Den där borttappade lusten

Disclaimer: Nej, det handlar inte om potensproblem :)

Verkar som om jag är fyrtiosex. Det är då fan att man ska åldras med sex år på ett år.

Just nu jagar jag lusten. Vilse är lite förnamnet på känslan jag går och släpar på.

Och nu kommer en del att säga ” oh så ostrategiskt av dig att vara så personlig”. Men helt enkelt – vad ska jag annars använda den här bloggen till?

Jag tror att det är farligt att bloggar blir mer och mer uttänkta och mindre direkta. Alla behöver inte vara det men ibland upplever jag en rädsla för att stämma överens med uttalanden om att ”bloggar är bara strunt”.

Så – hur hittar ni sugen igen? Var söker man efter lusten igen?

– At this touchy thingy. Never mind the default.

  • Jag tror inte det handlar om ålder. Kom igen! Min lust är det inte nåt fel på. Och ja är f-n ta mig flera år äldre än du.

  • Dels så tror jag att perioder av ”osug” är bra. Det är liksom botten av dalen där man vänder upp igen. Jag känner så väl igen det. För mig funkar det att byta kontext i det lilla. Osug-perioder är perfekta för mig att göra saker ensam. Jag tror helt enkelt på att bejaka och inte försöka stoppa. Det jag lärde mig i KBT är att så fort jag försöker hindra mig själv från att känna X, så kommer jag bara att känna X längre men kanske mindre intensivt. Det är lite som att sminka grisen och leva med den, istället för att kolla på den osminkad och sen slänga ut den.

  • Jag prenumererar på en blogg som brukar kunna komma med uppmuntrande ord när det känn trögt, eller när man känner att man fastnat. Det är möjligt att du hittar något där. http://catseyewriter.com/

  • Donnacarlsson

    Både göra något jag aldrig brukar göra och göra något som jag alltid brukade göra men inte hinner längre….jag älskar meditation och brukar ibland gå dit och bara sitta i några timmar. Lusten är viktig, funderar lite som livslust.

  • Jag håller med Micke. Acceptans av känslan hjälper mig ur den, men jag brukar för säkerhets skull försöka omge mig med inspirerande människor och tankekittlande projekt, för ofta är de där dalarna, för mig ofta en reaktion på dålig stimulans. Alternativt så har jag missat att leva i enlighet med mina värderingar och behöver ta en titt på karta och kompass.

    Vid sidan om vänner och intressanta diskussioner så tror jag på sex och massage. Kroppseget knark är sällan fel och har en förmåga att lyfta en.

  • Donnacarlsson

    gå till templet menar jag ju…

  • Jag trodde att du hade fått potensproblem, och tänkte ”Oj, nu är han väldigt personlig”. Så, så himla ostrategiskt personlig tycker jag inte att du är. i relation till vad jag först trodde. Själv är jag 46 på riktigt, och älskar varenda minut av det. Så här bra har jag inte mått på länge. Ja, förutom de senaste två åren då.
    Det enkla svaret är att du verkar jobba för mycket. Man kan iofs jobba mycket och älska varje minut av det, och ha lust. Men mina egna erfarenheter är att jag tappar lusten när jag känner att jag inte har kontroll över mitt liv. När andra, eller omständigheterna, bestämmer. När jag försöker ändra inriktning, och inte lyckas.
    Då tappar jag den stora sugen. Småsugar tappar man ju hela tiden, men det uppfattar jag inte är det som du beskriver. Det kanske inte är något tröst, men storsugen kommer ju tillbaka, förr eller senare.

  • Peter I

    Har själv en personlig blogg som jag fick göra mindre publik då folk började undra hur jag mådde. Lust? Olika typer av lust men jag tror du är inne på den intellektuella utmaningen. När inte intellektet kittlas smyger sig suckarnas filt över ens huvud och snart befinner man sig i ingenmanslandet utan lust. Men vi vet väll alla att det finns en dag då lusten är tillbaka och livet ler. Jobba på! (Själv 44 år och ff med stor lust.) / Peter I

  • Linda Aslund

    Ett tag efter att jag varit här och börjat tänka läste jag ett citat på Frank Chimeros blogg. Tänkte tillbaka på det här inlägget av dig. Det är något i Chimeros första stycke jag fastnar för, något om att röra på sig och att känna att en sak leder till nästa.

    http://blog.frankchimero.com/post/3642819761/we-work-because-its-a-chain-reaction-each

    När jag behöver lust som i arbetslust handlar det antingen om att jag kört väl hårt väl länge och behöver vila upp mig längre än jag vill erkänna, eller om att det gnager i mig att jag vill/behöver lära mig något nytt. Om det inte har landat framför mig naturligt är det dags att leta. Ny tråd, ny kontakt att släppa nära, nytt svar på jobbförfrågan eller jobbannons, nytt steg i utbildningsväg … Lite är jag där just nu, men står också delvis på steget till ny väg och det motiverar mig mer än jag hade trott. Jag vill alltid kunna skapa mer än vad som efterfrågas, och kan jag inte det så känns sugen seg. En av mina drivkrafter är att bidra, en annan att lära. Vad är dina drivkrafter? Och vad hinner du med att lära, i ditt jobb, idag, när du själv står i spetsen för att lära ut?

