En rätt otäck framtid

Danmark. Det där landet som vi tror är så förfärligt fritt och fint.

Läs Opassandes postning och berätta för mig om det verkligen är så.

Och Opassande-Emma sätter sitt finger på den ömma punkten – hur länge fixar vi att säga det vi tycker: hur länge orkar HAX och Emma och alla andra att sätta sig upp mot makten? När jag såg Terminator idag inser jag att vi är på väg mot en situation där inte nödvändigtvis maskinerna styr oss men de som har möjlighet att styra maskinerna – genom lagar och regler faktiskt kan vara likt Skynet. Det handlar inte om att vi gör fel – utan att någon bestämt att det är fel. Emma sätter fingret direkt på det:

Ju fler åtgärder av slaget “spärra, stänga av, lås ute”, desto mer kriminaliseras vi som invånare av anledningar som det finns all orsak att ifrågasätta. Vi görs till brottslingar för att vi kan tänka oss att läsa om allt möjligt, även kontroversiella saker. Vilket leder till att man är skyldig till något, oavsett syftet för informationsinhämtningen. Dvs — om vi läser om något som en tjänsteman på regeringskansliet anser vara fel sorts läsning är det något fel på oss.

Det är faktiskt en ganska otäck insikt. I Sverige gäller egentligen att man ska vara sedd som oskyldig tills motsatsen är bevisad. En regel som dock fått en rejäl förändring i ett antal olika segment av samhällslivet. Såväl FRA som IPred bygger på en motsatt tanke: alla är skyldiga och eftersom alla är skyldiga så ska vi se till att hitta dem som är så skyldiga att vi tycker det är intressant att lagföra dem. Och om man inte kan det så väljer man att förbjuda vissa webbsajter, vissa bloggar – eller filtrera sociala medier som inte är ok för företaget. Och det är okej – för uppenbarligen är vi på väg mot en situation där censur faktiskt är ok.

Och när vi kommit till att människor faktiskt börjar att självcensurera sig själva – fundera om något kan vara fel att skriva, något kan vara farligt att tänka och kommunicera – det är då demokratin dör. Efter det må vi ha hur många demokratiska val, så många rättigheter som helst – men det hela är inte något annat än en situation där makten ligger i händerna på dem som äger kontrollapparaten.

Det är en rätt otäck framtid som vi börjar se utveckla sig.

Uppdatering: Läs också Marys take.