#okampen och Deeped stryker flagg

Idag drar alla till Åland för att köra final i Ökampen. Själv blir jag kvar hemma eftersom jag råkade gå i clinch med förkylningsbaciller. #TeamDeeped kommer vara en man kort men en kvinna mer: @myhallin får bli den som fyller mina solglasögon. Inget man kan göra åt det – kommer dock att hänga på så gott jag kan hemifrån ;).

Det har varit en intensiv, ibland irriterande stressig men i bakspegeln rolig vecka med Ökampen. Mina lagkamrater @carinakit och @karinkomet har varit fantastiska! Jag och @nikkelin kan tacka vår lyckliga stjärna för dem! Och nu leder vi inför finalen!

Lärorikt har det varit för min del eftersom det är en av de första tävlingarna som görs där man stenhårt utnyttjar sociala medier. Antar att @matsadamczak kommer att skriva om det men jag ska ge några input:

  • Generellt ha insikt om att de som tävlar och ”lånar” ut både sitt personliga varumärke och sina sociala medieplattformar har en del att förlora om inte tävlingarna sker med respekt både för detta och för hur plattformarna fungerar.
  • Säkerställa att tävlingsdeltagarna förstått magnituden av tävlandet – vissa av oss blev lite tagna på sängen att det handlade om flera timmar varje kväll. Säkerställa att all information runt sponsorer och samarbetspartners liksom programmet för en eventuell final är ute i tid.
  • Lagom svårighetsgrad på frågor. Viktigt att det inte är för lätt men också att det hela tiden fylls på med ledtrådar. Man bör skriva frågor utifrån vilka som är med – det har varit en viss övervikt mot matematik eftersom frågekonstruktören gillar det :)
  • Idiotsäkra förklaringar av tävlingarna. Ibland var vi lite förvirrade. Låta någon som inte tänkt tävlingen läsa regler, poängsättning mm. Oerhört värdefullt eftersom det då blir smidigare även för tävlingsledningen.
  • Försiktighet med att jobba med retweets, incheckningar och liknande. Även om jag tycker det har varit rätt så lite så är det lätt att för mycket ”viralt” snarare skapar mycket brus. Samma sak med att ha delar med som kräver att folk gillar saker – det fungerar någon eller några gånger men om det blir för mycket tappar de tävlande
  • Rejäla förklaringar om tävlingen på sajten med korta sådana på alla andra plattformar – gör det lättare för människor som dyker in att förstå och acceptera att det dyker upp diverse hashtags om en tävling
Jag tycker det har varit kul att testa att göra det här. Bland annat att se hur vi kunnat använda många olika plattformar på samma gång. TeamDeeped har själva suttit i en gruppchatt på Facebook i den hemliga grupp som vi skapade. Samtidigt har vi haft många som skrivit på vår sida men det har också kommit mycket DM på Twitter. Jag tror att det är viktigt att inse att vi har olika sätt att kommunicera och att det är svårt att strukturera till en viss kanal. Dock tycker jag att Facebook i det här fallet på många sätt är ultimat för själva lagarbetet. Det som man kan addera är en sorts wiki på hemsidan: där man ser till att alla ledtrådar kontinuerligt samlas. Det gör det enklare för människor att få översikt liksom att det generellt ger bättre trafik (om man ex.vis har sponsorer eller reklam) än att ha filmer på Youtube och ge ledtrådar via Twitter. Jag tycker också man kan använda bilder och filmer mer, fundera om man kan jobba med flera plattformar som är integrerade.
För er som vill hjälpa till så håll koll på @okampen, på #teamdeeped och på vår Facebooksida imorgon mellan 10-13 svensk tid.
Uppdatering: Efter att vi ledde inför finalen så blev vi omsprungna av alla lagen. Tack alla som hjälpte till ändå! Det här handlar om att ha roligt – inte att vinna! När det gäller tävlingen så har @jocke skrivit om det och det viktiga är det här:
Principen måste vara att vi engagerar våra nätverk på ett sätt som ger dem något tillbaka. Det går att skapa bra värde för alla deltagarnas fans, followers och friends om teamen själva får bestämma på vilket sätt de vill göra det. Men det är helt omöjligt att göra det runt rent mekaniska klick- eller retweet-jakt. Det blir bara oerhört påfrestande och irriterande för alla.
liksom @per_p direkt på när det gäller kritik – ta reda på saker innan liksom.
Också @carnebro har bloggat om helgen liksom @trulytherese på sin blogg. Alla är överens om att saker var bra men kan bli bättre. Det här är ett försök att dra sociala medier in i en lite ny nivå. Många verkar inte inse att saker måste testas innan det blir riktigt bra. Vi valde att vara testpersoner. Tycker att det borse ge mer credd än diverse sura tweets om ”ryggdunkande socialamedieelit”.
Fler som skrivit: @mymlan har berättat vad det handlade om och @carinakit har också berättat om sin helg. @martinsnygg förklarar att en sån här kamp måste ha ett fungerande internet.
Uppdatering: @matsadamczak har skrivit utifrån sin ingång som idégivare och genomförare och @per_p har beskrivit tävlingen utifrån sitt lag.

