Wikileaks – hur mycket collateral damage är ok?

Dagens stora nyhet om de 90000+ dokument som Wikileaks har publicerat har applåderats på många håll. Jag gillar det också – men har en gnagande känsla av oro: inte för öppenheten i sig utan mer en oro för konsekvenserna av en ny praxis. Konsekvenserna för den enskilda individen och konsekvenserna för den personliga integriteten: hur långt är vi beredda att gå i öppenheten innan den bryter mot personlig integritet.

Det här är en skitsvår text att skriva. Dels för att jag vet att en massa personer, som jag håller som smarta och som vänner antagligen kommer – i den dikotomistiska diskussionsvärld vi lever i – misstolka mig som anti mot det som gjorts. Dels för att jag i grunden är positiv till öppen data och det Wikileaks hittills gjort handlar om att publicera dokument som defacto handlar om saker som är mörkade av stater, företag mfl. Det är modigt, det är helt enligt den logik som den nya tekniken skapar. Det är bra eftersom det innebär att sekretessen inte längre blir det självklara eftersom det ändå kommer att läcka ut.

Det Wikileaks gjort nu är något annat – det handlar om att lägga ut en gigantisk mängd dokument som inte är utvalda för att de innehåller specifika bevis på gjorda brott mot krigslagar eller andra felaktigheter utan det här helt enkelt en mängd data som lagts ut för att de som vill ska kunna kolla genom det och använda det utifrån det perspektiv man önskar.

Det är något som är möjligt genom nya medier och idén är i grunden oerhört positiv: att ge människor möjlighet att delta i det demokratiska arbete som faktiskt handlar om att granska makten. Självklart innebär det också i grunden att man faktiskt granskar de som traditionellt granskat makten: traditionella medier. Informationen skapar bättre möjlighet för var och en att göra sin egen bild av verkligheten: makten att måla upp verkligheten vrids ur händerna inte bara på de som har makten utan också de som haft makten över granskandet av makten.

Det har gjorts förut – exempelvis valde The Guardian att lägga upp all dokumentation runt de brittiska parlamentsledamöternas ekonomiska avdrag för att på så sätt utnyttja svärmkunskapen och på så sätt kunna gå igenom ett stort antal dokument.

Jag tror och hoppas precis som många andra att generellt innebär avslöjanden som det här att ett nytt sätt att se på sekretess kontra öppenhet när det gäller myndigheters data börjar att spridas. Jeff Jarvis har skrivit en mycket bra text runt det hela där hans grundtes handlar om att istället för att fundera över vad som kan göras publikt bör myndigheter och organisationer, utifrån vetskapen om att saker kan bli offentliga, fundera över varför något måste vara hemligstämplat.

Wikileaks har tidigare valt att publicera dokument som de direkt kunnat se handlar om brott – det har varit ett journalistiskt urval som för de flesta varit mycket klart varför det läggs ut. The Afghan War Diary är något annat – och det är här mitt problem ligger.

Julian Assange har sedan filmen Collateral Murder, som Wikileaks publicerade i april, varit jagad och Wikileaks har levt under diverse hot fr a från amerikanska federala myndigheter. I sin presskonferens runt det nya avslöjandet förklarar han att de gått igenom dokumenten, 15000 ytterligare finns men de ska säkras upp (enligt vissa uttalanden på begäran av deras källa, i en Time-Q&A menar Assrange att de  är mer explosiva och därmed kräver mer översikt). För att få extra fart, och som bevisar att vi är på väg in i en ny journalistisk era, något som också Axel Andén tar upp i sin Brännpunktartikel, valde man att låta Der Spiegel, Guardian och New York Times få tillgång till materialet innan.

Piratpartiet och flera andra har gått fram och lyft den nya läckan som viktig – och ja, att säkerställa att whistleblowers kan arbeta utan att riskera sin säkerhet är viktigt. Andra har uttryckt gillande utifrån att man har en agenda om att den svenska Afghanistansinsatsen borde avbrytas, andra i en generell och kanske principiell åsikt om att alla krig alltid är fel liksom att jag anar ett klassiskt amerikahat från vänster.

Problemet för mig är inte att man väljer att visa verkligheten. Jag är ganska övertygad om att det rent taktiskt och strategiskt inte spelar någon större roll och väljer själv att släppa frågan om det är rätt eller fel att USA och ISAF-styrkorna finns i Afghanistan: de är där nu och ett tillbakadragande på grund av en upphettad opinion skulle vara en förlust framförallt för den regionen om man söker demokrati och mänskliga rättigheter för afghanerna.

Problemet handlar om konsekvens och att fundera över vilken agenda som finns för att göra en sån här gigantisk sak. Tyvärr är de få som tagit upp frågan blinda (och korkade) i hat mot Piratpartiet och hamnar i ett annat dike.

