Jag läser Rick Falkvinges debattartikel i DN och det är som jag ser det en viss vindkantring i vad Piratpartiet stått för. Jag håller med om att integritetsfrågan och informationspolitiken är viktig och genomsyrar oerhört många delar av vårt samhälle: information är idag den grundsten som allt byggs på. Det var därför jag valde att ge mitt stöd till Piratpartiet i EU-valet. Hans inledning är också intressant vilket visar en insikt om att PP måste gå samma väg som såväl arbetarrörelsen som Miljöpartiet: att med sin grundvärdering som raster ta tag i alla frågor och låta den värderingen genomsyra frågan. Dock är det väl enkelt att det endast sker: Miljöpartiet har kämpat med att få till en ekonomisk politik som kan tas på allvar under flera år och arbetarrörelsen byggde på en bredare grundvärdering än vad Piratpartiet gör.
När han sedan kommer in på diverse exempel så känns tyvärr foliehatten inte långt borta och den väldigt enkla konklusionen att fri kod och program sparar miljarder är inte riktigt sann: TCO för öppen källkod är bra mycket mindre än det. Men det är en fråga som kan diskuteras på andra ställen.
Det som ändå gör mig mest fundersam över Piratpartiet post-EU-val är hur Piratpartiets lokal- och regionalval ska lösas.
Vi är fortfarande en ung organisation. Därför är det viktigt för Piratpartiet att det är våra allra skarpaste representanter som banar vägen för lokal politik: partiets styrelse kommer att ställa mycket hårda krav på de lokala organisationer som vill ställa upp i lokala val, och bara låta de mest kvalificerade gå vidare till att skaffa landstingsblå och kommunalvita valsedlar i september 2010 bredvid de riksdagsgula.
Jag förstår självklart att Piratpartiet måste undvika samma problematik som andra småpartier haft när det gäller företrädesvis kommunalval men samtidigt rimmar det i mina öron illa med den öppenhet, den kollektivism och den unga och nya känsla som PP velat visa på. Det här är gammelpolitik-tänk i stora mått, det är att gå in i den rådande strukturen och genom sina uttalanden anar jag en toppstyrning som inte ens finns i de traditionella partierna. Det är en extrem elitism som anas och som onekligen skrämmer mig en del. Var är den öppna källkoden i själva politikersammanhanget?
Varför tar inte Rick chansen att förklara hur deras uttagning kommer ske: vem är domare, vem är det som i slutänden väljer vilken nivå av meritokrati och vilket innehåll av den som ska rendera en plats på en lokal lista?
Jag skrev förut att det är nu som Piratpartiets stora jobb börjar, efter vinsten och efter att blivit en del av det politiska livet i Sverige. Jag måste tyvärr än så länge säga att jag är besviken. Självklart tar det tid men med uttalanden som ovan så känner jag mig inte helt bekväm. För som jag skrev i början: jag tror att det behövs ett parti som riktar in sig på att låta informationspolitik vara grunden för sitt politiska ställningstagande och vara raster i alla frågor oavsett dignitet – men då måste även partiet “walk the talk”.
Uppdatering: Läs Swartz oerhört välskrivna inlägg om teknoratister och Ekström.