Månadsarkiv: september 2011

#okampen och Deeped stryker flagg

Idag drar alla till Åland för att köra final i Ökampen. Själv blir jag kvar hemma eftersom jag råkade gå i clinch med förkylningsbaciller. #TeamDeeped kommer vara en man kort men en kvinna mer: @myhallin får bli den som fyller mina solglasögon. Inget man kan göra åt det – kommer dock att hänga på så gott jag kan hemifrån ;).

Det har varit en intensiv, ibland irriterande stressig men i bakspegeln rolig vecka med Ökampen. Mina lagkamrater @carinakit och @karinkomet har varit fantastiska! Jag och @nikkelin kan tacka vår lyckliga stjärna för dem! Och nu leder vi inför finalen!

Lärorikt har det varit för min del eftersom det är en av de första tävlingarna som görs där man stenhårt utnyttjar sociala medier. Antar att @matsadamczak kommer att skriva om det men jag ska ge några input:

  • Generellt ha insikt om att de som tävlar och ”lånar” ut både sitt personliga varumärke och sina sociala medieplattformar har en del att förlora om inte tävlingarna sker med respekt både för detta och för hur plattformarna fungerar.
  • Säkerställa att tävlingsdeltagarna förstått magnituden av tävlandet – vissa av oss blev lite tagna på sängen att det handlade om flera timmar varje kväll. Säkerställa att all information runt sponsorer och samarbetspartners liksom programmet för en eventuell final är ute i tid.
  • Lagom svårighetsgrad på frågor. Viktigt att det inte är för lätt men också att det hela tiden fylls på med ledtrådar. Man bör skriva frågor utifrån vilka som är med – det har varit en viss övervikt mot matematik eftersom frågekonstruktören gillar det :)
  • Idiotsäkra förklaringar av tävlingarna. Ibland var vi lite förvirrade. Låta någon som inte tänkt tävlingen läsa regler, poängsättning mm. Oerhört värdefullt eftersom det då blir smidigare även för tävlingsledningen.
  • Försiktighet med att jobba med retweets, incheckningar och liknande. Även om jag tycker det har varit rätt så lite så är det lätt att för mycket ”viralt” snarare skapar mycket brus. Samma sak med att ha delar med som kräver att folk gillar saker – det fungerar någon eller några gånger men om det blir för mycket tappar de tävlande
  • Rejäla förklaringar om tävlingen på sajten med korta sådana på alla andra plattformar – gör det lättare för människor som dyker in att förstå och acceptera att det dyker upp diverse hashtags om en tävling
Jag tycker det har varit kul att testa att göra det här. Bland annat att se hur vi kunnat använda många olika plattformar på samma gång. TeamDeeped har själva suttit i en gruppchatt på Facebook i den hemliga grupp som vi skapade. Samtidigt har vi haft många som skrivit på vår sida men det har också kommit mycket DM på Twitter. Jag tror att det är viktigt att inse att vi har olika sätt att kommunicera och att det är svårt att strukturera till en viss kanal. Dock tycker jag att Facebook i det här fallet på många sätt är ultimat för själva lagarbetet. Det som man kan addera är en sorts wiki på hemsidan: där man ser till att alla ledtrådar kontinuerligt samlas. Det gör det enklare för människor att få översikt liksom att det generellt ger bättre trafik (om man ex.vis har sponsorer eller reklam) än att ha filmer på Youtube och ge ledtrådar via Twitter. Jag tycker också man kan använda bilder och filmer mer, fundera om man kan jobba med flera plattformar som är integrerade.
För er som vill hjälpa till så håll koll på @okampen, på #teamdeeped och på vår Facebooksida imorgon mellan 10-13 svensk tid.
Uppdatering: Efter att vi ledde inför finalen så blev vi omsprungna av alla lagen. Tack alla som hjälpte till ändå! Det här handlar om att ha roligt – inte att vinna! När det gäller tävlingen så har @jocke skrivit om det och det viktiga är det här:
Principen måste vara att vi engagerar våra nätverk på ett sätt som ger dem något tillbaka. Det går att skapa bra värde för alla deltagarnas fans, followers och friends om teamen själva får bestämma på vilket sätt de vill göra det. Men det är helt omöjligt att göra det runt rent mekaniska klick- eller retweet-jakt. Det blir bara oerhört påfrestande och irriterande för alla.
liksom @per_p direkt på när det gäller kritik – ta reda på saker innan liksom.
Också @carnebro har bloggat om helgen liksom @trulytherese på sin blogg. Alla är överens om att saker var bra men kan bli bättre. Det här är ett försök att dra sociala medier in i en lite ny nivå. Många verkar inte inse att saker måste testas innan det blir riktigt bra. Vi valde att vara testpersoner. Tycker att det borse ge mer credd än diverse sura tweets om ”ryggdunkande socialamedieelit”.
Fler som skrivit: @mymlan har berättat vad det handlade om och @carinakit har också berättat om sin helg. @martinsnygg förklarar att en sån här kamp måste ha ett fungerande internet.
Uppdatering: @matsadamczak har skrivit utifrån sin ingång som idégivare och genomförare och @per_p har beskrivit tävlingen utifrån sitt lag.

