Månadsarkiv: juli 2009

666

Yeah.

Here is wisdom. Let him that hath understanding count the number of the beast: for it is the number of a man; and his number is Six hundred threescore and six.

Eller för de av oss som kan koiné:

666 – odjurets tal.

666, originally uploaded by deep.ed.

Så har det hänt. Ska man börja med ”en in – en ut” nu? :)

Vi får fira det med lite bra musik:

Mona och Karin – bloggstars i min rulle

Jag vet inte om det är på grund av att jag nog ibland kan känna igen mig i hennes beskrivning av maken. Och samtidigt känna igen hennes bryska men charmanta förvirring. Eller så är det att hon verkar ha ett ännu sämre lokalsinne än jag har.

Ska ni läsa en “vardagsblogg” eller för att säga det otäcka ordet “dagboksblogg” så är det Monas Universum som gäller. Jag har läst 89 inlägg på raken. Det finns ingen blogg jag gjort det med tidigare.

Så ska ni också läsa Karin Fribergs blogg – samma stuk, direkt och personlig och jävligt rolig.

Inte min sång men Min Sång med Mimikry

Jag liksom älskar lokala band som inte försöker vara något annat än sig själva. Mimikrys video till “Min sång” är så jäkla kul – förutom att det är en jäkligt klassisk punkdänga som kunde varit skriven på slutet av sjuttio så är det ju en massa (för oss i Borlänge) kändisar med. Bland annat Per M som brukar kommentera här på bloggen, Frank från Million Dollar Babies, Per Ms son (som numera har Borlänges högsta tuppkam), Jonas Nyström – mannen, myten, reklamaren och självklart Mimikryarna själva:

(tipstack Leroy som tror att jag är med – men det är jag inte)

Uppdatering: Leroy är lite oklar över vem som han tror är jag. Gissar att han tycker att Nyströms arga nuna kunde varit jag :)

Deepedition - Om allt det andra.

Det där är Jonas Nyström ju.

deeped noterar…

…att även om jag anser att Birro många gånger är en gnällspik så har vi uppenbarligen samma grund i musiken. Läs hans text om goth-musik (och fr a Andrew Eldritch) – jag inser att den i princip är oförståelig för den som inte fastnat i SoM eller Mission.

…att det är en konst att skriva debattartiklar som inte ser ut som ren reklam. Riket.se får oförblommerad reklam av Rojas här. Lite trist – om idén håller kommer den att bygga det virala incitamentet självt – att någon skriver så här gör att många blir skeptiska.

…att det här med att få pengar till välgörenhet är minst sagt knivigt. Ronnie i det här inslaget borde i och för sig insett att “Make A Wish” knappast är organisation som hänger ihop med bikinibrudar, lättklädda poker-värdinnor etc. Som jag förstått det så bygger Make A Wish på ungefär samma idé som Min Stora Dag, som i Sverige fr a stöds av Round Table. Och då blir det direkt lika intressant eftersom Round Table tyvärr inte har världens bästa rykte om sig: både när det gäller dess icke-transparens men fråga också någon som varit eller jobbat i Sälen vecka 4. Problemet är ju helt enkelt: är pengarna som kommer verkligen “befläckade” av den som gett dem? Egentligen inte. Å andra sidan kan man då hamna i en situation där företag  och privatpersoner skänker pengar som uppenbart kommit till utifrån en illegal eller klart moraliskt märklig handling. Problemet ligger mycket i själva tanken på att välgörenhet idag blivit en sorts del av ett sponsringstänkande – att den som skänker får ut varumärkesvärde och positiv image av att skänka pengar till en välgörenhetsorganisation. Så frågan är om det helt enkelt inte är så att välgörenhetsorganisationerna bundit ris till egen rygg genom att så markant marknadsföra sig med att den som skänker pengar får credd.