Lagen ska vara blind, även för Plesner

Dokusåpan runt Nadia Plesner, som jag skrev om tidigarefortsätter och jag tycker det hela verkligen börjar likna en wag the dog. Plesner ser till att göra PR för sig själv, punkt. Hon väljer att spela på juridiska kort som många anser vara fel när hon nu kontrastämt Louis Vuitton för att slippa sina böter.

Om vi tittar på vad som faktiskt hänt:

  • En domstol har gett Louis Vuitton rätt. Enligt lagen har alltså Nadia Plesner brutit mot immaterialrätten genom sin försäljning av en t-shirt med pojken på. Man kan tycka vad man vill om domslutet men man kan inte riktigt beskylla Louis Vuitton för själva domslutet.
  • Nadia Plesner lovade först att inte använda företagets väskor (eller avbildningar av dessa) något mer. Det är hon som brutit mot ett löfte. Det gjorde hon dock nu i en tavla. Därmed valde LV att implementera domslutet eftersom man ansåg att hon brutit mot den överenskommelse som gjorts. Det kan man tycka vad man vill om – men det är fortfarande så att Plesner faktiskt aktivt brutit mot den första överenskommelsen.

Att diverse bloggare anser att LV gör fel nu är sannerligen lite märkligt. Louis Vuitton stödjer sig på en lagstiftning som man snarare ska slå ner på. Lagstiftningen runt immaterialrätt är hopplöst daterad många gånger. Däremot: att Nadia Plesner gjort det hon gjort för Darfur är faktiskt ointressant – lagen ska vara blind för eventuella konsekvenser. Om man tar fotboll så skulle man därmed säga att det är fel av domaren att döma enligt regelboken eftersom det lag som bröt mot reglerna ligger under eller ligger sist i serien.

Jag har skrivit det förut: hade Louis Vuitton varit lite smartare och hade haft bättre rådgivare hade de struntat i det här. Det är idiotisk hantering av ett varumärke. Det är inte i grunden något negativt mot varumärket, det visar snarare att de lyckats med sin positionering att bli en symbol för lyx. Det får konsekvenser – bland annat att ens varor därmed kommer att användas i politiska bilder och därmed delar av en politisk diskurs.

I grunden stödjer jag Nadia Plesner och andra som väljer att utnyttja varumärken i en diskussion om samhället och världen. För stora varumärken är det idioti att välja att försöka tysta den diskussionen genom att slänga upp immaterialrättskortet. Vi är idag ett samhälle fyllt av varumärken, vi är alla våra egna varumärken. Att säga ”som Zlatan” eller slänga upp gyllene bågarna i en bild som egentligen pratar om kommersialism är inte konstigare än att använda ett dollartecken. Louis Vuitton har snarare visat en tondövhet gentemot vad som händer i världen och kulturen än vara ”ruttna”.

Det som måste fastslås är att Louis Vuitton inte gjort något juridiskt fel. Eller kanske inte ens ett moraliskt fel. I det här fallet blandar folk ihop sin animositet mot immaterialrätt och copyrightlagstiftning med att ställa Louis Vuitton i skamvrån för att de faktiskt följer lagen. Det är knappast produktivt och lite sorgligt. Lagen ska vara blind för intentioner respektive konsekvenser. Det är just det som var mest skrämmande med TPB-domen: att man dömdes för vad som ansågs vara intentionen med TPB och inte för vad det faktiskt handlade om.

Ingen tjänar på att skapa en diskussion som inte har fokus på rätt sak. Att anklaga företags dåliga val ur pr-synpunkt som omoral är helt enkelt inte speciellt smart.

Uppdatering: Och nu maler rättens kvarnar vidare och Plesner får rätt i en högre instans och LV får betala. Det innebär helt enkelt att saker och ting fungerar – utan att man behöver tjafsa om moral.

  • Jacob Risberg

    Men det är lite märkligt att hon dömts i en domstol som inte ens hört henne!

  • Jag håller med utan reservationer. Men en sak man kan fundera över är om lagen är rätt bara för att den är lag, s.k. rättspositivism, eller om vad som är rätt är något separat. Inom svensk rätt är det en etablerad tradition; lagen är alltid rättvis eftersom vad som är rättvist bestäms av lagen. Det synsättet fungerar ju i 9 fall av 10 i en pluralistisk demokrati som Sverige anno 2011, men skulle man applicera det i exempelvis Sydafrika under Apartheid skulle samma rational innebära en legitimering av orättvisa. Så, även på rent filosofisk grund finns det anledning fundera över rättspositivismen. Men nu tror jag inte att folk i allmänhet är filosofer eller jurister och har tänkt i dessa banor.

    Snarare verkar folk (överlag) tycka ungefär såhär: ”Jag tycker som rätten, alltså är rätten rättvis” alternativt ”Jag tycker inte som rätten, alltså är rätten orättvis” (rätt i både meningen domstol och gällande rätt). Därav är kritiken mot LV också stor; folk tänker inte ur the bigger picture utan tycker att lagen kan appliceras lite hit och dit allt eftersom man själv tycker och tänker. Här har man alltså rakt motsatt uppfattning till rättspositivismen, men har inte heller ett rationellt alternativ. Snarare verkar folk blunda för, eller vara helt omedvetna om, den här frågeställningen om vad ”rätt” innebär.

