Google är inte sociala för fem öre

Google fick hicka under en kvart, tjugo minuter – allt som söktes taggades som potentiell malware: även Google själv som Sur Karamell visar i sin skärmdump. Internetbefolkningen tog det som ett tecken på jordens snara undergång. Twitterianerna diskuterade det idogt via #googmayharm och #googlemayhem liksom att en hel del bloggar började diskutera distributionsproblem och vad det kunde vara. Hubspot skriver bra om hur Googles tekniska problem gissningsvis också påverkar användare – man litar på Google och om man då får en varning som den här så kommer den antagligen att följas.

Jag tycker det intressanta i det hela är att Google själva inte kommunicerar. Ingen vet vad som hänt – och företaget har gått över till att leka ”vi säger inget så har det inte hänt”. Inte ett ljud på deras officiella blogg eller någon som vet något som släpper ut det på Twitter. Uppenbarligen munkavle på.

Det är illavarslande att Google, som i stora stycken är livsnerven för Internet idag, negligerar sina användare på ett sånt sätt. Det hade varit bättre om man åtminstone skrivit ”vi vet att det hänt, vi har sett till att det nu är fixat och vi kommer att berätta vad som hänt när vi utrett saken”. Det är onekligen också ett problem som visar sårbarheten i hur länkekonomi och internetmarknadsföring idag är uppbyggd genom att Google helt enkelt styr världen. En intressant post, från 2005, visar på hur Google på många sätt redan då sökte världsherravälde och frågan är om Google idag har fått det. Räkna över hur mycket av din nättid som på olika sätt styrs av Google så inser man att deras servrar faktiskt är minst lika viktiga som guldreserven i Fort Knox1.

Det är lite skrämmande framtidstanke att Google faktiskt kan styra ekonomier, människors värderingar och val. Om man vill.

Uppdatering: Fick ett mail från Jardenberg och sedan ett antal tweets om att Google äntligen berättat vad som hänt. Mänsklig miss. Läs hela förklaringen här.2. Fick en tweet från Daniel Chow som menade att svaret 90 minuter efter är ok. Och självklart – det är ok men knappast bra. Vi pratar om Google – över 70 % av alla sökningar googlas. Att kommunicera snabbt – även om man inte riktigt vet vad som hänt – kan man ändå tycka vara mycket viktigt. Jag tror att en del på Google också håller med :).

Det visar sig att det är läge att kolla i spamfiltret för sin Gmail också.

Reblog this post [with Zemanta]
  1. Läs mer om Google hos Nikke []
  2. gissningsvis den postning som kommer få flest pingbacks… []

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Twixdagen och Sahlins eventuella spökpenna

Almedalsbloggen som varje år fajtas med Politikerbloggen och andra för att få de bästa nyheterna från Almedalen har startat en ny tjänst:

Twixdagen

Det är en tjänst som följer alla politiker som använder Twitter. Helt enkelt en riksdag på Twitter. Smart tjänst som använder möjligheterna som Twitters öppna API ger. Och det är välgjort med automatisk uppdatering och små ikoner så man vet vem som tillhör vilket parti. (tipstack från @magnuslj aka Magnus Ljungkvist och enda anledningen att det här inte går iväg direkt är att jag gillar honom och därmed går jag med på min första ”jag lovar att inte publicera förrän”)

Twitter i Sverige har helt enkelt fått genomslag genom politiker – inte genom mediamänniskor.

I helgen konfererar både socialdemokraterna och kristdemokraterna (själv ska jag och Brit Stakston hålla två workshops om sociala medier för de senare – jag hos kd alltså… :)) och en hel del twittrande har det blivit. Bland annat twittrar Mona Sahlin som @msahlin. Eller vem är det som skriver hennes tweets egentligen?

På Twitter har det blossat upp en diskussion om det är rätt med spökskrivande pr-nissar som skriver för kändisarna.

bild-57

Argumenten handlar om dels att Twitter är en personlig relationskanal och att det borde inte användas som megafon respektive att det väl knappast är något nytt att politiker och andra använder sig av spökskrivare, talskrivare och spinndoctors.

