Stenar eller liv

Kyrkan. Det har varit mycket diskussioner om kyrkan det senaste dygnet. Kanske för att det imorgon är Kristi Himmelfärdsdag, kanske för att jag för en gång skull har tid att läsa annat än sociala medie-bloggar. Kanske för att genom olika saker som händer i det privata har det gamla livet återkommit som ett minne, som en reflex. Det är säkert många som tycker det är lite underligt – det är ju nu sex år sedan jag gjorde min sista gudstjänst som präst. Men oavsett min icke-tro, mitt avsagda ämbete så berör det mig fortfarande.

En av de saker som jag hade svårast för när det gällde hur Svenska kyrkan tänkte var själva byggnaderna. Att man var beredd på att gå väldigt långt, ta bort väldigt mycket pengar från själva församlingsarbetet för att se till att de gamla kyrkorna inte förföll. Så är det fortfarande och jag läser hos en av de personer som gjort samma resa som jag gjort, Sven-Åke B, att ärkebiskop Anders Wejryd nu är ute med tiggarstaven för att få slippa beskattning av prästlönetillgångarna (en märklig kvarleva från tiden då prästen fick del av tionde) och få minst en halv miljard extra till kyrkan för att kunna ta hand om gamla hus. Ärkebiskopen själv erkänner att många kyrkor står illa till eftersom Sverige förändrats men menar uppenbart att dessa kyrkor, många som inte används mer än några söndagar på sommaren är skyddsvärda som kulturarv.

Och jodå, svensken i gemen gillar kyrkor. De ska bara finnas där. Till att gå i kanske vid jul, dop och vigslar och möjligen för att gå in i när man är ute på semester. För Wejryds uppräkning av hur många som varit i Lunds domkyrka som ett bevis på att kyrkorna behövs blir (förutom galen då den stora kostnaden för kyrkobyggnaderna är de byggnader som ligger på landsbygden och sällan används) snurrig då man samtidigt ser på vikande medlemssiffror och ett snabbt sjunkande tal av bekännande kristna.

Kyrkan är ofta också en lokal som används för skolavslutningar. Erik Laakso stack ut hakan och menar att det är fel att ha skolavslutningar i kyrkan: skolan ska vara fri från religiösa och politiska åsikter. Hans argumentation är välkänd och tillför inget nytt till den diskussion som varje år blossar upp (kanske det är dags att börja säga “som bloggar upp” :)) runt sommaravslutningen. Och jag håller med honom. Framförallt tycker jag att kyrkan ska få chansen att, om man ställer upp med lokal, ska få chansen att sälja in sitt erbjudande – berätta om kristendomen. För det är många som försvarar skolavslutningen i kyrkan med liknande meningar som Lars J i kommentarsfältet hos Laakso:

En skolavslutning i kyrkan är inte oförenlig med en konfessionsfri skola.
Man behöver inte läsa trosbekännelsen även om man har skolavslutningen i kyrkan. På de skolavslutningar som jag varit på så var det rektorn som talade och religion och kristendom berördes överhuvudtaget inte.

Då tycker jag helt enkelt att kyrkan gjort våld på sig själv. Själv kan jag tycka att kyrkan då inte blir något annat än ett kulturarv. Något som jag också tycker att Wejryd slirar in mot: tron, engagemanget, själva kärnan om Jesu död och uppståndelse som räddning – och den punkt av mystik när det gudomliga och det världsliga möts har blivit satt på undantag. Kyrkan är ett kulturarv av sten och ska hålla käft om vad man står för på skolavslutningarna. Kyrkan ska ha rätt att vara kyrka även på skolavslutningar, att inte bara vara kulturarv. Det är en åsikt som jag uppenbarligen delar med en del inom kyrkan.

Samtidigt får kyrkan skylla sig själv om man, som Wejryd, helt går in på att det handlar om att bevara kulturarv. Att kyrkorna i sig är viktigare än kyrkans varumärke, varumärkets värden. Det osynliga blir inte längre synligt eftersom stenen får ett egenvärde.

Tycker att Sven-Åke skriver bra vad kyrkan bör göra:

När våra norrländska bönhus växte fram som svampar ur jorden var det som en följd av energin i väckelsen. Byggnaden var ett monument i sig. Yes we can, fast på västerbottniska! Det samma gäller folkets hus-rörelsen. Nu står båda typerna av hus och förfaller. Tiden har gått förbi. Folket bor någon annanstans, de gör något annat.

