#enköpfridag är ett feltänk

Idag sägs det vara Buy Nothing Day eller #enköpfridag. Jag fascineras att det fortfarande finns personer som går på den tanken faktiskt. Gör er egen uppfattning genom att läsa bloggen. Jag blir lite lätt fundersam över uttalanden som det här:

Det är omöjligt att kompromissa med naturens villkor. Om vi inte köper färre nya prylar så räcker inte naturresurserna till. Därför måste vi snarast välja alternativ till dagens ekonomiska tillväxtberoende.

Vilket då? Och varför utgår man från att allt alltid måste vara som det varit?

Jag kommer ihåg när Buy Nothing Day lanserades 1992. Inom den anarkistiska rörelsen orerades det friskt om detta. Problemet är att det aldrig kommit några hållbara alternativ till konsumtionsekonomi. Olika teoretiska hypotetiska modeller men de flesta bygger då på små lokala delar som skapar isolationism.

Ja. Jag är övertygad om att vi måste söka ett bättre sätt att skapa ett hållbart liv och att ett modernt samhälle måste leva i bättre synergier med naturen. Även om klimathotet och liknande larm måste sättas i ett evolutionärt perspektiv – där status quo aldrig kan vara ett mål – så är det viktigt att sträva mot hållbarhet. Hållbarhet kan vara smartness – om det inte samtidigt bygger på att förminska andra delar av samhällets utveckling.

Premissen för dessa i mitt tycke naiva miljömuppar är: vi måste hushålla med resurser. Alltså måste vi tillverka mindre. Det målet når vi genom att konsumera mindre. Fine. Bara det lilla problemet att det krävs ekonomi för att ha ett samhälle igång. Pengar. Monetära möjligheter.

I en situation där vi för första gången ser en majoritet av världens befolkning i urban miljö så blir tanken på en annan ekonomi än den monetära lite märklig.

Problemet är helt enkelt:

  • om man inte köper något får företagen färre beställningar
  • färre beställningar innebär att företagen inte kan ha lika många anställda
  • dessa blir därmed arbetslösa och behöver stöd från staten
  • dessa blir arbetslösa och får sämre ekonomi och kan därmed inte konsumera
  • statens stöd bygger på skatter
  • eftersom färre har ett jobb kommer mindre skatt in
  • eftersom färre handlar kommer mindre moms in
  • staten kan därmed inte stödja de som blivit arbetslösa
  • företagen får dra ner ännu mer eftersom ingen kan konsumera deras produkter

Vanligtvis är argumentet i detta att vi ändå inte nått någon smärtgräns för uttag av skatter. Plus att man kan reglera produktion hårdare genom miljöskatter, punktskatter etc. Vilket i sin tur innebär att fler företag kommer att ha svårt att ekonomisera anställningar. Och så går det runt igen.

Konsumtion är i sig inte ont. Snarare handlar det om att skapa en mer hållbar konsumtion – slit och släng är inte dåligt i sig: om det som slängs är återvinningsbart och att produktionen bygger på så gröna och återvinningsbara energislag som möjligt. Det blir oerhört subjektivt att prata om ”överkonsumtion” i så generella termer.

Istället för att beskatta ihjäl konsumenter kan incitamenten bygga på att driva möjligheten att betala mer för bra produkter som bygger på hållbar utveckling.

Jag tycker det hela bygger på felaktiga förutsättningar. Man slår mot fel sak med En Köpfri Dag.

  • Göran Hådén

    Min viktigaste invändning mot det du skriver, är att även miljöanpassade varor är en miljöbelastning. Vi måste mer än halvera vår miljöbelastning på kort sikt för att inte ta alltför stora risker med ekosystemen. Det blir oerhört svårt att uppnå om vi inte minskar vår materiella konsumtion. Se till exempel Worldwatch institutes årsrapport 2010.

    Självklart kan vi organisera ekonomin på ett nytt sätt. Eller tror du inte att vi kan åstadkomma en ekonomi där det som är bra för människor och miljö, också är bra för vårt ekonomiska system?

  • Pingback: Tweets that mention #enköpfridag är ett feltänk -- Topsy.com()

  • Din invändning till vad? Vad är din lösning? Problemet är att du kan larma ihjäl dig men om du inte kommer med någon lösning på båda problemen: samhällsordning och miljöpåverkan så är det rätt meningslöst.

    Vad gäller Worldwatch-rapporten så har den ifrågasatts av flera forskare vilket gör att den ska ses som en indikator snarare än som ett bevis.

  • Pingback: Veckan som gick – Vecka 47 « Same Same But Different()

  • Det är lätt att få fel i tankeverksamheten. Precis som du skriver är det köp-och-släng som är helt onödigt.

    Den allra bästa sättet att utveckla ekonomin är att ha en hög andel förädling av råvaror. Det är en utveckling som pågår hela tiden. Slutsatsen är att det går att ha en bra ekonomisk utveckling samt att ta hänsyn till naturen. Felet är att hela tiden tro att ekonomisk utveckling är att förbruka så mycket råvaror som möjligt.

  • Förfall?

    Här är en annan tankekedja:
    Ju mer folk handlar desto mer materialistiska blir de -> Ju mer materialism desto mer kriminalitet och dekadens -> Ju mer kriminalitet och dekadens, desto sämre samhälle att leva i.

  • Du har ett felslut redan i andra ledet: det finns ingen faktisk koppling mellan materialism och kriminalitet, och dekadens är en subjektiv värdering. Alltså faller hela din argumentation.

  • Svaret är att producera så smart som möjligt. Utan att trampa fel vare sig när det gäller kvalitet, respekt och samhällsnytta.

  • Göran Hådén

    Nickeandersson: Dagens överkonsumtion minskar chansen att vi hinner uppnå en positiv utveckling innan bland annat oljebristen blir akut. Viktigare än vad som är teoretiskt möjligt, är vad som är sannolikt. Och det är inte särskilt sannolikt att det går att så snabbt utveckla ny teknik att vi kan klara miljön enbart med det.