Själv förhåller jag mig ganska krass till det här numera. Det sista argumentet känns mest valitt för min del men självklart kunde man önska att partiledare och andra faktiskt ville ta chansen att själva prata och berätta och föra ut sitt budskap. Det är en av de saker som bland annat kom upp när Guillou uppgavs chatta med folket via Aftonbladet, men avslöjades med att via sin mobiltelefon prata in svaren. Man kan tycka att det som Maud Olofsson gjorde var bedrägligt men det är egentligen mest tidningens problem.

Samtidigt. Det är autenciteten som är viktig – för sitt inre ser människor att Mona Sahlin twittrar sina meddelanden via mobilen och att Guillou sitter böjd över skärmen och svarar på frågor om IPred. Rent budskapsmässigt tvivlar jag starkt på att man får andra svar från en partiledare än från deras partisekreterare eller pr-konsult. Gissningsvis blir det till och med mer lättfattligt om man inte släpper alla politiker till tangentbordet. Men det är inte det som diskussionen handlar om. Framförallt tror jag att Mona Sahlin och andra som väljer att låta sina pr-människor sköta sociala mediekontakter helt enkelt missar en viktig möjlighet att ha örat mot marken – för det är; även i skriven text – något annat att själv prata, diskutera och tänka ut svar och inlägg än att låta slipade kommunikatörer göra det. Det är inget fel att göra det – moral är rätt ointressant och spökskrivande kan vara bra för den politiker som helt enkelt behöver det.

Det är klart värre att inte följa någon som många kändisar väljer att göra. Det är då det verkligen blir klart att man egentligen inte är intresserad av att lyssna på någon utan att man ser Twitter eller andra mikrobloggar som bara ännu en envägskanal.

Det hävdas iofs nu med bestämdhet att det är Mona Sahlin som twittrar och det är ju i sådana fall bra. Hoppas för @socialdemokrats skull att det är sant…

Uppdatering: Läs Gatarskis långa analys av såväl socialdemokraternas hashtaggande och diskussion om just Sahlins twittrande.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Som sagt… musiker och musikindustrin har inte fattat nåt.

Spotify är tvingade att ta bort en mängd låtar eftersom deras licenser bygger på musikbranschens urusla insikt om hur en ny medievärld faktiskt ser ut. Vad är det då de missar?

  • Som sagts tidigare: exemplarförsäljningen är död. I dagens värld så sker en snabb utbyggnad av mobilt bredband liksom av WiFi vilket gör att fler och fler hellre har strömmande musik. Spotifys framgångar är ett så solklart exempel på det.
  • Genom den digitala utvecklingen är även musikvärlden global. Att skapa murar där vissa låtar inte får spelas i vissa länder är minst sagt idiotiskt – för att inte säga rent plattnackigt.
  • Man väljer idag att göra mer inskränkta dealar för att få använda musiken – samtidigt som Creative Commons, Myspace och andra tjänster och inriktningar visar att det finns nya sätt att dela med sig.

Samma sak har hänt på YouTube, det händer på andra sajter som försökt förnya musiklyssningen för sina användare. Musiker och musikbransch är lite som en del reklamare: de vill egentligen inte att någon ska ta del av deras arbete om man inte har total kontroll över produkten. Det är idiotiskt. Och faktum att Monthy Python m fl bevisat att Chris Andersons Free-tänk faktiskt stämmer i vissa delar verkar gå dem förbi (läs bloggstafetten som pågår inför onsdagens begivenhet).

Känns som om den här ironin ändå verkar vara skivbranschens inställning till Spotify och liknande tjänster.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , ,

Det är väl det här som kallas livet?

Det är mycket. Det är väl det som kallas livet. Hinner inte läsa andra bloggar, hinner inte blogga själv. Var i Umeå för en dragning om sociala medier måndag-tisdag, körde en dragning i Avesta onsdag kväll osv…

Det är lite intensivt just nu. Massor av spännande saker, massor av saker som gör framtiden mycket intressant att möta. Men det är just nu svårt att samla tankarna och skriva om politik eller någon nyhet, eller såna saker.