I en bra och sansad diskussion på Twitter där bland annat @stroemberg och @janjohannesson var mina partners kan man se att det finns ett antal punkter som inte kan blundas för, som måste tas med i beräkningen utan att för den delen komma till slutsatsen att Wikileaks publicering är fel – och det är aspekter som jag tycker att många av de som debatterat och skrivit om dagens läcka faktiskt missat:

  • Det är ett urval som gjorts – vilka utgångspunkter har varit för urvalet? De personer som arbetat med att sätta ihop materialet – vilka är deras agendor för att göra det? Vad är det som har fått vara starkaste drivkraft i arbetet.
  • Om ett urval gjorts så innebär det att Wikileaks inte är en budbärare – en ofiltrerad databas – utan en publikation: det innebär att man måste fråga samma frågor runt själva organisationen: vad är utgångspunkterna och varför har man valt att göra just det här?
  • 90000+ dokument är en gigantisk mängd av dokument, och som det redan visat sig finns det många namn på enskilda personer med i det: vissa har lämnat uppgifter som kan vara graverande att lämna.
  • Genom att hänvisa att det i materialet kan finnas bevis för krigsbrott väljer man att politisera sin handling samtidigt som man väljer att låta andra, med sina agendor leta reda på bevis för saker och ting. Men vad blir det av detta sedan? Ett stort antal rätta men också ett stort antal felaktiga anklaganden som förs in i Internets gigantiska men sökbara textmassa och blir en del av den sanning som skrivs.

Alla punkter innebär på att det skapats en mängd frågor runt krigsdagboken. Är det av naivitet eller medvetet som man blundar för dessa delar?

Är det bara jag som funderar i de här banorna? Varför väljer vi att generellt lita på Wikileaks goda intentioner? Finns det inga problem med det här?

Exempelvis när det gäller integriteten för de personer som nämns vid namn, datum för när deras information eller uppdykande i ”handlingen” sker respektive platser: om vi ponerar att jag skulle få tag på ett stort antal patientjournaler och upplever att dessa verkligen skulle kunna visa hur svensk sjukvård fungerar – är det då okej att publicera dessa trots att det med stor sannolikhet innebär olika grader av brott mot individers integritet? När det gäller Wikileaks kan det handla om säkerheten för vissa personer. För även om du avanonymiserar namn (vilket inte fullt ut gjorts i de rapporter som nu finns publicerade vad jag förstår) så blir dokumentens innehåll möjligt att använda för att spåra uppgiftslämnare, offer och förövare.

Om vi tänker oss att det hela är viktigt för demokratins utveckling, att det handlar om att faktiskt sätta dit amerikanska statens stridslystenhet och förhoppningsvis hindra ytterligare invasioner av misshagliga nationer – är det då ok att bryta mot ett antal individers personliga integritet? Om det visar sig att ett antal personer får stora problem på grund av de här dokumenten, eller att någon faktiskt dör på grund av avslöjandet – är det då ett problem? Eller om det visar sig att ett stort antal av rapporterna är falska – vem är det då som ska ställas till svars?

Hur mycket collateral damage är det värt för ”the greater good”? Är det värt ett fredspris? Kan man nå fred i det stora utan att behöva offra i det lilla?

I grunden hamnar man därmed i frågan om man ska ha ett kategoriskt imperativ som grund eller vara mycket utilitaristiskt lagd när det kommer till individen kontra kollektivet. Själv är jag inte säker på vad jag tycker – jag är relativist och utilitarist samtidigt som jag också ser att en alltför hård drift mot det kollektiva goda blir ett sluttande plan gentemot individens säkerhet och rätt till egen integritet.

Eller så handlar det, som någon sagt om att ju öppnare man är desto mindre syns man – i det här handlar det om att bara magnituden av information gömmer de enskilda individerna. Jag vet inte – jag är oerhört osäker på hur man som libertarian och integritetskämpe ska ställa sig inför det här eftersom det finns en väldigt fin linjen att balansera på – som @jocke påpekar här.

Ps. En tanke som slog mig och som skrämde mig är hypotesen: tänk om det är en extremt välgjord ordnad läcka för att faktiskt få Pakistan att förändra sin politik runt al-Quaida? Om det hela skulle, mot all logik och förmodan, skulle visa sig vara en wag the dog-aktig scam från CIA: vad händer då med öppenheten? Det skrämde ärligt talat skiten ur mig… Ds.

Uppdatering: Mats har varit idog och fantastiskt stillsam i diskussionerna vi haft. Vi tycker inte samma, jag kan tycka att han har missuppfattat mig en del men hans ingång som han beskriver på sin blogg är onekligen intressant – inte minst ur ett perspektiv på hur dagens marknadsföring måste utvecklas: förtroende och tillit tills motsatsen bevisas liksom.

  • Pingback: Wikileaks lika med halv journalistik « Port Freedom()

  • Pingback: Tweets that mention Deepedition » Wikileaks – hur mycket collateral damage är ok? -- Topsy.com()

  • @collentine

    Vad jag har förstått så filtrerar TPB också men bara sådant som är direkt mot deras principer? Barnporr, mord? Gör det TPB till en publicist också eftersom de gjort ett visst urval i vad som publiceras?