Ökampen – nu kör vi

Ni kommer ihåg det där att göra konstiga saker som jag skrev om i somras. Nu är det dags för nästa märkliga grej: Ökampen. @matsadamczak fick en idé och genomför den. Tanken bakom är att se hur man kan använda sociala medier för att marknadsföra exempelvis Åland.

Själv har jag fått ett lag: såklart världens bästa med @nikkelin, @karinkomet och @carinakit. Kan lugnt säga att Jonas Wilén har lyckats med bilderna!

Gilla gärna vår sida!

Tävlingen går ut på att vi under veckan ska lösa rebusar och få poäng för det. På lördag går en final av stapeln på Åland där vinnande lag ska koras och även vinnande tävlingsdeltagare. Idag kl 18 släpps den första filmen som vi sedan ska ge ett svar på. Själv ser jag laget som det viktiga och den där individtävlingen mycket mindre intressant.

Självklart vill jag ha hjälp: så följ mig på Twitter – @deeped eller om ni är vänner med mig på Facebook - ge mig rätt svar. Kolla gärna av hashtaggen #okampen och #teamdeeped.

De andra lagen behöver ni inte bry er så mycket i – det är ju bara Lag Jocke, Lag Mymlan och Lag Joker (som redan är igång genom att man gjort massor med uppdrag för att få komma med) :).

Och det viktiga är ju att tävla väl. Sägs det.

Nu kör vi.

Andra som bloggat om ökampen är såklart @jockeTeamJockes frontman. @nikkelin från TeamDeeped har också förvirringsbloggat och @karinkkomet har skrivit rätt så förståeligt.

Kunskapsnation? Inte med Skolverket

Jag har varit på föräldramöte i barnens skola idag. Idag skulle vi stadievis få information om Lgr11 och nya skollagen. Sen skulle vi få diskutera klassvis runt klassens frågor (klassresa, mobiltelefonproblemet, klassföräldrar etc.).

Rektorn på barnens skola är inte den jag skulle anmäla till tävlingen Sveriges mest strukturerade rektor men nu hade hon minsann fått en film från Skolverket som informerar om allt nytt inom Lgr11. Tyvärr verkar Skolverket anse att den är alltför viktig för att läggas ut på sin sajt – eller på sin Youtube-kanal (och logiken mellan vilka filmer de lagt på sin sajt och på Youtubekanalen förstår jag inte men det hör mer till mitt professionella liv). Tack vare @macsolve så hittar man den här.

I korthet går den ut på att det är en manlig voice-over: för berättarröst är fel att säga som snabbt och mer likt text-to-speech-programmen förklarar allting i en galen fart till en powerpointpresentation. Det är inte pedagogiskt för fem öre och när de kommer till att förklara den nya betygsskalan fnissar jag till: det är så tjänstemanna-aktigt gjort att alla bara skakar på huvudet. Ingen förstår någonting. Avslutningen förklarar att man minsann kan läsa mer på webben och rabblar upp ett gäng webbadresser.