    För övrigt tycker jag att det finns fler kloka kommentarer här nedan, särskilt @Kazarnowicz om att bejaka och se. Lycka till, hur som helst. Din personlighet och ditt öppna engagemang för webb och liv och kommunikation ger mig både lärdomar och lust!

  • Någon url till lusten har jag tyvärr inte, men jag misstänker att den dyker upp igen, de brukar göra det, kanske måste man skifta fokus lite för att upptäcka den. Men den andra frågan är mer intressant, måste man verkligen vara 100% professionell? Det är man knappast på kontoret heller och det personliga varumärket kan väl ändå inte må dåligt av inslag av mänsklighet?

  • (Micke K – älskar liknelsen med grisen, åh så bra! :-D )

    Nu svär jag väl i kyrkan (! – och trampar i klaveret…!) men det är något som går förlorat när nätplattformarna vävs ihop och måste användas ”strategiskt” – genom att bli mer korrekta, mer polerade, mindre personliga. Jag tappar intresset för en blogg som putsar bort det personliga, så får de yrkesmässiga posterna vara hur kunniga de vill. De intresserar mig inte om jag inte också ”känner” den som skrivit det.

    Jag tänker att det ligger något… nästan torftigt i att putsa på sin nätnärvaro. Det sociala går ju någonstans förlorat – det är inte mig du pratar med, utan ”min personliga marknadsstrategi för webben”. För den riktiga jag är en skröplig och ämlig varelse (en s.k. ”människa”) som inte går att visa upp i respektabla sammanhang – inte ens på webben.

    Vad gäller lusten… Somligt ter sig uppenbart för mig, som bara ser utifrån. Hur många morgnar i veckan sitter du på tåget långt före gryningen? När jag var på barnbokskurs med Ulf Nilsson för några år sedan, tyckte jag att hans råd om att ligga på soffan och göra ingenting var O-ER-HÖRT provocerande. Vadå göra ingenting? Är han inte klok?? Två år senare minns jag det rådet som det bästa – och svåraste – jag lärde mig på kursen.

    (Men hu – sånt där får man ju inte säga på nätet. Så gräsligt ostrategiskt av mig…

    ;-) )

  • Ostrategiskt? Inte det minsta. Du är som alla vi andra, klart vi är less, överarbetade eller whatever emellanåt. Jag hittar nytt sug genom att dra igång nya projekt, hitta nya saker att brinna för. Sen gäller det att brinnet spiller över på allt det där andra man håller på med. Du kommer igen!

  • Lusten är tyvärr oftast inget som man hitta tillbaka till utan det måste komma till en och oftast blir det när man minst anar det. När det händer mig att lusten försvinner brukar jag stillsamt försöka acceptera det och inte pressa mig själv till att komma tillbaka. Det är OK att vara grå, trist och omotiverad för det kommer att vända igen. Oftast vänder det efter ett oväntat möte eller oplanderad händelse, ibland kommer det bara till en när man sitter i soffan och slöläser. Men en sak är iaf säker, det kommer tillbaka förr eller senare. /Peter

  • Andrea

    Vila. Koppla ur. Där finns lusten.

  • Jag tror att det är en nödvändighet att i perioder inte ha lusten på plats. Skulle den alltid brinna så skulle vi brinna upp i båda ändarna. För mig handlar det i sådana lägen om att gilla läget. Att acceptera och konstatera det som inte är det man allra mest längtar efter kanske, men ändå. Det är ju nödvändigt att acceptera. Det går ju inte att sitta med armarna i kors och vara förbannad på sig själv. Gilla läget. Vila i att du inte har lust, att du känner dig oinspirerad. Jag tror att det är lättare att komma igenom då på väg till nästa fas ;) Jag är ju en sucker för böcker som jag i olika situationer läst och tagit råd ur och hjälp av. Det finns en bok som heter ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig”. Den lärde mig acceptans på ett alldeles särskilt sätt.

  • Jag brukar tvinga mig själv att göra saker som jag brukar tycka är roliga och mår bra av… Bara man kommer igång, så blir det som en possitiv cirkel.

    Hoppas du hittar din lust igen!

  • En oerhört välfunnen boktitel…

  • Vore ju lysande med en URL till att hitta sugen igen :)

  • Så sant så sant – jobbet är mitt liv men det är alltid svårt när man tappar bort den.

  • ”Gå upp på klippan
    Gå upp på ett berg
    Gå dit upp
    Och stanna kvar där ett tag.”

  • Sant det Micke.