    Bra tankar och funderingar annars. Det är intressant att ta all information ett steg längre och se vad man hittar men tar man den för långt hamnar man ofta bland allla konspirationsteorier…

  • http://deepedition.com deeped

    Eh… nähä? För att du vet det? Afghaner som informatörer mm svävar inte i någon fara? Ok. Bra, du verkar ju ha en massa information som inte andra har.
    Jag letar inga konspirationsteorier. Jag funderar över vad som kan hända om man väljer att lägga ut allt öppet – jag är mer oroad för vad jag upplever som en oerhört naiv inställning i att ”jamen det där är ju jättebra heja heja”.

  • Pingback: Wikileaks, dolda agendor och personlig integritet - | Signerat Kjellberg |()

  • Mats Lindholm

    Tackar för inlägget och kanske på grund av den diskussion vi har haft på Twitter så håller jag med dig i stora drag. Även om jag än då länge tycker att Wikileaks har gjort rätta bedömningar. Man får inte glömma att det nyaste materialet är sju månader gammalt så risken att det drabbar någon som är där är liten.

  • http://twitter.com/ThomasTvivlaren ThomasTvivlaren

    Välskrivet i sedvanlig ordning Niclas.

    Några spontana synpunkter:

    1) Om jag förstått det rätt så har gammelmedia ägnat tid och resurser för att granska och sovra det digra materialet. Fokuset på Wikileaks känns därför en aning off just i detta fall. Man kan ju iofs med den synvinkeln även hävda att Assange får lite för mycket (positiv) cred vad beträffar just denna händelse.

    2) ”Alla punkter innebär på att det skapats en mängd frågor runt krigsdagboken. Är det av naivitet eller medvetet som man blundar för dessa delar?”

    Måhända är det ett kollektivt dåligt samvete som gnager?

    Ty faktum kvarstår att krigandet i Irak/Afghanistan har baserats på extremt lösa boliner. En cowboypresident (och ja, ingen skulle vara gladare än jag om han inte uttryckligen anammat cowboylingo och därmed rullat ut mattan för min och andras kritik) som med sin regering mörkat och ljugit för att bedriva ett vettlöst krig som ingen kan vinna.

    Med tanke på den flathet som gammelmedia visat internationellt såväl som i Sverige när eländet tog fart så finns det visst fog för att en och annan förhoppningsvis har ett gnagande samvete som behöver lindring.

    Vi kan även väga in att krigsinsatsen är gigantisk ur ett organisatoriskt (flera länder inblandade) och ekonomiskt perspektiv och ändå har de gammelmediala rapporteringarna varit blygsamma och högst förmedlande istället för ifrågasättande. Detta trots att ansvarsbördan förskjutits genom outsourcade entreprenörer i krig som f.d. Blackwater etc vilket borde kunna lägga grunden för att en avsevärd mängd övergrepp skett som normalt inte sker eller i varje fall inte sker i liknande omfattning.

    Sammantaget så tycker jag det ekar ”det är inte de ondas ondska utan de godas tystnad” om hela den här krisen (för att inte säga mycket av de antidemokratiska tendenser vi ser idag med övervakningshets och pedofilterroristnoja).

    Vad jag tror jag försöker koka ned mitt svammel till är att det lämnar en fadd eftersmak att ifrågsätta Assanges och Wikileaks (och andras) agendor mot bakgrund av hur hela Irak/Afghanistan-krisen initierats, genomförts och alltjämt bedrivs. Givetvis ska ingen stå bortom granskning men just i detta avseende så är det att sila mygg och svälja kameler.

    Kanske är det just därför jag tycker ditt inlägg, trots allt, är modigt och viktigt?

  • markmedia

    Du skriver: Om ett urval gjorts så innebär det att Wikileaks inte är en budbärare – en ofiltrerad databas – utan en publikation:

    Detta är fel. Alla källor gör ett urval. Alla källor har en utgångspunkt, en agenda. Detta gör dem inte till publikationer.
    Det är inte en fråga om ”goda” eller ”onda” intentioner,för källan är intentioner alltid goda utifrån deras utgångspunkter.
    Det är därför det är så ledsamt när (framför allt) journalister blandar samman källan och nyhetsorganisation/journalist. Vårt jobb (och detta ”vårt” innefattar alla som vill kritiskt granska) är att granska källan. Att framlägga, tolka och kontextualisera fakta på ett så sakligt, transparent och väderhäftigt sätt.

  • http://deepedition.com deeped

    ok – det var nog snabbt skrivet utan kontext. Det som den diskussionen mycket handlade om var om Wikileaks var en budbärare, alternativt att man skulle kunna göra – som jag uppfattade vissa tidiga inlägg – en jämförelse mellan Wikileaks och TPB vilket jag inte tycker går.