Och därför ska de förfalla. De ska bli till nya jordlager som det går att bygga nya byggnader på.

Eller för att citera en annan person som borde vara mer central även i diskussionen runt kyrkobyggnaderna:

”Allt detta som ni ser – det skall komma en tid då det inte lämnas sten på sten utan allt bryts ner.” (Luk 21:6)

Uppdatering: Tony Guldbrandzén, biskop i Härnösand, menar att inga avslutningar i en kyrka kan betecknas som icke-religiösa. Så intressant att det finns så många som väljer att blunda för detta faktum:

Kommer man in i en kyrka möts man av bilder på Jesus och Maria, man ser en dopfunt, och så vidare.

– Och alla sjunger ” Den blomstertid nu kommer”, och det är ju en psalm, säger Härnösandsbiskopen till Sundsvalls Tidning.

  • Pingback: Stäm i bäcken - Skolavslutning i kyrkan : Erik Laakso | På Uppstuds()

  • Sven-Åke

    Bra sagt. Vi är verkligen synkroniserade du och jag.

    Bland det mest tragiska i tvingas dö en dag är att man inte kommer att få vara med om hur vår kunskap om historien, makrokosmos och mikrokosmos, kommer att förfinas hela tiden, skärpan kommer att ökas steg för steg tills vi förstår allt hur allt utvecklats och hur det hela hänger ihop.

    Men gott nog att ha fått vara med om allt man fått vara med om, Hubble, Strindberg, OS X, Twitter. Tänk på alla som levde på 1600-talet under den lutherska ortodoxin när predikningarna kunde pågå i timmar och ändå upplevas som veckans höjdpunkt.

  • Sven-Åke

    Bra sagt. Vi är verkligen synkroniserade du och jag.

    Bland det mest tragiska i tvingas dö en dag är att man inte kommer att få vara med om hur vår kunskap om historien, makrokosmos och mikrokosmos, kommer att förfinas hela tiden, skärpan kommer att ökas steg för steg tills vi förstår allt hur allt utvecklats och hur det hela hänger ihop.

    Men gott nog att ha fått vara med om allt man fått vara med om, Hubble, Strindberg, OS X, Twitter. Tänk på alla som levde på 1600-talet under den lutherska ortodoxin när predikningarna kunde pågå i timmar och ändå upplevas som veckans höjdpunkt.

  • Tack!

  • Tack!

  • Sitter här och försöka komma på vad jag – egentligen – känner inför kyrkornas varande eller ickevarande…och isåfall i vilket skick.

    Sedan många år hittar man inte mig i en kyrka, såvida det inte handlar om dop, bröllop eller begravning.
    Fast jag faktiskt själv valde att gifta mig i ”min” dopkyrka, om dock efter en – för Sverige – ganska så oortodox ceremoni.

    De enda gånger avsteg görs från detta, är när jag ska tända ljus för någon och inte är hemma, då slinker jag in i närmsta kyrka och tänder där istället.

    Och så är det de gånger jag helt enkelt kan gå in – utanför gudstjänsttid och andra aktiviteter för att helt enkelt sitta ner en stund och varva ner, för att jag tycker om friden som råder.

    Men, när jag verkligen tänker efter, är jag ju bara ute efter friden och lugnet för att det är tomt på folk där och tyst.
    Faktum är att jag hellre hade suttit vid havet eller i en skog, förutsatt att samma tystnad och frid hade funnits där, just då.

    Att lägga dessa enorma summor på att hålla liv i byggnader som inte används eller att slå ihop församlingar så att allt större ”områden” ska hållas vid liv och skötas på en redan tidigare otillräcklig budget (som en god vän i kyrkorådet har berättat om) verkar inte vettigt nej.

    Det vore nog bättre att bestämma sig för vilka av byggnaderna det ska hållas liv i och lämna resten av dem därhän.

    Nina’s last blog post..Gardells artikel i Sydsvenskan.

  • Sitter här och försöka komma på vad jag – egentligen – känner inför kyrkornas varande eller ickevarande…och isåfall i vilket skick.

    Sedan många år hittar man inte mig i en kyrka, såvida det inte handlar om dop, bröllop eller begravning.
    Fast jag faktiskt själv valde att gifta mig i ”min” dopkyrka, om dock efter en – för Sverige – ganska så oortodox ceremoni.