Några korta bara – sen måste jag sova eftersom det är en mötesfylld dag imorgon liksom på fredag och sen ska jag tidigt åka ner till Örebro på lördag för att köra två sessioner social media på ett event. Sen dra vägarna uppåt för att ha en skiddag – första hela – i Romme Alpin på söndagen. Terrorprinsessan har bjudit upp hela släkten på eget bevåg också…

  1. En hel del märkte att Deepedition, Researcher, Samesamebutdifferent, Researchdeploy och Smacko låg nere under hela förmiddagen. Det berodde på att Oderland var tvungna att ta ner hela Nyx-servern och kopiera tillbaka en backup eftersom filsystemet brakat. Det tog tid. När det var tillbaka strulade det med diverse cacheinställningar så under femton minuter kallsvettades jag då hela Deepedition såg ut att faktiskt vara… borta.
  2. Vill påminna om att det vore jättekul om ni testar ratingfunktionen under varje postning. Och om ni går till sidans slut så finns det en cool widget från Newsmill. Har också lagt till en funktion som visar vilka postningar som är uppdaterade – jag tillhör ju dem som tycker det är vettigt att uppdatera postningar efter hand. Jag vet – dumt rent länkmässigt och SEO-mässigt men ibland får man vara lite dum.
  3. Glöm inte att nominera en blogg i mitt bakvända bloggpris. 12 nomineringar har kommit in. Mer kan ni! Shameless så ber jag er också att länka till nomineringspostningen om ni gillar tanken med tävlingen så vi får in rejält med nomineringar. Funderar på att sätta minimi på 25 nomineringar.  Sen – ge mig tips på bra priser som inte kostar så många slantar i kommentarerna: om din nominering vann – vad skulle du vilja vinna?
  4. Gjorde en liten blunder ikväll. Får skylla på att jag tryckte in 38 slides på en timme och att det var sent men jag sa till en ägare till ett kattpensionat att hon ju kunde söka efter ”kattbloggar”… Jag insåg vad jag faktiskt sa direkt men kunde ju inte nörda så mycket just då. (För den som inte minns eller var med så var terment kattblogg ett skällsord för bloggar som var extremt dagboksaktiga och introverta mot att visa bilder på sin katt, prata om ditten och datten och så vidare. Den tidigaste referensen kan nog vara här – och inse att Nicklas Mattson och PJ refererade till ett totalt antal av 200 (!) av svenska bloggar 2004… Fortsätter här.  Själv skrev jag om det senast här och tidigare här. Om det inte varit så sent så skulle jag fortsatt jaga efter den första gången referensen användes – men konstateras kan att det är en seg och livkraftig metafor.
Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Twestival i Stockholm och Göteborg

3207062270_68b8c98a2b_mSociala medier verkar för många mest vara tidsfördriv och meningslöst. Varför inte testa på det och samtidigt vara med i en stor happening?

Twestival är en sån grej:

Twestival är ett event där vi träffas en kväll för att ha ett fantastiskt party, nätverka och samtidigt göra en insats för charity:water.

Mer än hundra städer över hela världen kommer att samla in pengar med hjälp av tweetups och människor som brinner för sociala medier och mikrobloggande. Själv är jag ju en nihilist när det kommer till många såna saker men just vatten är något som jag ser som viktigt faktiskt. Och coolt är att Mashable är sponsor.

Själv kommer jag vara i Stockholm den 12e februari men i Sverige finns det också en festival i Göteborg. Var med redan nu och hjälp Jonas och Raiha att göra en fantastisk grej!

Flera kontaktytor: @gbgtwestival och Facebook för Göteborg. @sthmltwestival för Stockholm.

Läs också i GP.

Uppdatering: Mer om Twestival den 12 februari:

Bilden av Benjamin Ellis

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Rösta nu!

Det är iofs ett bra tag kvar till nästa val men det är en mängd röstningar att göra:

Rösta på Stora Bloggpriset. Två dagar kvar.

Rösta också på diverse media och reklambloggar på Yaba.

Sen – kolla in och rösta på de bästa idéerna från 24h Business Camp.

Glöm inte heller Stora Gammelmediapriset.