  • http://deepedition.com deeped

    Fast det tycker inte jag att det handlar om. Jag är ganska ointresserad av att diskutera själva kriget – och att säga att eftersom Kalle är mycket värre än Lisa så ska man inte ifrågasätta Lisas handlingar ger mig större oro för framtiden: som jag lite trött påpekade – Wikileaks blir untouchable.
    Den starkaste funderingen jag har är den om den personliga integriteten – tyvärr anar jag att du tycker att den inte är så viktig i den här frågan? Vilket gör att jag menar att det är såna inkonsekvenser som är problematiska, fr a för Piratpartiet men också för oss andra: hur mycket kan vi relativisera innan vi totalt tappar fokus i båda frågorna.

  • http://deepedition.com deeped

    Du menar att de människor som omnämns redan är döda? Problemet handlar ju att även om materialet är gammalt så finns personerna kvar. Även om materialet är gammalt är det intressant att fundera över vilka ärenden som publiceringen går – medvetet eller omedvetet.

  • Pingback: spionerna för folket? « the ‘t’ in wicked()

  • Mats Lindholm

    Det jag menade var att de eventuella personer som nämns inte kommer att sväva i någon fara i Afganistan.

    Är lite förvånad att du hela tiden letar konspirationer och dolda syften. ;)
    Kan det inte bara vara så enkelt att någon inom försvarsorganisationen tycker kriget är så missskött att vi medborgare som betalar insatsen med människor och pengar har rätt att veta den 0filtrerade sanningen?

  • Mr_ggp

    Usch vad jobbigt med folk som tvingar en till att tänka i andra färger än svart och vitt ;-)

    Liknande tankar har rusat runt lite i huvudet dom senaste dagarna, men jag får erkänna att jag trängt undan dom ganska snabbt.
    Tills jag läste det du skrev vill säga.

    Hittils tycker jag Wikileaks har legat på rätt sida av saken att avslöja makten
    utan för mycket ”collateral damage”,och många andra verka hålla med.

    Men å andra sidan, vem är jag att avgöra det.
    Eller ni.

    Som sagt , jobbigt, jobbigt.

  • http://deepedition.com deeped

    Det handlar väl mest om moderation och det bygger väl mer på tips från andra användare snarare än att man kollar allt innan det skickas upp.

  • Nemokrati

    Tror du att det är så?
    Jag tror att Julian Assange har ett ärligt uppsåt, faktiskt. Jag tror på honom. Och det får jag stå för även om det sen skulle visa sig annorlunda. Men jag har valt att tro på vad han och WikiLeaks gör.
    För efter åtta års krig är det verkligen dags att någon gör något drastiskt för att uppmana till paus. Det har dödats över 4000 civila plus de hundratals som WikiLeaks nu rapporterar om. Det finns en krigströtthet som är enorm och det enda det här kriget verkar ha lett till är en rejäl förstärkning av talibanismen och dess vapenarsenal – det är många som lider av det. Regimen som stöds är också tillkommen med valfusk – och det finns många knarkbaroner i de delar som de ”allierade” dvs västmakterna kontrollerar. Dessutom handlar ju inte kriget om att stödja demokrati och mänskliga rättigheter utan om att skaffa sig kontroll över områden som hyser stora naturresurser – nu planeras också anfall mot Iran troligen av samma anledning som anfallet mot Irak – man vill kontrollera oljan. Men där kan man stöta på gigantiska problem – då Kina är beroende av Irans oljetillgångar, och sannolikt därför kommer att stödja detta land skulle väst få för sig att anfalla. Oljekatastrofen i mexikanska golfen leder till skyhöjda oljepriser – och ännu hårdare kamp om kvarvarande oljetillgångar då Texasoljemiljardärerna styrt så att vi byggt fast oss i oljeberoendet alldeles för länge – the Ewing economy har satt käppar i hjulet mot utveckling av alternativa bränslen. De stora oljebolagen har bromsat utvecklingen och det har kostat oss klimatförändringar av gigantiska mått, vars verkningar vi endast sett början av. Man skulle för länge sen ha bytt inriktning – men det har som sagt Bushiness As Usual sett till att stoppa- det handlar om ärkekonservativa krafter som vägrar fatta att oljeepoken kunde ha varit över förlänge sen om inte de hindrat stater att fatta beslut mot fossilbränslebilismen. Priset för det heter Irak-kriget och snart väl också Irankriget, som kan innebära startskottet för tredje världskriget – och där kan väst förlora – då Ryssland till syvende och sidst ändå kommer att alliera sig med Kina vid en sån eventuell styrkemätning. Så det är och förblir en krutdurk. Jag tror det var hög tid att någon satte ner foten. Och det har WikiLeaks gjort. Det jag kan tycka är märkligt – och visar också vad det hela handlar om – är att man ju inte ingripit i Kongo, Darfur etc – agendan är alltså helt och hållet förljugen, det handlar inte om demokrati eller mänskliga rättigheter eller nåt sånt om nu någon skulle tro det. Att man därför inte heller knappt reagerar för vad oljebolagen gjorde och blundade för i Sudan, dvs att 12 000 dödades och 160 000 fördrevs när områden kring oljeutvinningen folkrensades – inte minst Lundin Oil med Carl Bildt som delaktig – är således logiskt, inte desto mindre ett bevis för att det handlar om gangsterekonomi och ingenting annat. Människoliv är inte värda nånting. Och det är väl bl a det som WikiLeaks vill tydliggöra – och mana till förändring.