Bloggar etiketter: , , ,

Ökampen – nu kör vi

Ni kommer ihåg det där att göra konstiga saker som jag skrev om i somras. Nu är det dags för nästa märkliga grej: Ökampen. @matsadamczak fick en idé och genomför den. Tanken bakom är att se hur man kan använda sociala medier för att marknadsföra exempelvis Åland.

Själv har jag fått ett lag: såklart världens bästa med @nikkelin, @karinkomet och @carinakit. Kan lugnt säga att Jonas Wilén har lyckats med bilderna!

Gilla gärna vår sida!

Tävlingen går ut på att vi under veckan ska lösa rebusar och få poäng för det. På lördag går en final av stapeln på Åland där vinnande lag ska koras och även vinnande tävlingsdeltagare. Idag kl 18 släpps den första filmen som vi sedan ska ge ett svar på. Själv ser jag laget som det viktiga och den där individtävlingen mycket mindre intressant.

Självklart vill jag ha hjälp: så följ mig på Twitter – @deeped eller om ni är vänner med mig på Facebook - ge mig rätt svar. Kolla gärna av hashtaggen #okampen och #teamdeeped.

De andra lagen behöver ni inte bry er så mycket i – det är ju bara Lag Jocke, Lag Mymlan och Lag Joker (som redan är igång genom att man gjort massor med uppdrag för att få komma med) :).

Och det viktiga är ju att tävla väl. Sägs det.

Nu kör vi.

Andra som bloggat om ökampen är såklart @jockeTeamJockes frontman. @nikkelin från TeamDeeped har också förvirringsbloggat och @karinkkomet har skrivit rätt så förståeligt.

Bloggar etiketter: , , , ,

Kunskapsnation? Inte med Skolverket

Jag har varit på föräldramöte i barnens skola idag. Idag skulle vi stadievis få information om Lgr11 och nya skollagen. Sen skulle vi få diskutera klassvis runt klassens frågor (klassresa, mobiltelefonproblemet, klassföräldrar etc.).

Rektorn på barnens skola är inte den jag skulle anmäla till tävlingen Sveriges mest strukturerade rektor men nu hade hon minsann fått en film från Skolverket som informerar om allt nytt inom Lgr11. Tyvärr verkar Skolverket anse att den är alltför viktig för att läggas ut på sin sajt – eller på sin Youtube-kanal (och logiken mellan vilka filmer de lagt på sin sajt och på Youtubekanalen förstår jag inte men det hör mer till mitt professionella liv). Tack vare @macsolve så hittar man den här.

I korthet går den ut på att det är en manlig voice-over: för berättarröst är fel att säga som snabbt och mer likt text-to-speech-programmen förklarar allting i en galen fart till en powerpointpresentation. Det är inte pedagogiskt för fem öre och när de kommer till att förklara den nya betygsskalan fnissar jag till: det är så tjänstemanna-aktigt gjort att alla bara skakar på huvudet. Ingen förstår någonting. Avslutningen förklarar att man minsann kan läsa mer på webben och rabblar upp ett gäng webbadresser.

