Det är snart val till Europaparlamentet (sjunde juni). Det är ett bortglömt val. Valdelagandet är skrämmande lågt. I år kommer det ändå se annorlunda ut.
Jag har efter moget övervägande bestämt mig för att rösta på Piratpartiet i Europaparlamentsvalet. För min del hänger en massa frågor ihop: och ett antal frågor står som grund för andra – i min värld så är det knappast så att “skola, vård och omsorg” kommer bli bättre för att regeringen verkar välja att strypa människors internet och försöka tysta kritiker: helt enkelt innebär det att nästa kritikergrupp som mest är irriterande går samma väg.
1. Frågan om personlig integritet är övergripande. Det handlar inte om någon “mindre fråga” som en del sossar och annat vill få det till. Det är en grundläggande fråga som andra partier glömt bort i kampen för att bli bäst på att prata “vård, skola och omsorg”. Det är så enkelt att de frågorna är fullkomligt ointressanta om vi säljer ut vår personliga integritet, vår frihet att uttrycka oss – och rätten att slippa bli avlyssnad, kodad och databasbokförd av staten när det gäller Internet.
2. Internet är något fantastiskt. Internet behöver vara fritt. Det behöver vara så fritt att det går att både vara anonym och slippa vara avlyssnad. Självklart kan jag också se problemen men ibland måste man ta det onda med det goda.
3. De traditionella partierna hanterar EU-valet nonchalant. Det är lite här, lite där men det är ett sorts try’em out inför 2010, även om det här valet många gånger är mycket viktigare för framtiden. Så mitt val blir också en handling som Copyriot så briljant beskriver.
Däremot har mitt ställningstagande ingenting med fildelning att göra – jag tror inte på fullständig frihet. Men däremot står jag fast vid att immaterialrätten måste förändras utifrån den kontext som finns idag. Det har jag skrivit oerhörda mängder om tidigare. Och självklart är det med viss oro som jag väljer att lägga min röst på ett parti som ännu inte berättat vilken partigrupp de tänker tillhöra. Eller som de facto inte har några svar på andra frågor. Samtidigt – det är något jag tar enligt punkt 1 – frågan är genomgripande, värderingsförändrande och kanske dagens viktigaste fråga när det gäller framtiden. Fildelning är bara ett uttryck för en omdaning.
Men jag står fast vid att inte gå med i Piratpartiet. Och jag kommer att fortsätta att kritisera alla partier oavsett deras inställning.
Uppdatering: Läs också Ctails inlägg.
Uppdatering: Kolla vilka andra som valt att stödja Piratpartiet.
Uppdatering några dagar senare: Isobel har dragit ungefär samma slutsatser som jag. Lars Gustafsson väljer att göra en oerhört briljant jämförelse mellan idag och tryckfrihetens tillkomst.
Uppdatering: Lena Ek försöker att lite intrikat dissa Piratpartiets frånvaro av ideologisk grund. Hon fastnar helt enkelt i gammelpolitiska fällan där helhetslösningar och makroengagemang är nödvändigt. De partier som idag inser att mikroengagemanget är nödvändigt: Piratpartiet och Fi skrämmer upp gammelpolitiken.