  • Christer

    Om någon av de som nämns bor i Afghanistan är ju sannolikheten stor att de är kvar?

  • Christer

    Bra att du tar upp det här, det kan nog vara nyttigt för Piratpartiet att få igång en diskussion kring det hela.

    Det kan aldrig vara av godo att okritiskt acceptera en version av sanningen.

    Wikileaks kanske inte har någon dold agenda men tanken måste tänkas och vi måste hålla våra sinnen öppna för möjligheten; om någon orkar granska dem, desto bättre.

    Om det blir verklighet av att PP ska tillhandahålla servrar och bandbredd för Wikileaks är det nog rätt viktigt att verksamheten granskas närmare.

  • Nemokrati

    Till Christer: Tanken att ”granska” WikiLeaks verkar lite…jag vet inte – ska källorna kollas eller hur tänker du?

    Det är lite märkligt också, att PP som ju inte har något att säga om vad som visas på Pirate Bay – vilket bitvis verkligen kan skada neråt, t ex när vissa bilder läggs ut – och förespråkar total yttrandefrihet plötsligt hyser lite oro kring de som riktar udden uppåt mot makten – den makt som dödar utan att tänka sig för särskilt mycket.

    Det jag verkligen har tyckte illa om när det gäller det fria nätet är den pöbelmentalitet som kan frodas där. Och den riktar just klacken nedåt – det finns rasism, sexism osv och det skadar den personliga integriteten på ett mycket djupgående sätt, facebookmobbandet osv. Där kan man snarare diskutera enligt min mening. WikiLeaks är seriösa och har också talat om – senast i en artikel häromdagen – att de kräver en avsiktsförklaring av de whistle-blowers som vänder sig till dem med läckta dokument – varför läcker de, vilket syfte har de med det. Den omsorgsfullheten borgar för att man tänkt i frågan och inte svär sig fri från ansvar. Det här som Deepedition skriver om att ”läcka” patientjournaler, eller liknande personliga källor har ju WikiLeaks talat om att man inte sysslar med alls. Det handlar istället om att fylla ut mellanskillnaden vad makthavare säger – och vad de i själva verket gör.

  • http://deepedition.com deeped

    Ah, that old USA is the baddest ;)

  • http://hansblogg.wordpress.com Hans J

    Jag uttrycker inte gillande av läckan ”utifrån en agenda om att den svenska Afghanistaninsatsen borde avbrytas”. Insatsen borde kontinuerligt utvärderas och grundinställningen borde vara ett hemtagande av våra stridande. Det är framförallt ett omoraliskt agerande som är oacceptabelt.

    Nej, jag gillar läckan på den grund att det dels är viktigt att, som du också skriver, ”whistleblowers kan arbeta utan att riskera sin säkerhet” men främst för att det är viktigt att informationen alls kommer ut.

    Allt för ofta använder oansvariga i ansvarig ställning sekretess och hemligstämpling som ett medel för att enbart skydda sig själva. Det som då hemligstämplas ska då inte alls hemligstämplas och det är en välgärning att information om dessa missbruk av sekretessklassning avslöjas. Att slentrianmässigt sekretessklassa material är ett hot mot vår demokrati och informerade medborgarinflytande.

    Det är möjligen ”agendan”, men främst så tänker jag så.

  • Pingback: jardenberg kommenterar – 29 Jul, 2010 | jardenberg unedited()

  • Mats Lindholm

    Om det är så är det problematiskt men ingen av oss vet detta. Vi får kanske allihop dela upp materialet och läsa igenom det. ;)

  • http://deepedition.com deeped

    Hyser Piratpartiet oro? Det är väl det jag oroar mig för – att man inte gör det…

  • http://deepedition.com deeped

    Och det skulle ge vad? Christers invändning är relevant och det borde vem som helst kunna fatta.

  • Mats Lindholm

    Jag har inte sagt att någons åsikter är irrelevanta.
    Poängen med mitt inlägg var att vi alla diskuterar ett material som ingen av oss har läst.

    Jag litar på att Wikileaks som organisation har gått igenom materialet. Ett förtroende som jag kan ompröva.

  • http://twitter.com/KlaraTovhult Klara Tovhult

    Jag ska vara ärlig. Jag har varit mot kriget från första början. När Colleateral murder kom uttryckte jag kritik på twitter för att wikileaks sysslade med konsekvensneutralitet. Något som jag anser är falskt och sällan faktiskt existerar. Till exempel frågade jag mig om soldaterna skulle kunna komma till skada.