    Hur som helst, det är ett bra inlägg och jag håller med dig. Skulle bara vilja höra lite mer av dina intelligenta funderingar kring frågeställningen om rätt är rätt eller om rätt är fel ;-)

    @Jacob: Jag har inte läst domen/avgörandet (ge mig gärna en referens så jag kan göra det) men det är inte särskilt märkligt att någon döms/förlorar en tvist i domstol för att man inte närvarar. Allt annat vore praktiskt omöjligt eftersom man då helt enkelt kan undvika att fällas/förlora genom att hålla sig undan. Principen i svensk rätt heter tredskodom; att fällas/förlora genom att inte infinna sig i rätten.

  • Har snokat fram domslutet, om intresse finns kan jag analysera den lite kort på min blogg. Just ping me!

  • Pingback: opassande » Blog Archive » Louis Vuitton, copyright och Lawrence Lessig()

  • Du menar alltså att eftersom holländsk lag säger något så är det rätt? Gäller detta för alla domstolar i världen eller bara västeuropeiska?

    Naturligtvis har du rätt i att domstolen anser att LV har rätten här men det har ju inget med rätt och fel att göra. Att lagen finns där betyder inte att man måste använda den och en rent juridisk diskussion är väl inte intressant för andra än juridikbloggare?

    Louis Vuitton har gjort ett antal val, oavsett om de har stöd i något litet lands lag eller inte. De har valt att sätta stopp för den kampanj Plesner genomfört för Darfur och de har valt att kräva henne på så mycket pengar att hon förmodligen aldrig kan göra något annat välgörenhetsarbete i framtiden heller. Huruvida hon använder det här till att få uppmärksamhet eller inte kan väl inte göra någon skillnad – i så fall är ju all PR ond (särskilt digital sådan kan tänkas) och alla som jobbar med det likaså.

  • En liten faktagranskning: har LV verkligen ”satt stopp för en kampanj för
    Darfur”? Nej, de har sagt att hon inte får använda en avbildning av deras
    väska i kampanjen. Om väskan är en central punkt som kampanjen är helt
    avhängig på så känns det mer som ganska dåligt jobb av Plesner…

    Den 27 april 2011 07:32 skrev Disqus :

  • Pingback: Om du var Louis Vuitton, skulle du stämma Nadia Plesner | Nakna Sanningen()

  • Den här kampanjen har de ju utan tvekan satt stopp för eftersom bilden var hela grejen – varsågod där fick du trots ditt försök till argumentationsteknik ”faktagranskning” svar.

  • Äsch jag skrev för elakt, bortse från den.

  • Men deras intention är inte att stoppa kampanjen utan att stoppa användningen av deras skyddade form. Jävligt stor skillnad och man måste ha dragit ner foliehatten över ögon och öron för att inte se skillnad mellan intention och konsekvens. Borde i såna fall räknat med att det här kunde hända och haft en plan B – annars är det lika mycket hon som stoppat kampanjen genom att hänga upp den på en form som hon som konstnär borde förstå kan vara skyddad av immaterialrätten.

    On the fly. iPhonish.
    Keep me posted.
    _____________

    27 apr 2011 kl. 08:32 skrev ”Disqus” :

  • Så rätt eller fel har bara med intention att göra, resultatet är oviktigt?

    Skulle du göra som LV alltså? Du skulle stämma Nadia, and fuck the consequences?

  • Det har jag redan svarat på.

    On the fly. iPhonish.
    Keep me posted.
    _____________

    27 apr 2011 kl. 17:50 skrev ”Disqus” :

  • Anders Tufvesson

    Jag kan tycka hela historien är märklig utifrån synvinkeln att de stämmer henna för tavlan i Holland för där går det att göra detInte i Danmark där tavlan visas (eller har den visats i Holland?). Är inte det lite samma som att min fru badar i bikini i Sverige och döms för att visat sig ”nästan naken” i Saudiarabien? Eller?

  • Hört talas om EU?

    Den 28 april 2011 23:22 skrev Disqus :

  • Anders Tufvesson

    Nä, vad är EU?

  • Anders Tufvesson

    Om du tittar på vad som egentligen har hänt skriver du ovan. I två punkter skriver du vad som har hänt (som du tolkar det). Du skriver att hon brutit ett löfte mot LV att inte avbilda väskorna och att hon gjorde det i form av en tavla. Men enligt en artikel på dn.se säger en talesman från LV så här:

    ”Vi vill inte stoppa hennes tavla. Så fort vi kontrollerat att inga andra produkter finns på marknaden så kan vi lämna det här,” säger en talesperson på företaget till DN.se.

    Det tolkar jag som att LV struntar i tavlan. Men ändå går de vidare. Märkligt eller hur?

    Sedan finns det en förklaring till att hon stäms i Holland. Hon bor där. Det har alltså inget med EU att göra. Vi hade alltså fel båda två.

    Som alltid finns det säkert fler saker i den här affären som inte är kända av oss på utsidan. Men det jag tycker är mest märkligt är att LV inte försöker vända det till något positivt för dem själva.

    Det sista ordet är säkert inte sagt i den här historien.