    De enda gånger avsteg görs från detta, är när jag ska tända ljus för någon och inte är hemma, då slinker jag in i närmsta kyrka och tänder där istället.

    Och så är det de gånger jag helt enkelt kan gå in – utanför gudstjänsttid och andra aktiviteter för att helt enkelt sitta ner en stund och varva ner, för att jag tycker om friden som råder.

    Men, när jag verkligen tänker efter, är jag ju bara ute efter friden och lugnet för att det är tomt på folk där och tyst.
    Faktum är att jag hellre hade suttit vid havet eller i en skog, förutsatt att samma tystnad och frid hade funnits där, just då.

    Att lägga dessa enorma summor på att hålla liv i byggnader som inte används eller att slå ihop församlingar så att allt större ”områden” ska hållas vid liv och skötas på en redan tidigare otillräcklig budget (som en god vän i kyrkorådet har berättat om) verkar inte vettigt nej.

    Det vore nog bättre att bestämma sig för vilka av byggnaderna det ska hållas liv i och lämna resten av dem därhän.

    Nina’s last blog post..Gardells artikel i Sydsvenskan.

  • Pingback: Har inte försvunnit igen. « Ninas futtiga funderingar()

  • Eva Olsson

    Såvitt jag vet har Jesus aldrig sagt åt sina efterföljare att bygga kyrkor. Sådana byggnader har för mig enbart men stort kulturellt och historiskt värde . Jag är konfessionslös. Intressant att läsa att du varit präst, men litet förvånande ändå med tanke på att du åthutade mig på Laaksos blogg med att det var det dummaste du hade läst.
    Har du läst mina andra kommentarer på samma tråd om (kanske allas vår) överdrivna tro på det skrivna ordet men speciellt de troendes? Vore kul att få det kommenterat av en f.d. präst.

  • Eva Olsson

    Såvitt jag vet har Jesus aldrig sagt åt sina efterföljare att bygga kyrkor. Sådana byggnader har för mig enbart men stort kulturellt och historiskt värde . Jag är konfessionslös. Intressant att läsa att du varit präst, men litet förvånande ändå med tanke på att du åthutade mig på Laaksos blogg med att det var det dummaste du hade läst.
    Har du läst mina andra kommentarer på samma tråd om (kanske allas vår) överdrivna tro på det skrivna ordet men speciellt de troendes? Vore kul att få det kommenterat av en f.d. präst.

  • Är inte detta mycket ett arv från den statskyrka vi haft. Den andliga övertygelsen är sedan länge sekundär till de yttre attribut som kyrkan vårdar; inte enbart kyrkobyggnaderna, utan även kyrkans position som ”självklar” plats för ett antal riter och cermonier, även bland dem som inte är troende. Tror kyrkan har ”vant” sig vid att ha stor räckvidd (alla ska med, typ, för att använde politiker-lingo) och stor närvaro, rent fysiskt, närvaro i sten, så att säga, och den oundgängliga förutsättningen för detta är ett urvattnat budskap. Eller att man skyfflar undan det där man egentligen tror på, för att man vet att det inte går hem hos de 80-90% som är medlemmar i kyrkan (om det är så många numer, det har kanske sjunkit än mer). Om man står och snackar för mycket om Jesus, så kommer inte alla de där människorna som är medlemmar bara för att kunna gifta sig traditionsenligt i en flådig byggnad. Och man vill ju ha de människorna, och man vill ha de byggnaderna. (Har snackat en del om detta med en släkting till mig som är teolog, av den mer konservativa sorten, kan man kanske säga, och det lustiga är väl att jag, som ateist, har lättare för att hålla med de religiösa som inte vill skyffla undan det de tror på till förmån för en utslätad men attraktiv yta ämnad att locka publik av alla sorter. Därför att det går inte att ta ställning till ”fluff” utan innehåll. Det är värdelöst–för alla–med en kyrka som säger ”Jesus var en hygglig prick, kom och gift er, vi har snygga lokaler, vi kan t o m låta bli att nämna Jesus”. För människor vill tydligen ha vigslar och begravningar utan Jesus, och det förstår ju jag. Men då borde man vara på det klara med att kyrkan är fel plats. Prästens roll är något annat än det man önskar.)