Och självklart vill jag fortfarande att ni nominerar bloggar för mitt Bakvända Bloggpris. Läs mer här och här. Status är tio stycken nomineringar. Jag vill nog helst ha ett antal till innan jag stänger och börjar plocka ut finalister. Så kör på. Berätta om den bloggen som du nominerar – varför den är bra enligt ditt tyckande.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , ,

Nej, mikrobloggen dödar inte bloggen

Mikrobloggandet har tagit ett rejält steg i Sverige de senaste månaderna. Liksom att såväl Twitter som andra lifestreamingtjänster ökat globalt sett. En markant trafikökning av användningen av Twitter i samband att Obama svors in. Många svenskar har redan testat på det – mikrobloggandet är i princip samma sak som att uppdatera statusen på Facebook – särskilt nu när Facebook lagt till kommentarsmöjligheten på en användares status – och även lagt till en favoritfunktion liknande Twitters favorites och Friendfeeds Like. Kommer Facebook att äta upp Twitter?

Twitter är det fr a politiker, politiska tyckare och ledarskribenter mfl som plötsligt börjat att använda tjänsten fr a genom ”hashtaggen”/kanalen #svpt (som betyder svenskar på Twitter). Jonas L har låtit sin tjänst Bloggy.se bli publik och eftersom den av Google ägda tjänsten Jaiku mer och mer känns styvmoderligt behandlad (vissa hoppas fortfarande) av såväl Google som av sina skapare har det skett en övergång av de som använt Jaiku mest till både Twitter men fr a till Bloggy.se. Twingly har skapat en söktjänst för mikrobloggar och den spännande tjänsten Brandstalking.com kommer att handla om att kunna söka vad som sägs om ens varumärke i alla kanaler.

Skillnaden mellan de olika tjänsterna är stora – tar man Bloggy så har Jonas petat in alla funktioner som tänkas kan – det är mer av en community än en ren mikroblogg: diskussionsmöjligheterna är mer traditionella där kommentarerna till en postning sitter i en traditionell ordning. Twitter är tvärtom (läs gärna Twitter på svenska eller Marks guide)- den är i sin grundform extremt avskalad och att följa en diskussion på Twitter är att tänka tvärtom: ofta blir det att man följer den baklänges – vilket man efter ett tag inser är rätt effektivt. Fördelen för Twitter är att det finns mängder av ”mashups” och tredjepartslösningar – applikationer som man kan använda sig av för att söka, för att finna gelikar att följa, se geografiska delar, bygga in det i sin blogg mm. Det har varit en mängd diskussioner om vilken plattform som är bäst – i mitt tycke lika produktiva diskussioner (läs; sandlåda) som att diskutera om SAAB eller Volvo är bäst, eller om det är mer effektivt att cykla eller att gå. Allt handlar om tycke och smak, sätt att använda en tjänst liksom vilket mål man har för sin användning av den. Gillar man att diskutera mycket och slippa hålla sig inom ramen 140 tecken – då är Bloggy det självklara valet. Är man mer intresserad av att läsa korta nyheter, diskutera med korta inpass (konstant 140 tecken – en utmaning) och fr a ha möjligheten att få ett internationellt perspektiv – då är Twitter grejen.

Förklaringarna till hur man använder en mikroblogg är många – bland annat har Bloggy blivit omskriven i dagens DN. En del går så långt att man menar att mikrobloggen kommer att döda bloggen. Andra ser att bloggandet förändras men att nya tjänster tar den plats som bloggen förut hade.

Att utropa bloggens död är lite naivt – det är ungefär som att säga att ”nu när vi har webbannonsering så kommer TV-reklamen att dö”. Sorry, händer inte. Däremot förändras varje media när ett nytt media kommer till.

Själv menar jag att det är olika logik som styr en blogg respektive en mikroblogg. Det handlar om effektiviteten i kommunikationen eller snarare – konversationen. En mikroblogg är snabb konversation, små korta (140 tecken) bitar av information, kunskap och opionion som sedan andra reagerar på, använder genom att skicka vidare i sina nätverk eller bygger vidare på – exempelvis i en bloggpostning som är längre, mer inriktad på att samla ihop och ge en samlande bild, en egen analys (låter finare än det är :)) och bygga en text som på många sätt är längre, mer komplex och därmed också har en längre livslängd än ett mikroblogginlägg.

