Wikileaks handlar om konsekvensetik

Diskussionen om Wikileaks fortsätter, fördjupas och förtätas. I dagens Medierna i Sveriges Radio P1 intervjuas bland annat Nick Davies på Guardian om hur avslöjandet gick till. Lyssna på programmet som mp3a. Den problematik som jag tog upp iWikileaks – hur mycket collateral damage är ok? lyftes också upp, bland annat intervjuades jag och Jocke Jardenberg, tyvärr hårt klippt så det verkade som om jag ansåg det vara helt fel och Jocke inte brydde sig om problematiken – vilket ju är galet. Vi är båda oerhört kluvna i att både se stora fördelar i öppenheten för framtidens journalistik och en förminskad möjlighet för stater och organisationer att gömma undan och mörka, precis som Greenslade (han var också intervjuad i programmet) lyfter fram i sin CNN-artikel, och att öppen rådata alltid kan innebära problem när det gäller personlig integritet: all intressant information innehåller så gott som alltid information om individer. En alltför kraftig avanonymisering gör att datan dels blir korrupt och i vissa fall meningslös att använda. Därmed skapas stora möjligheter för att den datan äventyrar personlig integritet. Om vi som samhälle börjar gå mot en punkt där individen är den minsta gemensamma nämnaren för samhällets insatser vilket förändrar grundbulten för hur vi kan hantera information. Det förändrar också hur vi kan räkna konsekvenser. Vi är mitt i en brytpunkt där såväl teknik och värderingar förändrar samhället.

Jag var tvungen att fundera om jag skulle delta i intervjun. Dels eftersom jag minns mina barns oro när jag var med i SVT runt TPB-rättegången, dels för att jag senaste året valt att inte engagera mig speciellt mycket i politiska frågor. Framförallt för att jag inser att det är svårt att få fram den kluvenhet jag känner liksom att det inte direkt är medialt gångbart med någon som säger ”å ena sidan å andra sidan”.

Tyvärr verkar mina farhågor om att avslöjandet kan bli ett reellt hot mot personer som finns kvar i Afghanistan kunnabesannas – vilket sannerligen sätter fingret på problemet med hur mycket vi är beredda att offra för öppenheten. För precis som Ulf Bjereld påpekar så innebär avslöjandena en demoralisering (kan tyckas vara ett negativt ord men kan innebära början på slutet på ett krig) av bilden av kriget i Afghanistan. Det är här som vi måste inse att det inte finns gott eller ont, en helt igenom bra och en helt igenom dålig sida i Wikileaksdiskursen: varje val innebär goda och dåliga konsekvenser. Det är också något vi lär av historien: varje framgång för demokrati har inneburit offer. Det är något som inte går att blunda för – frågan är fortfarande: vad är ett okej antal offer för den goda sidan? Att börja argumentera ”men det har ju dött si och så många på grund av kriget” blir cyniskt och sätter oss i samma läge som de som vi anser gör fel. Kvantiteter är trubbiga instrument för att mäta en god effekt, oavsett om det handlar om marknadsföring eller demokrati. Antal kan inte enbart vara avgörande för vilka konsekvenser vi anser vara ok för en handling.

Det hela hamnar i konsekvensetiska frågor. Och det är här jag valt att ställa mig mitt i – utan att ta ställning för eller emot Wikileaks: däremot är min ingång att problematisera för att vi på så sätt ska kunna göra bättre beslut, förstå konsekvenserna bättre. En del tycker det är fegt, andra tycker det är onödigt men för mig handlar det om ärlighet gentemot en utveckling och att inte falla för den utveckling där vi avkrävs helt dikotoma ställningstaganden.

En del av det är också hur varje instans väljer att vara konsekventa utifrån sina handlingar. Nieman Journalist Lab påpekar att den transparens som Wikileaks tvingar på stater och organisationer inte riktigt följs av dem själva: deras finansiering är relativt okänd och de vill inte visa fram speciellt mycket av detta. Det intressant här är också: vad är Wikileaks egentligen? Demokratiivrare eller anarkister? På samma sätt innebär ett oreflekterat stöd till Wikileaks taktik också möjligheten att ifrågasätta ett starkt motstånd till exempelvis FRA-lagen: the greater good är närvarande i båda de taktiska valen. Är det mer rätt att en organisation Wikileaks lägger upp information för att hitta krigsbrott än att en stat avlyssnar internet för att hitta terrorism? Vilket skyddar samhället mest? Själv är jag helt på det klara att FRA-lagen är oerhört integritetskränkande: men är The Afghan War Logs inte det? Jag säger inte att det finns ett enkelt svar på det men det måste kunna diskuteras för att på så sätt bygga högre trovärdighet.

Att Wikileaks stör myndigheterna är onekligen klart. I klassisk men uppdaterad filmstil har man lagt upp en gigantisk krypterad fil för att förklara att om något händer Wikileaks eller Julian Assrange så finns det hemligheter som ingen vill ska komma ut tillgänglig efter att man sänt ut lösenordet. Att en person som väljer att fronta en sån här grupp behöver vara rädd för sitt liv gentemot en demokratisk stat är i sig oerhört skrämmande. Ett demokratiskt samhälle måste klara av avslöjanden som det här utan att ta till djupt liggande försvarsbeteenden som gör att den som avslöjar känner sig hotat till livet.