Jag twittrade ut följande tweet:

För jag tycker det. I både Lgr11 och skollagen skrivs föräldraansvaret in och det är mycket bra. Problemet är att man då måste se till att det som man förväntar sig att föräldrar ska förstå för att kunna ta sitt ansvar också förklaras så att normalbegåvade människor – och helst även de som inte ens når den graden av intellektuell stringens – faktiskt kan förstå och på så sätt ha en chans att ta sitt ansvar.

Rektor spädde sedan på med att gå igenom ett gäng slides runt hur hon tänkte att skolans värderingar ska se ut, saker som hon förklarade att hon ännu inte ens förankrat internt gjorde mig ännu mer irriterad. Det är dåligt ledarskap och även det helt klart nedvärderande mot inte bara lärare utan också mot oss föräldrar.

När jag tänkte vidare på framförallt filmen blev jag ännu mer förbannad. I matsalen satt dels en kvinna med gravt hörselhandikapp som hade med sig en person som skrev in allt som sades på en skärm liksom två tolkar som (försökte) simultantolka till somaliska. I rummet sitter också föräldrar som kommit från olika delar av världen och som inte har svenska som modersmål. Det finns inte en chans i helvete att hörseltolken eller språktolkarna kunde hinna med att göra det som sas på filmen begripligt och när inte ens vi som pratat svenska i hela vårt liv fattade vad som menades – hur ska då en nysvensk göra det?

Att förstå något innebär att man blir trygg – och trygga människor kan ta det ansvar som avkrävs av en.

Som marknadsförare och innehållsstrateg blir jag mörkrädd för hur våra skattepengar används för att skapa information som skjuter både över men också bredvid målet: om det inte till och med klickar. Om jag släppte iväg en sån här produkt skulle jag aldrig få ett jobb igen. När jag satt med en kund och gick igenom en del informationsmaterial för ett tag sen kom vi fram till att information inte måste vara tråkig. Det är en insikt som Skolverket borde komma till. Men också att om jag som copywriter inte skriver saker som gör att mottagaren känner både ”wow” och ”aha” så kommer min text inte göra sitt jobb. Skolverkets film gör inte sitt jobb. Den gör bara människor mer osäkra, frågande och den kommer snarare att skapa främlingsskap inför nya läroplanen. ”Det var bättre förr”.

När Skolverket väljer att göra en sån film – och när man senare försöker att dyka in på deras sajt och läsa om vad som gäller och möts av en mur av kanslisvenska, utredningstexter och dåligt förenklad information så skapar man inte jämställda möjligheter för alla barn och unga att klara skolan.

Det handlar inte om någon digital klyfta – det handlar om att statliga myndigheter skapar en intellektuell klyfta, en kunskapsklyfta mellan de som har en chans att förstå (typ akademiskt skolade, vana att läsa många och invecklade rapporter) och de som faktiskt inte har den möjligheten (typ 95% av resten av världen).

När jag gnisslade som mest på Twitter fick jag ett svar från en gymnasielärare som handlade om att skolfrågor är så komplexa att det är svårt att göra dem lätta. Eftersom jag är en snäll typ (numera) så frågade jag vidare men insåg att den synen gör att vi aldrig kommer att kunna bli en kunskapsnation. För om man från skolans håll väljer att se frågorna som så komplexa att de inte kan göras förståeliga så har man i värsta fall gett upp men gissningsvis handlar det om att man har så dåligt självförtroende att man måste göra saker komplicerade för att känna sitt eget värde: ”vi förstår minsann det här”. Oavsett kan man då sätta vilka stolta mål som helst – vi kommer aldrig att nå dem.