För min egen del så är det väldigt stor skillnad på hur jag använder en mikroblogg – för korta meddelanden, konversationer och en blogg – längre postningar, bygga en mer komplex kunskap om saker att dela till andra. Jag ser ingen motsättning och jag tror inte att vi kommer att se någon ”bloggdöd”. Det gör mig glad snarare att utvecklingen sker på ett sätt där digitala medier utvecklas och växer, där nyttoaspekterna förfinas och bredden ökar av användandet av de olika tjänsterna.

När jag och Brit Stakston på JMW kör våra kurser slutar vi alltid med att säga ”Try it. Live it” och det gäller här också.

  • Skaffa ett konto på Twitter och ett på Bloggy. Helt enkelt för att testa vilken du gillar bäst. Ge det lite tid, testa och delta ett tag. Fr a kan Twitter vara svårt att förstå i början.
  • Börja att följa olika personer: mig hittar du på båda tjänsterna som ”deeped” (BloggyTwitter). Det är det viktigaste – mikrobloggande handlar om konversation. Personer som Linda Skugge och Annika Lantz väljer att köra det som en envägskanal – vilket gör att de snart kommer att finna att ingen följer dem.
  • Var inte rädd att ge dig in i diskussioner och följa människor som du inte nödvändigtvis känner. Det handlar snarare om att visa sig ärligt nyfiken, att förhålla sig respektfull gentemot att alla inte tycker som du och att dela med dig av dina kunskaper.
  • Använd retweet – dvs att skicka vidare intressanta twittermeddelanden (markera med RT och vem det kommer från). @-tecknet lägger du före en persons användarnamn och det gör att andra kan följa personen, hitta vad just den skrivit mm.
  • Använd Search.twitter.com för att följa exempelvis #svpt eller kolla in svpt.nu.
  • Leta efter spännande personer med hjälp av MrTweet och här.
  • Väljer du Twitter finns det ett antal program som du kan använda – själv älskar jag Tweetdeck respektive Tweetie för Iphone/Ipod Touch.
  • På Bloggy handlar det mer om att ge sig rakt in i Alla inlägg, och leta upp intressanta personer och trådar. Om du använt Jaiku så har Jonas skapat en enkel funktion för att importera jaikukontakterna.

Evangelisterna tjoar rätt högt just nu men vad är nyttan? Det finns mycket att säga om det och jag kommer att skriva en analys av mikrobloggstrategi för fr a svenska varumärken på niclasstrandh.com.

Uppdatering: Fredrik tycker ungefär som jag:

Bloggar kommer att växa i tyngd och seriositet i samband med att de som skriver kommer att avhandla sina ämnen med större seriositet och mer djup än tidigare. Tror t.ex att många av framtidens tidningar kommer att ha en bloggplattform som sitt CMS framöver. Tror även att många företag kommer att använda en bloggplattform till sin webbsida i större utsträckning än idag.

Tumblr blir det som tidigare var bloggens territorium. Dagböcker, resebloggar och tonorshistorier kommer att finnas i överflöd på denna tjänst. Tumblr kommer att växa i antal användare.

Mikrobloggningen kommer växa i nyhets- och informationsvärde. Mycket snabba nyheter bland vänner och mellan företag kommer att ske i denna kanal. Nyheter upptäcks och sprids i större utsträckning än i dag framöver (sker mycket redan idag).

Något jag skrev om här också – när det gällde hur jag väljer att använda de olika tjänsterna.

Uppdatering: Fredrik har skrivit mer om mikrobloggandet.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Just nu i Borlänge



2009.01.24, originally uploaded by deep.ed.

Jomen… tjejrock.

Ett nytt DDR

Disclaimer: Originalpostningen skriven på Ipod Touch vilket gjorde att länkandet fick vänta till jag hade en dator. Postningen är utbyggd och länkar är tillagda efter första publiceringen. Det är inga ändringar gjorda.

Det är lite tyst från mig. Det är mycket nu. Januari och februari kommer att vara i en dimma av massor av jobb.

Samtidigt sker massor med saker runtomkring som jag inte kan prata om: de innefattar andra människor som inte bett om uppmärksamhet.

Det blir lite tomt då. Tid är en bristvara och jag är nu mest inriktad på marknadsföringstänk.