    Sen finns ju den aspekten att när man fluffar undan eller skyler över det verkliga ideologiska, religiösa eller andliga fundamentet, så riskerar man att människor känner sig svikna eller förledda den dag när detta underliggande sticker upp sitt tryne. Jag är för okunnig för att ta något exempel som har med kyrkan att göra, men antroposoferna duger gott. De skulle få färre ”kunder” genom att tala om antroposofins plats i waldorfskolan, men de skulle å andra sidan undvika att göra ett antal människor så heligt förbannade som människor tenderar att bli när den överfluffade verkligheten visar sitt rätta(re) ansikte.

    Och alltihop handlar ju om att man vill nå, omfatta, en större grupp människor än den egentliga målgruppen, än den grupp som faktiskt håller med om läran i fråga.

    -z

    zooey’s last blog post..om dormsjöskolan och aktuella diskussioner

  • Är inte detta mycket ett arv från den statskyrka vi haft. Den andliga övertygelsen är sedan länge sekundär till de yttre attribut som kyrkan vårdar; inte enbart kyrkobyggnaderna, utan även kyrkans position som ”självklar” plats för ett antal riter och cermonier, även bland dem som inte är troende. Tror kyrkan har ”vant” sig vid att ha stor räckvidd (alla ska med, typ, för att använde politiker-lingo) och stor närvaro, rent fysiskt, närvaro i sten, så att säga, och den oundgängliga förutsättningen för detta är ett urvattnat budskap. Eller att man skyfflar undan det där man egentligen tror på, för att man vet att det inte går hem hos de 80-90% som är medlemmar i kyrkan (om det är så många numer, det har kanske sjunkit än mer). Om man står och snackar för mycket om Jesus, så kommer inte alla de där människorna som är medlemmar bara för att kunna gifta sig traditionsenligt i en flådig byggnad. Och man vill ju ha de människorna, och man vill ha de byggnaderna. (Har snackat en del om detta med en släkting till mig som är teolog, av den mer konservativa sorten, kan man kanske säga, och det lustiga är väl att jag, som ateist, har lättare för att hålla med de religiösa som inte vill skyffla undan det de tror på till förmån för en utslätad men attraktiv yta ämnad att locka publik av alla sorter. Därför att det går inte att ta ställning till ”fluff” utan innehåll. Det är värdelöst–för alla–med en kyrka som säger ”Jesus var en hygglig prick, kom och gift er, vi har snygga lokaler, vi kan t o m låta bli att nämna Jesus”. För människor vill tydligen ha vigslar och begravningar utan Jesus, och det förstår ju jag. Men då borde man vara på det klara med att kyrkan är fel plats. Prästens roll är något annat än det man önskar.)

    Sen finns ju den aspekten att när man fluffar undan eller skyler över det verkliga ideologiska, religiösa eller andliga fundamentet, så riskerar man att människor känner sig svikna eller förledda den dag när detta underliggande sticker upp sitt tryne. Jag är för okunnig för att ta något exempel som har med kyrkan att göra, men antroposoferna duger gott. De skulle få färre ”kunder” genom att tala om antroposofins plats i waldorfskolan, men de skulle å andra sidan undvika att göra ett antal människor så heligt förbannade som människor tenderar att bli när den överfluffade verkligheten visar sitt rätta(re) ansikte.

    Och alltihop handlar ju om att man vill nå, omfatta, en större grupp människor än den egentliga målgruppen, än den grupp som faktiskt håller med om läran i fråga.

    -z

    zooey’s last blog post..om dormsjöskolan och aktuella diskussioner

  • Pingback: vackra stenar « zooey()

  • @Eva Olsson – varför är det förvånande att jag tyckte det du skrev var (i ämnet) det dummaste jag läst bara för att jag varit präst? För att präster instant ska vara snälla timida och aldrig tycka att något är fel? Well, dels är jag inte längre ens vigd präst och dels tycker jag det i sig är ännu dummare.

  • @Eva Olsson – varför är det förvånande att jag tyckte det du skrev var (i ämnet) det dummaste jag läst bara för att jag varit präst? För att präster instant ska vara snälla timida och aldrig tycka att något är fel? Well, dels är jag inte längre ens vigd präst och dels tycker jag det i sig är ännu dummare.