Om det är så att vi låtit skolan bli så komplex att det inte går för vanligt (trevligt – vi är ju i Borlänge) folk att greppa så måste frågorna göras enklare. När jag jobbar med grundläggande varumärkesstrategi och möter en struktur som är komplex så måste strukturen förenklas – annars kommer den inte att överleva och så är det med vilken organisation, vilket fråga som helst: om något tillåts växa sig för komplext så kommer det att slutligen bli impotent och ineffektivt. Man kommer aldrig ha en chans att nå målen man sätter upp. Själva komplexet av svårhanterade saker blir ett självändamål – och människor ser därmed lätt sin uppgift vara att försöka att hantera detta istället för att se vad målen är och hur man enklast, mest effektivt kommer dit.

En del skulle utifrån filmen och utgångspunkten att det nu är ett stort föräldraansvar inskrivet i läroplanerna – maskerat till samarbete mellan skolan och hemmet – att det då är föräldrarnas ansvar att informera sig om allt det nya. Well: be mig då inte sitta i en matsal och bli matad med en dålig film som inte informerar mig. Det är statens – och därmed Skolverkets – skyldighet att ge mig den information jag behöver för att faktiskt kunna hjälpa mina barn att klara av skolan. Och det oavsett om jag har två akademiska examina eller om jag bara gått ut grundskolan. Det gör man inte. Och det är respektlöst mot föräldrar, det är respektlöst mot de lärare som kämpar för att ge mina barn den bästa skolgången och det är fan i mig respektlöst mot barn och unga som ska få kunskap och färdigheter nog för att driva Sverige vidare: oavsett om de är födda i Falun, Sarajevo eller utanför Mogadishu.

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Manifestationen för ett polishus kvar i Borlänge

Måndag och idag var manifestationen mot länspolismästarens märkliga idé om att flytta polisverksamheten från Borlänge. Under senaste månaden har det pågått intensiv lobbyverksamhet både online och offline där gruppen Vi som vill ha Polisen KVAR i Borlänge varit central, igångsatt av min gamle vän Pena med visst understöd av mig.

Idag hade Carl-Oskar Bohlin, riksdagsman och Borlängebo sett till att vi hade polistillstånd för en manifestation.

Närmare 200 personer dök upp och SVT liksom lokaltidningarna. Bra jobbat helt enkelt.

Trots en rejäl förkylning så såg jag till att hänga på och pratade även som en av sex stycken talare (2.55 in i filmen)

Kolla gärna in SB Media som bambusade de olika talen.

Det var länge sedan jag var med på någon analog manifestation och man kan tycka vad man vill om det – men det är något speciellt med att folk samlas och några håller appeller. Själv valde jag att koncentrera mig runt en berättelse som tar sig början i mitt besök i south Bronx för många år sedan, där polisen retirerat ut ur området och därmed tagit från människor både hopp och trygghet, till att påpeka att polishuset i sig är en symbol för trygghet och vilja framåt. Att ta bort det från Borlänge, som just nu förändras till det bättre är galenskap. Jag som förälder vill att mina barn ska växa upp i trygghet – och för det behövs en polis som inte kommer till staden utan är en del av den.

Det var länge sedan jag engagerade mig i något men det här är viktigt för Borlänge – och jag har insett hur stolt jag är över att vara Borlängebo.

Dalademokraten har skrivit om det redan.

Bloggar etiketter: , ,

Matrally

Idag är nästan hundra personer i Borlänge med omnejd lite trötta. För de har alla varit på det numera årliga Matrallyt som Borlänges LC-klubb anordnar. Ett kul sätt att både få äta god mat men också se hur andra har det hemma hos sig: en sorts mix av halv åtta hos mig, logistisk mardröm, analog hemnet-stalking och ett socialt vågspel.

En del har frågat vad det handlar om. I korta drag innebär ett matrally att man äter tre rätter på tre olika ställen, varav ett ställe är hemma hos sig själv. På varje ställe är det nya personer som man träffar och äter tillsammans med. Det går fort men är mycket trevligt. För att lyckas ta sig mellan de olika ställena har LC valt att hyra in lokala fotbollsklubbar där föräldrarna helt enkelt ställer upp och kör runt folk.

Kvällen avslutas som sig bör med dans och dryck på hemligt ställe fast det känns mer och mer som om vi i Borlänge nog kommer att hänga på Buskåkers Gästgiveri även kommande år.

