Månadsarkiv: april 2009

Snåljåpen Bo Helgesson och hans Café Esplanad

Jag har jobbat idag. Och när jag kom tillbaka till stan var jag hungrig. Gick in på Café Esplanad i Borlänge, beställde en latte och en macka. 86 spänn. Well, det får man väl ta. Satt och skrev lite leads och mailade och insåg att HPn är fin och liten men att batteritiden inte är den bästa. Där – elkontakt. Men se där: barnlås dvs. caféägaren säger till mig att han vill att jag fikar och sen försvinner fort som fan. Snåljåp och idiot.

Jag fick iväg mina mail och drack upp latten som var… okej. Toalett. Det behöver man ibland. Får se att toaletten är utrustad med sånt här pengalås. Jag går fram till kvinnan i kassan och frågar om det verkligen är så att det kostar mig fem spänn att kissa trots att jag spenderat närmare en hundring på fika. “Ja, tyvärr.” Jag tyckte synd om henne för hon skämdes verkligen – men kunde inte göra något. Det är ju också så att Helgesson är ökänd för att vara en rätt otrevlig arbetsgivare men allvarligt: ge dina anställda möjligheten att slippa bli utskällda på grund av din snålhet och dumhet. Girighet skadar i längden.

Bo Helgesson, ägare till Borlänge Bageri & Konditori Aktiebolag och bland annat Café Esplanad i Borlänge och ett gäng andra caféer (bland annat Café Kupolen): du är en jävla snåljåp! Hur i helvete tänker du när du menar att man, om man bevistar ditt café, ska betala för att gå på toa? Det är fan fullständigt galet. Och extremt kundovänligt. Och att sätta igen elkontakterna är likaså – vilket dock är vanligare.

Själv tycker jag att vi office nomads ska se till att bojkotta såna här ställen. Och andra kan göra det också.

Kissnödig som fan gick jag mot bilen och tänkte “men hallå Borlänge har ju byggt en fin allmän toa därborta”. Yeah right. Den var stängd, igenbultad på grund av förstörelse.

Borlänge som shoppingstad är körd. Inga toaletter, snåla intill döden caféägare och ett utbud som är trist.

Heja Falun.

Ur kappsäcken

Än en gång på tåget hemåt. Två intensiva dygn av jobb i Stockholm. Insåg att jag i princip bor i kappsäck oavsett om jag är hemma eller borta: det är ingen större idé att packa upp tandborsten liksom :). Sitter och skriver i Live Writer som jag, tillsammans med min HP 2140 kommit att bli rätt kär i. Och när man åker tåg runt Sala kan man inte lita på något mobilt bredband. Å andra sidan hade jag samma problem när jag åkte taxi från Akalla in till stan igår och satt och försökte maila.

Jag har skrivit lite om vad jag gjort på digitalpr igår och idag har jag hållit en hel dags bloggkurs för ett stort företag. Imorgon ska jag för första gången tillbaka till min gamla byrå för att starta upp några projekt tillsammans med dem. Det är första gången jag är där sen jag slutade. Kommer nog kännas lite skevt men det är en ny tid nu.

Så är det snart Valborg. Och inte blev det Uppsala i år heller. Syster har ju spenderat sin tid i Australien – ett sånt sätt :). Å andra sidan så kommer jag behöva jobba hela helgen för att hinna med diverse projekt. Det är onekligen som PGW sa till mig när jag tröttade ut henne med alla frågor om att starta eget: det är en livsstil snarare än ett jobb. Och det innebär att man lever med det konstant.

Nu när saker och ting faktiskt börjar att rulla känner jag faktiskt att det här kan fungera. Visst – det är slitigt att vara borta mycket. Solstickan tycker att jag ska jobba mer i Borlänge. Men det är också oerhört spännande att ta ett steg vidare. Att testa sin kunskap på nya arenor. För jag har ju gjort en förflyttning till en ny bransch till viss del. Det är nya saker att lära sig och storleken på jobben, fallet om vi misslyckas kanske högre.

Nu är jag hemma i Borlänge. Dags att gå av.