Månadsarkiv: maj 2011

Förändring för att undvika uttråkningen

När jag var och tränade idag tänkte jag igen på det här med att inte ge upp. För mig handlar det inte om att ge upp när det gör ont – det handlar om att motstå uttråkningen i träningen.

Idag funderade jag över det när jag stod på träningsbandet. Och funderade över vad Daniel B gett sig in på. I måndags satt jag med honom och gick igenom dator och telefon, i onsdags var jag med och vinkade av honom när Generation 7 (ett projekt som JMW varit med att jobba med) startade med det första projektet: Poeten som cyklar till Gibraltar.

Hur uttråkad kommer han inte bli? Åtta-tio mil cykling per dag. Minst. Femtio dagar. Minst. Hans idé är att se hur hans poesi blir av att vara utmattad. Säkert också att vara uttråkad. Det är inspirerande att möta någon som så lever sin konst som honom.

Men hur gör man då? Undvika uttråkning. Undvika att ge upp.

Senaste tiden har jag funderat en del på just nästa steg: vart är jag på väg nu. När jag i tisdags var på Disruptive Change så pratade Terrence E Brown bland annat om att förändra genom att göra pivot dance: en fot kvar och den andra i rörelse. Förändring handlar inte om att springa rakt fram, att lämna allt bakom sig utan att smart utnyttja sin kunskap, sin erfarenhet och skapa något nytt utifrån det.

Förändring handlar inte alltid om att förnya. Lika mycket kan det handla om att välja det som fungerar men att se det ur nya perspektiv. Att förflytta en del för att se möjligheterna i vad som redan är.

Allt för att undvika uttråkningen.

En dag i Instagram-bilder

Snabb uppdatering runt en lördag. I Dalarna. I slutet av maj.


Städdag på området. Jag grävde halva sandlådan. Typ det.
Sen blev det tårta. För tolvåringen som fyllde år i torsdags.
Så bar det ner till Palladium Dalarna. Inte för jobb utan för att köra filmkväll för sonens kompisar. Och kompisarnas föräldrar tog chansen att komma in och titta: de flesta är gamla borlängebor och har gått på bio som unga i lokalen.

Sen körde vi Wii. Boxning på storbildsskärm är rätt cool. Innan dess en turnering i dubbeltennis. Fyra handkontroller och sonens mor och far var med. Fick storstryk av sonens lag…

Om du undrar vad Instagram är? En rolig app för Iphone. Flera olika filter som gör bilderna lite roligare. De flesta som jag gillar är antingen lomo eller såna som gör att bilderna ser ut som gamla kodak-bilder från sjuttiotalet. Tror det handlar om nån sorts nostalgi. Eller nåt.

Tolv år

Idag fyller sonen tolv år.
Det är stort. För inte så länge sedan var han Solstickan.
Nu spelar han Crysis 2, har fått en neongrön dirtbike och har fler deoderanter än jag.
För tolv år sen om några timmar kom han ut en vacker vårdag. Fjorton dagar försenad.
Han tog mitt finger. Och mitt hjärta.
Han är världens bästa son, världens bästa bror till sin lillasyster. Och den där relationen som jag aldrig riktigt hade med min pappa: jag tror vi har skaffat den.
Idag fyller han tolv år. Det är verkligen jättestort.

Utställning med sonen spelar roll

Jag och sonen var på Framtidsmuséet utställning ”Spela Roll” igår och när jag nu ser att Diablo III kan släppas redan i år så tänker jag på hur han och jag helt enkelt hittat pappa – son-aktiviteten i datorspel. Inte för att jag spelar speciellt mycket men det intresserar mig och han är duktig. Vi har något att dela och tycka till om. Vi har spelat oss igenom Diablo II tillsammans för några år sedan och jag tycker det är kul att kolla när han spelar Bad Company, Crysis II och liknande. Som han för övrigt bloggar om på sin blogg.

Nostalgi på hög nivå

Mer nostalgi

Stugan

Det var roligt att se de gamla datorerna och de gamla spelen på utställningen, även om den i sig var rätt liten. Snygg men liten. Och en sak är säker: först när man testar Kinect* på riktigt så inser man hur oerhört revolutionerande det är.

Oavsett hur utställningen var så var det sjukt mysigt att göra något med sonen.

*Full disclosure: Ja, jag jobbar en del med Microsoft men inte så mycket med Xbox-sidan.