Det kostar typ några hundra per par plus att man själv står för någon av rätterna inklusive dryck hemma hos sig för tre eller fyra par.

Årets Matrally var fantastiskt välskött och välorganiserat och då jag haft insikter i hur oerhört mycket tid som gått åt till att planera det måste man bara ge Ladies Circle i Borlänge en gigantisk eloge för väl genomfört jobb.

Bloggar etiketter: , ,

11 september 2001/2011

Många kommer att göra diverse analyser om vad som hänt sedan 11 september 2001. Många minns den dagen idag. Tio år, det är ett hack i tiden – som vi behöver för att minnas och för att kunna skapa ordning i vår verklighetsbild (läs gärna mina tidigare årsposter: 20052006, 2009 och 2010

Själv fick jag hjälp att minnas av min vän Pena. Programmet för vår Etikdag på Ung Resurs. Onekligen slående aktuellt för de ungdomar som var med den dagen:

Etik och värderingar
UR 2001
1. Intro – om hur vi snabbt värderar varandra.
2. Likhet, olikheter och ditt värde som hjärnspöke
3. Röd/blå hammare – övning
4. Krokofloden – värderingsövning
5. Diskussion om vad som är rätt och fel: vem bestämmer vad som är rätt och vad som är fel? Om alla själva bestämde sina egna lagar och regler vad skulle hända då?
6. Värderingsövningar – snabba värderingsbeslut utan analys( ett prov på vårt sätt att ha förutfattade meningar):
a. Alla bidragstagare tär på samhället: rätt/fel
b. Det är rätt att sno åt sig av dom som har: Rätt / fel
c. Det är upp till dig själv om du lyckas: rätt eller fel
d. Alla är lika mycket värda: rätt eller fel
e. Alla borde ha lika lön: rätt eller fel
7. Är det lätt att skapa en snabb uppfattning och sitter våra värderingar i ryggmärgen?
Lunch?
8. Återintro från värderingsövningarna
9. Skyddsrummet – övning
10. Diskussion
11. Värderingsövningar:
a. Abort – rätt eller fel
b. Dödstraff – rätt eller fel
12. Den meningslösa mannen – story och övning
13. Ingram – vi skulle kunna få minst 70 % av er att döda. Kör exempel: att vi förklarar att det är för ert eget bästa, att det är för samhällets bästa. Story om Ingrams lydnadsförsök. Berättelse om egna upplevelser.
14. När får man döda? Vad är en människas värde? – Diskussion
15. Tåget: utilitarism vs kategoriska imperativ. Värdet mellan varat och görat – känsla och förnuft – närhet eller nytta.
16. Diskussion – ta upp exempel ur ”verkliga livet” där man måste göra avgöranden om vem som får leva och vem som får dö.
17. Människovärdet: varat eller görat – fortsättning
18. Alla ska ha samma möjlighet att få leva – rätt eller fel diskussion
19. Knyta säcken: en präst och en chef för UR. Egentligen två gamla punkare och anarkister. Hur ser vi på varandra och värderingar.
20. Utvärdering

När jag kom hem från den dagen ringde Pena.

”Sätt på TVn!”

Bloggar etiketter: , , , ,

Att se en olycka ske på bästa sändningstid

Jag har valt att tro på Ola Lindholm och jag väljer att fortsätta tro på att han inte medvetet pudrat näsan. Men hans hantering av frågan är sjukt märklig: den var märklig redan då men nu verkar han fullkomligt tappat koncepterna.

I rätten väljer han att hålla tyst om hur han skulle fått i sig kokain utan egen förskyllan men hänvisning till att medier kommer att hänga ut hans privatliv. Han väljer sedan att ställa upp i nya programmet Hübinette och har en minst sagt aggressiv inriktning mot medierna men förklarar ingenting om hur det kommer sig att han inte tagit kokain men ändå har fått i sig det. Han vet hur det gått till men kommer inte berätta det – vare sig för rätten eller för media.

Hela Lindholmhistorien är lite smått unikt redan från början där han skapar en blogg för att försvara sig. Och det fortsätter att vara helt unikt genom att han gör en surrealistisk krishantering nu när rättegången varit och i väntan på dom.