Jag har en massa åsikter om det som händer i världen och i Sverige. Ler roat åt hur Tolgfors idogt försöker att överleva som minister (han har dock börjat blogga – utanför partiets egna (m)urar – eller snarare blivit med en MegaFån). Kommentarer tycker jag faktiskt är något som är en självklarhet på en blogg). Oroar mig över hur justitieminister Ask (som jag här tycker gör en riktig Friggebo) väljer att totalt sälja ut vår integritet genom att ge både skivbolag och polis total tillgång till ip-nummer, och att sossarna inte är bättre när de kommer i bakhasorna och vill stoppa möjligheterna till anonymisering av ip-nummer. Försäkringskassans agerande som exemplifierars i Siljansnäsfallet äcklar mig: ska man vara hård måste man också ha flexibilitet och ett hjärta.

Igår var jag på Systembolaget i Borlänge och insåg hur mycket DDR Sverige fortfarande är. Förutom att hela grejen att behöva handla sprit på ett hårt reglerat systembolag – något som blir en symbol för hur Sverige totalt sett fortfarande väljer att se sina medborgare som barn: att inte junná tä ansvar så fick jag ett exempel på hur regler används utan att förnuftet är med. Framför mig stod en utländsk man. Utbytesstudent som inte hade något svenskt id. Han vägrades att köpa sina öl trots att han visade både sitt id från högskolan såväl som sitt id från hemlandet. Han var bra över 20. Men det spelade ingen roll vare sig för två kassörskor eller den ditkallade arbetsledaren. De vågade inte lita på det heller: det var ju en svartmuskig man. Jag och snubben framför la oss i och strimlade deras ”men reglerna är ju såna”. Själv var jag noggrann att trycka upp mitt id i ansiktet på kassörskan och påpekade att det var väl bäst att hon kollade mig eftersom jag är lika svartmuskig som han som inte fick handla. (Samtidigt hade jag i minnet en av ungdomarna från fokusgruppen som förklarade att han inte trodde att jag snart är fyrtio). Hon suckade lite och jag såg att hin var sugen att vägra mig att handla.

Det här blev också ett exempel på hur regler utan redundans – utan hjärta – helt enkelt skapar situationer som är ohållbara för ett demokratiskt samhälle. I grunden måste regler bygga på att ha individen som utgångspunkt – där nästa steg är det gemensamma. Problemet ligger i att vi idag har en politisk kader som utgår från staten som ansiktslöst kollektiv. Reglerna är sällan till för människorna utan till för att skapa repression. Ett sätt som gömmer sig bakom ett argument om rättvisa. Problemet är att rättvisa aldrig är rättvisa om den inte har sin grund i individen.

Det är en ny kollektivets repression vi ser. Det otäcka är att den bygger på en marknadsliberalism men utan att indivderna är grunden: det är en sorts häxblandning av socialistisk kollektivteori tillsammans med kapitalism. Det är en dålig blandning. Tycker jag. Gissar att min kära vän MJV kommer att ge mig en uppsträckning :)

Uppdatering: Kontaktmannen inspirerades till följande historia som är mycket roande :)

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag: krönikör

Urvalet som gjorts för första halvårets krönikörer på Resumé (printversionen!) känns igenkännbart. Det är jag, det är Ulrika, det är Nina och det är Mattias. Idel reklambloggare. Det är väl helt enkelt så att man inser att vi redan är vana att häva ur oss 2500 tecken bra oftare än var fjärde vecka.

Det är lite surrealistiskt att jag nu ska skriva krönikor för Resumé. Att säga att mediavärlden inte är densamma som för något år sedan känns nästan påtagligt nu. Inser att jag väl inte kommer att bli inbjuden på roliga mingel hos Dagens Media efter det här heller…

På tal om Resumé så visar det sig att Torb tänker sluta. WTF? Gör som vi andra – skriv på Ninas lista!

Och på tal om bloggare vs gammelmedia. Den käre RvdB går från linkbait till linkbait på sin blogg – det börjar fasen bli riktig ordning på bloggandet. Och han är till och med snäll mot mig sin gamle kombattant.

Det kommer mer avslöjanden efterhand, har dock blivit en trevlig snubbe och kollar NDAs :).

2009 blir ett stressigt men jävligt spännande år.

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,