Det positiva är dock att jag åter känner att jag vill engagera mig i de här frågorna. Deepedition är anmäld till Politometern som en politikblogg och jag har valt att gå med i Makten och Öppenheten. Jag kommer att skriva mer om hur jag väljer att ställa mig politiskt och de avgränsningar jag gör utifrån mitt yrke som konsult inom PR- och marknadsföring.

  • Pingback: Tweets that mention Deepedition » Wikileaks handlar om konsekvensetik -- Topsy.com()

  • Pingback: Proffstyckarna flockas kring WikiLeaks – Anti-Bushiness-Business As Usual? « Nemokrati()

  • Ett stöd till WikiLeaks är inte identiskt med ett ”oreflekterat” stöd till WikiLeaks, utan det innebär att man tagit ställning för.

  • Mats Lindholm

    Hmm

    Är lite tveksam till uppgifterna från försvarsministrar och andra mer eller minder anonyma källor.

    Tog mig tid att skumma materialet lite och det jag så innehöll inte något konstigt. De gånger någon var namngiven så var det antigen en ledare för Talibanerna eller en polismästare, borgmästare eller liknande. Alltså ingen av personerna kan vara okända för någon av kombattanterna. Reservationen är ju att jag inte läst allt. ;)

    Skall jag se någon säkerhetsrisk så gör mängden material det möjligt för talibanerna att analysera materialet statistiskt och kanske hitta strategiska val som inte syntes förut.

  • Pingback: jardenberg kommenterar – 1 Aug, 2010 | jardenberg unedited()

  • Pingback: jardenberg kommenterar – 1 Aug, 2010 | jardenberg unedited()

  • Soldaterna har frivilligt valt att åka till ett land i krig, väl medvetna om att detta riskerar deras liv. Att deras arbete sker under demokratiska former (vilket möjligen kan vara negativt för deras egen säkerhet) – det vill säga med insyn – är något de får ta. Om de inte gillar att krigsarbete medför risk för egen säkerhet, får de helt enkelt åka hem (och om de inte tillåts åka hem är det inte Wikileaks fel).

  • Nu var du omåttligt okunnig om vad jag skrev. Jag har inte snackat om soldater utan om informanter mfl. Du brukar vara bättre än så här.

  • Therese Jacobson

    Hej, Therese reporter på Medierna här.

    Tråkigt att läsa du och Joakim Jardenberg upplevde klippningen av helgens Medierna som så hård. Givetvis kommer inte alla delar av en intervju med i reportaget. Men att jag i det här fallet, genom klippningen, skulle ha skapat en bild som är galen stämmer ju inte. Jag har inte klippt och klistrat eller förvanskat något. Att jag däremot väljer ut de mest kärnfulla citaten ser jag inget konstigt i. Det handlar om att berätta vad det handlar om och att göra diskussionen tydlig, vilket är min uppgift som reporter.

    Av reportaget framgår att ni både är överens om att det finns en problematik när det gäller integriteten. Därefter säger Joakim att han förespråkar transparens ner på individnivå, medan du säger att du är orolig för en inkonsekvens i vad vi står för och att vi måste diskutera frågan. Jag säger ingenstans att du tycker att Wikleaks gjort helt fel eller att du är emot öppenhet.

  • Ingen fara kära du. Vi är båda för gamla i gården för att inte inse att det blir så. Jag har inte påstått att du sagt något sådant utan det är snarare att det lätt blir en sådan tolkning (som du ser nedan…). Ditt jobb är att vara journalist och renodla frågorna – jag och Jocke kan sedan fördjupa på våra bloggar så det är helt enkelt en generell känsla som blev kvar. Kanske dåligt formulerat av mig i texten ovan, får skylla på sol, barn och slutet på semestern :).

  • Therese Jacobson

    En diskussion om programmen är naturligtvis alltid bra och jag tar gärna emot synpunkter. Men här reagerade jag på att kritiken var väl stark när det inte var befogat. Jag har inte tilldelat någon en åsikt som inte har grund i intervjun.

  • Som jag sa – kanske för hårt skrivet. Jag är en gammal bloggare – jag är van vid hårda puckar :). Jag skrev inte att du tilldelade utan mer att jag och andra upplevde det som hårt klippt.

  • Pingback: Transparens vs makt « OlofB[eta]()

  • Skrev en kommentar som blev ett på blogginlägg :)

    Länk: Transparens vs makt

  • Så, sent på bollen här, beklagar det. Jag vill börja med att be om ursäkt om du känner att jag klagat på ditt arbete. Så är det inte alls, jag tycker du fick ihop det bra. Gammelmediavinkeln lös igenom en del, men det är ju naturligt med er målgrupp.

    Mina kommentarer handlar om en allmän frustration när stora frågor tvingas in i litet format. Så är det alltid, när man inte styr över hela formatet själv.

    Men alltså, i motsats till det här fallet tex http://jardenberg.se/b/dagens-lardom-begar-allt… så menar jag inte alls att du gjorde något fel.

    OK?

  • Ursäkta att jag missförstod; när jag själv funderat på problematiken har jag mest tänkt på soldaterna. Frågan är onekligen komplex… Det hade varit bättre om Wikileaks raderat all sådan personlig information. Å andra sidan hade läckan då varit så censurerad att den kanske blivit helt oanvändbar (och en kunde inte vara säker på att även sådant som inte borde ha censurerats bort av Wikileaks hade gjort det). Hmm…

  • Pingback: Marias länkar – 10 August, 2010 : Maria Hägglöf()

  • Pingback: Piratpolitik, röstinvestering och fotboll | DeepeditionDeepedition()