    Om man vill ha fri information, var går då gränsen för den personliga integriteten? Svaret är att det kan vi inte välja. För med begränsad information följer övervakning. Av lite samma vilja kan man inte, även om man skulle vilja begränsa folks rätt att uppföra vissa verk. Inte för att det inte skulle vara önskvärt, utan för att det inte går i praktiken. För man kan inte kontrollera människor.

    Internet är inte alls bara guld och gröna skogar, liksom inte heller gammeljournalistik är det. Själv tycker jag konsekvensneutralitet är något som i praktiken inte existerar. Man kan liksom inte avsvära sig konsekvenserna av sitt handlande, varken som gammeljournalist eller som Julian Assange.

    Jag tror vi kommer få se nya strider i framtiden som inte alls liknar de vi har idag. En sådan kan vara den mellan personlig integritet och fri information som du drar upp här. Jag säger inte att det inte är lätt. Jag säger i princip samma sak som du säger: man kan inte få båda.

    Och det är en sjukt viktig diskussion att föra.

    I min värld är dock mest inte vapen och krig önskvärt, per default. Sedan om de är talibaner eller från USA spelar mindre roll. Jag tycker de är mest likadana. Man kan inte bomba fram demokrati och fred. Av frukten känner man trädet :)

  • http://deepedition.com deeped

    Jag går inte in i en diskussion om krigets nödvändighet eftersom den blir både lång och snårig då jag i grunden ju är pacifist men också både relativist, utilitarist och realist :)

    Jag tror inte heller på objektivitet som koncept – vilket ju i grunden är det som konsekvensneutralitet bygger på även om objektiviteten är en aktiv form medan konsekvensneutralitet är en passiv form. Det innebär just att jag menar att det blir ett problematiskt ställningstagande för Wikileaks då de blir politiserade genom att välja en sida utifrån konsekvensanalysen: att inte publicera innebär en konsekvens – att göra det innebär en annan.

    Bloggpostens själva grund ligger precis i det som du påpekar är en sjukt viktig diskussion. Min förhoppning är att Piratpartiet tar den, tyvärr var åtminstone de initiala diskussionerna fria från problematiseringar.

  • http://deepedition.com deeped

    Problemet är ju då också att de gått igenom det om man ska vara krass – det innebär att de valt att publicera vissa namn och därmed medvetet brutit mot personlig integritet hos dessa personer.

  • Mats Lindholm

    Om det nu är så.
    Vi kanske får läsa igenom en del av dokumenten. ;)

  • http://deepedition.com deeped

    Jag vet att de har gått igenom dokumenten. Har pratat med personer som har bra insyn i Wikileaks och jobbet runt detta (kan dock inte säga mer än så – you have to trust me :)). Alltså har man gjort ett dylikt val. Fel eller rätt? Det är upp till vilken grundsyn man väljer runt the greater good kontra individen.

  • Mats Lindholm

    I trust you! :)
    Antar man gjort avvägningar med tanke på riskläget.
    Hade i och för sig varit intressant att se dessa kriterier.
    Känner att jag når punkten att det är dags att lägga den någon timme på att skumma materialet åtminstone.

    Vill bara påminna mig själv och kanske även dig att till stora delar är vi överens, tror jag? Det är så lätt i en diskussion att parterna dras mot ytterligheter och man missar att det kanske i det stora hela handlar om nyanser. Jag har skrivit på min blogg (http://www.lindholmco.se) att det faktum att du vågar och tar den avvikande ståndpunkter bär respekt med sig!

  • http://twitter.com/KlaraTovhult Klara Tovhult

    De dyker nog upp om än i den här formen. Dvs av en och annan pirat som diskuterar eller filosoferar om det. Tror det finns renodlade integritetspirater å renodlade informationspirater å så finns det såna som är lite blandade som jag själv.

    Och jag håller helt med dig i fråga om objektiviteten. Den finns inte.

    Jag är inte utilitarist btw :) Vetikatten om jag är någon ism alls, jag är så flyktig :)

  • Nemokrati

    WikiLeaks riktar udden där den bör riktas – uppåt. Att liksom inte ta ställning för det innebär ju att de kan lägga ner webbplatsen, för det är ju det som är syftet med sajten – att kritiskt granska makthavare som har stor impact på människors liv med sina beslut – de är alltså makt-havare. Makten ska granskas – det är en grundläggande journalistisk princip. Snaskjournalistik som skändar individer finns det gott om – maktgranskare med moralisk ryggrad är det ont om.

    Så jag förstår faktiskt inte ert resonemang – vad är det för prat rentutsagt ”konsekvensneutralitet” låter som hämtat ur nån jag vet inte vad uppsats i konsten att upphöja till skyarna något som inte bör upphöjas till skyarna – maktföljsamhet alternativt hänsynslöshet.

