Det har fått en fullständigt motsatt effekt vilket visar dels att försöka med såna här saker kommer att bita den som gör det i arslet. Flashback och Twitter går fort, människor har koll.
Det som skrämmer mig lite är att själva idén inte är något som vilken script kiddie (hacket är däremot inte så svårt) som helst kan komma på. Det krävs en del koll på omvärlden och på vilka journalisterna är – och att de finns på Twitter. Det är personer med god insikt i både media och i politiken som ligger bakom det här. Vi har alltså personer som är beredda att dels begå brott men också att sätta meddelarfriheten i fara.

Hur långt ska man gå för att vinna en politisk strid? Är det här verkligen ok när det gäller att försöka få undan en fiende? SD är demokratiskt valda och de bör bekämpas med argument, med de medel som vi har. Men i en tid av Wikileaks och försvarande av olika hackerattacker där man nästan anar en sorts glorifiering av att bryta mot lagar, bryta sig in i digitala kassaskåp – och när vi nu ser hur ockupationer anses vara ok blir det lätt att vi får en sån här konsekvens. För min del är det helt klart så att det ibland kommer krävas att man går utanför reglerna för att avslöja sanningar som behöver sägas – men det måste hela tiden handla om att skydda de demokratiska värden och skydda människor i grunden. Det här är varken eller utan snarare inte bara en hackerattack på en halvkass tjänst utan också mot ett parti som, oavsett egna antidemokratiska åsikter, har rätten genom ett demokratiskt val att vara med i svensk politik och i riksdagen.

Däremot tycker jag inte att mediedrevet varit speciellt konstigt. Ingen har skrivit annat än att det kanske är Petzäll eller någon som utger sig vara honom som twittrat ut anklagelser mot SD. Att SD tar på sig offerkoftan och tar chansen att ge media en känga är en sak. Men det här är en normal medieprocess. Jag ser inget märkligt i det.

Att Bloggportalen nu måste bygga om det mesta är helt klart. Och jag hoppas att andra tjänster väljer att fundera över sin säkerhet när det gäller lösenord. Alla läsare bör också fundera över sina lösenord: har du bytt dem på ett tag? Är de tillräckligt invecklade? Minst 8-11 tecken och blanda siffror, bokstäver helst stora och små) respektive tecken. För tyvärr: folk har nog alltför enkla lösenord och ju fler tjänster vi använder desto jobbigare tycker man det är att byta lösenord.

Uppdatering: Ett stort antal sajter är hackade och en del av dem har liknande upplägg som Bloggtoppen.

  • Bara en kommentar om lösenord: Längd är viktigare än skumma tecken. ”apelsin kaksorter glömda bibliotek” är ett säkrare lösenord än ”s#d%d12” rent allmänt.

  • Pingback: En väckarklocka. | Annarkia()

  • Du ser alltså inget konstigt i att førsøka dra igång ett ”drev” baserat på obekræftade uppgifter på twitter? Sveriges størsta morgontidning hade som huvudnyhet på webben att ”SD anklagas før mejlspionage” vilket dessutom ”bekræftades” av EXPO, Expressen, mfl.”Anklagelsen” kom alltså från ett obekræftat tweet … Skræmmande.

  • Det var inget drev mot SD. Det hela handlade om just som du skriver ”anklagade” – inte bevisat att de gjort det. Läs min tidigare postning för övrigt. Och nej, inget bekräftades. Du tolkar utifrån din snäva SD-ram verkar det som.