SAAB får äntligen bli vad det en gång var: #fail

Hela SAAB-affären är intressant på många sätt. Dels att fundera över hur de olika scenarion skulle sett ut om vi haft en rödgrön regering kontra alliansregeringen respektive att olika åsikter om statens handlande skär genom olika åsiktsgrupper på ett nästan irrationellt sätt.

Själv anser jag att det är rätt att svenska staten inte går in i SAAB som ägare. Det skulle varit idiotiskt. Staten ska inte vara bilfabrikanter. Det hade varit skottpengar på att göra det för SAAB som gått med förlust i så gott som hela sin levnad. Det har varit ett starkt varumärke och många av de ilskna kommentarerna från annars mycket liberala personer kan handla om den empatiska tyngden som finns i varumärket SAAB. Det är den ständiga uppstickaren som alltid gjorde snyggare bilar än storebror Volvo. Men i grunden har SAAB konstant letat efter sin position – och inte hittat den. Facebookgruppen som tänkte rädda SAAB visar en nostalgisk och rätt så irrationell syn på ett företag.

För jag är rätt övertygad om att det är fel av en stat att försöka hålla ett företag under armarna eller gå in som ägare. Var Ohly får för sig om ett starkt företag och ett starkt varumärke vet jag inte. Kommunister behöver inte tjäna pengar. Alls.

Grunden för mitt ställningstagande. är ju följande:

• om ett företag konstat gått med förlust så är det uppenbarligen inget som är efterfrågat. SAAB fyller inget behov tillräckligt mycket för att gå med vinst. Vilket annat företag som helst med en sån usel affärsplan hade försvunnit för länge sedan.
• låt företag dö. Framförallt stora företag som ses som en livsstidsanställning. Det som visat sig där stora arbetsplatser lagts ner är att entreprenörskapet börjar att flöda, kommunen blir plötsligt självmedveten och hittar kreativa lösningar.
• utbilda och ge stöd till startups, etableringar som handlar om framtiden istället för att försöka blåsa liv i SAAB.

Problemet med Maud Olofsson et consortes är att det inte gillar småföretagare. Eller startups. Eller entreprenörer. Ett nytänkande där skulle vara minst sagt matnyttigt. Inte att bara rabbla ramsan om att “inte äga företag”. Nä, men sänka skatterna vore tacknämligt. Bättre regler för fåmansföretag och enklare regler borde inte vara så svårt att fixa – om Reinfeldt inser vart det barkar hän.

För en helt annan sak är den kampanj som AF gjort för det stora förändringen som en åldrande befolkning som vår innebär. Att se till att inte “fixa nya jobb” utan att skapa plattformar för nya företag – för de ger sedan kan anställa nya personer. Vad kommer regeringen göra i det här fallet: det här är en potentiellt störra fara för Sverige än de närmare 8000 jobb som förloras vid en nedläggning av SAAB kan innebära. Och jag hoppas att de gör det innan sossarna kan komma till valet.

Själv ägde jag en gång en SAAB 900. 

Slutligen är det bara att inse: hade sossarna suttit vid makten hade det slutat med att staten ägde en misslyckat bilfabrik.

Kanske relaterade postningar:

1. SAAB är bara ett företag som gått dåligt
2. Brand me and marry me
3. Det rullar
4. Konstigt var det
5. Mål

This entry was posted on torsdag, november 26th, 2009 at 01:34 and is filed under deep.core. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.