  • @zooey – men vad gäller att ”inte tala om” så är det få, ärligt talat har jag nog inte träffat någon, som står för en sån inställning. Det som åtminstone jag och de präster, diakoner och kyrkfolk som jag jobbade med gjorde var att försöka förnya kyrkan. Tro är inte ett statiskt försanthållande utan behöver alltid återvinnas, nytolkas utifrån den kontext den finns i. Tro är inte något som byggs endast inuti människan utan i dialog med omvärlden, med erfarenheter och med mötet mellan Gud och mska, mellan mskor. Det är samma sak som när det gäller sociala medier, det handlar inte om statiska sanningar som måste vara där för att räknas – det handlar om ett ständigt flytande spektra av möjliga tolkningar: i tro är konstanten mystiken eller gud beroende på konfession, i sociala medier konversationen mellan personer. Precis som det viktiga för mig alltid var att försöka visa en bild av den personliga gudomen så är det viktigt att visa en personlighet hos ett företag. Jag tror helt enkelt att problemet för religioner, oavsett om det är kristendom eller antroprosofi är att man glömt bort det personliga, det kontextuella och satt ett antal standardsvar, defaulttrosbekännelser och instanttolkningar. Det är inte ordet som är evigt utan tron, men den är dynamisk och personlig – vilket innebär att ingen religion kan ha svaret för alla individer. Och det tror jag är viktigt när man också diskuterar ”mot” något – att inse att dina eller mina svar inte nödvändigtvis stämmer för alla. Det innebär inte att vi ska vara tysta men det skapar ändå insikt och en viss ödmjukhet. Själv skulle jag kunna storma som fan mot Svenska Kyrkan, du och jag är nog rätt lika vad gäller att se allt som ett krig som ska vinnas :) – men det är inte alltid produktivt.

  • @zooey – men vad gäller att ”inte tala om” så är det få, ärligt talat har jag nog inte träffat någon, som står för en sån inställning. Det som åtminstone jag och de präster, diakoner och kyrkfolk som jag jobbade med gjorde var att försöka förnya kyrkan. Tro är inte ett statiskt försanthållande utan behöver alltid återvinnas, nytolkas utifrån den kontext den finns i. Tro är inte något som byggs endast inuti människan utan i dialog med omvärlden, med erfarenheter och med mötet mellan Gud och mska, mellan mskor. Det är samma sak som när det gäller sociala medier, det handlar inte om statiska sanningar som måste vara där för att räknas – det handlar om ett ständigt flytande spektra av möjliga tolkningar: i tro är konstanten mystiken eller gud beroende på konfession, i sociala medier konversationen mellan personer. Precis som det viktiga för mig alltid var att försöka visa en bild av den personliga gudomen så är det viktigt att visa en personlighet hos ett företag. Jag tror helt enkelt att problemet för religioner, oavsett om det är kristendom eller antroprosofi är att man glömt bort det personliga, det kontextuella och satt ett antal standardsvar, defaulttrosbekännelser och instanttolkningar. Det är inte ordet som är evigt utan tron, men den är dynamisk och personlig – vilket innebär att ingen religion kan ha svaret för alla individer. Och det tror jag är viktigt när man också diskuterar ”mot” något – att inse att dina eller mina svar inte nödvändigtvis stämmer för alla. Det innebär inte att vi ska vara tysta men det skapar ändå insikt och en viss ödmjukhet. Själv skulle jag kunna storma som fan mot Svenska Kyrkan, du och jag är nog rätt lika vad gäller att se allt som ett krig som ska vinnas :) – men det är inte alltid produktivt.

  • Eva Olsson

    @deeped

    Nej inte alls. Däremot förväntar jag mig inte att bli avfärdad av någon människa. Jag förväntar mig att bli bemött och har inga fördomar om prästers eventuella timiditet.

  • Eva Olsson

    @deeped

    Nej inte alls. Däremot förväntar jag mig inte att bli avfärdad av någon människa. Jag förväntar mig att bli bemött och har inga fördomar om prästers eventuella timiditet.

  • @deeped – Jag tror att på den punkten är nog kristendom och antroposofi rätt olika, eftersom antroposofin är esoterisk. För den utomstående betraktaren så blir det ju i a f stor skillnad. Så kyrkan gör förstås inte samma sak, och det är inte heller av samma anledningar som man anpassar sig, t ex genom att acceptera att viga folk utan att nämna något av religiös natur. Det jag tänkte på var närmast att en kyrka som försöker vara en kyrka för alla måste utsläta mycket, verka mer inkluderande än man egentligen är–även med hänsyn tagen till förändring och dynamik. Och det är kanske så att det är bekvämare att ha standardsvar, än att behöva finna nya–i synnerhet om de standardsvar man redan har funkar för att slippa tappa medlemmar, inkomster, kyrkobyggnader eller vad det vara må. Lite är man kanske van vid att det har dugt.