  • Nemokrati

    Jag pratar om 4000 döda ur civilbefolkningen. Och uppenbarligen hundratals till, däribland många barn. Om vi vill kan vi ju jämföra oss med röda khmererna och därmed slå oss för bröstet. Men jag menar , är det det? Ja, då kan vi ju brutalisera våra samhällen lite ytterligare. Börja slåss för nöjes skull också för då finns det ju marginal och ta av rejält. Hur civilbefolkningen lider av detta tröstlösa och fruktlösa krig som eldar på talibanismen kan man få upplysning om ifall man lyssnar på vad kvinnorna i Afghanistan tycker om det t ex – den Afghanska kvinnliga aktivisten Zoya http://www.democracynow.org/2009/10/7/voices_fr

    Att Sverige är med i det här kriget tycker jag är fruktansvärt och jag är helt emot att vi överger alliansfrihet också.

  • Nemokrati

    Jag syftade på Christers synpunkt här – ”Om det blir verklighet av att PP ska tillhandahålla servrar och bandbredd för Wikileaks är det nog rätt viktigt att verksamheten granskas närmare. ” – fick för mig att han var pirat. Det lät som det kom från insidan där.

  • Fredrik

    Man kan fundera över många olika agendor. Det jag själv tänker på är att en supernation som usa skulle låta den mängd militär info ”läcka ut”, när de dessutom uppenbarligen känt till publiceringen i förväg. Personligen tror jag att det här på sikt handlar om att täppa till det fria informationsflödet på nätet. Ja, genom att kunna peka på att till och med ”sånt här kan hända”.

    Mängden dokument 90 000 är hårresande men å andra sidan skulle kanske 9 000 dokument inte fått samma internationella slagkraft. Jag tror att piratpartiet bara agerar ”planenligt”. Det här må låta långsökt och konspiratoriskt och jag kanske är helt fel ute. Men makthavarna gillar inte den frihet som finns på nätet men har inga uppenbara och legitima skäl att inskränka den. Jag tror att de nu fått det med hänvisning till att friheten inte bara innebär integritetsbrott och risker mot enskilda individer utan även stater. Jag tror det här bara är början på slutet av friheten på nätet. Men jag kan ju ha fel. Hoppas det. mvh Fredrik

  • Nemokrati

    Vid första anblicken kan det vara ett argument, men å andra sidan skulle man kunna avfärda mycket samhällskritik med samma typ av resonemang – att den motverkar sitt syfte; Gudrun Schymans hundratusen, Greenpeace aktioner, civil olydnad i alla dess former, grov satir, Amnesty, demonstrationer, strejker osv.

  • http://deepedition.com deeped

    Men snälla nån. Att säga ”well eftersom de dödat si och så många får vi räkna med att några som står på deras sida går åt” är oerhört cyniskt.

  • http://deepedition.com deeped

    Det var väl inte något argument utan en farhåga som många fler än Fredrik har.

  • http://deepedition.com deeped

    Du verkar inte läst medieteori va? Konsekvensneutralitet är en viktig del i det som benämns som journalistisk etik.

  • http://deepedition.com deeped

    Utilitarism är ingen ”ism” i meningen att ha en politisk agenda utan bygger på hur vi ser på konsekvenser.

  • Nemokrati

    Det där var väl inte riktigt ett citat…eller
    Jag skrev väl inte ”well eftersom de dödat si och så många får vi räkna med att några som står på deras sida går åt”.

    Istället så har ju WikiLeaks betonat att man sållat ut sådana källor som gör att enskilda kan drabbas, dvs att man gör en noga övervägd riskbedömning och inte bara publicerar rakt av.

    Vidare försäkrar man sig om att avkräva avsiktsförklaring från de whistleblowers som vänder sig till WikiLeaks med material.

    Annars skulle ju WikiLeaks kunna infiltreras hur lätt som helst av vad som helst.

    Naturligtvis låter de inte detta ske, det säger ju sig självt. De saknar ju inte omdöme. Och efter vad jag kan se, är Julian Assange en intelligent person som dessutom har osedvanlig moralisk ryggrad, det är min bedömning.

  • Nemokrati

    Ok – med denna ”farhåga” skulle man i så fall kunna avfärda mycket samhällskritik med samma resonemang – att den motverkar sitt syfte etc.

    Jag tycker därför ni resonerar på ett nästintill repressivt sätt.

    Dessutom – det handlar om åtta års krig i Afghanistan, liksom det är helt otroligt att en stat kan behålla nån slags ställning som världsledande civilisation efter så många och så långa och grymma krig som USA har fört under hela efterkrigstiden – Koreakriget, Vietnam, Irak-kriget, Afghanistankriget m fl – hur många döda och lemlästade skall rättfärdigas – för vad? Vad har man uppnått.
    I de ”moderna” krigen dödas så många civila att bara det vore tillräckligt för att illegalisera all krigföring. För de civila har inte bett om att bli indragna, än mindre barnen.

  • Pingback: Proffstyckarna flockas kring WikiLeaks – Anti-Bushiness-Business As Usual? « Nemokrati()

  • Nemokrati

    Jojo, men den står inte över den mest grundläggande journalistiska principen av alla – att kritiskt granska, analysera och kommentera makten är huvuduppgiften – inte att hänga ut enskilda. Varför ska vi annars ha någon mediebevakning. Då kunde man ju bara skicka ut pressmeddelanden direkt från partikanslierna så var det bra med det, i övrigt endast ägna sig åt Politiskt Inkorrekt uthängning av sårbara.

