Diskussionen runt IPred och FRA hamnar lätt i en svensk version, där artister förklarar att det är ok med att staten och företag ska ha tillåtelse att göra intrång hos enskilda personer. FRA handlar om att ha möjligheten att öppna allt som skickas över digitala nätverk för säkerhets skull. Många menar att det är ett mindre problem. Argumentet att “den som inte har något att dölja har inget att vara orolig för” har varit vanligt förekommande. Och för artister och skivbolag har det handlat om att med alla medel kunna förhindra “stöld”.
Men det är det här det handlar om: de lagar som vi idag stiftar skapar dels en värdeglidning och ändamålsglidning mot mycket större kontroll av oss som individer, dels att i en framtid då en regering och riksdag finns som inte har samma syn på demokratiska rättigheter som vi idag ser som självklart gör lagarna det mycket svårare att argumentera mot högre kontroll.
Det handlar helt enkelt om att förhindra att ännu mer av våra friheter och mänskliga rättigheter omskärs. Friheten att tänka, yttra sig och publicera det man vill är den viktigaste frågan och som är grunden för alla andra frågor.
Uppdatering: Emma Opassande skriver en debattartikel på nätet som både handlar om att visa att Piratpartiet handlar om mycket mer än om fildelning (borde du läsa Pena) och om hur det som händer faktiskt handlar om att rädda internet och i sin längd rädda vår rätt att uttrycka oss.
Kanske relaterade postningar:
- Nu funkar det
- Abortregistret handlar om ändamålsglidning
- Det som FRA handlar om.
- Det hårda landet
- Jag och ismerna
Entries (RSS)