    Det är nog antroposoferna själva som fått för sig att jag har något problem med att de är antroposofer. Men jag tycker inte att det är mer problematiskt än att någon är kristen eller delar någon annan religiös eller andlig uppfattning. Poängen för min del är att man är skyldig att tala om för folk att man utsätter deras barn för den typ av andlighet man omfattar, och detta talar de inte klarspråk om. Och den andra grejen jag tycker är viktig är att inte bara antroposofer ska ha rätt att tala om antroposofi (eller kristna om kristendom,för den delen). Sen är jag en sådan totalmaterialist. Jag kan se det som att antroposofin, eller kristendomen, ger somliga människor det de behöver. Även om det de råkar behöva, eller det de uppskattar, inte innehåller ett spår av objektiv sanning. Att det finns värden i det för många människor, det är en sak, men det gör ju inte sanningen relativ.

    Men man får tänka på att svenska kyrkan och antroposofi är fundamentalt olika, även om det finns beröringspunkter, tycker jag, just i hur man presenterar sig utåt–väldigt inkluderande mot alla. Kyrkan kan vara vad du vill, lalala. Och sen drabbas kyrkan av identitetskonflikt och alla börjar gnabbas om homosexuella äktenskap. (Det vore skojigare, som omväxling, om de kunde gnabbas om huruvida den där snubben gud finns eller inte. ;) På debattsidorna i SvD, DN o Dagen alltså.)

    zooey’s last blog post..vackra stenar

  • @deeped – Jag tror att på den punkten är nog kristendom och antroposofi rätt olika, eftersom antroposofin är esoterisk. För den utomstående betraktaren så blir det ju i a f stor skillnad. Så kyrkan gör förstås inte samma sak, och det är inte heller av samma anledningar som man anpassar sig, t ex genom att acceptera att viga folk utan att nämna något av religiös natur. Det jag tänkte på var närmast att en kyrka som försöker vara en kyrka för alla måste utsläta mycket, verka mer inkluderande än man egentligen är–även med hänsyn tagen till förändring och dynamik. Och det är kanske så att det är bekvämare att ha standardsvar, än att behöva finna nya–i synnerhet om de standardsvar man redan har funkar för att slippa tappa medlemmar, inkomster, kyrkobyggnader eller vad det vara må. Lite är man kanske van vid att det har dugt.

    Det är nog antroposoferna själva som fått för sig att jag har något problem med att de är antroposofer. Men jag tycker inte att det är mer problematiskt än att någon är kristen eller delar någon annan religiös eller andlig uppfattning. Poängen för min del är att man är skyldig att tala om för folk att man utsätter deras barn för den typ av andlighet man omfattar, och detta talar de inte klarspråk om. Och den andra grejen jag tycker är viktig är att inte bara antroposofer ska ha rätt att tala om antroposofi (eller kristna om kristendom,för den delen). Sen är jag en sådan totalmaterialist. Jag kan se det som att antroposofin, eller kristendomen, ger somliga människor det de behöver. Även om det de råkar behöva, eller det de uppskattar, inte innehåller ett spår av objektiv sanning. Att det finns värden i det för många människor, det är en sak, men det gör ju inte sanningen relativ.

    Men man får tänka på att svenska kyrkan och antroposofi är fundamentalt olika, även om det finns beröringspunkter, tycker jag, just i hur man presenterar sig utåt–väldigt inkluderande mot alla. Kyrkan kan vara vad du vill, lalala. Och sen drabbas kyrkan av identitetskonflikt och alla börjar gnabbas om homosexuella äktenskap. (Det vore skojigare, som omväxling, om de kunde gnabbas om huruvida den där snubben gud finns eller inte. ;) På debattsidorna i SvD, DN o Dagen alltså.)

    zooey’s last blog post..vackra stenar

  • Jonas

    Hej

    Jag tar med två kommentarer som jag gjort på Långström-Vinges blogg.