Mitt problem med hans Wild Crisis Management är:

  1. Han väljer att försöka göra sig till ett offer för ”de onda medierna”. Dels blir det lite gråtmilt av en person som själv använt sig av dem för att skapa sig ett personligt varumärke. Hans svepande och ospecifika kritik av mediedrevet ger knappast det genomslag han hoppats på. Jag skrev själv om det jag tyckte var dålig etisk hantering i samband med polisinsatsen mot honom men det som han försöker nu är bara…konstigt. Medierna har en inneboende logik – den går inte att förändra bara för att man nu är utsatt för dess baksida.
  2. Han verkar inte förstå att han som offentlig person faktiskt i det här fallet inte kan hävda privatliv – det är något han inte kan slå på och av lite som det faller honom in. Att exemplifiera med Plura-händelsen blir märkligt och där han väljer att hänga ut Plura i sin tur (jag hade exempelvis inte läst de artiklarna). Ola Lindholm försöker att på något sätt skapa en sorts frizon där medierna bara är till för honom när han behöver dem – inte att faktiskt jaga nyheter även om de är om en eventuellt knarkande programledare för barn-TV och redaktör för en barntidning.
  3. När nu hans viktigaste insats är att skydda sitt privatliv och att han förklarar att ”telefonerna snart kommer börja att ringa” eftersom det här kommer att gå över: varför väljer han då att vara med i Hübinette och sen även i morgondagens upplaga av Medierna? Hans Don Quixote-komplex verkar vara hans största problem.
  4. Han väljer att förklara att han ångrar sig att han gick på fotboll den dagen: alltså att han blev fast. Istället borde han gått på cirkus med sin son. Om vi ponerar att han blir dömd för narkotikabrott utifrån att poliserna uppfattade honom som påverkad och att han hade restprodukter i urinen så kan man lugnt säga att hans gloria som barnens väktare faller på sned: han skulle hellre tagit sin son på cirkus påverkad än att bli fast av polisen på en fotbollsmatch påverkad?
  5. Han väljer att totalt måla in sig i ett litet litet hörn och blir därmed oerhört utsatt: om någon kommer fram med bevis på att han tagit kokain medvetet faller hela hans försvar och hans frontalangrepp mot media blir ett patetiskt försök att skydda ett lagbrott (att jag tycker att det är konstigt att kunna bli dömd för narkotikabrott genom att det hittas restprodukter är en annan diskussion) och hans förtroende blir totalt nollat. Att välja tystnaden innebär att sanningen skapas någon annanstans – det är inte medielogik utan djupt liggande mänskligt beteende för att skapa ordning i sin världsbild – vilket gör att han totalt tappar kontrollen över det.
Emanuel Karlsten har ungefär samma frågor även om han tyckte det var rätt bra. Själv blev jag mest beklämd över att ingen verkar påpekat för honom att det här är den sämsta taktiken han kunde välja. Det var som att se en olycka ske mitt på bästa sändningstid (ok, de hade Sveriges minst sagt märkliga San Marino-match att fightas mot). 
Den värsta delen i hans val att vara tyst om vad som faktiskt hänt tycker jag är att han faktiskt väljer att vända ryggen till alla de barn som trott på honom när han skrivit öppet brev på KP-webben. De behöver få en förklaring. De behöver få veta om Ola ljugit och faktiskt tagit knark – från honom och där han kan be om förlåtelse. De skulle ta det. Eller få en förklaring till varför han fått i sig knark – och då kanske lära sig att akta sig bättre. Istället väljer han att låta dem vara kvar i ovissheten. Det upplever jag som ett svek mot de som älskat honom och indirekt betalat hans lön. Det är pinsamt att han inte verkar förstå det.
Uppdatering: Fler har skrivit om det sedan den här posten publicerades. Paul Ronge gör en genomgång av de misstag han som kriskonsult ser att Ola Lindholm gjort. Det är en skola i krishantering (även om jag hävdar att det finns rätt mycket moralpanik i Sverige :)). Nils Holmlöv, också han PR-konsult menar däremot att utifrån Olas situation – där han inte längre har något att förlora då han redan blivit av med jobben – gör rätt i att vara tyst. Jag håller inte med: dels handlar det om ansvar som han fortfarande har som förebild, dels så är han ju inte tyst genom att han ställer upp inte bara på en utan (minst) två intervjuer om frågan. Sara aka Hedgehog känner stor sympati för Ola och beskriver sin ”dröm” där just hans kamp för att återfå förtroendet från sina egna barn är viktigt. Själv tycker jag det viktiga är att han gör det både mot sina egna men också mot alla andra barn som litat på honom.
Uppdatering: Som väntat blev Ola Lindholm fälld för ringa narkotikabrott. Böter 1500 spänn. En fundering är varför han valt att så totalt sänka allt för den summan.