    Dessutom – hela Littorindebatten och kritiken mot Aftonbladet handlar väl om högljudda rop på tvärtom – att man inte skulle tillämpa konsekvensneutralitetsprincipen.

    Min slutsats blir då – snarare konsekvensneutralitetsprincip uppåt mot regeringarnas militärledningar än urskillningslös publicering av foton på TPB.

    För det är ju en skillnad där – t ex mellan TPB och WikiLeaks – WikiLeaks gör en etiskt förhandsbedömning innan de publicerar – medan TPB säger sig vara en sökmotor – dock en ovanligt ideologiskt och debattpåverkande sådan.

  • Nemokrati

    Dessutom tycker jag att ”konsekvensneutralitet” verkar vara en ovanligt oetisk etisk princip. All mänsklig verksamhet måste ju ske med omdöme och urskillning – yrkesverksamma journalister kan liksom inte trolla bort sådana instanser per automatik genom att hänvisa till någon sådan nyckfullt uppkommen trendprincip oavsett om den är hämtad ur senaste medieteorin – sådana finns det för övrigt gott om och de har alltid en avsändare, utan professionell journalistisk bedömning måste göras från fall till fall. Annars liknar det mest svära sig fri från ansvar.

    Nu är ju WikiLeaks ingen journalistisk publikation men drivkraften bakom framstår för mig som liktydig med den grundläggande principen att kritiskt granska, analysera och kommentera makten. Och det är mycket sympatiskt och gagnar medborgare över hela världen mot makthavare som blir allt mer maktfullkomliga i sin maktutövning as we speak.
    Dessutom tror jag inte på journalisten som en maskin. Människor har värderingar med sig när de går in i yrket, eller skaffar sig det, och bara en sån sak som att de flesta media är åsiktsmärkta borgar ju för allt annat än ”värdeneutralitet”. Den allt annat än neutrala nyhetsbevakningen världen över talar också sitt tydliga språk – från de stora nyhetsbyråerna som sållar folkmorden efter sedvanlig vinkling – till TV4, SVT, osv. Det är lika bra att diskutera utifrån det som är än hur det borde vara, för det är lätt att dessa båda förväxlas annars. Den som påstår sig vara värdeneutral är det sällan, men kan ju alltid lura någon, då påståendets makt är stor.

  • Nemokrati

    Hos Dan Josefsson hittade jag för övrigt följande:

    ”Men idén att det går att bedriva nyhetsjournalistik utan mål och mening kommer faktiskt ursprungligen från Erik Fichtelius själv. I boken Nyhetsjournalistik – Tio gyllene regler från 1997 lanserar han rent av detta som nyhetsjournalistikens högsta ideal. Fichtelius döper förhållningssättet till ”konsekvensneutralitet”, definierad så här: 'Nyhetsrapportören ska inte ha någon avsikt beträffande effekten av det han gör'.

    Idén om konsekvensneutralitet bygger på föreställningen att journalisten verkar i ett maktvakuum. Det finns inga medieägare att tillfredsställa politiskt, inga opinionsbildare som påverkar journalistens tänkande, ingen klasstillhörighet som begränsar journalistens utsikt mot världen, inga annonsörer och ingen begränsande ekonomisk verklighet. Det finns kort sagt inget samhälle och ingen mediebransch, bara journalisten själv som helt ensam bedriver sin förmedling av nyheter utan syfte med verksamheten.”

    http://josefsson.net/artikelarkiv/54-positiv-pe

    Principen hade alltså enligt detta citat en uppfinnare/avsändare – och det var Erik Fichtelius. Men Erik Fichtelius är inte gud över pressetiken – och jag tycker inte att han kan upprätta måttstockar hur som helst för andra att följa som vore de jämbördiga och lika tungt vägande som t ex den anrika föreställningen och ledstjärnan om journalistiken som den ”tredje statsmakten”.

    Ber om ursäkt för långrandigheten – men det tog lite tid att utveckla resonemanget i nödvändig utsträckning.

  • http://komigenuva.wordpress.com Nemokrati

    Vill korrigera det här om nyhetsbyråerna ”sålla folkmorden” – mer korrekt precist vore väl att säga ”vikta folkmorden” (efter allt annat än värdeneutrala principer).

  • Pingback: Proffs Blog Net » Q & A: Hur kommer vi driver flygplan när oljan tar slut?()

  • Pingback: opassande » Blog Archive » Liten snabb nyhetsrunda()

  • Pingback: Bombhögern visar att Wikileaks behövs | DeepeditionDeepedition()

  • Pingback: Piratpolitik, röstinvestering och fotboll | DeepeditionDeepedition()

  • Pingback: Wikileaks handlar om konsekvensetik | DeepeditionDeepedition()

  • Pingback: Mediedrevet måste räkna in collateral damage | DeepeditionDeepedition()