Jag twittrade ut följande tweet:

För jag tycker det. I både Lgr11 och skollagen skrivs föräldraansvaret in och det är mycket bra. Problemet är att man då måste se till att det som man förväntar sig att föräldrar ska förstå för att kunna ta sitt ansvar också förklaras så att normalbegåvade människor – och helst även de som inte ens når den graden av intellektuell stringens – faktiskt kan förstå och på så sätt ha en chans att ta sitt ansvar.

Rektor spädde sedan på med att gå igenom ett gäng slides runt hur hon tänkte att skolans värderingar ska se ut, saker som hon förklarade att hon ännu inte ens förankrat internt gjorde mig ännu mer irriterad. Det är dåligt ledarskap och även det helt klart nedvärderande mot inte bara lärare utan också mot oss föräldrar.

När jag tänkte vidare på framförallt filmen blev jag ännu mer förbannad. I matsalen satt dels en kvinna med gravt hörselhandikapp som hade med sig en person som skrev in allt som sades på en skärm liksom två tolkar som (försökte) simultantolka till somaliska. I rummet sitter också föräldrar som kommit från olika delar av världen och som inte har svenska som modersmål. Det finns inte en chans i helvete att hörseltolken eller språktolkarna kunde hinna med att göra det som sas på filmen begripligt och när inte ens vi som pratat svenska i hela vårt liv fattade vad som menades – hur ska då en nysvensk göra det?

Att förstå något innebär att man blir trygg – och trygga människor kan ta det ansvar som avkrävs av en.

Som marknadsförare och innehållsstrateg blir jag mörkrädd för hur våra skattepengar används för att skapa information som skjuter både över men också bredvid målet: om det inte till och med klickar. Om jag släppte iväg en sån här produkt skulle jag aldrig få ett jobb igen. När jag satt med en kund och gick igenom en del informationsmaterial för ett tag sen kom vi fram till att information inte måste vara tråkig. Det är en insikt som Skolverket borde komma till. Men också att om jag som copywriter inte skriver saker som gör att mottagaren känner både ”wow” och ”aha” så kommer min text inte göra sitt jobb. Skolverkets film gör inte sitt jobb. Den gör bara människor mer osäkra, frågande och den kommer snarare att skapa främlingsskap inför nya läroplanen. ”Det var bättre förr”.

När Skolverket väljer att göra en sån film – och när man senare försöker att dyka in på deras sajt och läsa om vad som gäller och möts av en mur av kanslisvenska, utredningstexter och dåligt förenklad information så skapar man inte jämställda möjligheter för alla barn och unga att klara skolan.

Det handlar inte om någon digital klyfta – det handlar om att statliga myndigheter skapar en intellektuell klyfta, en kunskapsklyfta mellan de som har en chans att förstå (typ akademiskt skolade, vana att läsa många och invecklade rapporter) och de som faktiskt inte har den möjligheten (typ 95% av resten av världen).

När jag gnisslade som mest på Twitter fick jag ett svar från en gymnasielärare som handlade om att skolfrågor är så komplexa att det är svårt att göra dem lätta. Eftersom jag är en snäll typ (numera) så frågade jag vidare men insåg att den synen gör att vi aldrig kommer att kunna bli en kunskapsnation. För om man från skolans håll väljer att se frågorna som så komplexa att de inte kan göras förståeliga så har man i värsta fall gett upp men gissningsvis handlar det om att man har så dåligt självförtroende att man måste göra saker komplicerade för att känna sitt eget värde: ”vi förstår minsann det här”. Oavsett kan man då sätta vilka stolta mål som helst – vi kommer aldrig att nå dem.

Om det är så att vi låtit skolan bli så komplex att det inte går för vanligt (trevligt – vi är ju i Borlänge) folk att greppa så måste frågorna göras enklare. När jag jobbar med grundläggande varumärkesstrategi och möter en struktur som är komplex så måste strukturen förenklas – annars kommer den inte att överleva och så är det med vilken organisation, vilket fråga som helst: om något tillåts växa sig för komplext så kommer det att slutligen bli impotent och ineffektivt. Man kommer aldrig ha en chans att nå målen man sätter upp. Själva komplexet av svårhanterade saker blir ett självändamål – och människor ser därmed lätt sin uppgift vara att försöka att hantera detta istället för att se vad målen är och hur man enklast, mest effektivt kommer dit.