Bloggar etiketter: , ,

Polishuset behövs i Borlänge

Att stänga polishuset i Borlänge är ett förslag som fått Borlängebor inte bara att höja på ögonbrynen, skaka på huvudet utan också att säga ifrån.

En längre tid har det lite i skymundan diskuterats om var polisen i vår region ska ha sin station. Ett förslag från länspolismästaren blev till slut att stationen i Borlänge skulle stängas – så gott som all polisverksamhet ska vara förlagd i Falun.

Det blev en väckarklocka. I Borlänge kunde man nästan höra ett kollektivt ”wtf?”

Borlänge är inte någon plutt-by utan en stad med ungefär femtiotusen invånare. Idag transformeras staden än mer till en handelsstad, en situation som kommer att accelereras i och med IKEA. De gamla bruken fortsätter att gå bra men kräver personer med högre utbildning i alla led, och vi har en ganska stark tjänstemannadel genom Trafikverket liksom att det finns en stor klump med IT-företag.

Borlänge är en gammal bruksstad och har genom åren haft problem med kriminalitet. Fortfarande är det den stad som har flest anmälda brott i Dalarna. Vi har en historia av att kallas Sveriges Chicago och under nittiotalet hade vi stora problem med ungdomsgäng. Det har skett dödsskjutningar på Sveatorget, dödsmisshandel och generellt är det fortfarande en relativt otrygg stad under vissa tider av dygnet. Statistiken talar för att en nedläggning av polisen i stan är idiotisk.

Samtidigt är det en fantastisk stad. Borlängebor är som Borlängebor är – man kan bli galen på inbilskhet och envishet i vissa fall men det finns också en grundpysande stolthet över stan. En stolthet som förr inneburit att det varit oerhörda motsättningar mellan Falun och Borlänge: Falun som den snobbiga residensstaden och Borlänge som arbetarstaden. Dumt eftersom vi behöver samarbeta så mycket som möjligt. Vilket börjat att ske: gärdesgårdarna börjar att rivas. FalunBorlänge-regionen börjar bli ett samarbetsbegrepp. Men samarbetet kan inte gå ut på att Borlänge blir av med sin polisstation. Det är huvudlöst – och respektlöst mot oss som genom åren arbetat med de problem som finns i staden. Borlänge behöver en fullständig polisnärvaro för att fortsätta utvecklas i positiv riktning.

En av de som år ut och år in, i olika roller, jobbat med ungdomar i Borlänge är Per ”Pena” Madsen. När länspolismästarens förslag kom upp om att stänga polisstationen i Borlänge tog han tag i det: startade en grupp på Facebook: Vi som vill ha polishuset kvar i Borlänge. Det kan tyckas som en lite meningslös gest efter alla skojgrupper men det här handlar om människor som genom gruppen kan visa sitt stöd. Idag har gruppen 1236 medlemmar. Eftersom jag och Pena jobbat ihop under flera år när jag var ungdomspräst i Borlänge så tog jag tag i att utveckla hans början på en insändare.

insandarepolishus

Idag publicerades insändaren underskriven av ungefär hälften av dem som valt skriva under insändaren. Resten av namnen uppdateras kontinuerligt här. Det fantastiska med listan är att det är VDs, egna företagare, statliga tjänstemän, SSAB-anställda och arbetslösa. Det är en lista som totalt skär genom partipolitiska ställningar (en medvetet och aktivt hållen idé). Listan på nästan tvåhundra personer and counting är ett tvärsnitt av Borlänge.

