Egentligen skulle jag vilja säga att kd:s sexualmoral äcklar mig men då skulle jag antagligen dra det hela i en alltför generell vinkel. Och tyvärr en för snäv, eftersom det knappast bara är kristdemokrater som har en sån unken syn på HBT och transsexualism som visar sig i könstillhörighetsutredningen1. Bland annat visar det sig i ett uttalande från en av de läkare som möter personer som vill byta kön:
De brukar längta efter att bli av med de hatade könsorganen. Om man inte vill det har jag svårt att se att man uppfyller diagnosen för äkta transexualism
Och enligt bloggen Onsdag så handlar det om att det inte ska vara ”förvirring i släktskapsförhållanden”:
Kravet på sterilisering är enligt förarbetena motiverat för att helt eliminera risken för den förvirring i släktskapsförhållandena som skulle uppstå om en transsexuell person som fått sin könsregistrering ändrad skulle få egna barn.
Alltså: heteronormaliteten styr. Mamma och pappa, man och kvinna. Biologismen är vårt öde. Själv tycker jag det faktiskt är skitsamma om det råkar bli så att två kvinnor skulle få ett biologiskt barn tillsammans – det är egentligen ett administrativt problem för staten (läs Projos utredande text om juridiska kön) eftersom allt är uppbyggt enligt heteronormen. Staten ska ge fan i att bestämma vem som får barn med vem så länge det är med bådas samtycke. Det finns inga solklara bevis på att ett barn skulle bli en sämre människa av att växa upp med två mammor eller två pappor. Tjabbandet om att växa upp med en manlig och en kvinnlig förebild som ett problem både när det gäller adoption, den ovanstående frågan och till och med när det gäller rätten att gifta sig är tjafs. Det är inte värdigt en modern stat. Men vad gör man när det finns såna plattskallar som helt enkelt fastnat i tänkandet att könets biologiska status bestämmer allting.
Det är samma idioti som Göran Skytte ger uttryck för när han blundar för att det finns ganska många anledningar till att kalla kristendomen för ”dum” fr a när det gäller hur man i religionens namn hanterat (och fortfarande kränker i ordets rätta bemärkelse) HBT-personer genom åren. Men Göran Skytte, denne katolicismens wonderoldfart, har ju tillsammans med Siewert Öholm gjort enögdheten till en konst. Och i samma anda finns en sån person som Prästerik – som gör att jag faktiskt känner mig glad att inte längre dela ämbete med en sån som honom.
Nej. Kampen går vidare.
Andra bloggar om: moralism, hbt, transpersoner, könsbyte, Göran Skytte
Kanske relaterade postningar:
Entries (RSS)