    Jesus säger att dödsrikets portar inte skall sluta sig kring kyrkan. Då menar han de verkliga kyrkan som är de troendes gemenskap. Den som av somliga som inte vill kännas vid evangeliets kraft kallas för ”kärntrupper” eller ”elittrupper”. De som hade kallat de 12 kring Jesus, de tusen på pingstdagen, den fattiga änkan, lasaros etc för en liten elitklick. I deras ”bibel” står det nog ”gå ut i hela värden och bevara gamla byggnder och släng ut alla lärjungar. Det är klart att vi skall bevara våra fina gamla kyrkor, men inte till priset av kärnverksamheten. Om värden älskar dessa byggnader så låt dem ta hand om dem. Jag uppskattar riktigt gamla fina medeltidskyrkor, men landet är fullt av ”tegnerlador” och ännu värre. Småkyrkorörelsen såg behovet av ny kyrkor som finns där människor bor. Har ni missat processen som kallas för urbanisering. Att bevara landsortskatedraler till priset av att vinna Anna, Per, Tindra, Neo etc för Kristus. Vad är viktigast?

    Förutom ovanstående har jag följande tänkbara förslag:

    1. Höj kyrkoavgiften som tas ut över skattesedeln där så behövs.
    2. Ta inträde vid besök utanför Gudstjänst i de kyrkor som är tillräckligt intresseväckande. Detta görs redan i England.
    3. Gör det allmänna anvarigt genom att ta ut kostnaden via komunalskatten i de kommuner som berörs. Dvs. kommunalisera kyrkobyggnaden. Möjligen justerat via utjämningsbidrag för att inte belasta t.ex. Gotland för hårt.
    4. Minska personalkostnaderna i kykan till förmån för byggnadsvård. På 60-talet ökade personalmängden kraftigt samtidigt som sekulariseringens konsekvenser började märkas på allvar.
    5. Om en väckelse skulle vända trenden kan endel effekter som inte har med urbaniseringen bli en följd.

    Svenska kyrkan är trots allt en priviligerad kyrka med betydligt högre medlemsantal än t.ex. missionskyrkan och den Anglikanska kyrkan har så högre kyrkoavgift biter kanske ett tag. Om det inte påskyndar utträdena. Ja lätt blir det inte.

  • Jonas

    Hej

    Jag tar med två kommentarer som jag gjort på Långström-Vinges blogg.

    Jesus säger att dödsrikets portar inte skall sluta sig kring kyrkan. Då menar han de verkliga kyrkan som är de troendes gemenskap. Den som av somliga som inte vill kännas vid evangeliets kraft kallas för ”kärntrupper” eller ”elittrupper”. De som hade kallat de 12 kring Jesus, de tusen på pingstdagen, den fattiga änkan, lasaros etc för en liten elitklick. I deras ”bibel” står det nog ”gå ut i hela värden och bevara gamla byggnder och släng ut alla lärjungar. Det är klart att vi skall bevara våra fina gamla kyrkor, men inte till priset av kärnverksamheten. Om värden älskar dessa byggnader så låt dem ta hand om dem. Jag uppskattar riktigt gamla fina medeltidskyrkor, men landet är fullt av ”tegnerlador” och ännu värre. Småkyrkorörelsen såg behovet av ny kyrkor som finns där människor bor. Har ni missat processen som kallas för urbanisering. Att bevara landsortskatedraler till priset av att vinna Anna, Per, Tindra, Neo etc för Kristus. Vad är viktigast?

    Förutom ovanstående har jag följande tänkbara förslag:

    1. Höj kyrkoavgiften som tas ut över skattesedeln där så behövs.
    2. Ta inträde vid besök utanför Gudstjänst i de kyrkor som är tillräckligt intresseväckande. Detta görs redan i England.
    3. Gör det allmänna anvarigt genom att ta ut kostnaden via komunalskatten i de kommuner som berörs. Dvs. kommunalisera kyrkobyggnaden. Möjligen justerat via utjämningsbidrag för att inte belasta t.ex. Gotland för hårt.
    4. Minska personalkostnaderna i kykan till förmån för byggnadsvård. På 60-talet ökade personalmängden kraftigt samtidigt som sekulariseringens konsekvenser började märkas på allvar.
    5. Om en väckelse skulle vända trenden kan endel effekter som inte har med urbaniseringen bli en följd.

    Svenska kyrkan är trots allt en priviligerad kyrka med betydligt högre medlemsantal än t.ex. missionskyrkan och den Anglikanska kyrkan har så högre kyrkoavgift biter kanske ett tag. Om det inte påskyndar utträdena. Ja lätt blir det inte.

  • @Jonas. Jag kan inte annat än att säga: precis.

  • @Jonas. Jag kan inte annat än att säga: precis.

  • Pingback: Skolavslutningar och religiositet - Deepedition()