En del skulle utifrån filmen och utgångspunkten att det nu är ett stort föräldraansvar inskrivet i läroplanerna – maskerat till samarbete mellan skolan och hemmet – att det då är föräldrarnas ansvar att informera sig om allt det nya. Well: be mig då inte sitta i en matsal och bli matad med en dålig film som inte informerar mig. Det är statens – och därmed Skolverkets – skyldighet att ge mig den information jag behöver för att faktiskt kunna hjälpa mina barn att klara av skolan. Och det oavsett om jag har två akademiska examina eller om jag bara gått ut grundskolan. Det gör man inte. Och det är respektlöst mot föräldrar, det är respektlöst mot de lärare som kämpar för att ge mina barn den bästa skolgången och det är fan i mig respektlöst mot barn och unga som ska få kunskap och färdigheter nog för att driva Sverige vidare: oavsett om de är födda i Falun, Sarajevo eller utanför Mogadishu.

Manifestationen för ett polishus kvar i Borlänge

Måndag och idag var manifestationen mot länspolismästarens märkliga idé om att flytta polisverksamheten från Borlänge. Under senaste månaden har det pågått intensiv lobbyverksamhet både online och offline där gruppen Vi som vill ha Polisen KVAR i Borlänge varit central, igångsatt av min gamle vän Pena med visst understöd av mig.

Idag hade Carl-Oskar Bohlin, riksdagsman och Borlängebo sett till att vi hade polistillstånd för en manifestation.

Närmare 200 personer dök upp och SVT liksom lokaltidningarna. Bra jobbat helt enkelt.

Trots en rejäl förkylning så såg jag till att hänga på och pratade även som en av sex stycken talare (2.55 in i filmen)

Kolla gärna in SB Media som bambusade de olika talen.

Det var länge sedan jag var med på någon analog manifestation och man kan tycka vad man vill om det – men det är något speciellt med att folk samlas och några håller appeller. Själv valde jag att koncentrera mig runt en berättelse som tar sig början i mitt besök i south Bronx för många år sedan, där polisen retirerat ut ur området och därmed tagit från människor både hopp och trygghet, till att påpeka att polishuset i sig är en symbol för trygghet och vilja framåt. Att ta bort det från Borlänge, som just nu förändras till det bättre är galenskap. Jag som förälder vill att mina barn ska växa upp i trygghet – och för det behövs en polis som inte kommer till staden utan är en del av den.

Det var länge sedan jag engagerade mig i något men det här är viktigt för Borlänge – och jag har insett hur stolt jag är över att vara Borlängebo.

Dalademokraten har skrivit om det redan.

Matrally

Idag är nästan hundra personer i Borlänge med omnejd lite trötta. För de har alla varit på det numera årliga Matrallyt som Borlänges LC-klubb anordnar. Ett kul sätt att både få äta god mat men också se hur andra har det hemma hos sig: en sorts mix av halv åtta hos mig, logistisk mardröm, analog hemnet-stalking och ett socialt vågspel.

En del har frågat vad det handlar om. I korta drag innebär ett matrally att man äter tre rätter på tre olika ställen, varav ett ställe är hemma hos sig själv. På varje ställe är det nya personer som man träffar och äter tillsammans med. Det går fort men är mycket trevligt. För att lyckas ta sig mellan de olika ställena har LC valt att hyra in lokala fotbollsklubbar där föräldrarna helt enkelt ställer upp och kör runt folk.

Kvällen avslutas som sig bör med dans och dryck på hemligt ställe fast det känns mer och mer som om vi i Borlänge nog kommer att hänga på Buskåkers Gästgiveri även kommande år.

Det kostar typ några hundra per par plus att man själv står för någon av rätterna inklusive dryck hemma hos sig för tre eller fyra par.

Årets Matrally var fantastiskt välskött och välorganiserat och då jag haft insikter i hur oerhört mycket tid som gått åt till att planera det måste man bara ge Ladies Circle i Borlänge en gigantisk eloge för väl genomfört jobb.