Jag publicerar insändaren här för dem som inte har tidningen:

Det finns många saker som allmänheten i Borlänge inte förstår när det gäller förslaget om att stänga polishuset i Borlänge. Vi är närmare 600 av dem. Vi förstår inte hur man har tänkt: Borlänge är den mest expansiva kommunen i Dalarna, vi har en ökande handel och det finns massor med indikationer på en positiv befolkningsökning. Men med det goda kommer också det onda.

Borlänge har dock en historia i brottslighet och gängbildning – det är inte många år sedan Borlänge nationellt kallades Sveriges Chicago. Vi har om vi inte ser upp en grogrund till samma förortsproblematik som i större städer: Rosengård, Tensta och Bergsjön. Det är en problematik som har legat och vilat där sedan 20 år tillbaka. Vi har haft skottlossning, våldsdåd, rån, drogrelaterad brottsligt, mordförsök och mord. Under flera år utmärkte sig Borlänge som en av Sveriges farligaste städer.

Den senaste statistiken visar att Borlänge är Dalarnas mest brottstäta stad – kan bero på en hög anmälningsbenägenhet men de flesta är nog tyvärr överens om att det finns en stor kriminalitet kvar i och runt staden.
Borlänge kommun har jobbat hårt tillsammans med polisen, frivillig och religiösa organisationer och andra intressenter för att vända trenden. Ett framgångsrikt sånt arbete bygger på närvaro. Närvaro skapar trygghet. Inte minst i arbetet med ungdomar måste man vara närvarande. Polisen är en nödvändig ingrediens av att skapa den här närvaron.

Vi är helt enkelt oroliga för att polisen inte kommer att vara närvarande i Borlänge då den enda stationen kommer finnas i Falun. Poliser är som vi andra – man vill bo nära sitt jobb och man lär känna den stad man bor i. Att stänga stationen är inte enskilda polisers fel – det är blindhet från de som styr på länsnivå.

Vi oroar oss för att polisen då tappar lokalkännedom och kontakten med människorna i Borlänge. De blir främlingar. Främlingsskap skapar helt andra saker än närvaro och trygghet. Förtroendet mellan unga och polisen försvinner. De som bor i Borlänge blir mindre trygga eftersom vardagsbrotten blir än mer svåra att klara av.

Mycket av det arbete som lagts ner kommer gå till spillo och det vi har lärt oss på resan med gängen och kriminaliteten verkar som bortblåst. Vi upplever att vi kommer få börja om från början. Den positiva utveckling som finns i staden kan snabbt förvandlas om kriminalitet får fäste.

Att ha kvar polishuset är både en symbolfråga och ett reellt behov: om man väljer att stänga polishuset i en stad av Borlänges storlek, med den historia staden har respektive nuläget så visar det både att man gett upp gentemot ungdomsbrott och mot vardagskriminalitet utanför centralorterna. Polisen kapitulerar. Att ha ett polishus är också en symbol för trygghet för de som bor i en stad.

Men det är också ett reellt behov: en stad av Borlänges storlek och med den stora handel och genomfart som vi har behöver en poliskår som kan svara på larm och göra insatser direkt – inte efter femton minuters körning. Det är ett reellt behov att bland de unga att möta poliser som de har en vardagsrelation till och som de mött i skolan, på fritidsgården och på stan.

Ta inte ifrån oss polishuset. Det är en del av ett framtida positivt Borlänge.

Flera har tagit tag i öppna möten och bland annat kommer en manifestation ske den 19e september (tyvärr kan jag inte närvara vid denna på grund av jobb). Gruppen på Facebook är en digital manifestation av många Borlängebors vilja, och tillsammans med den fysiska manifestationen borde vilken normal tjänsteman och politiker inse att det här är folkviljan.

Bloggar etiketter: , , , , , , ,