Månadsarkiv: januari 2011

Skitdagar som lyses upp av nätkärlek

Just nu är det sådär-dagar. Strul med en massa saker, tunga beslut att ta framöver och annat som hamnar på hög som inte borde hamna i högar men jag har liksom inte tillräckligt med tid kvar.

Man är rätt ensam som egenföretagare när det strular till sig. Man frågar vissa vänner men en del svarar inte, eller så blir svaret det att man måste tänka i helt nya banor.

Samtidigt – i det här fallet – kan det finnas fascinerande öppningar till något riktigt… stort…

Ganska mycket negativ stress och frustration vilket är rätt så farligt om det inte löses upp fort. Besluten kommer landa i en massa rent praktiska saker vilket jag inte heller har tid med.

Jag känner mig rätt värdelös just nu. Tycker inte jag gör något bra jobb, tycker inte jag gör några bra postningar, kass pappa, usel vän osv.

You know the feeling.

Det mesta handlar mer om att man hamnar i negativa tankemönster.

Det som är annorlunda är att jag inte längre faller ner i något mörkt hål. Av någon anledning så har jag slutligen verkat kunna komma ur det handikapp som jag gått med större delen av mitt liv. Självförakt har förut ofta lett till hopplöshet och att fajtas med känslan av att bara lägga ner.

En ny känsla. Ett nytt förhållningssätt och faktiskt inte bara positivt (eller det är det ju men om man haft ett sätt att hantera saker så blir det lite… tomt när det inte längre finns).

Sen kan man läsa såna här saker, som den beskrivning @mariahagglof gör av mig och bli glad. Oavsett vilken ”sanningshalt” det ligger i det skrivna så gör det mig glad en sån här dag – och fascinerad över att det just idag är något jag hittar igen genom en tweet:

Jag skulle kunna skriva en hel bloggpost om fenomenet @deeped. Men då skulle ni tro att jag var besatt av honom. Niclas Strandh är den klokaste jag vet på den sociala webben. Kanske är han den klokaste jag känner. Han är så klok att första gången jag träffade honom fick jag inte fram ett ord. Men varje gång jag träffar honom så påminner hans utseende, kroppsspråk, snus och konstiga dialekt (någon blandning av Västmanland och mellersta Norrland låter det som, definitivt inte Borlänge) så mycket om en gammal kompis att jag inser att han är ju en helt vanlig människa. En sån man tycker om.

Tack kära Maria. Det där är #nätkärlek som slår allt näthat med hästlängder.

Lite struligt liv just nu

Just nu är livet lite struligt. Jag hatar struligt liv. Jag vill ha ordning och reda runt mig för att kunna vara kaotiskt kreativ och fokuserat strategisk. Jag är gärna stressad i jobbet (comes with the territory) men fan att allt runtomkring ska stressa upp en.

Förkyld sedan flera dagar vilket inneburit att jag fått ställt in flera saker vilket är oerhört trist – och jag hatar verkligen att ställa in. Och jag hatar såna här löjliga envisa förkylningar som gör att man inte kan röra sig utanför huset, som gör att huvudet känns som fullständigt geléaktigt och som gör att man hela tiden halkar efter i jobbet.

Sen har saker i företaget strulat till det: delvis mitt eget fel, delvis andras. Det kommer lösa sig men jag blir så jävla irriterad på mig själv att jag inte ser till att dubbel- och trippelkolla saker: även saker som andra säger sig ha kollat.

Jag kan inte hjälpa att jag flera gånger idag tyvärr än en gång fått det bevisat för mig att det fan är bättre att göra saker själv – för då blir det riktigt gjort.

Samtidigt: jag går inte i konkurs den här månaden heller och kanske innebär det här strulet en ny intressant vinkel på företagandet. Efter att ha pratat med den käre @lordfredruk så kan jag bara säga att jag funderar på om det inte kan vara en väldigt intressant idé. Dock kommer det kräva en hel del fipplande på det digitala planet men jag har ju @nikkelin som kan sånt.

När allt det här är över så ska jag skriva en postning om att starta företag. För jag är nog den som antingen kan skrämma slag på den som inte bör göra det eller faktiskt få den som vill men känner att den inte kan nåt om sånt att ändå våga – för jag är verkligen fullständigt lost många gånger när det gäller alla turer. Men jag har nu ett aktiebolag, jag tjänar pengar och har än så länge inget med Skattemyndigheten att göra mer än att leverera en ganska rejäl säck med pengar varje gång de säger att de vill ha säcken med pengar.

Jag har två fantastiska barn. Herregud, kan man vara rikare än när man har det? Sonen är sjuk också och det gör det lite mindre trist att ligga hemma när man faktiskt är två.

Nu ska jag lösa några fler administrativa problem. Sen ska jag sova.