Testar lite WP7-bloggande

När jag åker till Las Vegas på CES om några dagar kommer jag vara bestyckad med en LG Wp7-telefon och en EEE PC Seashell. Så jag måste testa om det här funkar.

Posted from WordPress for Windows Phone

Ett par timmar i backen

Fantastisk dag i Romme idag. Njutning att barnen är stora så när de är krassliga så kan de vara ensamma och jag och HS åka iväg och åka slalom.


Kallt var det. Närmare minus tjugo. Men fina backar. Stockholmarna har börjat dyka upp vilket alltid är en prövning. Snowboardare som sitter mitt i backarna och hyrskidesåkare som inte förstått liftlogik.
Men man är priviligierad att ha en skidanläggning som Romme Alpin så nära.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Bloggar etiketter: , ,

När allt verkade kört

And we’re back.

Det började med att familjen började fundera varför de inte kom in på sina mailkonton. Jag förstod ingenting men kollade direkt på Oderlands driftsstatus. Dock så Bishamon ut att rulla som vanligt. Jag gick in på bloggen – och där var det senaste inlägget från i januari… Ett helt jävla år borta. Och med ett tema som var riktigt gammalt.

Jag gick in på DigitalPR och samma sak där – dock var det senaste inlägget där… sen ett hopp till i maj i år. Jag kollade genom mina mailkonton på Gapps – och sedan flera timmar hade de inte kunnat verifieras.

Jag blev rätt kall. Att förlora ett helt års poster för Deepedition är jävligt surt, att bli av med ett halvårs poster från företagsbloggen är en disaster.

Men det allra värsta var nog sonens besvikelse när han fick se sin blogg som tappat inlägg ända till slutet av 2009 och ett tema som verkligen inte var snyggt. Han var verkligen ledsen.

Som tur var så har jag ju haft mina bloggar på Oderland sen 2003 och jag tjoade till Jack på @oderlandab efter att satt ett antal supportärenden. Jack svarade och då började det hända saker.

Det visade sig att C-Panel hade en bugg så en dns-synk pekade bort mina domäner till en gammal server jag låg på tidigare:

Har pekat om en del domäner, vi upptäckte en bugg i cpanel dock lyckades 2 servrar synca ut en del dns zoner till klustret på konton som blivit flyttade tidigare mellan våra servrar.

Well. Nu verkar allt fungera. Jag hade tänkt träna och jobba med annat men well – that’s life. Tack Jack för snabba svar.

Bloggar etiketter: ,

Årets bästa låtar 2010

StjärnögdAlltså. Jag inser att jag tappat en del av min koll på musik. Kollade genom den ”spotifyierade” (helt klart ett verb som borde komma in i SAOL*) listan från Lokko och det fanns faktiskt inte en enda låt från en artist jag hört talas om…

Jag har helt enkelt lyssnat på dödsmetall mest hela tiden. Eller gammal grunge. Alternativt har jag fått dåligt minne. Men jag fixade till en lista i alla fall.

Deeped årets låtar.

Några noteringar:

  • Dark Tranquillity är självskrivna. En oerhört bra skiva i Into The Void. Årets skiva i mitt tycke. Deras bästa någonsin. Svårt att välja låt men Arkhangelsk har så mycket av det utvecklade soundet från Skandinavien.
  • Dimmu Borgir – jag orkar inte titta på eländet, det är tröttsamt med något som känns som en något upphottad King Diamond show men musiken är riktigt bra.
  • All That Remains, Soilwork och Before The Dawn har släppt bra skivor. Utvecklingen inom den melodiösa dödsmetallen är god helt klart. Nästa år kommer In Flames och Arch Enemy med nya plattor.
  • Roligt är Finntroll och Raubtier, från olika håll (dödsmetall respektive industry-ebm) som kör svenskspråkigt. De senare är en smula balanserande på patetikens gräns men deras Haparanda-growl räddar det hela.
  • How To Destroy Angels. Trent Reznor och hans fru Mariqueen Maandig och  Attius Ross (som TR också jobbat med på OST för The Social Network – lyssningsvärd) har gjort en EP som är fabulös. Allt det goda som NIN gick mot har samlats med det ambienta digitala som Ghosts visade på. Det är fantastisk ambient känsla.
  • Killing Joke, postpunkens skapare kom 2006 med en våldsam skiva; Hosannas from the basement of hell, som var i vissa stunder bra i andra i princip olyssningsbar. Årets Absolute Dissent känns som en skiva där de tagit det aggressiva från Hosannas… och det bästa från Killing Joke à la åttiotal.
  • Robyn är det bästa som hänt dansmusiken det här året. Eget, smart – sådär som Robyn bara är: independent.
  • Så mycket bättre var en succé och både September och Petter blev ”folkkära” på ett helt annat sätt än tidigare. Att sedan Plura fick vara mysgubbe med Tourettes syndrom och Lasse Berghagen flummade runt med DiLeva gav onekligen en ny upplevelse. Två låtar tog jag med: Mikrofonkåt och Fulla För Kärlekens Skull.
  • På samma sätt kom Crucified Barbara att göra Melodifestivalen lite mer intressant. Låten finns inte på Spotify men Sex Action är både hårdare och coolare.
  • Get Mama A House visar på Teddybears briljans. Låten passade perfekt till en stor reklamkampanj. Vad som är hönan eller ägget? Well. Plattan Devil’s Music är i sin helhet riktigt bra.
  • Johnossi och Danko Jones får symbolisera sommarens Peace & Love-festival och att hitta nya saker att lyssna på.
  • Slutligen: Slash. Det trevliga med låten är att höra Ian Astbury sjunga. Jag gillar The Cult sedan länge. Rösten är mycket speciell.

