Det är sju år sedan jag blev sjukskriven idag. Det är en rätt surrealistisk årsdag att fira men likväl som att man firar sin födelsedag kan man kanske fira en sorts dödsdag för ett gammalt liv. För oavsett om jag led och människor i min närhet fick lida på grund av mig så var det också början på något nytt. Inte nödvändigtvis lyckligare eller enklare – men mer i kontroll. I år har novemberhelvetet kryddats med en depression i finansvärlden som gör att det är tungt att vara företagare.
På nåt sätt känns ändå ”Ja må han leva” som en vettig sång…
Tidigare ”firanden”:
2007
2006: 1 och 2
2005
Tidigare års firanden skedde på sedan länge borttagna bloggar eller sociala nätverk.
Uppdatering: Vi kan säga så här. Den här dagen tar nog priset. Fascinerande utveckling och insikten slår mig än en gång. Som människa är man alltid helt ensam. Ingen jävel bryr sig förutom en själv.
Angela Gossow och Arch Enemy får bli dagens soundtrack.
Kanske relaterade postningar:
Etiketter:årsdag, deeped, depression, gott och ont, minnen, sjukskrivning, utmattning
Entries (RSS)