Uppdatering: *Det visar sig att just ordet spotifiera har kommit in bland de svenska nyorden:

använda Spotify, bli kund hos Spotify
respektive överförd betydelse: lägga sig till med något som tidigare var gratis och erbjuda det fritt mot kunden måste acceptera reklam eller andra restriktioner.
Just den andra delen av betydelsen – den utökade betydelsen hittar man bland annat en lång utläggning om Nätet och Torget respektive den post som sägs ha skapat verbets utökade betydelse.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Andas

Jag har en vän som lider av cystisk fibros. @johannas. Genom Twitter lär man känna många människor. Hon är en av dem. En av dem som gör livet så mycket större genom att vara den hon är.

Long gone light

Cystisk fibros är en grym sjukdom. Det är väldigt tekniskt att läsa om det i alla torra förklaringar runt sjukdomen men det blir på ett helt annat sätt när man läser sånt här:

Tänk på att andas,
vilket absurt koncept
jag skrev det i rött på min hand
där jag noterar alla de ting jag
tenderar
att
glömma

Köp fil
Städa köket
Röntgen klockan tre
Andas in
Andas ut
ANDAS

Igår insåg jag det fullständigt absurda i den sjukdomen. Det slog mig som en blixt: det som för oss är så självklart: att ta ett andetag, att andas är för den som har cf en ständig kamp: varje andetag innebär smärta och arbete. För Johanna handlar det om att hela tiden hålla det stången – för att kunna vara en del av sitt liv. Hon är med överallt, och är socialare än många andra av oss.

Jag tror att hon gjort många av oss bättre genom att visa att det viktigaste handlar om att vara de vi är. Utan massa fernissa och planerande utan bara mötas.

Ett djupt andetag. Så oerhört värdefullt. Det är grymt att bli bestulen på det.

Det fantastiska med det hela är hennes stora hjärta. Det är hon som oftast frågar hur det är med en annan, som gärna bråkar på en om man jobbar för mycket. Som har en massa omsorg om andra människor. Så mycket omsorg om andra gör en själv liten. Vad är mina problem? Rätt små – jag kan andas, jag kan röra mig obehindrat.

Att lära känna Johanna är bland det viktigaste som hänt mig. Det ger mig en ödmjukhet inför livet och att se henne och hennes älskade Caleb är fantastiskt. De två handlar om vad kärlek i grunden är.

Tack Johanna för allt du lär mig.

Lucka 24: midnattsmässa, barnet och det där med Gud

Hamnar inatt i en stillsam pratstund med @nvagge om känslan att se alla vänner gå till midnattsmässor. Båda har vi vår bakgrund där i en av de goda delarna av kyrkan. Mitt i det brusande fantastiska att faktiskt någon kan kombinera kamp för frihet här och nu och Gud. Båda har också sin grund i stillheten i Stiftsgårdens kapell. Livet däruppe vid Siljans strand. Det finns ändå kvar. För mig finns det kvar i muskelminnet: nattvardens instiftelse, händernas hantering av bröd och vin, orden som uttalas, korstecknen. Känslan av att det där mysteriet skedde: nattvardsbordet som knutpunkten mellan det gudomliga och det världsliga: symboliserat i enkelt bröd och vin. Inget hokus pokus – bara något som var oförklarligt men påtagligt.

Tidigare har jag av någon anledning sett på midnattsmässan från Rom. Det är långrandigt och det är guld och – jag förstår inte varför man håller på. Går tillbaka till mitt minne av de mässor jag firat: de ”vanliga tråkmässor” jag haft är lätträknade. Alltid något annat – fördelen att jobba som ungdomspräst. Skapa upplevelsen av den där skärningspunkten mellan det outsägliga och det synliga.

Oavsett var jag är idag så känner jag att det borde handla om att skapa något som gör att människor idag upplever något: inom sig själv – att det berör henne. Och gamla liturgier kan aldrig göra det för andra än de som redan är invigda.

För mig har alltid det här varit den sanna gudstjänsten:

Och idag på julafton tänker jag på den textrad som finns i Miracle Drug:

Freedom has a scent
Like the top of a new born baby’s head

För det är första julen med Kerstin. Den lilla efterlängtade kusinen. Det lilla miraklet och det är så centralt: ett nytt liv, ett barn som utvecklas för varje dag och som mitt i sin lilla kropp bär på det enda som är viktigt. Hopp.

DSCN2079

Nu går vi in i sista veckan av 2010. Ett år som på så många sätt burit så mycket sorg i världen. Mörkret sluter sig ofta. Terror, krig, stater som väljer att förminska individens handlingsfrihet – det har varit ett år som slutar på minus, det är för frihet och rättvisa röda siffror i årsbokslutet. Det är lätt att misströsta. Fler och fler journalister och bloggare fängslas – för att vågat prata om frihet och rättvisa, och fler och fler väljer att döda civila – oskyldiga – för att nå sin frihet.

Prexy Nesbitt, en amerikansk frihetskämpe som jag lärde känna -94 hade en viktig ”slogan”: ”There’s no peace without justice”. Det är så. Utan frihet, utan rättvisa blir det inte fred. Att söka fred är att försöka skapa något som inte går att skapa utan att man byggt det första.

Men varje barn som föds är ändå ett hopp – en insikt om att det faktiskt inte är slut. Så länge barn får leva i frihet och trygghet. Varje barn som föds är en skärningspunkt mellan det gudomliga och det världsliga. Det stora i storyn runt julen: att Gud, med all makt, valde att bli ett skört, hjälplöst barn utlämnat till sin egen skapelse. Den största makten är att våga göra sig själv maktlös. Det största är att avhända sig makt för att låta andra leva i sin egen frihet.

God jul. Det här är den sista luckan. Från och med nu kommer jag skriva som vanligt. Tack för läsningen.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,